Hoppa till huvudinnehåll

Mikaela bytte ut snuttjobb inom kulturbranschen till jobb i affär: "Nu mår jag mycket bättre"

En kvinna med långt hår står lutad mot en tegelvägg.
Mikaela Sandberg ville komma bort från stress och osäkerhet och bytte därför yrkesinriktning. En kvinna med långt hår står lutad mot en tegelvägg. Bild: YLE/Ann-Catrin Granroth kvinna,mikaela sandberg

Vad ska du bli när du du blir stor? En fråga som kanske var lätt att svara på när du var liten, men inte nu längre. I dag kan det vara svårt att jobba med samma yrke hela livet.

Mikaela Sandberg är utbildad folklorist och efter sin examen jobbade hon ungefär sex år inom kulturfältet, främst med projektbaserade jobb.

– Det gällde att ha tentaklerna ute hela tiden för att ha koll på vilka snuttjobb som kunde komma upp, säger hon.

Det var stressigt eftersom hon aldrig visste ifall hon skulle ha jobb när projektet var slut.

Till slut fick hon nog och nu jobbar hon i stället i en sportaffär – något som gjort henne mycket gladare och mer tillfreds med livet.

Arbetslivet förändras

Förr kanske du bestämde dig för ett yrke, hittade ett jobb och stannade kvar där tills du fick din guldklocka och gick i pension. I dag fungerar det inte längre så.

Det moderna samhället är dynamiskt och förändringar sker snabbt. Enligt sociologen Mika Helander kan du inte ens vänta dig att kunna jobba kvar på samma jobb hela livet.

– Olika delar av arbetslivet utvecklas i olika takt, men de flesta människor hamnar i något skede ut för någon typ av samarbetsförhandlingar som leder till minskning av personalen och omorganiseringar, säger han.

Därför är det svårt att hela tiden kunna sköta allt som tidigare. Arbetenas innehåll förändras också hela tiden. Trots att du har samma benämning kanske substansen i jobbet ändras.

Det kanske också förväntas att du ska hänga med i svängarna och byta jobb, lära dig nya saker och bygga upp en portfolio med arbetserfarenhet.

Mer accepterat att byta jobb titt som tätt

Det har också blivit mer accepterat att byta jobb i snabb takt, eller byta yrkesinriktning.

Sociologen Ingrid Biese tror det har att göra med att arbetslivet blivit mer flytande och flexibelt. För att organisationer ska hållas konkurrenskraftiga måste de kunna göra förändringar.

– Man använder sig mycket av team och teamen blandas om och man flyttas runt inom organisationen. Det skärs ner för att minska på kostnaderna men ändå öka på produktiviteten. Då ter det sig också naturligt att människor byter jobb hela tiden eftersom organisationerna förändras.

Såhär ser det ut fem år efter examen på universitet

  • Universiteten gör varje år en karriäruppföljning bland dem som avlagt examen fem år tidigare. Den senaste är gjord 2019 och koncentrerar sig alltså på de som tog sin examen 2014.
  • Av de som utexaminerades 2014 hade 39 procent en annan examen innan de började studera. 10 procent har fortsatt med att studera för en annan högskoleexamen.
  • 37 procent har jobbat för flera olika arbetsgivare, haft visstidsanställningar eller projektarbeten eller stipendium utan större avbrott sedan de utexaminerades. 15 procent har jobbat likadant men haft avbrott i form av studier eller arbetslöshet.
  • Hela 36 procent har jobbat för samma arbetsgivare hela tiden medan 18 procent har jobbat eller jobbar frilans eller som företagare.
  • 29 procent har efter sin examen haft avbrott i arbetslivet på grund av familjeledighet och 34 procent har haft avbrott på grund av arbetslöshet eller permitteringar.
  • 64 procent har permanent heltidsanställning och 16 procent tidsbunden heltidsanställning. Endast 2 procent är arbetslösa arbetssökande.
  • 32 procent jobbar med planerings-, utvecklings-, och förvaltningsuppgifter, 27 procent med undersvisning eller fostran, 25 procent med konsultation eller utbildning, 22 procent med lednings- eller chefsuppgifter, 19 procent med kundarbete eller patientarbete, 18 procent med forskning, 16 procent med kontorsuppgifter och 10 procent med marknadsföring och försäljning.
  • För 33 procent var högskoleexamen inte ett krav för de nuvarande arbetsuppgifterna. De flesta kan ändå utnyttja sina kunskaper de fått i utbildningen i sitt yrke och för majoriteten motsvarar kravnivån på arbetet väl utbildningsnivån.
  • De som svarat att kravnivån på jobbet inte motsvarar utbildningsnivån har olika orsaker till det: Annat (19%), Jag har inte fått arbete som motsvarar min utbildningsnivå (18%), Arbetet är intressantare (18%), Annan utbildning har lett till mina nuvarande arbetsuppgifter (15%), Jag fortsätter i arbetet jag hade redan innan jag utexaminerades (15%), Lönen och/eller anställningsvillkoren är bättre (13%), Jag har inte velat ha ett arbete som motsvarar min utbildningsnivå (3%)
  • Här kan du ta del av yrkeshögskolornas uppföljning.
  • Här kan du kolla in yrkesskolornas uppföljning.
  • Här ser du sysselsättning för de som avlagt läroavtalsutbildning.

