Hoppa till huvudinnehåll

Essä: Finlandssvenska körsångare är inte lyckligare än andra – musiken är en del av alla människor

Jonas spelar luftpiano med armarna i en mörklagd studio.
Vad händer i våra hjärnor när vi lyssnar på och rör oss till musik? Vad gör musiken med våra identiteter? Jonas Forsbacka gräver i människan och musiken i "Dokumenterat: Att leva och dö med musiken". Jonas spelar luftpiano med armarna i en mörklagd studio. Bild: Barbro Ahlstedt / Yle pressbilder,leva och dö med musiken

En av mina finaste ägodelar jag alltid bär med mig är att jag haft förmånen att växa upp i ett hem fyllt av musik. Till och med när jag är tyst är jag fylld av musiken.

En finsk studie har visat att redan ett sex månader gammalt foster kan känna igen en harmoni som Blinka lilla stjärna där.

Men det var inte när jag fick nys om det som jag satte mig ner för att jobba med det här programmet. Det här projektet började tidigare, med en låtrad som hade fastnat i mitt huvud:

Du kommer födas och dö, och födas igen. Så länge du hör musiken.

Det är Markus Krunegård som sjunger så, i låten Askan är den bästa jorden.

Jag blev besatt av att ta reda på om det där faktiskt stämmer, rent vetenskapligt alltså: kan vi bli som pånyttfödda av att lyssna på musik?

Jag fick två svar:

– Neurologen tänker att det som händer inuti hjärnan när vi hör musik är att hjärnan skapar nya förbindelser. Att lyssna på musik är alltså en form av inlärning, säger Seppo Soinila, professor emeritus i neurologi vid Åbo universitet.

De finska forskarna från studien jag nämnde har bland annat menat att tal och sång kan gynna språkutvecklingen och inlärningen hos barn, redan från fosterstadiet.

– Vi kan använda musiken för att återskapa olika versioner och varianter av oss, beroende av vår situation, säger Johannes Brusila, professor i musikvetenskap vid Åbo Akademi.

Jag har två teorier kring varför det sket sig för mig. Och det handlar inte bara om att jag är en medioker journalist.

Brusila hänvisar till att många gamla hitlåtar har getts ut i nya versioner och konstaterar att vi under vissa tider kanske vill ha trygg musik vi hört förut. Medan vi i andra situationer kan välja helt nya spår att gå på.

– Nu under året med coronapandemin verkar vi ha haft nostalgiska behov när vi lyssnar på på musik.

Närbild på Jonas öra i ett mörklagt rum.
Våra hjärnor skapar nya förbindelser när vi lyssnar på musik. Närbild på Jonas öra i ett mörklagt rum. Bild: Barbro Ahlstedt / Yle pressbilder,leva och dö med musiken

Nej, vi kommer inte födas på nytt, eller återuppstå när vi lyssnar på musik. Men musiken påverkar oss på många olika sätt.

Så länge vi hör musiken

Som barn har jag hört mamma och pappa sjunga i kör och nynna när de stökat runt med olika sysslor i hemmet.

Jag har fått gå på långrandiga allsånger och häftiga musikaler och spela barytonhorn i en blåsorkester när jag gick i årskurs fyra, trots att det inte kan ha varit kul alla gånger att höra mig öva.

Under loven när klockan blivit så pass mycket att mamma tyckte det började bli dags för mig att stiga upp satte hon sig ofta vid pianot.

Än idag kan jag inte tänka mig något lyxigare än att vakna upp till tonerna av Stormskärsmaja under sommarlovet eller Sylvias julvisa under de lata morgnarna strax efter jul.

Intervjuerna som sket sig

Trots att jag har varit intresserad av musik så länge jag kan minnas har det slagit mig att jag ändå aldrig har kunnat svara på den klassiska frågan: "Vilken är din favoritartist?"

Jonas spelar luftpiano med armarna i en mörklagd studio.
Markus Krunegård sjunger: "Du kommer födas och dö, och födas igen, så länge du hör musiken". Är det sant, rent vetenskapligt alltså? Jonas spelar luftpiano med armarna i en mörklagd studio. Bild: Barbro Ahlstedt / Yle pressbilder,leva och dö med musiken

Efter att jag under de senaste veckorna har undersökt människans relation till musiken undrar jag om någon, någonsin, haft ett bra svar på den frågan?

