Hoppa till huvudinnehåll

Var går gränsen? Reglerna gällande sena tacklingar är luddiga och Oskar Osala efterlyser tydligare besked: ”Skaderisken är alltid hög”

Juho Keränen tacklar Janne Ritamäki.
En ful tackling? Det är svårare att bedöma än man skulle tro. Juho Keränen tacklar Janne Ritamäki. Bild: Matti Raivio/All Over Press ishockey,HIFK Hockey,Jukurit,Tackling

Hockeysverige skakades av en otäck tackling på veckoslutet. Men domarna på isen såg inget fel alls. Det gjorde inte jag heller först, medger domaren Daniel Österholm för Yle Sporten.

Tacklingen var sen, verkar alla vara överens om. Men var den för sen? Och träffade den i huvudet? Och kan den faktiskt tolkas vara en tackling från död vinkel?

Där är frågorna som styrde snacket i Hockeysverige på veckoslutet. Oskarshamns Oscar Sundh fick föras till sjukhus med en allvarlig hjärnskakning efter att ha blivit tacklad av Örebros Emil Larsson. Se video på tacklingen på SVT:s sidor.

Domarna friade Larsson, men disciplinnämnden stängde av honom i fem matcher.

Så här resonerade domarna och disciplinnämnden i fallet

Huvuddomaren Sören Persson i C Mores sändning:

"Som vi bedömer på isen kommer tacklingen från en spelare som inte gör någon uppåtgående rörelse. Vi kan inte avgöra på isen om den tar i huvudet. Vi är fyra domare som är överens där och då. Vi tycker inte att Örebro-spelaren gör något som är fult."

"Vi får tyvärr inte någon repris på jumbotronen vilket är olyckligt, vilket vi ska få för att kunna göra bedömningen. Det är inget respektlöst och vi tycker inte att det är utvisning där och då."

Svenska ishockeyförbundets disciplinnämnd:

Oskarshamns Oscar Sundh driver pucken genom mittzon. Innan han kommer fram till offensiv blålinje spelar han iväg pucken åt höger. Pucken studsar tillbaka via en Örebrospelare. Örebros Emil Larsson kommer från sidan och tacklar Sundh och den initiala träffen tar i huvudet.

Sundh är inte medveten om att Larsson kommer från sidan då han har två andra Örebrospelare mot sig som puckförare. Larsson kommer från sidan och tacklar Sundh. Första kontakten sker mot huvudet som får en rotation. Alternativ bestraffning skulle vara Charging.

Tacklingen utdelas från sidan mot en spelare som har sin uppmärksamhet riktad åt ett annat håll. Även om den tacklande spelare inte har hög fart blir den sammanlagda kraften i tacklingen hög pga den tacklade spelarens fart. Stor skaderisk.

Källor: SVT Sport, SHL.se

Den finlandssvenske domaren Daniel Österholm kom faktiskt fram till exakt samma slutsats.

– Första gången jag såg tacklingen gjorde jag det på telefonen på liten skärm och då såg den helt okej ut. Han håller tacklingen nere, träffar bröstet och så verkar den tacklade slå huvudet i hans hjälm, säger han till Yle Sporten innan han tillägger:

– Men sen såg jag den på datorn och då konstaterade jag genast att axeln tar i hakan. Man ser hur huvudet vrider sig i tacklingssituationen. På isen handlar det om en grymt snabb situation. Det är svårt för domaren. Man vill ju inte överreagera – dela ut en utvisning bara för säkerhets skull.

"Tacklingen är bra – men för sen"

Det var alltså faktumet att axeln prickade Sundh i hakan som ledde till avstängningen. Inte det att tacklingen var sen. Ändå är det den aspekten som stör Oskar Osala mest.

– Jag tycker att själva tacklingen är bra, men den är för sen. Om killen hade haft puck då han blev tacklad ska det inte bli utvisning, men nu hade han passat den för länge sedan, säger den flerfaldige KHL-mästaren.

Att det här är en situation som kunde uppstå i den finska ligan – där olika parter verkar tvärt oense om hur ren en liknande tackling är – är både Österholm och Osala överens om.

– Jo, det händer hela tiden, säger Osala.

– I dagens läge så skulle jag säga att Finland har gått in för att vara så nära den internationella regelboken som möjligt. Att ha så lite undantag som möjligt. Jag vet inte helt exakt hur SHL:s regler ser ut – men i stora drag är de väldigt liknande, kompar Österholm.

