Hoppa till huvudinnehåll

Kvinnor för Finland – det här var Lotta Svärd

När krig bröt ut mellan Finland och Sovjetunionen behövdes en kraft som tog hand om soldater och nödställda och skötte hemmafronten. Kvinnorna i den frivilliga försvarsorganisationen Lotta Svärd fick en viktig roll i det här arbetet – många av dem stod öga mot öga med nöd, krig och död.

Lotta Svärd inledde sin verksamhet efter inbördeskriget som de vita skyddskårernas kvinnoorganisation. Den var en fosterländsk försvarsorganisation, som var förberedd när kriget bröt ut och som axlade huvudansvaret för kvinnornas krigsbörda.

Cirka 13 000 lottor var kontinuerligt på krigsoperationsområdet i olika uppgifter under fortsättningskriget. Bild: Lottamuseo/Lottamuseet.

Med tiden samlade Lotta Svärd nästan en kvarts miljon kvinnor i sina led och blev Finlands största kvinnoorganisation. Lottornas insatser för Finland var på många sätt oersättliga: bland annat tog de hand om skadade, lagade mat åt arméenheterna och tvättade stupade soldater.

Lotta Svärd fick också en betydelse för sin tids kvinnouppfattning - både i och utanför organisationen diskuterades vilka uppgifter en kvinna kunde ha och vilken hennes roll skulle vara i samhället.

Jag var på den första kirurgiska avdelningen, dit man hämtade de värst skadade. Vi lottor sprang med bäcken och kissflaskor och ... matade soldater. Nog vore det en lögn att säga att det var enkelt.― lottan Salme Hytönen, Helsingfors

Det började vid inbördeskriget

För att förstå varför Lotta Svärd uppstod som organisation får vi gå tillbaka till det finska inbördeskriget år 1918.

Under självständighetsåret 1917 växte klyftan mellan högern och vänstern i Finland. Det förekom oroligheter och för att få ordning i samhället grundades väpnade garden: röda garden från arbetarnas håll och skyddskårer från borgerligt håll.

Både röda och vita kvinnor stödde männen i de egna gardena, som drabbade samman i fullt inbördeskrig i januari 1918.

Rödgardister har skjutövningar i Ruovesi 1918. Bild: Tampereen museot/Sisällissota/Matti Luhtala

På den vita sidan tog kvinnorna hand om bespisning, samlade in vapen och tillverkade kläder. Kvinnorna gick första hjälpen-kurser för att kunna ta hand om skadade. De vita kvinnorna tog inte till vapen, vilket en del av de röda kvinnorna gjorde jämte männen.

Den vita sidan gick ur inbördeskriget som segrare i maj 1918. Det här lade en gynnsam grogrund för Lotta Svärds verksamhet.

Ett konkret sätt att påverka

Kvinnornas engagemang vid inbördeskriget handlade om delaktighet i samhället, förklarar filosofie doktor Pia Olsson. Hon är universitetslektor i etnologi och har en gedigen bakgrund i att forska i Lotta Svärd.

- Det politiska läget var osäkert och självständigheten ny. Kvinnorna ville vara med och påverka utvecklingen för sin egen del.

Kvinnor som hade hand om bespisningen i S:t Michel 1918. Bild: Lottamuseo/Lottamuseet

I slutet av år 1919 hade skyddskårerna nästan 200 kvinnosektioner på olika orter i Finland. År 1920 ville man förena dem till en riksomfattande organisation.

Namnet Lotta Svärd kom från en dikt av Johan Ludvig Runeberg. Dikten handlar om Lotta Svärd som följer sin man till kriget mellan Finland och Ryssland år 1808. När mannen stupar fortsätter Lotta Svärd ta hand om soldaterna.

Namnet blev ett lyckat varumärke för organisationen: det väckte känslor av fosterländskhet, samtidigt som det var beskrivande för verksamheten.

Föreningen Lotta Svärd registrerades hösten 1920. I mars 1921 samlades kvinnoföreningarnas representater i Helsingfors till ett stiftande möte och i september var organisationens gemensamma stadgar färdiga.

Lotta Svärds första egentliga årsmöte år 1922 i Helsingfors. Bild: Lottamuseo/Lottamuseet.

Det fanns ingen avdelning för smålottor i Hauho, så jag fick gå med i de stora lottorna trots att jag var lite minderårig. ... Det var självklart att höra till Lotta Svärd, där arbetade man för vårt land.― lottan Annikki Iloranta, Hauho

Lottan – samhällets moder

Enligt stadgarna var Lotta Svärds viktigaste uppgift att bistå skyddskåren i dess försvar av "hem, religion och fosterland".

Den var en ideell förening, med utgångspunkter i fosterländskhet och kvinnans roll i fosterlandets försvar.

- Ideologin återspeglade ett slags kvinnoideal - det var traditionella värden som flit, anständighet och ett slags samhälleligt moderskap, säger Pia Olsson. En strävan efter ett gott, dygdigt liv.

