Hoppa till huvudinnehåll

“Kanon! Vi ska ta rygg på händelseförloppet!” - så här upplever ni skillnader mellan rikssvenskt och finlandssvenskt

 Post-it-anteckningar med ord rikssvenskt och finlandssvenskt.
En del av er irriterar er på svenskars sätt att linda in saker när ni hellre föredrar den "finska" stilen av att uttrycka sig mera rättframt. Post-it-anteckningar med ord rikssvenskt och finlandssvenskt. Bild: Henri Salonen finlandssvenska

Näst sista ordet ställde frågan om skillnaderna mellan rikssvenskt och finlandssvenskt språkbruk. Det visar sig att skillnaderna handlar väldigt mycket om tilltal och om att linda in det man egentligen menar - eller låta bli.

Då jag efter en veckas semester i Sverige fått ”A´men schällvklaart!” som svar på även den enklaste fråga som kunnat besvaras med ett enkelt “JA” blir jag trött och nästan stött.

Jag reagerar så då jag får översvallande svar på enkla frågor, det känns som att frågan var så fånig att man överdriver svaret.

Kvinna 40+

Vid telefonsamtal med rikssvenskar börjar de alltid med att fråga hurdant väder vi har, som om det skulle ha någon som helst betydelse för jobbet vi ska avhandla?!

Jag gillar bättre den finlandssvenska/finska stilen med att gå direkt på sakfrågan för att effektivt komma vidare.

Utlandssvensk

Hör flera berättelser i veckans avsnitt av Näst sista ordet. Tobias Larsson gästar studion och berättar om sina upplevelser av att ha bott både i Finland och Sverige.

Enligt Catrin Norrby, professor vid Stockholms universitet som intervjuades i Hbl 12.10 2018 finns det olikheter i svenska och finlandssvenska personers sätt att föra en dialog.

Norrby bildar tillsammans med professorerna Camilla Wide (Åbo universitet) och Jan Lindström (Helsingfors universitet) samt docent Jenny Nilsson (Institutet för språk och folkminnen i Göteborg) en forskningsgrupp som undersökt kommunikativa mönster i sverigesvenskan och finlandssvenskan.

Enligt Norrby har svenskar till exempel lättare för att ta till starka positiva uttryck som jättefint, fantastiskt eller lysande än de mer återhållsamma finlandssvenskarna.

– Det här leder ju sällan till några egentliga missförstånd, men en finlandssvensk kan uppfatta ett sverigesvenskt uppförande som överdrivet. Det är som att ha lite för mycket färger på sina kläder. En finlandssvensk kan å sin sida uppfattas som aningen pessimistisk i Sverige, säger Norrby till Hbl.

Vad är ditt sociala modersmål?

I poddavsnittet myntar Näst sista ordets språkexpert Jenny Sylvin begreppet “socialt modersmål”:

- När butikskassan i Sverige ställer mig en fråga i all vänlighet märker jag att jag besvarar den fel. Om jag börjar småprata med någon på tåget i Finland, vet jag vilken nivå av förtrolighet som blir lagom.

Men på den punkten känner hon sig mer vilsen i Sverige.

- Jag inte riktigt koll. Jag kan besvara frågor som ställs mig alltför ingående och märker snart att det egentligen inte var meningen att jag skulle svara något mer än “det knallar och går” på frågan om hur jag mår, berättar Jenny.

- För mig handlar det sociala modersmålet inte så mycket om kundservice och det där “kanon” som smygs in lite här och var – det är en försäljarroll som trots allt bara är en roll – som saknar den lite djupare mänskliga kontakten som ibland uppstår mellan människor, säger hon.

Dessutom är det stor skillnad mellan folk i till exempel Stockholm och i övriga delar av landet.

- Det är det i Finland också, och det jag menar med socialt modersmål är att jag upplever att det trots det finns en större skillnad mellan länderna än mellan stad och landsbygd, säger Jenny.

På sociala medier uttryckte hon en lättnad över att vara i Finland och få uttrycka mig på mitt sociala modersmål, och Jan Lindström som är Jennys avhandlingshandledare ville genast anamma uttrycket att använda i Norrbyteamets studier.

Också Sverige är avlångt

Som alltid finns det många synvinklar, i era kommentarer kommer det också fram att det sverigesvenska kommunikationsmönstret är vänligare och mer inkluderande - och att det finns variationer och regionala skillnader också i Sverige.

Jag har bott 35 år i Finland och 20 i Sverige och måste säga att det jag uppskattar mest med Sverige är just bemötandet.

I Finland blev man ju nästan rädd för vårdpersonal och busschaufförer pga deras barskhet, vissa busschaufförer är fortfarande som på 1900-talet.

Är själv introvert och har fått kämpa för att bli lite mer svensk i bemötandet, men nu flyter "tack snälla" och andra vänliga fraser helt naturligt även för mig.

Tycker finländare gärna får vara lite mer skandinaviska. Man behöver inte tränga sig på till överdrift, men lite mer vänlighet dör ju ingen av.

Pia

Som vanligt är det fel att generalisera om "finlandssvenskar".

Uppfattningen av det rikssvenska varierar i Österbotten och på Åland jämfört med i "kulturvaggan" Helsingfors. En effekt av den miljö man lever i.

Har inget emot lite vänlighet i affärerna och slänger gärna käft med den som betjänar mig. Det kanske också är ett sätt att visa jämlikhet, att försäljaren inte är min tjänare.

Signatur Ålänning

Är rikssvensk och bor i Österbotten.

Tycker Finlandssvenskar ofta drar rikssvenskar över en kam och tror att alla beter sig och pratar som Stockholmare, dom flesta bor inte där eller är därifrån.

Känner inte riktigt igen mig i allt som skrivs då jag själv är från Norrland.

Utlandssvensk