Orsaken stavas CHL.

– Ligorna har kommit överens om att ha reglerna så nära varandra som möjligt. Att domare från olika ligor kan komma in och att tolkningarna ska vara så liknande som möjligt. Vissa skillnader finns det förstås, men i det stora hela, berättar Österholm.

"Skulle knappast ha blivit avstängd i Finland"

Men ännu för fem år sedan var läget inte likadant. Det menar åtminstone Alexander Ruuttu. Den nuvarande KalPa-spelaren tillbringade säsongen 2015/16 i Hockeyallsvenskan och Tingsryds AIF – där han stängdes av i tre matcher efter en tackling som ledde till att motståndaren skadade sig.

– Det kändes som att man inte blev tacklad lika mycket där som i den finska ligan. Avstängningen jag fick var en sådan som jag knappast hade fått i Finland. Så visst finns det skillnader, eller fanns åtminstone då jag spelade där, säger han nu.

Alexander Ruuttu.
Alexander Ruuttu. Alexander Ruuttu. Bild: Matti Raivio/All Over Press Alexander Ruuttu

Ruuttus tackling var också omdiskuterad. Tingsryds fans ansåg att avstängningen var ett så pass grovt justitiemord att de samlade in pengar för att kunna stå för böterna.

Oskar Osalas senaste avstängning, som kom i mars 2019, var däremot ett lätt case för disciplinutskottet i FM-ligan. Osala, då i Kärpät, riktade en tackling rakt mot Ilvesspelaren Oskari Laaksonens huvud.

Även om ligan i sitt domslut konstaterade att Laaksonen spelade på ett sätt som gjorde honom sårbar stängdes Osala av i tre matcher.

– Jag har alltid försökt undvika sådana situationer som uppstod mot Ilves. Jag har till och med tagit i killar som varit i dålig position då jag tacklat dem. Jag har aldrig försökt skada någon, säger Osala nu.

Och lyfter samtidigt fram det som stör honom mest.

– Jag tycker att det har för stor betydelse om spelaren skadar sig eller inte, säger Osala och förklarar:

– Om jag kommer mot någon med armbågen uppe i 40 kilometer i timmen och killen hinner undan ska jag bli avstängd. Bara att försöka skada någon borde leda till avstängningar. Och tvärtom kan man bli avstängd för rena tacklingar som leder till hjärnskakningar. Det tycker jag inte om.

Case Lundell

Ett fall Osala lyfter upp är Anton Lundells crosscheck i matchen mellan HIFK och HPK i slutet av oktober. Supertalangen Lundell tappade då av någon orsak fattningen i de alldeles sista stunderna och crosscheckade HPK:s Jere Innala nära nacken.

Innala skadade sig inte, Lundell fick ingen utvisning – och stängdes inte heller av.

– I Lundells fall träffar han axeln och inte nacken eller huvudet, förklarade ligans sportchef Arto I. Järvelä tidigare för Ilta-Sanomat.

– Han försökte tydligt skada motståndaren, men lyckas inte så straffas han inte heller för det, kommenterar Osala.

Oskar Osala.
Oskar Osala. Oskar Osala. Bild: Emil Hansson / All Over Press Oskar Osala

Och Lundell är inte heller den enda stora profilen som kommit undan utan avstängningar.

Efter att matchen mellan hans HIFK och Kärpät några veckor senare spårade ur stängdes flera spelare av på grund av fula tacklingar och slagsmål – men inte Jesse Puljujärvi som åkte på ett matchstraff för en knätackling.

Osala vill ändå inte tro på konspirationsteorierna om att ligan försöker skydda sina affischnamn.

– Jag känner Jyri Rönn (domarchefen reds.anm.) och tycker att han är väldigt smart ... jag kan inte kommentera det. Det är bara principfrågan som är märklig.

"Det är viktigt att tala om det här"

Alexander Ruuttu tycker i sin tur att snacket den senaste tiden handlat på tok för mycket om vem som ska bära ansvaret i situationer där någon skadar sig.

– För det första är det jättebra att den här diskussionen tas. Det är viktigt att tala om tacklingarna. Det är fakta att farten på isen håller på att öka hela tiden och det innebär att tankesättet gällande tacklingar har ändrats, säger han till Yle Sporten.

