Hoppa till huvudinnehåll

"Nu kan jag äntligen göra mamma stolt"

Mika Törrö gjorde en helomvändning och lämnade spriten och drogerna – nu är han Finland starkaste man

Sprit och droger styr Mika Törrös liv i 17 år. Missbruket för honom till botten och han ser inte längre någon väg upp. Då kommer vändningen. Drogerna byts mot tyngder, och med hjälp av mammas bottenlösa stöd gör han en fantastisk resa från drogträsket till Finlands starkaste man.

En grådaskig dag i Kides i Norra Karelen. Det här är en av de dagar då ljuset inte orkar tränga igenom de lågt liggande regnmolnen. Färgerna absorberas av ett grått dis som får landskapet att se ut som en scen ur en svartvit film. Inte ens mataffärens granna neonskylt lyckas tränga sig igenom.

I församlingen Ekklesias sal i hörnet av busstationen sitter ett dussin personer och väntar på att dagens föreläsare ska infinna sig. Efter en stund vänds alla blickar mot dörren där en storväxt, kraftigt byggd man stiger in. Han täcker hela dörröppningen. Ett litet sus går genom salen.

– Godmorgon, ruggigt väder, brummar jätten då han stegar fram genom bänkraderna.

Mika Törrö föreläser om sin bakgrund som drogmissbrukare
Mika Törrö åker runt och föreläser om sin väg ur drogmissbruket. Mika Törrö föreläser om sin bakgrund som drogmissbrukare Bild: Magnus Eklöv/Yle Mika Törrö

Jätten är Finlands starkaste man som är här för att berätta om sitt förflutna fyllt av droger och fängelsevistelser. En vardag som påminner om den flera av åhörarna är på väg ut från.

Mika Törrö är här för att visa vägen ut ur misären. Inledningsorden leder in på en makalös omvandling från missbrukare till idrottare.

– Jag är väldigt lycklig att jag lyckats kravla mig upp ur det helvetet.

I Sportlivs minidokumentär berättar Mika Törrö om sin otroliga resa från droger, alkohol och fängelse till Finlands starkaste man:

Problemen hopade sig redan som ung

Mika Törrö uppvisar beteendestörningar och får raseriutbrott redan före skolåldern. I skolan vägrar han konsekvent lyda lärarna och muckar gräl med klasskompisar på rasterna.

När han på årskurs tre flyttas till observationsklass börjar skolkandet. Han tillbringar dagarna på stan och det räcker inte länge innan han åker fast för snatteri.

Snart skippar han skolan helt och hållet. Han börjar se upp till de äldre pojkarna som hänger på stan och gör ofog. Mamma Anita försöker hjälpa sin son men klarar inte av att få bukt på hans trots och olydnad.

Eftersom skolgången inte smakar och Törrö inte uppfyller sin läroplikt placeras han på anstalt. Först på psykiatrisk avdelning, sedan barnhem och slutligen skolhem.

Anstalterna är inte ställen han trivs på. Han känner sig sviken av sin mamma som inte låter honom vara hemma.

– Nu förstår jag att det var jag som var helt omöjlig. Mamma klarade helt enkelt inte av mig mera.

I skolhemmet smakar Törrö för första gången på alkohol som 14-åring. Då uppmuntrad av äldre pojkar. Ett problem blir spriten när han flyttar in i egen lägenhet som 18-åring.

"Jag hade inget mål i livet då jag flyttade till egen lägenhet, inga som helst förutsättningar för att ta hand om mig själv. Då började det gå åt helvete."

Alkohol, droger och fängelse

I skolhemmet är dagarna tydligt inrutade. Där uppmuntras Törrö också till idrott, som ett sätt att skaka av frustrationen och ge utlopp för aggressionerna.

Skolhemmet är också ett tryggt ställe där de sociala kontakterna är naturligt begränsade till ett visst antal personer. Men då läroplikten är uppfylld och Törrö blir myndig är det dags att själv börja ta ansvar.

Det är då det börjar gå rejält åt skogen.

Verkligheten slår som en våt trasa i ansiktet. Han är inte förberedd på vad det innebär att själv ta ansvar för allt. Han har ingen plan för framtiden eller någon idé om vad han vill börja syssla med. Att ta det första steget är en alltför stor utmaning för 18-åringen.

– Jag är blyg och helt utan verktyg för att klara mig själv. Jag går helt i lås. Då tar jag till flaskan.

Spriten ger Törrö mer självsäkerhet, känslan av att han blir modigare, samtidigt som den lindrar angsten. Men alkoholbruket spårar genast ur.

– Jag är alkoholist från första klunken. Jag märker att jag inte klarar mig utan sprit.


Mika Törrö står nerer vid Höytiäinens strand i morgonsolen




Mika Törrö står nerer vid Höytiäinens strand i morgonsolen
Bild: Magnus Eklöv/Yle
Mika Törrö

Nedförsbacken börjar. Efter ett år sitter han i fängelse för första gången och han ser en framtid som yrkesbrottsling. Då kommer drogerna in i bilden.