Ingrid säger att trots att människor byter jobb titt som tätt förväntas de ändå klättra på karriärstegen.

– Förr kunde man göra karriär inom en organisation. Man kunde börja som springpojke och sluta som vd, men nu är det ovanligt att vara på samma jobb hela tiden men du förväntas ändå stiga. Modellen är fortfarande densamma för en framgångsrik karriär.

Det finns de som klättrar på karriärstegen, når långt, men sedan kommer till en punkt där de inser att de egentligen inte trivs med att jobba så som de gör. Och så hoppar de av.

Ingrid har forskat i det här fenomenet, och vi går djupare in på det senare i artikeln.

För Mikaela var det skönt att komma bort från osäkerheten

Alla som hoppar av är ändå inte karriärister. Man kan också vilja komma undan annat - snuttjobb till exempel, som Mikaela tidigare jobbade med.

För snart två år sedan fick hon barn och medan hon var hemma med barnet började hon fundera på vad hon egentligen ville göra.

– Jag kom fram till att jag inte ville tillbaka till den där osäkerheten, säger hon.

En kvinna med långt hår står lutad mot en tegelvägg.
Mikaela är mycket gladare nu när hon jobbar i affär. En kvinna med långt hår står lutad mot en tegelvägg. Bild: YLE/Ann-Catrin Granroth kvinna,mikaela sandberg

På grund av projektjobben hade hon svårt att planera inför framtiden och det var också svårt att planera ekonomin. Tack vare pausen kom hon fram till att hennes personlighet inte passar för det osäkra arbetslivet.

– Vissa kan tycka det är spännande att testa på olika saker, men jag vill ha mer trygghet i mitt arbete. Jag bestämde mig för att lägga det på paus och testa något annat.

Jag kan jobba för att leva, inte leva för att jobba.― Mikaela Sandberg

Mikaela började leta efter jobb med tydligt utsatta arbetstider eftersom projektjobben ofta ledde till att hon ofta jobbade allt för mycket.

Hon ville också ha ett jobb med en tydlig arbetsbeskrivning och riktade därför in sig på butiksjobb. Där vet man vad som förväntas av en och man får dessutom träffa många människor.

Och det bästa av allt? När arbetsdagen är slut så är den slut.

– Jag behöver inte ta med mig jobbet hem eller ha något extra ansvar. När jag slutar jobba är jag ledig. Jag kan jobba för att leva, inte leva för att jobba, säger hon.

Känner sig gladare nu

Mikaela har nu jobbat några månader på sportaffären och trivs väldigt bra. Jobbet lever upp till hennes förväntningar och hon har bra kollegor.

– Det är jätteskönt att ha ett sammanhang. Projektjobben kan bli ganska ensamma. Jag vet vad min uppgift är och jag får fokusera på en sak. Jag känner mig mycket gladare och det är jättebra, säger hon.

Mikaela kan ändå sakna den kreativa delen av sitt tidigare jobb - att få komma på en grej och genomföra den.

– Det är kanske det som är baksidan, jag har inte samma frihet som jag har i en projektanställning. Men hellre har jag ändå en tydlig arbetsbeskrivning, säger hon.