– Då man tacklar är det två spelare som är involverade – den som tar emot och den som tacklar. Det måste man förstå. Som spelare med puck så måste du veta var motståndarna är på isen och samtidigt måste den som tacklar kunna respektera motståndaren.

– Att man gör allt för att inte skada motståndaren, om man ser att han är i en sårbar position, fortsätter han.

Alexander Ruuttu.
Alexander Ruuttu. Alexander Ruuttu. Bild: Tomi Natri/All Over Press Alexander Ruuttu

I samband med flera allvarliga hjärnskador under ligasäsongen 2019/20 var det flera experter som lyfte fram rutinens tyngd i just de här situationerna.

Det var ofta unga spelare som skadade sig och enligt vissa experter berodde det på att de inte är vana vid att spela med vuxna män som tacklar hårt.

Alexander Ruuttu inledde sin ligakarriär redan som 18-åring och förstår delvis vad argumenten försöker säga, men köper dem inte.

– Visst är det annorlunda. Men samtidigt spelar man nog fysiskt i A-juniorerna också, säger han.

– Den stora utmaningen är att vänja sig vid det höga matchtempot. Som ung spelare i ligan har man oftare sämre dagar på jobbet då man inte ännu lärt sig hur man ska förbereda sig för matcher.

En sekund

Något de unga spelarna för med sig är däremot farten som Ruuttu lyfte fram tidigare. Då spelet rör sig från en ända av rinken till den andra i snabb takt har man inte råd att köra runt och tackla hårt som man gjorde i början av 2000-talet.

– I värsta fall spelar man sig ur situationen helt och hållet, säger Ruuttu.

Men den höga farten leder också till att tacklingssituationerna – som den som uppstod mellan Oskarshamn och Örebro i SHL på veckoslutet – blir svårare att tolka på isen.

– Håller spelaren tacklingen nere? Sticker armbågen ut? Stiger den uppåt? Träffar den bröstet? Tacklas någon in i sargen som medvetet vänt ryggen till? Sådana frågor får man ta ställning till. Beroende på vilken vinkel man har blir det mer eller mindre utmanande, säger domaren Daniel Österholm.

– En del situationer är svårare också om man skulle se dem från nära håll och rätt vinkel. Alltid är det inte enkelt, men det är ju samtidigt en del av tjusningen, tillägger han.

Daniel Österholm.
Daniel Österholm var tidigare linjedomare på liganivå men har nu sadlat om till huvuddomare. Han dömer för tillfället i Mestis. Daniel Österholm. Bild: Tomi Hänninen / Yle ishockeydomare,Daniel Österholm

När spelet löper på snabbt går det också lätt att en tackling kommer lite sent. För att tackla det här problemet tog man därför för några år sedan i bruk en late hit-regel som ska hindra spelare från att köra över försvarslösa spelare.

– Det tar förstås några år innan den sitter rätt, så att säga. Att man kommit fram till en gemensam linje över vad som är okej och vad som inte är det, säger Österholm.

Men hur ser linjen ut i praktiken?

– Tumregeln är att det får gå en sekund mellan att spelaren passar pucken och att man fullför tacklingen. Men situationerna är väldigt olika. Den som tacklar kan komma med olika hastigheter och det innebär att den som blir tacklad hinner röra på sig olika mycket.

– Det viktigaste är att se om den som tacklar hade möjlighet att undvika tacklingen eller inte.

Det låter inte värst tydligt, tycker åtminstone Oskar Osala.

– Skaderisken är hög och man kunde vara noggrannare med dem, säger han.

Oskar Osala.
Oskar Osala. Oskar Osala. Bild: All Over Press. Oskar Osala

Men vad kunde man då göra för att klart och konkret förbättra på situationen? Att skriva om regelboken verkar ingen vara värst taggad på – och både Osala och Ruuttu anser att det inte ens behövs.

– Jag vet inte varifrån det kommer men det känns som att tankesättet i många fall är att det är domarna mot lagen. Man borde förstå att alla är på samma sida. Det är det största och första man borde ta itu med, säger Osala.

– Man måste respektera motståndaren, men den som har pucken måste också ta sitt allvar. Om man skadar sig så brukar man som spelare också skylla på sig själv – att man vet att man satt sig själv i en dålig situation. Men så är det ju förstås inte alltid, säger Ruuttu

– Jag vet inte vad lösningen skulle vara, men ishockey är en kontaktsport. Det hör till att man tacklas, avslutar han.

Läs också