Hoppa till huvudinnehåll

SONEN

Alf Burmans pappa skadades vid fronten. Han vill hedra pappans minne och se till att veteranernas historia inte glöms bort.

Då Finland fyllde 100 år fanns det över 17 000 krigsveteraner. Nu tre år senare är antalet nere i ungefär 6 000 veteraner. Frågan är vem som ska berätta deras historia den dag det inte längre finns någon som levde under krigstiden.

I år är det 80 år sedan vinterkriget slutade. Den finska armen bestod av 200 000 unga män. De yngsta som ännu lever är nu 95 år eller äldre.

En av de som ännu kan berätta sin historia är snart 100-årige Ragnar Nordström. En intervju med honom hittar du här. Du kan också läsa en intervju med Viola Snickars och Birgit Mattbäck som berättar om hur krigstiden var för kvinnorna då männen kallades in till fronten.

Den dag de som var unga under krigsåren inte längre själva kan berätta är det upp till nästa generation att se till att historien inte glöms bort.

Det anser Alf Burman vars pappa var både krigsveteran och krigsinvalid

Sårades vid fronten på självständighetsdagen

Alf Burman är född i början av 1950-talet och har själv inte upplevt krigsåren i Finland. Som son till en krigsveteran har kriget ändå påverkat hans liv.

Hans far Uno Burman blev inkallad första gången då vinterkriget bröt ut år 1939. Han placerades först på Åland och skickades därifrån vidare till Hangöfronten.

"På självständighetsdagen år 1941 deltog han i strider vid Svir. Där blev han sårad av en granat. Han fick skador över ryggen och i ansiktet."

Efter att Uno blivit sårad skickades han till Tammerfors sjukhus och sedan tillbaka till Vasa. År 1943 blev han inkallad igen, men den gången hann han inte skickas till fronten förrän kriget var slut och Uno blev civil.

- Det var säkert inte lätt, men det var bara att börja på och gå vidare med livet. Pappa var snickare och hade ett eget snickeri. Det fortsatte han med efter kriget.

Kunde inte tala om kriget förrän mot slutet

Alf Burman minns inte att kriget skulle ha påverkade hans barndom. Pappan och hans jämnåriga talade inte om saker de varit med om vid fronten.

Uno Burman.
Uno Burman. Bild: Uno Burman. Privat bild från fotoalbum
Det talades väldigt lite om kriget. Den enda gången pappa nämnde kriget var då vi åt potatis med lingonsylt. Han kunde inte göra det eftersom han tycke att den röda färgen påminde om blod. Det hade han sett för mycket av sa han.

Alf minns att han flera gånger frågade pappan om kriget och ville att han skulle berätta vad han varit med om. Han fick aldrig något svar. Det var först fyra månader innan han dog som Uno för första gången satte sig ner och talade med sin son om kriget.

- Det var efter självständighetsdagen år 2004 som han började berätta. Jag tror han kände på sig att livet höll på att ta slut. Då berättade han för mig var han hade varit och vad han råkat ut för. Jag skrev ner allt.

 

Uno Burman dog på veterandagen den 27 april år 2005. För Alf var det mycket värdefullt att få höra pappans berättelse.

Han är mycket mån om att veteranernas historia ska leva vidare. Som bäst är han med och skriver en bok om byn Koskö. I ett kapitel som handlar om ofärdsåren har han skrivit ner det Uno berättade om kriget.

Vill hedra pappans minne

Det var också för att hedra pappans minne som Alf Burman i dag är ordförande för krigsveteranerna i Korsholm.

- Då tidigare ordförande frågade om jag ville ta över sa jag genast ja. För mig är det ett sätt att hedra min far för allt han och hans kamrater gjorde för vårt land.

Då Alf Burman tog över som ordförande för drygt tio år sedan fanns det över 100 veteraner med i föreningen i Korsholm. I dag är de endast 17 kvar.

"Varje år tänder vi ljus för de veteraner som gått bort under året. Det har blivit många ljus under mina år som ordförande."

I föreningen finns idag totalt 235 medlemmar. Drygt 70 av dem är änkor till krigsveteraner, men de allra flesta är stödmedlemmar som haft en far som var med i kriget.

Stödmedlemmarna är mycket viktiga för att föreningens verksamhet ska fungera, men också deras medelålder är hög berättar Alf.

- Det finns stödmedlemmar som är över 90 år. Jag själv, som snart fyller 70 år hör till den yngre skaran. Vi skulle gärna se att det kommer med fler yngre medlemmar som kan föra traditionen vidare. Det är viktigt att känna sin historia.

Som ordförande för krigsveteranerna i Korsholm hoppas nu Alf Burman att också yngre generationer ska engagera sig för veteranerna.

"Det är nu vi som är mellan 70 och 80 år som har ett ansvar att föra arvet vidare till våra barn och barnbarn så att de ska förstå allt som hände under krigsåren.”

Via föreningen har Alf besökt daghem och berättat om kriget. Han blev glad över att också de yngsta verkar känna till landets historia.

- Trots att barnen inte var mer än sex år så visste de flesta att det hade varit krig i landet, att till exempel mammas morfar hade varit soldat. Jag tror att de flesta unga i dag är ganska upplysta då det gäller kriget. Jag hoppas bara att det också ska finnas ett engagemang att fortsätta de traditioner vi byggt upp.

År 2011 besökte Alf Burman Ryssland tillsammans med redaktör Jessica Morney. Här nedan kan du lyssna på ett radioreportage i tre delar från det besöket.



Läs mera:

Bomber över Vasa och den stora kärleken – det här är snart 100-åriga veteranen Ragnars historia

Krigsveteranerna blir allt färre. Ragnar Nordström i Vasa är en av få som finns kvar. Det här är hans historia.

Läs mera:

"Ta hand om dina yngre syskon om jag dör" – Viola fick snabbt växa upp då kriget svepte över Finland

Då männen kallades in i krig stod kvinnorna kvar vid hemmafronten. Viola Snickars var bara 14 år då vinterkriget började.