Jag har aldrig mått så dåligt som när jag varit utan jobb.― Mikaela Sandberg

Mikaela tycker det är viktigt att ha ett jobb, det har hon med sig hemifrån.

– För min familj och mina morföräldrar var jobbet allt. Sådär “är man bra på sitt jobb är man en bra person”. Det har jag med mig ganska starkt. Jag har aldrig mått så dåligt som när jag varit utan jobb. Då har man ingen plats, man behövs ingenstans.

Finländarna tycker det är viktig att ha ett jobb

Statistiken visar också att vi finländare tycker det är viktigt att ha ett jobb, trots att vår syn på arbetslivet har förändrats.

60 procent av oss tycker att ett jobb är mycket viktigt, men det som också ökat i betydelse är familj (15 procents ökning hos kvinnor) och fritid som ökat med ungefär 20 procent.

Vi söker helt enkelt mer livsinnehåll från fritiden.

En kvinna ligger i en soffa och läser en bok.
De flesta av oss vill ha ett jobb - men också mycket fritid. En kvinna ligger i en soffa och läser en bok. Bild: LightField kvinna,vila,läsning,fritid

Men det är ändå inte så enkelt, för det handlar också om vilket jobb man har och att man trivs.

Mikaela säger att det handlar om att känna att jobbet är meningsfullt. Att man bidrar eller kan hjälpa människor på något sätt. Att det är någon vits med jobbet, helt enkelt.

– Å andra sidan är livet så mycket mer än ett jobb ... Men man håller ju på med det åtta timmar om dagen. Har man tur så trivs man med arbetsuppgifterna, kollegorna och arbetsklimatet. Det är mycket som ska stämma för att det ska vara bra.

Jobbet en stor del av identiteten för många

För många är jobbet starkt förknippat med identiteten. Så har det också varit för Mikaela.

– Jag var stolt över att jag klarat av min utbildning och för att jag klarade av och orkade armbåga mig fram i kulturbranschen. Men det krävdes väldigt mycket av mig. Det var mycket annat som fick ge vika på grund av jobbet.

Eftersom tröskeln för att byta jobb i dag är lägre än tidigare känner många kanske ändå inte en så stark samhörighet med företaget man jobbar på.

Man är liksom inte gift med den organisation man just då råkar befinna sig på. Enligt sociologen Mika leder det till att vi kan placera jobbet i rätt viktighetsordning.

– Man sköter sitt jobb men är inte emotionellt bunden till sin arbetsorganisation. Många människor gör i dag en exit och går bort från en slags identitetsbeskrivning via sitt yrke. De har andra aspekter som är centrala för identitetsbygget, säger Mika.

Att hoppa av karriärstegen

Mycket av det Mikaela berättar kan man också se i Ingrid Bieses forskning om karriärister som hoppar av.

Att hoppa av karriärstegen kallas opting out. Ingrid Biese har själv hoppat av en karriär inom konsultbranschen och nu har hon skrivit en doktorsavhandling samt böcker om ämnet.

– Jag har till exempel intervjuat män som blivit hälsovårdare och jurister som blivit lärare. Man kan hoppa av till något helt annat, men man kan också bara stiga av karriärstegen och fortsätta jobba inom organisationsvärlden med beslutsamheten att inte göra karriär, säger hon.

Ingrid tror det här är något som kommer bli ännu vanligare i framtiden eftersom tröskeln för att göra det har blivit lägre.

En kvinna iklädd en blå halsduk, står utomhus framför en stor sten.
Ingrid Biese har själv hoppat av en karriär och trivs nu med forskaryrket. En kvinna iklädd en blå halsduk, står utomhus framför en stor sten. Bild: Martina Uthardt sociologer,ingrid biese

Fenomenet började diskuteras redan i början av 2000-talet efter att en kolumnist från New York Times skrev en artikel som behandlade karriärkvinnor som hoppade av för att bli hemmamammor.

Ingrid följde med debatten men var övertygad om att fenomenet inte enbart rörde kvinnor och att de heller inte hoppade av enbart för att bli hemma med barnen.

Doktorsavhandlingen riktade in sig på kvinnor eftersom hon var tvungen att avgränsa avhandlingen på något vis, men nu skriver hon på sin andra bok där hon undersöker mäns syn på saken.