Jag har pratat med både barn och vuxna, och en professor i neurologi och en musikforskare, om deras syn på musiken och bland annat kommit fram till att musiken kanske är något av det mest intima vi människor har.

Jag har fått lära mig att det är en myt att finlandssvenskar skulle vara ett lyckligt folk bara för att vi sjunger i kör, men mer om det senare.

Jag kan knappt halva texten till Helan går.

Jag har också kommit fram till att det kan vara jobbigt att intervjua barn om musik, riktigt jobbigt faktiskt.

När jag åker ut och träffar barn i programmet hör man tystnaden som uppstår när de inte vill svara på mina frågor.

Barnen skruvar på sig, flackar med blicken och säger med spända röster: "Jag vet inte", när jag ställer platta frågor som: "Vad kan musik vara bra för?"

Jag har två teorier kring varför det sket sig för mig. Och det handlar inte bara om att jag är en medioker journalist.

Tala är silver, sjunga är guld

Min första teori är att barnen inte ville svara på mina frågor eftersom musiken är något vi människor bär med oss från det att vi föds tills att vi dör. Och att musiken därför är en mer eller mindre central del av våra identiteter.

Musiken är något djupt personligt, känslosamt och sårbart. Därför något som barn och vuxna kanske inte vill tala om hur som helst, med vilka främlingar eller nyfikna journalister som helst.

Jonas armar som viftar i luften, med huvudet böjt ur bild.
"Vad kan musik vara bra för?" Jonas armar som viftar i luften, med huvudet böjt ur bild. Bild: Barbro Ahlstedt / Yle pressbilder,leva och dö med musiken

Skulle jag själv ens kunna svara oängsligt och genuint på frågan: "Vilken musik tycker du bäst om?"

Nej.

Min andra teori är att musik helt enkelt kan vara svårt eller konstlat att tala om på ett teoretiskt plan.

Kanske kan det tänkas vara enklare för både barn och vuxna att kommunicera genom musiken, i stället för att på ett distanserat och abstrakt plan prata om den?

Rasbiologiska idéer om musiken inom oss

Mina intervjuer i programmet utgör inte något statistiskt signifikant datamaterial som man kan dra några som helst vetenskapliga slutsatser från. Det finns en överhängande risk att mina teorier inte stämmer.

Samtidigt är det inte bara jag som har tänkt att musiken är en sårbar och personlig sak som ständigt medverkar i det sociala och kulturella konstruerandet av människors identiteter och gruppgemenskaper.

Bild på Jonas torso, där händerna hänger och dinglar mot marken. Huvudet syns inte, i en mörklagd studio.
Musik kan vara med i det ständiga uppbyggandet av människors identiteter, konstaterar musikvetaren Johannes Brusila. Bild på Jonas torso, där händerna hänger och dinglar mot marken. Huvudet syns inte, i en mörklagd studio. Bild: Barbro Ahlstedt / Yle pressbilder,leva och dö med musiken

När jag ringer upp Johannes Brusila, professor i musikvetenskap vid Åbo Akademi, säger han att musiken vi lyssnar på kan återspegla våra identiteter och kulturella gemenskaper.

– Musiken kan säkert reflektera människors identiteter. Den kan symbolisera och stå för ens identitet och också bidra till att skapa idéer om vem vi är, säger Brusila.

Jag får genast bilder i mitt huvud och tänker på hur central musiken varit som symboler inom subkulturella grupper.

Punkare, raggare och hiphopare är alla olika kulturella och i allra högsta grad musikaliska grupper med helt olika uttryck och identiteter.

Helan gåååååår

Brusila berättar att diskussioner kring musikens koppling till olika gruppers identiteter ofta härstammar från tysken Johan Herders idé om människors “folksjäl” på 1700-talet.

Herder menade att människor, som Herder delade in i olika “folk”, föds med olika själar som genomsyrar olika "folkslag". Vilket i sin tur bland annat återspeglas i folkens olika “folkkulturer”.

Triggervarning alla finlandssvenska korister: det kan vara så att du innerst inne är olycklig. Eller att människorna som inte får vara med i din kör är det.

Om Herders teori skulle stämma borde jag väl kunna spela kantele eller vara ens lite intresserad av humpa?

