Hoppa till huvudinnehåll

Mångfalden inom barnböcker i Finland ökar sakteligen – forskare: “Pågår en revolution”

Ritade barn på en bokpärm.
Jenny Lucander illustrerar ofta barn med olika bakgrund i sina böcker. Den här bilden är ur boken Vi är Lajon där barnen har asiatiskt ursprung. Ritade barn på en bokpärm. Bild: Förlaget M/Jenny Lucander. barnlitteratur

Vem och vilka är det som får höras och synas i våra barnböcker? Det här diskuteras nu flitigt igen bland finlandssvenska författare, föräldrar och förlagsfolk. De flesta verkar överens; mångfalden har ökat, men kunde vara klart större inom barnlitteraturen. Men vad menar man egentligen med mångfald, och hur ska den uppnås – det här är fortfarande diffust.

När finlandssvenska Saba Holm var liten fanns det inte just mycket andra barnböcker än Pocahontas som handlade om annat än vita personer.

– Trots att Pocahontas tillhör ursprungsbefolkningen i USA och jag själv är svart var jag ändå glad när det äntligen fanns något att relatera till, trots att boken på många andra sätt var problematisk.

En leende kvinna med brun hud.
Representationen i barnböcker har enligt Saba Holm har blivit mycket bättre idag jämför med då hon själv var barn En leende kvinna med brun hud. Bild: Saba Holm barnlitteratur,Saba Holm

Holm minns en annan barnbok som handlar om att Gud gjorde barn av lera och brände dem i ugnen i likhet med lerkrukor. Förklaringen till att barn har olika nyans på hudfärgen hängde enligt boken ihop med hur länge lerbarnen var i ugnen.

– Boken hette typ Guds lerbarn. De brända barnen var alltså de svarta barnen. Vem vill liknas vid bränd mat som man ju associerar med något misslyckat? Nu när jag såg på den med vuxna ögon blev jag helt i chock och slängde bort den.

Representationen i barnböcker har enligt Saba Holm blivit mycket bättre idag, men nu då hon själv blivit förälder köper hon oftast barnböcker från Sverige eftersom hon tycker att mångfalden är bredare där.

– Barn behöver bli bekräftade för den de är och få se att deras berättelser faktiskt är av betydelse och att samhället också vill höra dem. Det tycker jag man bra kan jobba på här i Finland, säger Saba Holm.

Vithet dominerar i barnböckerna

Representation, alltså vem som får höras och synas och hur, och vilka berättelser som får plats inom barnböcker är en fråga som diskuterats flitigt under de senaste åren.

I Svenskfinland har diskussionen åter blossat upp tidigare i höst efter att recensenten Lisa Lindell i Österbottens tidning kritiserade Ellen Strömbergs barnbok Maggan året runt för att inte ha en större mångfald bland karaktärerna.

Diskussionen har fortsatt i fräna debatter på sociala medier och på ÖT:s insändarsidor där författaren Karin Erlandsson har kritiserat Lindells recension för att hon helt förbiser andra litterära kvaliteter i boken.

I hela 99 procent av de barnböcker som gavs ut i Storbritannien mellan 2007 och 2017 var huvudkaraktären vit. Det visar en studie av det brittiska centret för läs- och skrivkunnighet i grundskolan (CLPE). Samtidigt är en tredjedel av Englands skolbarn av en annan etnisk bakgrund. I Sverige har Bonnier Carlsen, som ger flest barnböcker per år i Sverige startat ett inkluderingsråd för att arbeta med frågor kring mångfald i böckerna.

Men hur ser man på det här i Svenskfinland och räcker det med att bara räkna antal vita och personer med annan hudfärg? Och spelar det någon roll om författaren själv inte representerar den mångfald hen skriver om?

författarporträtt på debutanten julia Wickholm
Julia Wickholm är bibliotekspedagog. författarporträtt på debutanten julia Wickholm Bild: Förlaget/ Niklas Sandström författare,debutant,julia wickholm

Mångfald utan kunskap problematiskt

I sitt jobb stöter bibilotekspedagogen Julia Wickholm på väldigt många böcker som försöker skapa mångfald utan kunskap i synnerhet i böcker som kommer från Sverige.