... ju högre upp i hierarkin du kommer desto mindre kontroll har du över ditt liv.― Ingrid Biese

Ingrid kom fram till att kvinnor inte alls hoppar av för att bli hemmamammor och att även män hoppar av sin karriär. Så varför gör de då det? Säger hejdå till prestige, makt och hög lön?

Det som både män och kvinnor som hoppar av har gemensamt är att de saknar kontroll. Även Mikaela pratar om att få mer kontroll över sitt liv - kunna jobba för att leva och inte tvärtom.

De som hoppar av vill kunna bestämma över sina liv i större utsträckning - vare sig det handlar om att kunna vara mer med familjen eller jobba med något som stämmer överens med deras egna värderingar.

– Det som jag sett, som är ganska ironiskt, är att ju högre upp i hierarkin du kommer desto mindre kontroll har du över ditt liv. Du förväntas vara tillgänglig hela tiden, säger Ingrid.

Svårare för män att hoppa av

Att hoppa av en karriär är ingen lätt sak att göra - speciellt för män.

– Mycket av det vi förknippar med vad en bra och maskulin man är handlar om att han ska kunna försörja en familj. Till och med i Finland där kvinnor länge jobbat har vi en tradition av att mannen ska förtjäna bra, säger Ingrid.

Framgång är också starkt förknippat med maskulinitet. Så att hoppa av karriären och så att säga “byta ner sig” är svårare för män än för kvinnor.

Karikerat sett förväntar sig ingen att en kvinna ska ha karriär medan man förväntar sig det av en man.

I samhället tror människor på något sätt att om en kvinna gör karriär och blir framgångsrik så gör hon det för att förverkliga sig själv, medan en man gör det för att kunna försörja sin familj.

– Men det är ju en myt för både män och kvinnor behöver kunna försörja sig själva och sin familj och de behöver också kunna förverkliga sig själva.

Därför hoppar man av karriärstegen

  • De personer Ingrid Biese intervjuat för sin forskning skulle inte hoppat av om de inte upplevt någon sorts kris som fick dem att tänka om. Det kunde vara en kris på jobbet eller hemma - någon som gick bort eller blev sjuk. Tack vare krisen kunde de tänka igenom vad de egentligen ville göra, hur de ville jobba och vad som var viktigt för dem.
  • Det finns en del skillnader mellan män och kvinnor som hoppar av - både när det kommer till yrkesval och vad man ger för orsak till att hoppa av.
  • Eftersom framgång är så starkt förknippat med maskulinitet tar många män med det i beaktande när de väljer utbildning. En man kanske kollar på vad som ger prestige och vad kompisarna väljer. Han kanske kommer från en familj där alla jobbat som advokater och därför förväntas även han välja den banan.
  • När de här männen sedan hoppar av gör de det för att de kanske vantrivs med arbetsuppgifterna eller stressen de medför. De kanske känner att de inte kan vara sig själva och helt enkelt befinner sig i fel bransch.
  • Kvinnor däremot fostras, tack vare feminismen, med tanken om att de kan bli vad de vill. Därför funderar kvinnor mycket på vad de vill bli när de väljer vad de ska studera. Det innebär också att de oftast älskar sitt jobb, men ändå tvingas hoppa av eftersom de kommer till den där punkten där de inser att de inte klarar av det längre.
  • De flesta som hoppar av uppger också en noga genomtänkt orsak till det eftersom de känner att de måste kunna förklara det för omvärlden.
  • Ingrid Biese säger att en orsak till varför man egentligen haft en felaktig bild av varför kvinnor hoppar av är för att kvinnor ofta ger barnen som orsak till avhoppet eftersom det är en godtagbar orsak i samhällets ögon. Kvinnan kanske har vantrivts med jobbet, haft en dålig chef eller inte orkat med tempot, men den anledningen är inte lika godtagbar som att hon vill umgås mer med sina barn. Hoppar hon av för barnens skull tycker samhället att det är okej.

Om en kvinna hoppar av är man inte lika chockad. Men visst är det svårt också för kvinnor.

– Har du haft en karriär är din identitet ofta så fast i karriären, så när du hoppar av är det en chock. Det är en tung process. Människor drömmer i allmänhet om att hoppa av, men oftast gör man det inte om man inte kommer till en punkt där man inser att det inte går längre. Det okända är skrämmande.