Och så borde jag väl sjunga i kör och framför allt ledigt och glatt kunna ta in olika snapsvisor under kräftskivan.

Inget av det där stämmer in på mig. Jag kan knappt halva texten till Helan går.

Jonas skakar rumpan, och har huvudet böjt mot marken och armarna utsträckta bakom ryggen, i en mörk studio.
Vad är fin konst och "fulkultur"? Jonas skakar rumpan, och har huvudet böjt mot marken och armarna utsträckta bakom ryggen, i en mörk studio. Bild: Barbro Ahlstedt / Yle pressbilder,leva och dö med musiken

Brusila berättar att man numera inom musikforskning ofta betonar att identiteter och skapandet och återskapandet av människors sociala och kulturella gemenskaper är i ständig förändring.

– Det är inte så att man föds till ett visst genetiskt betingat folk som sedan kan en viss musik i enlighet med det. Man ser det mer som att identiteter är något som hela tiden konstrueras. Och i den processen är också musiken hela tiden närvarande, säger Brusila.

Musiken kan alltså förstås som en av många byggklossar i byggandet av en människa eller en grupp.

Myten om finlandssvenskarna

Jag tror inte att jag är unik för att jag haft förmånen att växa upp till toner av musik som barn.

Och jag tror inte att jag är en raketforskare för att jag tänker att musik kan betyda saker för människors eller gruppers identiteter och gemenskaper.

– I takt med en slags psykologisering av samhället och samhällsdebatten har det nästan blivit ett slags mantra det där att musiken kan forma identiteten. Ett exempel på det är att folk ofta säger att "vi finlandssvenskar är så glada för att vi sjunger i kör", säger Brusila.

Närbild på två händer som sprätar ut med fingrarna med en mörk bakgrund.
Det kan kännas konstlat och ängsligt att tala om sin favoritmusik, tänker Jonas Forsbacka. Närbild på två händer som sprätar ut med fingrarna med en mörk bakgrund. Bild: Barbro Ahlstedt / Yle pressbilder,leva och dö med musiken

Triggervarning alla finlandssvenska korister: det kan vara så att du innerst inne är olycklig. Eller att människorna som inte får vara med i din kör är det.

– Den där idén är väldigt problematisk att granska forskningsmässigt. För det första vet man inte om finlandssvenskar sjunger väldigt mycket mera än andra. För det andra: blir man verkligen lycklig av att sjunga i kör?

– Eller är det kanske så att de som är lyckliga går med i kör för att sjunga, och att de som är helt utslagna kanske inte gör det, säger Brusila.

Musikens makt

Jag tänker att det varit ett slags privilegium för mig att växa upp i en familj där mamma väcker mig med piano istället för bannor. Säkert skulle den franska sociologen Pierre Bourdieu kalla det kulturellt kapital.

I sin klassanalys på 1970-talet menar Bourdieu – grovt taget – att människans möjligheter i livet, och individens status i samhället, inte endast påverkas av hur rik man är rent ekonomiskt.

Jonas nacke och ena öra fotograferat bakifrån, med hans guldfärgade sko suddig i förgrunden.
Blir man lyckligare av att sjunga i kör, eller är det bara lyckliga människor som vill vara med i körer? Jonas nacke och ena öra fotograferat bakifrån, med hans guldfärgade sko suddig i förgrunden. Bild: Barbro Ahlstedt / Yle pressbilder,leva och dö med musiken

Även bredden och kvaliteten av ens kontaktnät (socialt kapital) påverkar, liksom om man har en akademisk examen och vilket språkbruk man lärt sig att det kan vara bra att använda (kulturellt kapital), med mera.

Det är väl inte alldeles långsökt att tänka sig att också musiken spelar en roll i samhällets klassrelaterade hierarkier och relationer.

Det finns ändå ingen orsak att vara för enkel här: visst kan det som så föraktfullt ibland kallas “fulkultur”, som reality-tv och TikTok-memes, bli hur stora och älskade som helst.

Men alla är väl överens om att det finns musik som är kreddig och okreddig att lyssna på – musik som anses finare och fulare.

Ja, bara att begreppet guilty pleasures existerar är väl ett slags bevis för det? Den där låten eller artisten du älskar men känner att du behöver lyssna på i smyg, för att den inte anses vara cool eller smart nog.