– Det är väldigt vanligt att det ges ut böcker där huvudpersonen eller en biperson ses som avvikande i den boken och att författaren lyfter fram en sida som hen kanske upplever att inte finns, men för barnen som läser boken kan det bli direkt skadligt.

Som exempel nämner hon John Boynes barnbok Min bror heter Jessica.

– Redan titeln blir alldeles fel och anspelar på gamla stereotypier. Boken handlar om en kille med en syster som är trans. Den har fått ganska mycket kritik från hbtq-cirklar för att författaren inte har haft tillräckligt med kunskap om ämnet även om det är en författare som har gett ut många böcker.

Julia Wickholm säger att förlagen också bär ett stort ansvar när det gäller vilka historier de väljer att ge ut. Hon nämner så kallade hybridförlag som det finns flera av i Sverige.

– Vem som kan ge ut en bok med hjälp av ett hybridförlag, och då behöver den inte gå igenom alla samma kriterier på kvalitet som exempelvis på ett större förlag där författaren inte själv betalar för sin marknadsföring. En stor del av böckerna som ges ut på hybridförlag har skrivits med tanke på just mångfald, och har kanske skrivit med en viss agenda, då blir det blir lätt pekpinnar.

Julia Wickholm säger att mångfalden i vissa av de här böckerna kan ser bra ut på papper, men när man ser närmare på dem så blir det hela kanske lite för enkelt för att tilltala barn eller den läsande målgruppen.

Hon påpekar att inte heller barn vill ha berättelser som är skrivna på näsan och att allt inte kan få plats i alla berättelser.

– Jag har aldrig stött på ett barn som skulle vilja ha en bok som skulle lära dem någonting, för det gör dom ändå hela tiden i skolan.

Barnboksforskare Mia Österlund och muminhyllan.
Enligt Mia Österlund ska bra konst möjliggöra många olika läsningar. Barnboksforskare Mia Österlund och muminhyllan. Bild: YLE / Tomas Jansson. mumintroll,Mia Österlund

Flera goda exempel

Mia Österlund som är barnbokskritiker och forskare i barn- och ungdomslitteratur vid Åbo Akademi säger att det är oerhört viktigt att det förs en diskussion om vad representation är.

Hon deltog nyligen i ett webinarium som ordnades av Kuvittajat, förbundet för illustratörer och Goethe-Insitutut som hon är eld och lågor över. Hon säger att hon blev imponerad över hur långt illustratörerna hunnit i frågan och hur mycket de tänker på mångfald och representation när de jobbar.

– Eftersom de var illustratörer så hade de ju alldeles fantastiska exempel på hur man till exempel kunde rita en rullstol eller huvudduk, men också hur kroppar kan se ut, till exempel om man vill skildra en transperson, säger Österlund och fortsätter:

– I en del av de barnböcker som ges ut nu pågår lite experimentella och nästan revolutionerande saker, men det gäller inte för den stora breda fåran utan bara vissa författare och illustratörer.

Enligt henne ska bra konst möjliggöra många olika läsningar.

“Tjocka barn är tabu”

En grupp som enligt henne knappt alls finns representerad i barnböcker är tjocka barn. Inför ett föredrag i fjol gick hon igenom nästan 600 bilderböcker.

– Det går nästan inte att hitta, trots att det finns en hel del tjocka barn. Tjocka barn tycks vara tabu.

Frånvaron av en viss kroppsform befäster en bredare norm som följer rådande smalhetsnormer, påpekar Österlund.

– En av illustratörerna på webinariet jag deltog i berättade om ett krav från förläggare att inte avbilda en tjock flicka på omslaget till en bilderbok, trots att boken handlade om en sådan. I det fallet var det förväntningar på vad som säljer som fick styra.