Att hoppa från hög- till lågstatusjobb

Ingrid har inte forskat i status när det kommer till jobb, men hon har tittat på det ur synvinkeln till den som hoppar av.

Tanken om hög- och lågstatusjobb finns absolut med i deras narrativ och det är därför de funderar ut sina godtagbara orsaker till avhoppet.

Även Mikaela funderade på status och jobb innan hon bytte bana. Status inom stora citationstecken, som Mikaela själv säger.

– Med min utbildning kändes det som att jag hade ett jobb med någon slags status. Men det var ju verkligen inte så. Det var jättetungt, slitigt och dålig lön. Så det motsvarade inte den där glansbilden jag hade. Det kostade för mycket.

En kvinna med långt hår står lutad mot en tegelvägg.
Vad betyder egentligen status när det kommer till jobb? frågar sig Mikaela. En kvinna med långt hår står lutad mot en tegelvägg. Bild: YLE/Ann-Catrin Granroth kvinna,mikaela sandberg

Nu har Mikaela kommit fram till att den där statusen inte är så viktig. Och hon frågar sig vad status egentligen är? Vad bestämmer om ett yrke har låg eller hög status?

När Mikaela berättade att hon skulle söka jobb i affär för en bekant som ganska nyligen hade doktorerat reagerade personen med ett lågmält “jahaa”.

– Jag fick känslan av att jag nu har bytt ner mig. Men vad betyder det då? Jo, ingenting. Det betyder att jag jobbar, betalar skatt och bidrar till samhället, men jag får mycket mer ut av livet än tidigare.

Jag har bättre lön nu. Så egentligen har jag ju bytt upp mig.― Mikaela Sandberg

Mikaela har inte fått några andra reaktioner på sitt yrkesbyte. De flesta har verkat glada. Men visst funderade också Mikaela på det innan hon sökte, om det här på något vis skulle vara ett högt fall.

– Men när jag jämför med lön, så har jag bättre lön nu. Så egentligen har jag ju bytt upp mig. Men det handlar väl om vad man anser är status.

Få i Finland skäms över sitt jobb

Yle gjorde nyligen en undersökning där man frågade deltagarna om de skämdes över sitt jobb. Endast fyra procent svarade ja. Det var mest kvinnor, unga och låginkomsttagare som sade att de skämdes.

Mikaela skäms absolut inte över att jobba i affär, eftersom hon vet hur mycket gott det för med sig för hennes välmående. Men visst har hon tidigare upplevt situationer som känts pinsamma.

– För några år sedan hoppade jag in och jobbade på restaurang några månader och då kom min före detta professor in och hennes reaktion var också lite sådär “vad gör du här?” Det var jättepinsamt.

Mikaela skulle inte ha velat betjäna henne, det kändes nästan som att hon gjorde professorn besviken.

– Det är så konstigt hur man fastnar i såna där spår, för vad skulle alternativet varit? Att jag inte skulle jobbat alls?

Hellre satsar jag på ett jobb som finns än att jag än en gång fördjupar mig i en bransch där det finns begränsat med jobb.― Mikaela Sandberg

Mikaela känner inte till någon annan från hennes utbildning som skulle ha hoppat av karriären och hon tror det är en av orsakerna till att hon ändå höll sig kvar i branschen så pass länge.

– Jag tänkte att det här är min utbildning. Jag har valt det så nu får jag bara stå ut med det. Alla andra jobbar ju med det de utbildat sig till.

Utan föräldraledigheten skulle Mikaela knappast bytt bana. Hon tror hon skulle kört på som vanligt och varken orkat eller haft viljan att tänka över de här sakerna.

– Jag har funderat på att jag kunde vidareutbilda mig till exempelvis bibliotekarie, det skulle vara jätteintressant, men det finns ju inga jobb. Så hellre satsar jag på ett jobb som finns än att jag än en gång fördjupar mig i en bransch där det finns begränsat med jobb.

Att välja med hjärtat eller hjärnan

Mikaela har också funderat på varför hon egentligen började studera sitt stora intresse? Varför inte ta jobb där det finns jobb och sedan göra intresset på fritiden?