– Droger är inget jag gillar, sprit är mera min grej. Men i den situationen var det oundvikligt. Och sedan är jag fast.

Fängelse, alkohol, och droghelvetet fortgår i 17 år. De första åren åker Törrö ut och in i finkan innan de första längre straffen. Totalt sitter han inne i elva år.

Men det är inte tiden i fängelset som är värst – utan det civila.

– Innanför murarna är missbruket mycket mindre, man får mat och idrottar regelbundet. Men så fort man kommer fri är man tillbaka i skiten.

Vägen mot botten

Mika Törrö ringer på en dörr i ett höghusområde i Joensuu. Dörren öppnas av en äldre dam som genast kramar om den 205 centimeter långa kolossen.

– Mammas lilla gulle, säger hon samtidigt som hon får en riktig bamsekram.

Törrös mamma Anita Suihko är den som varit hans stöd genom hela livet, trots att han först kände sig övergiven då han placerades i skolhemmet. Mamma är den som hjälpte och tog hand om honom då han sjönk mot botten.

Utan nykterhet skulle jag inte ha någonting

De minns tillbaka på de svåra åren. Under hela sitt vuxna liv har Törrö varit bostadslös. Varje gång han vandrar ut från fängelset har han inget annat än plastsäcken med sina saker över axeln. Han har ingenstans att ta vägen förutom till det gäng som han hängde med innan fängelsevistelsen.

Mamma försöker hjälpa men missbruket fortsätter och för honom allt djupare.

– Jag försöker få honom att söka hjälp och bli av med missbruket. Jag säger åt honom att kära barn det finns ett bättre liv, men han lyssnar inte.

Varje gång försvinner han igen in i sin egen värld fylld av sprit och droger. En natt här och en natt där, ibland under bar himmel. Ofta kommer han inte ens ihåg var han varit eller vad som hänt.

– Det är hemskt och skrämmande. Jag är hela tiden så orolig att något händer. Varje gång poliserna kommer och knackar på befarar jag det värsta. Jag är ett totalt nervvrak, berättar Anita.

Att varje morgon vakna upp i sitt eget piss är inget människovärdigt liv

Törrö häller upp kaffe i mammas kopp och fortsätter gå igenom den tunga tiden. De har gjort det många gånger tidigare. Men det rör fortfarande upp mycket känslor. Speciellt när det kommer till den sista tiden av missbruket.

Törrös situation börjar bli allt mer desperat. Dagen handlar nu endast om att var han ska få tag i nästa dos, nästa flaska. Många är de morgnar som han hoppas att han inte skulle ha vaknat.

– Jag är psykiskt helt färdig. Jag är fullt inställd på att jag kommer att supa ihjäl mig. Jag ser inte längre någon väg upp.

De sista åren är han en ren alkis. De första suparna tas genast på morgonen och alla dagar slutar på samma sätt, avslocknad i någon knut. Han vaknar liggande i sitt eget urin.

– Det är ett rent helvete, fullt av ångest och desperation. Att varje morgon vakna upp i sitt eget piss är inget människovärdigt liv.

Han tittar ner i golvet och blir märkbart rörd.

Bara en som varit i samma situation kan förstå hur lågt man då sjunkit. Men då situationen verkar som mest hopplös kommer räddningen från oväntat håll.

Mika Törrö spänner musklerna framför en graffiti med muskulösa Björnligan som motiv
Hur knäppt den än låter kan man säga att fängelset räddade mig, säger Törrö. Mika Törrö spänner musklerna framför en graffiti med muskulösa Björnligan som motiv Bild: Magnus Eklöv/Yle Mika Törrö

Vändningen

Mor och son sitter på varsin sida om bordet i mammas lägenhet. På bokhyllan står flera fotografier. Ett på sonen som liten grabb, ett annat då han blir konfirmerad. Sedan blir det tomt. Under en lång tid hände få saker mamma ville rama in.

Vändningen kommer som 35-åring. Törrö har igen ett brott som ska försonas bakom galler, men innan han åker in för att avtjäna straffet kommer en från personalen på dagcentret fram till honom.

Törrö vet inte varför, men hennes ord fastnar – och förändrar allting: "Du kunde Mika anhålla om få delta i övervakad frihet på Helppi."

Han tar till sig förslaget. Efter 17 år av missbruk känner han att det är dags för något nytt. Han har hört om andra som fått hjälp via Helppi och deras missbrukarvård.

– Jag är så trött på allt att jag besluter mig för att göra ett försök.

Jag bad till Gud varje dag att han skulle rädda min son från drogerna, och han hörde min bön.― Mamma Anita

Under fängelsevistelsen, som blir hans sista, inleder han sitt nya liv. Inga droger, ingen sprit. Han gör upp en plan för hur han ska ta sig ur missbruket. I åtta månader kämpar han med svåra abstinensbesvär.