Musiken som alltid funnits

Men musiken påverkar oss också på ett fysiskt plan.

Seppo Soinila, professor emeritus vid Åbo universitet, berättar att våra hjärnor påverkas rent neurologiskt på många olika sätt när vi hör musik.

Jonas fötter med guldskor, som försöker göra en balettposé.
"En av mina finaste ägodelar i livet är att jag har fått födas till en värld full av musik". Jonas fötter med guldskor, som försöker göra en balettposé. Bild: Barbro Ahlstedt / Yle pressbilder,leva och dö med musiken

Musiken påverkar våra känslor, kognitiva funktioner såsom minnet, inlärningen och beslutsfattande. Mer om detta kan man höra om i programmet.

Musik kan också göra oss lugna och motverka stress och depression.

– När musiken stimulerar hörseln väcker det resonans inuti hjärnan. Resonansen orsakas bland annat av musikens rytm, melodier eller harmonier. Och att uppleva den här resonansen kan leda till ökad känsla av tillfredsställelse, säger Soinila.

Brusila säger att man kan vara rätt säker på att människan i alla tider och på alla platser på jorden har sysslat med musik i någon form. Men fortfarande finns ordet musik inte inom alla språk och kulturer.

Hur sammanfattar man ett helt liv av musik, i ett enda svar?

– Man måste komma ihåg är att det som andra kulturer har sysslat med kanske de inte ens har kallat musik. Det är svårt att säga något om vad som spelats eller sjungits i historien, och jättesvårt att ge universella svar på frågor som kan ha gällt alla under hela mänsklighetens historia, säger Brusila.

En sak är säker: min verklighet är inte världens eller historiens mittpunkt.

Det är inte så att vi i Svenskfinland, Finland, Europa, Västvärlden eller någon annanstans i världen har mandat att definiera vad som är musik för alla.

Jonas har huvudet böjt mot golvet, med händerna utsträckta mot varandra ovanför huvudet, upp mot taket. I en mörklagd studio.
Musik kan också motverka stress, berättar neurologen Seppo Soinila. Jonas har huvudet böjt mot golvet, med händerna utsträckta mot varandra ovanför huvudet, upp mot taket. I en mörklagd studio. Bild: Barbro Ahlstedt / Yle pressbilder,leva och dö med musiken

De äldsta spåren av liv på jorden – och därmed av varelser och ting som kan ha sysslat med musik i någon form – är närmare 4 miljarder år gamla.

Jag har lyssnat på musik i 26 år.

Från vaggan till graven

En av mina finaste ägodelar i livet är att jag har fått födas till en värld full av musik.

Kanske hörde jag ett dovt ljud av radiomusik i kuvösen jag låg i mina första dagar i livet under vintern 1994?

Sedan dess har jag bland annat hört glad sång under mitt dop, sjungit psalm 535 med mina klasskamrater varje vår och jag har haft kul på nattklubbar trots att det har spelats Pitbull på dansgolvet.

Jag kommer inte att begravas i tystnad utan till tonerna av musiken jag älskat.

– De här övergångsriterna är viktiga för oss människor och styrs långt av det där sociala och kulturella. Musiken ger oss en viss kontinuitet och stabilitet som vi ju också själva kräver när vi är i vissa situationer, säger Brusila.

Jonas sitter med benen i kors på en pall i en mörklagd studio.
Lyssna på Jonas Forsbackas audioessä "Att leva och dö med musiken" i Dokumenterat på Arenan. Jonas sitter med benen i kors på en pall i en mörklagd studio. Bild: Barbro Ahlstedt / Yle pressbilder,leva och dö med musiken

Vi förväntar oss att musiken ska finnas runtomkring oss.

– Att gå på en skolavslutning där det inte sjungs sånger känns väldigt konstigt. Att gå på en begravning eller ett bröllop där det inte finns någon musik alls blir ett märkvärdigt ställningstagande.

Så hur ska man riktigt kunna svara på den där frågan: "Vilken är din favoritmusik?"

Hur sammanfattar man ett helt liv av musik, i ett enda svar?

Jag tror jag ska börja göra som barnen jag träffar i programmet, som svarar genom tystnaden.