Det här är också något som Camilla Post, sakkunnig på TE-byrån, funderat på. I sitt arbete träffar hon många som vill byta bana i sitt yrkesliv.

Hjälp finns för den som vill byta bana

  • På arbets- och näringsbyrån (TE-byrån) får du information om lediga arbetsplatser. Du får också handledning och rådgivning gällande yrkesval, karriärplanering och val av utbildning.
  • Yrkesvalspsykologen finns till för de som inte alls vet vad de vill jobba med. Du kan också göra en självutvärdering och få förslag på yrken som kunde passa.
  • Du kan delta i karriärträning som är en 20 dagar lång kurs för de som behöver handledning och hjälp för att hitta sin nya inriktning.
  • Du kan testa på olika studieinriktningar genom utbildningsprövning på en yrkesskola. Du kan också använda dig av arbetsprövning, alltså en praktikperiod och testa på yrket direkt på en arbetsplats. Här kan TE-byrån hjälpa med stöd.
  • Det finns också arbetstränare för de som vill ha hjälp med att söka en arbetsplats eller plats för arbetsprövning och en utbildningsrådgivare för de som vill hitta en passande utbildning.
  • TE-byrån hjälper till och tar reda på hur studierna kan finansieras. Det finns flera olika sätt att studera på i dag. Det finns till exempel arbetskraftsutbildning som leder till examen. Till den söker du via TE-byrån och studerar sedan med arbetslöshetspengar som finansiering. Det finns också arbetskraftsutbildning som inte leder till examen, men då kan du ändå få papper på ditt kunnande.
  • Vill du ta en helt ny examen på universitets- eller högskolenivå faller det ofta in under frivilliga studier. Då kan du få stöd i upp till två år, men det ska du ansöka om innan du börjar studera. Att få sådana studier finansierade kan ändå vara lite svårare.
  • Arbetskraftsutbildningar är sådana som NTM-centralen och utbildningsministeriet anser behövs och att man sysselsätts med. Men söker du frivilliga studier är det något du själv valt och då ska TE-byrån ta ställning till om det finns ett utbildningsbehov.
  • Blandade åldrar söker sig till TE-byrån, allt från 20 till över 60-åringar funderar på vad de vill syssla med. Många som är över 50 kanske inte ser någon nytta med att studera, medan andra känner att de vill förverkliga sina drömmar efter 30 år i ett annat yrke. Camilla Post på TE-byrån tror det har att göra med vad man har för inställning till livet och att lära sig saker. Hon har till exempel haft kontakt med en person som jobbat som städare i hela livet men nu fick plats på utbildning för röntgenskötare. Hon har också träffat en 54-årig man som länge jobbat inom industrin men som nu ska studera till närvårdare.

Det finns många olika vägar att gå, och massor med olika utbildningar.

Att börja lära sig ett yrke där det finns många lediga arbetsplatser kan vara ganska enkelt - det finns stöd att få och utbildningar att gå på.

Vill du däremot studera något där det sedan kan vara svårt att få jobb kan det bli lite knivigare.

– Många unga funderar säkert på hur de ska välja - med hjärtat eller hjärnan? Det bästa är nog om du lyckas kombinera de två, för att ge sig in i något där hjärtat inte alls är med kan bli ganska tungt i längden, säger Camilla.

Mika Helander säger att det också måste finnas beredskap för fortbildning och att utbilda sig på nytt.

Det innebär att utbildningarna borde vara mer generella så man har mer generella kunskaper som går att anpassa tillsammans med lite kortare kurser - som kan anpassas till nyare uppgifter.

– Inom IT kan man till exempel ha grundkunskaperna men också förmågan att lära sig de specifika kunskaperna som behövs för bestämda program. Men allmänbildningen behövs också, så att man klarar av en förändring, säger Mika.

Mika säger att allt tyder på att vi sedan 90-talets mitt kommit in i en ny fortbildningsperiod. Det hänger ihop med digitalisering, men även med covid-19 som lett till ökat distansarbete.

– Det kommer att bemötas med fortbildning som erbjuds av olika former av organisationer, både offentliga sådana och olika slags fortbildningsinstitut, företagen själva, universitetens fortbildningsenheter och så vidare, säger Mika.

Vill du veta mer om hur unga tänker kring utbildning och yrken i dag? Lyssna på Lägsta domstolen!