Anna Friman, litterär chef på Schildts & Söderströms förlag.
Anna Friman är litterär chef på Schildts & Söderströms förlag. Anna Friman, litterär chef på Schildts & Söderströms förlag. Bild: Yle/Eva Pursiainen Schildts & Söderströms,anna friman

De finlandssvenska förlagen “jobbar på det”

Mångfald och representation i barnböcker är något som de finlandssvenska förlagen funderar mycket på för tillfället, uppger man på Schildts & Söderströms och Förlaget M.

– Vi ser det nog som så att det är något man medvetet ska jobba med. Det är klart att också förändringar sker organiskt, men det är nog något man måste ge extra uppmärksamhet åt. Det är också något vi har diskuterat med våra författare och illustratörer, säger Anna Friman, litterär chef på Schildts & Söderströms.

Hon säger att det finns en medvetenhet och vilja hos författarna och illustratörerna att jobba för en större mångfald.

– Inget konkret har ännu skett, men en strävan till finns och där är vi på förlaget nog helt med på tåget.

sara ehnholm hielm
Sara Ehnholm-Hielm säger att hon gärna skulle se en större diversitet bland författarna. sara ehnholm hielm Bild: Niklas Sandström dagbok,sara ehnholm hielm

Sara Ehnholm-Hielm som är förläggare på Förlaget M säger att det under de senaste åren har vuxit fram en mycket större medvetenhet inom barnlitteraturen. Hon tycker ändå inte att barnlitteraturen har en skyldighet att spegla verkligheten, men anser att litteraturen behöver vara både “en spegel och ett fönster”.

– Det behövs också litteratur för att verka som ett slags fönster till andras verkligheter och andra världar.

Om en minoritet skriver om en minoritet så upprätthåller man också mångfald på ett nationellt plan påpekar Ehnholm-Hielm.

– Vi är ju en språklig minoritet som utgivare, på ett sätt får Finland en större mångfald på grund av att vi ger ut finlandssvensk barnlitteratur.

Ehnholm-Hielm skulle gärna se att det fanns en större mångfald bland författarna som skriver om mångfald.

– Absolut, och där har ju förlagen ett ansvar att försöka hitta dem som har en annan bakgrund. Men vi har också finlandssvenska författare som Minna Lindberg som i hela sitt författarskap har gestaltat personer med olika bakgrund. Illustratörerna Jenny Lucander och Linda Bondestam har också mycket medvetet gått in för att illustrera karaktärer med olika bakgrund i bilderna.

– Trots att berättarstämman kanske är en “vanligt finlandssvenskt barn” kan det hända att det finns en stor diversitet i miljön. I år har vi också gett ut flera böcker med andra arter än människan i huvudrollen.

En leende kvinna med brun hud.
Johanna Lestelä har skrivit barnböcker om karaktären Tuikku som har brun hud. En leende kvinna med brun hud. Bild: Otava barnlitteratur

Normalisera etnisk bakgrund

Johanna Lestelä som är klasslärare för barn med mångkulturell bakgrund som började skriva barnböcker eftersom hon saknade finländska berättelser om de barn hon själv såg i sin omgivning. Hennes första bok om karaktären Tuikku utkom ifjol.

För henne är det viktigt att Tuikkuböckerna inte bara handlar om det mångkulturella och annorlunda, utan en helt vanlig barndom.

– Jag saknade något där fokus låg på det normala. Jag ville normalisera det som i många böcker skildras som något väldigt annorlunda.

En tecknad flicka med brund hud.
Johanna Lestelä har skrivit böcker om karaktären Tuikku som har brund hud. En tecknad flicka med brund hud. Bild: Otava barnlitteratur,Tuikku

Lestelä tycker ändå att läget nu ser mycket ljusare ut.

– Jag tycker det har skett en förändring och att vi går mot rätt håll. Det är på allas vårt ansvar hurdan sorts konst det skapas och konsumeras, den vägen förändras fältet.

Saba Holm är inne på samma linje men menar att det fortfarande finns en viss rädsla att satsa på något nytt och annorlunda.

– Det känns som att folk här i Finland är lite rädda för att skriva böcker om personer med annan hudfärg än vit, och därför går lättare över till att skriva om djur eller annat.

Läs också