– Psykiskt är jag helt sönder, men jag tar mig ur det. Den förvandlingen är det största jag varit med om. Jag är nykter för första gången i mitt liv.

Mamma Anita minns den väldiga lättnaden som infann sig.

– Det är en enorm välsignelse att han är nykter. Jag bad till Gud varje dag att han skulle rädda min son från drogerna, och han hörde min bön.

Mika Törrö sitter på bänk i gymet och pustar efter att ha lyft vikter
Man måste hitta ett substitut för drogerna och för mig är det idrott, säger Mika Törrö. Mika Törrö sitter på bänk i gymet och pustar efter att ha lyft vikter Bild: Magnus Eklöv/Yle Mika Törrö

Mamma är det stöd som fanns där under alla år. Det märks tydligt hur mycket det betyder för Törrö att mamma nu fått ro.

– När hon insåg att jag är nykter blev hon genast 20 år yngre. Alla bekymmer hon bar på under den tiden...

Han harklar sig och torkar tårarna innan han fortsätter.

– Att hon inte mera behöver bekymra sig betyder verkligen mycket för mig. Nu är det jag som kan hjälpa och stöda henne. Nu kan hon äntligen vara stolt över mig.

Finlands starkaste man

I fängelset är Törrö en flitig användare av gymmet. När han anländer till den övervakade friheten på Helppi i Kontiolax kommer han i kontakt med strongman-tävlingar. En av grenens pionjärer Ilkka Kinnunen ser Törrös potential och lockar med honom.

– Jag trodde inte då de sade att jag har förutsättningar att bli Finlands starkaste man. Det lät helt absurt.

"Idrotten har gett mig en struktur och regelbundenhet i vardagen som jag inte tidigare haft. Tidigare gick vardagen bara ut på att få tag i följande dos."

Törrö med sina 205 centimeter och 170 kilogram visar sig vara som gjord för grenen. Utvecklingen går snabbt och bara ett drygt år efter tillnyktringen gör han sina första tävlingar.

Idrotten är en viktig del av rehabiliteringen. Det tomrum som uppstår då man lämnar drogerna och spriten måste fyllas med något. På Helppi använder man idrott i olika former.

Törrö vandrar över gården på Helppi till förrådet. Han skjuter åt sidan den tunga dörren och visar upp en massa strongman-redskap som atlasstenar, traktordäck och stora sandsäckar.

– Här är det som lade grunden för framgången. Här finns det mesta som behövs.

Törrös utveckling inom grenen saknar sitt like. Bara ett år efter den första tävlingen vinner han titeln Finlands starkaste man. Nu två år senare har han två segrar till.

Mika Törrö lyfter ett traktordäck i en strongmanstävling
Utvecklingen har varit snabb men jag har väl lite anlag också, säger Finlands starkaste. Mika Törrö lyfter ett traktordäck i en strongmanstävling Bild: Janne Ahonen / Suomen vahvin mies Mika Törrö

Han nöjer sig inte med tre titlar. Målet är att vinna minst fem. Då passerar han de fyrfaldiga mästarna Janne Virtanen och Jani Illikainen.

Utöver det motiverar framgång i internationella tävlingar och deltagande i Världens starkaste man-tävlingen.

– Att få delta i Världens starkaste man är drömmen, säger Törrö men medger samtidigt att han fortfarande har en bit upp till planetens starkaste.

Framtiden

Vare sig drömmen blir sann eller inte är Törrö tacksam för det grenen gett honom. Han har redan fått uppleva mer än han någonsin vågat drömma om.

– Idrotten har gett mig massor. Jag har fått besöka platser jag aldrig trodde jag skulle få se, jag har fått nya vänner och framför allt ett nytt innehåll i livet. Utan nykterheten skulle jag inte ha någonting.

Med de orden avslutar Mika Törrö sitt tal i Kides. Genast är det flera i publiken som vill knäppa en bild tillsammans med Finlands starkaste man. En del är efter den två timmar långa omskakande berättelsen märkbart rörda.

Mika Törrö i gymmet med en glad min
Törrö vill vara en förebild för andra och hjälpa andra att hitta vägen ur missbruket Mika Törrö i gymmet med en glad min Bild: Magnus Eklöv/Yle Mika Törrö

För Törrö går kampen vidare, liksom för flera i publiken. Tillfrisknande är en process som pågår hela livet.

En del av processen är för Törrö att åka omkring och berätta sin historia. En historia om en alkoholist som lyckades göra en helomvändning och få en ny chans. En som lyckades kravla sig upp ur träsket och visade att det är möjligt att nå sina mål om man verkligen vill.

– Jag hoppas någon annan hittar hopp i min historia och beslutar sig för att göra lika. Det att någon…

Törrö sväljer. En tår rinner ner för kinden när han fortsätter.

– Om någon kommer och säger att jag ska också söka vård eftersom Mika blev frisk… Det är det största priset man kan få.