Hoppa till huvudinnehåll

Lenni vill bli dräng då han blir stor - i stallet får barn med specialbehov en fristad

Lotta Holmström har jobbat med barn med specialbehov i över femton år, och tar gärna med sina elever till stallet då hon får chansen.

Där upplever hon en omsorg från hästens sida, som gör det lätt för barnen att slappna av och känna mindre stress och press.

- Att jobba med barn med funktionsvariationer kan vara tufft ibland, säger Lotta.

- Men så får man något tillbaka som inte går att beskriva.

Samma sak är det i stallet där verksamheten är ganska icke-verbal. Många av Lottas elever har inte ens ett språk och då de umgås med hästarna händer det något - som inte går att beskriva.

Bubblans ponnystall i Jakobstad, dit Lotta brukar ta sina elever, är både personalen och hästarna vana vid ryttare med en ordlös problematik.

Förutom barn med specialbehov kan det gälla ungdomar med social fobi, eller människor som är mobbade, eller blyga eller rädda.

Personer som kanske inte orkar med en vanlig ridskola för att det är för mycket folk där.

Meme Holmström står i stallet med häst
"När man umgås med hästar behöver man aldrig vara nervös för att säga nåt fel", säger Meme Holmström som är Lottas son och som brukar hjälpa till i stallet. "Det är inte så noga med orden. Man bara slappnar av och är glad." Meme Holmström står i stallet med häst Bild: Yle/Roy Fogde stall,trygghet,häst

Ett av barnen som regelbundet hängt med Lotta till stallet är tioåriga Lenni som har downs syndrom. Han vill bli dräng då han blir stor och tycker lika mycket om att mocka dynga som att rida.

- Det är lite Emil i Lönneberga över honom, säger Lotta. Han är full av upptåg.

En annan av eleverna är Ellen som annars inte pratar så mycket, men som lärt sig många nya ord via hästarna och den avslappnade stämningen i stallet.

- Ordet morot, till exempel, säger Lotta. Det lärde hon sig där.

Tysta mirakel

Både Lotta och stallets personal ser det som små tysta mirakel då något hos barnen lossnar, så att det också påverkar livet utanför ridningen på ett positivt sätt.

Som då en pojke med aspergers syndrom plötsligt märker att han inte måste hålla tömmarna så hårt och vågar släppa på sitt stränga grepp om hela världen.

Eller då en ung person med en svår ångest hittar sin enda sanna vän i hästen och kan börja en ny sorts utveckling därifrån.

- Upplevelsen av att någon tycker om dig precis som du är och utan att den ställer dig en massa frågor - det behöver alla, säger Lotta.

Meme och Lotta Holmström sitter under en tavla som föreställer Lotta Holmströms morfar Thure Sandvik
På väggen bakom Meme och Lotta Holmström hänger ett porträtt av Thure Sandvik, som var Lottas morfar. Han dog en höstmorgon då Lotta var tjugo år och det var hon som hittade honom då, i stallet. "Och fastän jag var helt förstörd fanns det ett lugn över hela den situationen", minns Lotta. "Hästarna som annars brukade vara så stressade på morgonen, de ska ha mat och de ska ut. Men den gången stod de alldeles stilla." Meme och Lotta Holmström sitter under en tavla som föreställer Lotta Holmströms morfar Thure Sandvik Bild: Yle/Jyrki Karjalainen Meme,Släktband,Himlaliv (Tv)

I programmet Hästarnas godhet berättar Lotta Holmström och flera andra om hur de påverkats av livet i stallet:

Läs också

Tro

Nyligen publicerat - Tro