Den historiska uppfattningen om kvinnans plats i samhället spelade in. Lottorna tilläts i regel inte bära vapen, vilket handlade mer om den allmänna uppfattningen om kvinnans roll än om enskilda kvinnors vilja.

Lottabasar i Hangö 1926. Bild: Lottamuseo/Lottamuseet.

Lotta Svärd blev en naturlig del av många kvinnors liv. Den var en synlig aktör i samhället: under depressionen sysslade Lotta Svärd till exempel med socialvård. Men eftersom linjerna från inbördeskriget delvis bestod, fanns här också motstridigheter.

I början dominerades Lotta Svärds högsta ledning av överklassen, medan den något senare kom att bestå mer av medelklasskvinnor.

- Lotta Svärd föddes ändå på den vita sidan, och representerade på så sätt en viss politisk inriktning. Det fanns platser där det var ens plikt att höra till Lotta Svärd, trots att man kanske inte själv anammade organisationens idévärld: till exempel kunde man arbeta i ett hushåll, där alla skulle gå på Lotta Svärd-möten, förklarar Pia Olsson.

Lottorna arbetade i fyra sektioner

Bakgrunden för Lotta Svärds verksamhet var att förbereda sig inför det yttersta hotet: krig.

Verksamheten var indelad i fyra sektioner:

Sanitetssektionen utbildade sjukskötare, som skulle vara redo att rycka ut vid behov. Den ansvarade för skyddskårens medicinlager och grundade fältsjukhus.

Fältkökssektionen var central för lottaorganisationen och störst. Den tog hand om soldaternas bespisning på övningar, läger, parader och fester.

Utrustningssektionen arbetade med soldaternas kläder. Den samlade in kläder och grundande arbetscentraler för klädunderhåll och tvätterier.

Insamlings- och kanslisektionen samlade både in nya medlemmar och medel åt den egna organisationen och åt skyddskåren. Den ordnade också sammankomster och fester.

Lotta Svärd drar ut i krig

Tre månader in i andra världskriget, den 30 november 1939, bröt krig ut mellan Finland och Sovjetunionen.

Folkmassor rörde sig samtidigt åt två olika håll i landet: evakuerade flydde undan kriget, medan soldater vandrade mot fronten. I gränstrakterna tog lottor hand om både soldater och evakuerade.

Lottor delar ut mat. Bild: Lottamuseo/Lottamuseet.

Ännu år 1938 hade Lotta Svärd drygt 105 000 medlemmar. Under krigen mer än fördubblades organisationens medlemsantal, så att det hösten 1944 fanns över 240 000 medlemmar.

För många kvinnor gick den naturliga vägen till delaktighet via Lotta Svärd. Krissituationen fick många att gå med - man tänkte att allas insats är viktig för fosterlandet, säger Pia Olsson.

- Men både under fredstiden och under krigstiden fanns olika individuella motiv för att bli medlem; det kan ha varit möjligheten att lära sig nytt eller att bli del av gemenskapen. Också äventyrliga motiv fanns.

Hösten 1939 hade hela fältarmén mobiliserats till så kallade extra övningar. Under de här övningarna hade sanitetslottorna rustat upp sjukhus, sjukhuståg och första hjälpen-stationer.

Arbete på krigssjukhus under vinterkriget. Bild: Lottamuseo/Lottamuseet.

Nu när det var krig vårdade sanitetslottorna skadade i försvarsmaktens sanitetsenheter, i krigssjukhus och i fältsjukhus nära fronten.

Till deras tunga uppgift hörde också att tvätta, klä och kistlägga stupade soldater i så kallade evakueringscentraler för stupade.

Ibland kändes det som om alla män återvänder via oss. Att inte en enda kommer hem levande. Den känslan kom speciellt när striderna var häftiga och allt man gjorde från morgon till kväll var att tvätta och göra i ordning lik.― lottan Martta Arffman, Tammerfors

Stupade soldater förs hem från evakueringscentral för stupade. Bild: Lottamuseo/Lottamuseet.

Fältkökslottorna grundade kantiner åt soldaterna och bespisade bland annat krigssjukhus. Majoriteten av dem jobbade på hemmafronten, där de bland annat bakade hundratals tusen kilo bröd åt armén.

Utrustningslottorna tillverkade, tvättade och lappade soldaternas utrustning. Insamlings- och kanslilottorna skötte kontorsuppgifter, fältpost och brevcensur, och verkade inom folkskydd och evakuering.

En människa vänjer sig. Jag minns när jag lagade mat vid Tervolavägen. Där hade man skalat bort markens översta lager och det hade bildats en pöl. Jag vadade mot pölens mitt, på ytan flöt grodyngel och allt, jag skuffade bort dem med mitt ämbar och fyllde det. Det var matvatten. När man kokade det, försvann väl bobborna.― lottan Saimi Viikari, Tammerfors

Fronten och hemmafronten var inte två vitt skilda världar. Såväl andligt som materiellt stöd från hemmafronten var viktigt på fronten. Lottor packar upp försändelse till kantin. Bild: Lottamuseo/Lottamuseet.

