Hoppa till huvudinnehåll

Under sin långa karriär har journalisten Jan Mosander varit stenhård i jakten på sanningen - men när faderns gruvliga hemlighet uppdagades veknade han

Journalisten Jan Mosander gästar Daniel Olin.
När en ung Jan Mosander berättade för sin mamma att han skulle bli journalist blev hon förskräckt då det söps så mycket bland journalister. Men helt fel hade hon inte, konstaterar Mosander efter en 50 år lång journalistkarriär. Journalisten Jan Mosander gästar Daniel Olin. Bild: Yle/Barbro Ahlstedt Jan Mosander

Cheferna hyllade honom för att han var tuff och vågade ställa de besvärliga frågorna. Men frågetecknen kring hans fars deltagande i inbördeskriget klarade han inte av. “Det kom för nära”, säger Mosander, som i dag är en av de mest kända finlandssvenska journalisterna i Sverige.

En journalist på rätt plats vid rätt tidpunkt har varit ett genomgående mönster i den Helsingforsbördige Jan Mosanders karriär. Bland annat befann han sig på jobb för att bevaka OS i München sommaren 1972 när terrordådet skedde. Han råkade också vara i New York 1979 när den förödande kärnkraftsolyckan i Harrisburg inträffade. För att nämna några exempel.

– Men man kan inte bara säga på rätt plats, jag har också varit på fel plats, konstaterar han krasst och hänvisar till Costa Concordia olyckan år 2012, som krävde 32 personers liv.

Tillsammans med sin hustru Ingalill var den då pensionerade Mosander ombord på nöjeskryssning när lyxkryssaren körde på grund vid Toscanas kust. Han mindes sina rapporter om Estoniaolyckan och att själv befinna sig på ett sjunkande fartyg blev traumatiskt.

– Jag var riktigt skraj när vi skulle ner i livbåtarna och livbåten fastnade eftersom fartyget lutade och livbåten var på fel sida. Då tänkte jag att vad är det som händer?

Väl i säkerhet var dottern den första han kontaktade. Nästa samtal gick till Mosanders tidigare arbetsgivare, nyhetsredaktionen på Sveriges Radio.

Än en gång kunde man i svenska hem höra Mosanders distinkta finlandssvenska röst rapportera om en världsnyhet.

Mosander berättar om den “mentala smällen” som drabbade honom en vecka senare när han var i trygghet hemma i Sverige. Det hände när han satt i bilen på en parkeringsplats och läste nyheten om att en försvunnen liten flicka som också var ombord på Costa Concordia hade hittats död.

– Jag började gråta där i bilen. Det var som om allting släppte då. Jag kunde föreställa mig den här lilla flickans sista sekunder i någon korridor innan havet tog henne.

Den här händelsen säger han att mentalt var den värsta han har varit med om, trots att han befunnit sig i krigszoner, som också har lämnat sina spår.

En femtioårig karriär får sin början på lokaltidning i Ekenäs

Att Mosander skulle jobba som journalist fick han snabbt klart för sig under första sommarvikariatet i Ekenäs 1966.

– Andra eller tredje dagen på Västra Nyland förstod jag att det är det här jag ska göra.

Mosanders första fasta anställning var på kvällstidningen Nya Pressen i Helsingfors. År 1968 skickades han till Expressen för att praktisera i en månads tid. Planen var att återvända till Helsingfors efter det, men när Mosander erbjöds anställning på Expressen valde han efter lite velande att stanna kvar.

Journalisten Jan Mosander gästar Daniel Olin.
Journalisten och författaren Jan Mosander är veckans gäst hos Daniel Olin. Mosander har anekdoter så att det räcker och blir över från en lång journalistkarriär. Journalisten Jan Mosander gästar Daniel Olin. Bild: Yle/Barbro Ahlstedt Jan Mosander

En av orsakerna till att han valde att stanna var att det på den tiden fanns mera resurser i Sverige. Kontrasterna blev tydliga för Mosander som växt upp i det efterkrigstida Helsingfors.

– Jag märkte att mina svenska kollegor hade det lättare i sin omgivning. De hade inte de omkringliggande tragedierna i familjerna och krig förstod de inte.

Familjetragedin vecklas ut

Vad Mosander inte visste då var att kriget även hade smugit in hemligheter i hans egen familj. Erfarenheterna från krigstiden var något som de vuxna inte pratade om under Mosanders uppväxt.

