Hoppa till huvudinnehåll

Finlandiaprisen till roman om 1950-talets Finland, fackbok om förbjuden dans och berättelse om bortglömda barn

Anni Kytömäki med romanen "Margarita".
Anni Kytömäki tilldelas Finlandiapriset för romanen "Margarita". Anni Kytömäki med romanen "Margarita". Bild: Lehtikuva Anni Kytömäki,Finlandiapriset

Finlandiapriset, Fack-Finlandiapriset och Finlandia Junior-priset delades ut i direktsändning på Yle TV1 på onsdag kväll.

Finlandiaprisen år 2020 tillfaller böcker som dyker ner i Finlands historia ur olika synvinklar samtidigt som de speglar dagens finländska samhälle.

Bland de sex romaner som var nominerade till Finlandiapriset valde den enväldige domaren, dirigenten Hannu Lintu, att premiera Anni Kytömäkis roman Margarita.

Det är andra gången Anni Kytömäki är nominerad till Finlandiapriset. År 2014 var Kytömäki nominerad till priset för sin debutroman Kultarinta.

I år har man valt att låta den enväldiga domaren skriva ett brev till den hen utsett till vinnare, och i sitt brev till Anni Kytömäki skriver Hannu Lintu om ett språk som förför och en berättelse som bär sin läsare genom färgrika händelser:

”På ett skickligt sätt beskriver du den nollpunkt ur vilken Finland reste sig för att växa till ett modernt samhälle, men också den enskilda individens kamp i en ibland absurd tillvaro.

Du visar att alla strider – i krigstid lika väl som i återuppbyggnadstid – kräver sina offer. Vi läsare vet, att dessa ansträngningar för en bättre framtid pågår än i dag. (---)

Din bok påminner oss om att de svåraste skadorna inte är fysiska. De värsta skadorna drabbar psyket och dessa påverkar generation efter generation. Naturen är en fin symbol för detta.”

Pärmen till Anni Kytömäkis roman "Margarita".
Pärmen till Anni Kytömäkis roman "Margarita". Bild: Gummerus kustannus Anni Kytömäki

Huvudpersonen i Margarita är Senni som jobbar som massör på Kankaristo hälsohem på ön Vehkasalo, ett spa som lockar många trötta och slitna huvudstadsbor att njuta av sol och bad, motion och massage.

Det är tidigt 1950-tal och s(p)åren från krigsåren är många – en del fullt synliga, andra mer dolda. Som en saknad och smärta i människornas liv, eller som ett öppet sår i naturen.

Under krigsåren erbjöd skogen skydd åt soldater på frammarsch, eller ett gömställe för folk på flykt. Samtidigt ökade efterfrågan på timmer och papper, vilket efter krigsslutet ledde till omfattande skogsavverkningar runtom i Finland.

Också på Vehkasalo genomförs omfattande avverkningar som bland annat resulterar i ett akut hot mot den sällsynta flodpärlmusslan som trivs i det klara strömmande vattendraget på ön.

Titeln på Anni Kytömäkis roman anspelar dels på flodpärlmusslans latinska namn ”Margaritifera margaritifera”, men också på Senni som i andranamn heter Margarita.

Senni är som en flodpärlmussla – hon har ett hårt skal som sluter sig kring en dov och ömmande hemlighet, en pärla av mörkt ljus.

Se en intervju med Anni Kytömäki när hon i höstas gästade Aamun kirja för att prata om romanen Margarita:

Fack-Finlandia till bok om förbjuden dans

I kategorin Fack-Finlandia hade den enväldiga domaren Nasima Razymar, biträdande borgmästare i Helsingfors, att välja mellan sex böcker som handlade om allt från internationell terrorism och vårt digitaliserade liv till saimenvikarens liv och leverne samt formgivaren Timo Sarpanevas liv och verk.

Valet föll på boken Kielletyt leikit – Tanssin kieltämisen historia Suomessa 1888-1948 skriven av historikerna Marko Tikka och Seija-Leena Nevala.

I sitt brev till Marko Tikka och Seija-Leena Nevala konstaterar Nasima Razymar att Kielletyt leikit ger en intressant inblick i finländsk socialhistoria, och att boken dyker ner i ett kapitel i vår historia som man inte känner till särdeles väl – den förbjudna dansen.

Nasima Razymar ser också hur bokens tema knyter an till hennes eget liv:

”Genom historien har man värderat och värnat om den kvinnliga moralen. Diskussionen om dansförbudet kretsar kring frågor om dygd och kyskhet, med starkt fäste i religionen. Det är intressant att märka att frågan om kvinnans moral och dygd varit uppe till allmän diskussion – oberoende av kultur. Jag har själv blivit föremål för en debatt kring dessa frågor när jag dansat offentligt på tv. (---)

I boken diskuterar man också finländarnas svåra förhållande till beröring. Kanske denna beröringsskräck bidragit till att vi klarat oss såpass bra under den pågående pandemin.”

Marko Tikka och Seija-Leena Nevala med boken "Kielletyt leikit".
Marko Tikka och Seija-Leena Nevala tilldelas Fack-Finlandiapriset för boken "Kielletyt leikit". Marko Tikka och Seija-Leena Nevala med boken "Kielletyt leikit". Bild: Lehtikuva Marko Tikka,Fack-Finlandiapriset,seija-leena nevala

Lyssna på en presentation av Kielletyt leikit i Vega Dag:

Finlandia Junior till bok om bortglömda barn

Enväldig domare i kategorin Finlandia Junior var skådespelaren Christoffer Strandberg, som hade att välja mellan sex barn- och ungdomsböcker med stor spännvidd – från bröderna Tatu och Patu på tågäventyr och en bilderbok om resfeber och hemlängtan till en fantasifull äventyrsroman förlagd till ett forntida Finland och zoologipoesi.

Valet föll på Anja Portins äventyrsroman Radio Popov med illustrationer av Miila Westin.

Boken handlar om 9-åriga Alfred som lever ensam mesta delen av tiden – hans mamma är död och pappa är allt som oftast ute på olika arbetsresor.

En dag lär Alfred känna Amanda som har en gammal radioapparat hemma hos sig. Om nätterna börjar Alfred sända ett hemligt radioprogram som riktar sig till alla bortglömda barn.

Anja Portin med ungdomsromanen "Radio Popov".
Anja Portin tilldelas Finlandia Junior-priset för boken "Radio Popov". Anja Portin med ungdomsromanen "Radio Popov". Bild: Lehtikuva Finlandia Junior-priset,Anja Portin

I sitt brev till Anja Portin tackar Christoffer Strandberg författaren för att hon påminner honom om att fantasi och empati är det som gör oss till människor:

”Bokens värld – dess tid och rum – fascinerar mig storligen. Den är tidlös samtidigt som den helt och hållet är i nuet. Radio Popov är en fantastisk saga, men också en hjärtskärande berättelse som handlar om medmänsklighet.

Världen och människorna skildras inte genom en svartvit lins. De bortglömda barnens föräldrar demoniseras inte. Det här är inte en dragkamp mellan det goda och det onda. Det här är en historia som tar fasta på det goda i dess små och stora former oberoende av allt det onda.”

Finlandiaprisen delas ut av Finlands bokstiftelse och är värda 30 000 euro.

Utdragen ur breven till pristagarna är översatta från finska till svenska av undertecknad.

Läs också