Hoppa till huvudinnehåll

Ny sevärdhet i ryska Karelen: Ett fejkat finskt fångläger från fortsättningskriget

Svartvit bild på koncentrationsläger i Karelen.
På bild ett koncentrationsläger i Karelen, men det här lägret har inget med projektet att göra. Svartvit bild på koncentrationsläger i Karelen. Bild: SA-kuva Karelen,koncentrationsläger,Vidlitsa, Olonetsky District

Ett finskt fångläger från fortsättningskriget byggs som bäst upp i ryska Karelen. Lägret består av rekvisita från en rysk spelfilm och ska fungera som museum för ”patriotisk undervisning”.

Rekonstruktionen av det finska fånglägret från fortsättningskriget finns i Vatnavolok vid Onegas strand 80 kilometer norr om Petrozavodsk.

De ryska statliga tevenyheterna Vesti visade nyligen de första bilderna från lägret där man kan se enkla träbaracker och vakttorn.

Barackerna är inte baserade på historiska dokument, utan rekvisita efter den ryska spelfilmen Vesuri som gjordes för ett par år sedan. Filmen berättar om några ryska barns öden i ett finskt fångläger under fortsättningskriget.

Museet ska från december börja ta emot gymnasieelever för en ”patriotisk helg”.

- Vi tänker bjuda in historiker och före detta fångar för att berätta om tiden, förklarar projektledaren Natalja Abramova i teveinslaget. Vi ska visa dokumentärfilmer, arrangera patriotiska lekar och ha lektioner i mod.

Eleverna ska inte bo i barackerna, utan på det gästhem som finns på området.

Inget koncentrationsläger?

Ryska medier använder ofta ordet ”koncentrationsläger” i rapporteringen om projektet.

- Det är absolut inget koncentrationsläger för barn, säger Abramova i en intervju för nättidningen Fontanka. Det är en rekonstruktion av vardagen i ett fångläger för barn i Karelen perioden 1941-44.

Enligt Abramova är projektets främsta mål att bevara det historiska minnet för kommande generationer.

Projektet har fått ett bidrag på nästan tre miljoner rubel (cirka 33 000 euro) från president Putins fond. Samtidigt har det stött på hårt motstånd bland den karelska befolkningen.

Flera orter vägrade ta emot museet. Först på det fjärde försöket gick en privatperson inom resebranschen med på att hysa barackerna.

Kontroversiella historiker

I dagens Ryssland betonas allt mer en (krigs)historisk ”rysk sanning” där man lyfter fram andra länders eventuella brott mot sovjetmedborgare medan man helst gömmer undan Moskvastatens brott mot egna medborgare.

Projektledare Abramova hoppas kunna samarbeta med historikern Sergej Verigin som till vardags arbetar på universitet i Petrozavodsk. Verigin har de senaste åren kraftigt ifrågasatt den finska historieskrivningen om fånglägren. Han har också kastat fram hypotesen att finska armén arkebuserade sovjetiska soldater i karelska Sandarmoch under kriget.

I Sandarmoch finns massgravar där den sovjetiska säkerhetspolisen NKVD avrättade oskyldiga sovjetmedborgare under Stalinterrorn.

Verigin har också en klar åsikt om vardagen i de finska fånglägren.

- Sjukdomar som tyfus, smittkoppor, tuberkulos, dålig medicinsk vård, hunger, hårt arbete och tortyr ledde till att människor dog, säger han i en intervju för tidningen Karelinform.

- I själva verket kan vi beteckna denna politik som ett folkmord på civilbefolkningen, hävdade han. Det förekom inte massavrättningar, men de villkor som skapades var omänskliga.

Lektion även för finländare

Projektledare Abramova, som har nära kontakter till presidentpartiet Enade Ryssland, vill inte peka finger.

- Vårt projekt är inte avsett att döma någon. Det enda vi vill fördöma är krigets fasor. Vi förstår mer än väl att finländarna är våra vänner. Ja, de var grymma under kriget. Men de människor som lever idag är inte ansvariga för vad deras förfäder gjorde, säger hon till Fontanka.

Abramova planerar bjuda in skolelever till barackerna från hela nordvästra Ryssland. Och hon tar mer än gärna emot gäster från Finland.

Enligt Sari Näre, doktor i statskunskap som har skrivit flera böcker om Finlands krig, kan det också finnas skäl för finländarna att ta emot inbjudan.

- Jag skulle inte ha något emot ifall också finska turister visas det här museet. Finländarna själva vet inte tillräckligt om den här sidan av landets historia, säger Näre till Yles ryskspråkiga nyheter.

Samtidigt betonar Näre att rekonstruktionen måste baseras på historiska källor.

- Läger av olika sorter var tidens anda under de där åren i många länder, fortsätter hon. Därför kan en bekantskap med den här mörka sida av historien fungera som en varning, så att man idag aldrig återvänder till samma metoder.

Läs också