Det var först senare i livet som hans mamma berättade om pappans erfarenheter som ung krigare på de vitas sida under inbördeskriget år 1918. Att hans pappa Eric, som vid den tiden var endast 16 år gammal, hade ingått i en arkebuseringspluton var väldigt chockerande för Mosander att höra.

– Jag vågade aldrig ta upp det med honom. Han levde ändå i nästan 10 år till efter att jag fick veta om det, men jag tror att jag var rädd för att det skulle förändra min bild av honom.

Mamma sa att han hade sagt att han hade skjutit förbi, men det kan jag inte veta.

Trots att Mosander vid det här laget var känd för att vara reportern som ställde de tuffa frågorna, kunde han inte konfrontera sin far när det kom till frågan om han sköt röda soldater.

– Det kom för nära, konstaterar Mosander kort.

Att Mosander började rota i händelserna först efter pappans död är någonting som han i dag kan ångra.

Att kanske aldrig få veta sanningen om vad som egentligen hände får han helt enkelt finna sig i, konstaterar Mosander.

– Mamma sa att han hade sagt att han hade skjutit förbi, men det kan jag inte veta.

När sanningen inte stämmer

Efter en femtio år lång karriär i ett yrke som innefattar att man tar del av väldigt många människoöden har Mosander utvecklat en god människokännedom och lärt sig vikten av källkritik. Men även den mest hårdföra reportern har ibland fått lära sig den hårda vägen.

Till de större smällarna i Mosanders karriär hör mötet med nazistarkitekten Albert Speer, som var Hitlers rustningsminister.

– Han motsvarade inte den här gängse bilden av en marscherande och skrikande nazistisk elit. Han var varsam, förekommande och han svarade på mina frågor, beskriver Mosander intrycken från mötet i Speers hem i Heidelberg år 1971.

Mosander tror att det var genom att visa en slags mänsklighet som Speer gjorde ett intryck och lyckades framställa sig som en “god nazist”, trots att verkligheten var en annan.

– För bara några år sen kom det ju fram att han bland annat hade varit med och godkänt ritningar och planer för koncentrationslägret i Auschwitz och att han också varit med och bestämt om att evakuera judar från deras bostäder i Berlin.

JAN MOSANDER

Född i Stockholm 1944, men är uppväxt i Helsingfors.

Flyttade till Sverige 1968 och har bott där sedan dess.

Är gift med journalisten Ingalill Mosander sedan 1987.

Har kvar sitt finska medborgarskap och det "blåa passet" har kommit väl till användning flera gånger under hans karriär. Ett exempel är när han var efterlyst i Östtyskland, men Stasi hade skrivit in honom som svensk medborgare då han jobbade för Expressen. Med sin finska pass kunde han ändå rapportera från området.

Är främst känd som journalist för Sveriges Radio som har varit hans arbetsgivare under halva hans karriär, i nästan 25 års tid.

Har även jobbat för Expressen, Aftonbladet, Sveriges Television, HBL:s kvällstidning Nya Pressen och Västra Nyland.

Tilldelades stora journalistpriset 1987 för avslöjandena kring Bofors-affären.

Har skrivit flera böcker sedan han pensionerades. Bland myglare, ministrar och miljardärer är den senaste i raden och gavs ut tidigare i år.

Mosander var bara en av flera som Speer lyckades manipulera och lura. Även tre av de fyra huvuddomarna i Nürnbergprocessen 1945-46 lyckades Speer övertyga om att han varit ovetande om utrotningen av judarna. På så vis lyckades han undvika dödsstraff och dömdes i stället till 20 års fängelse.

Vad gör man då som journalist när man i sin jakt på sanningen finner sig vilseledd?

– Jag har försökt rätta till det genom att skriva om hela historien med Speer i min senaste bok och gå genom det ur en annan synvinkel. Jag tror att jag har lyckats reparera lite av mitt misstag.

Jan Mosander gästar Daniel Olin i kväll klockan 20.00 på Yle Fem och på måndag 30.11 kan en längre version av intervjun höras på Yle Vega klockan 19.22.

Se hela intervjun på Yle Arenan och hör mer om hur Jan Mosander tycker att journalistiken mår i dag och om han tror att Palmemordet någon dag kommer att lösas:

Läs också