Hoppa till huvudinnehåll

Camilla Richardsson är tillbaka efter rehabhöst och väger riskerna för läger i Sydafrika – berättar också om valet att flytta från Vasa IS: "Det ekonomiska är fem gånger bättre i Esbo"

Camilla Richardsson firar seger.
Lägret i vinter är ett frågetecken. Mer säker är Camilla Richardsson på att det blir ett höghöjdsläger i Flagstaff i USA i vår. Camilla Richardsson firar seger. Bild: SUL/Anssi Mäkinen Camilla Richardsson

För två år sedan fick Camilla Richardsson bra utdelning efter ett höghöjdsläger i Sydafrika. Nu överväger hon en ny resa. Hon medger att coronaläget kan sätta stopp för planen. "Det är ett OS-år. Då är man kanske redo att sätta mer på spel", säger hon till Yle Sporten.

Skada 2018, rekordsommar 2019, skada 2020. Ny rekordsommar 2021?

Det är åtminstone det som är hinderlöparen Camilla Richardssons mål inför nästa säsong. Efter att ha opererat båda baklåren i slutet av september är hon tillbaka i löpspåret.

Sakta men säkert.

– Under första löpturen hade jag 5.30 som kilometerfart och det är ganska katastrofalt. Nu börjar jag vara nere på normal fart igen och springer mot tio kilometer. Det börjar ju räknas som löpning – och framför allt kan jag springa igen.

– Man känner ju sig styv som en motionär i början, men det är också en rolig tid. Man märker framstegen så tydligt.

Vill helst söderut

Löpningen blev en tidig julklapp för Richardsson. Nu funderar hon på vad hon ska göra efter det riktiga julfirandet.

Träning på hemmaplan? Långt läger i höghöjdsrum i Pajulahti? Fem–sex lägerveckor på hög höjd i Dullstroom i Sydafrika?

– Finland ordnar inga läger utomlands och de rekommenderar inte att man åker. Om man följer det är ju Pajulahti alternativet efter jul. Men jag vet inte … Fem veckor i Pajulahti lockar väl semimycket.

Camilla Richardsson grimaserar under lopp.
Camilla Richardsson sprang inget hinderlopp i år. Hennes rekord 9.35,27 är från 2019. Camilla Richardsson grimaserar under lopp. Bild: SUL/Anssi Mäkinen Camilla Richardsson

Pandemiläget stör planeringen. I normala fall råder det ingen tvekan om vad Richardsson skulle göra.

– Jag åker helst till ett varmare ställe där mitt baklår trivs bättre.

Hon berättar att svenska löpare med bland annat Kalle Berglund överväger ett läger i Dullstroom. Richardsson får komma med det gänget om de åker, men hon väger fördelarna och riskerna.

– Just nu är coronaläget bra i Dullstroom. När man väl är där så känns det också ganska tryggt. Man åker till butiken en gång i veckan, men annars är man bara i huset eller tränar. Det finns ju inget annat än grusvägar i Dullstroom.

Resorna är problemet

Sommaren 2018 bröt Richardsson foten och tvingades till en lång löppaus. När hon väl var tillbaka den gången åkte hon relativt omgående till Sydafrika.

– Jag var där i fem veckor och det fungerade jättebra för mig. Jag vet att jag borde vara i bra form om jag gör samma sak nu. Och nu är det ett OS-år. Då är man kanske redo att sätta mer på spel.

– Resorna dit och hem är ju problemet. Om man följer alla rekommendationer kan man garanterat klara sig, men man måste väga riskerna.

Svenskarna lär bestämma sig nästa vecka och Richardsson avvaktar först och främst deras beslut.

Hungern att löpträna är åtminstone stor. Hon konstaterar med ett skratt att simhallen i Vasa hann bli väldigt bekant under två månader med rehabträning, men i jämförelse med 2018 var den här rehabiliteringen lindrig.

Camilla Richardsson.
Camilla Richardsson ligger relativt säkert till med tanke på en OS-plats på 3000 meter hinder efter sitt fina 2019. Camilla Richardsson. Bild: All Over Press Camilla Richardsson

Det grämer henne en del att förra sommaren blev begränsad till två tävlingar, men det här året var en bra tidpunkt att ha problem. Hon hade känningar i baklåret redan i våras, men det tog väldigt länge att hitta felet.

Förslitningsskadan är vanlig bland långdistanslöpare och Richardssons tränare Jukka Keskisalo är en av många som har gjort en liknande operation i tiderna.

– Jag hade också ont i ryggen i somras och alla trodde att problemet låg där. Därför hittade ingen det. Jag besökte verkligen tillräckligt många läkare och fysioterapeuter. När de väl hittade felet var jag opererad efter tio dagar.

– Å andra sidan hade det inte funnits en chans att kunna springa bra nästa sommar om vi hade hittat felet i vinter eller vår. Nu är det december och jag har kommit i gång igen.

Knepigt med sponsorer

Fokus ligger på nästa sommar – och föreningsbytet från Vasa IS till Esbo IF gjorde hon med tanke på att det är ett OS-år.

– Jag har absolut inget illa att säga om VIS, men Esbos system verkar fungera bättre.

Det är väl ungefär fem gånger bättre – eller det är åtminstone märkbart mycket bättre. Det är inte fråga om bara lite bättre

Det ekonomiska spelar också en roll.

– Det är väl ungefär fem gånger bättre – eller det är åtminstone märkbart mycket bättre. Det är inte fråga om bara lite bättre. Exempelvis har de möjlighet att betala en del av resan om Jukka kommer med på ett läger.

Coronapandemin har ändå gjort det ekonomiskt mer utmanande. Inför förra säsongen fick Richardsson två nya huvudsponsorer, men nu har hon inte skrivit på något nytt avtal.

– I fjol var det jättelätt, men nu får vi se hur det går. För företagen är det inte första prioritet att sponsra idrottare när de kan ha permitterat arbetstagare. Därför blir också stödet från staten så viktigt. Det skulle vara skönt att få så att man kan betala maten.

Inför 2020 fick Richardsson 6 000 euro i stödpengar. Beslutet om stöd för 2021 lär komma efter årsskiftet.