Freden upplöser Lotta Svärd

Vinterkriget tog slut vid Moskvafreden den 13 mars 1940. Men i juni 1941 blossade ett nytt krig upp: fortsättningskriget, som varade till september 1944.

Vid fortsättningskriget hade insamlings- och kanslisektionen delats in i insamlings- och underhållssektionen samt byrå- och förbindelsesektionen. Bland annat signal-, luftbevaknings-, strålkastar- och väderuppgifter tillföll lottorna.

Luftbevakningslottorna spanade efter fiendeplan, mest på hemmafronten. Signallottorna arbetade på signalstationer och telefoncentraler.

Strålkastarlottor lyste efter fiendeplan på natthimlen. De utgjorde undantaget och var beväpnade i självförsvarssyfte. Bild: Lottamuseo/Lottamuseet.

Lottor tog över många av männens uppgifter - de lösgjorde till och med 100 000 man som kunde rycka ut.

Det rådde skriande brist på arbetskraft och på hemmafronten suddades arbetsfördelningen mellan män och kvinnor ut. Utöver lottauppgifterna fanns lönearbete, lantbruk och familjer att sköta.

Krigstida talko. Bild: Lottamuseo/Lottamuseet.

Fortsättningskriget tog slut vid mellanfreden i Moskva år 1944. Tyskland hade varit Finlands vapenbroder i kriget, och när läget nu hade vänt mot Hitler och tyskarna, dikterade Sovjetunionen villkoren i fredsavtalet med Finland.

Enligt avtalet måste alla finländska organisationer med drag av fascism upplösas. Det gällde skyddskårerna, liksom också Lotta Svärd.

I oktober 1944 bildades i stället Vårdstiftelsen för Finlands Kvinnor, vars syfte var att hjälpa barn och kvinnor som lidit av krigen. År 2004 bytte stiftelsen namn till Lotta Svärd Stiftelsen.

Lottorna var med när krigsbarn fördes undan kriget till Sverige. Föreningens egna smålottor var 8 till 17 år gamla och hjälpte till i uppgifterna på hemmafronten.

Bild: Lottamuseo/Lottamuseet.

Arbetet förstärkte kvinnornas självuppfattning

Lotta Svärd blev en viktig del av många kvinnors identitet även efter att organisationen hade upplösts. Lottornas arbete var betydelsefullt för samhället, men det hade också en stark individuell betydelse - för kvinnornas självuppfattning.

- Trots att man efter krigen i stort sett återgick till den tidigare arbetsfördelningen mellan könen, ökade kvinnornas tilltro till de egna förmågorna när de intog nya områden under krigen, säger Pia Olsson.

Tiden som lotta visade för många kvinnor att de också kunde klara av traditionellt manliga uppgifter. Bild: Lottamuseo/Lottamuseet.

Synen på lottorna har varierat med åren. Deras anständighet och moral har ifrågasatts, vilket har fått många att uppleva att deras arbete inte uppskattas.

- På 1990-talet blev det sedan i stället en slags "lottaboom", då man ville lyfta fram lottornas insatser, säger Pia Olsson.

Alla hörde inte till Lotta Svärd, men ändå ansträngde sig organisationen för att vara öppen för alla finländska kvinnor och skapa sammanhållning. Och på sätt och vis förenade krigstiden folket.

- Vare sig lottorna lagade mat eller tog hand om stupade soldater, så var det viktigt att skapa en känsla av samhörighet, säger Pia Olsson. Man var med i en gemensam insats.

Fanni Luukkonen var lottornas ledargestalt

Lotta Svärds mest långvariga ledare hette Fanni Luukkonen (1882-1947). Luukkonen var ordförande för Lotta Svärds centralstyrelse åren 1929 till upplösningen 1944.

Hennes roll var framträdande inte bara inom Lotta Svärd, utan i det finländska samhället överlag. Hon stod sida vid sida med de manliga krigstida ledarna C. G. E. Mannerheim och Risto Ryti.

Luukkonen gick med i Lotta Svärd efter inbördeskriget. Som ledare förespråkade hon anständighet, nykterhet och religion - hon var djupt religiös.

Luukkonen kom från en arbetarbakgrund och var utbildad till lärare. Det här fick en stor betydelse för Lotta Svärds spridning och trovärdighet bland kvinnor från olika samhällsskikt.

Fanni Luukkonen visade med sitt exempel att också en kvinna kan vara en ledare till yrket - som ordförande var hon fast anställd och avlönad. Före hennes tid tänkte man inom lottorna att kvinnligt ledarskap var ett oavlönat kall.

Luukkonen betonade lottaarbetets andliga och ideologiska sida: "Fosterlandet är Guds tanke", löd Luukkonens slagord ("Isänmaa on Jumalan ajatus").

Artikelns huvudbild: Lottamuseo/Lottamuseet.
Lottornas citat är fritt översatta ur boken "Suomen lotat" av Annamaija Kataja (1986).