Hoppa till huvudinnehåll

Regissören Francis Ford Coppola: Konsten fungerar som lyktorna på en bil - den lyser upp vägen framför oss

Porträtt av Francis Ford Coppola i Kino Reginas salong i Helsingfors.
En man med visioner. Stjärnregissören Francis Ford Coppola på besök i Helsingfors. Porträtt av Francis Ford Coppola i Kino Reginas salong i Helsingfors. Bild: Lehtikuva Francis Ford Coppola

Han har förnyat maffiagenren och gjort en av de bästa krigsfilmerna någonsin. Han har lanserat otaliga Hollywoodstjärnor. Men han har också varit med om floppar.

Innan Francis Ford Coppola berättar varför han valt att återvända till Gudfadern och vad han tänker om ungdomsfilmerna han gjorde på 1980-talet måste jag kommentera det absurda i att denna text överhuvudtaget skrivs.

Detta fullständigt osannolika att en Hollywoodlegend ger intervjuer i Helsingfors i december 2020.

Året då biograferna världen över kippar efter andan och alla anrika festivaler ställts in.

Året då ingen reser någonstans. Speciellt inte om man är över åttio.

Jag måste kommentera det eftersom det är så oväntat - och ändå helt i samklang med filmens fantastiska värld och det faktum att Coppola är en regissör som brukar gå sina egna vägar.

Marlon Brando Ilmestyskirja nyt -elokuvassa.
En modern klassiker. Marlon Brando i Apocalypse Now. Marlon Brando Ilmestyskirja nyt -elokuvassa. Bild: Zoetrope / United Artists / Kobal / Shutterstock / All Over Press Francis Ford Coppola,Apocalypse,Marlon Brando

Så varför förundras över att vägarna leder till Finland där han skall samtala med filmstuderande?

Hans barnbarn ville trots allt uppleva ett ishotell och själv vill han veta mera om mannen som lade grunden till vingården han äger.

Så varför inte bara acceptera att det osannolika ibland kan vara fullt möjligt. Och glädjas över femton minuter med mannen som fyllt många filmquiz med frågor om vem som älskar doften av napalm på morgonkvisten.

Eller i vilken film det talas om erbjudanden man inte kan tacka nej till.

Tillbaka till Gudfadern

Sistnämnda citat är hämtat ur Gudfadern - filmklassikern som 1972 innebar något nytt för hela maffiagenren. En film som en något motsträvig regissör följde upp med ytterligare två delar.

– För min del hade ettan räckt. Men jag gick med på att göra tvåan eftersom filmbolaget gav mig fria händer och jag var intresserad av relationen mellan far och son och möjligheten att flytta mellan tidsperspektiven.

– Och trean blev av eftersom jag var i ekonomiska trångmål just då, säger regissören som är aktuell med en omklippt version av den tredje delen.

Den del som 1990 möttes av en ganska besk kritik som i hög grad kom att riktas mot valet att låta dottern Sofia Coppola spela en av huvudrollerna.

The Death of Michael Corleone
Pappas flicka. Coppolas dotter Sofia spelade maffiabossens dotter Maria. The Death of Michael Corleone Bild: Paramount Pictures Francis Ford Coppola

I den nya versionen är det ändå inte scenerna med henne som klippts om - nej, det handlar om en ny inledning och ett annat slut. Samt en annan titel.

– Du refererar till den som den tredje filmen, men den är mera en epilog än en fristående film, säger Coppola som valt att döpa epilogen till: The Godfather, Coda: The death of Michael Corleone.

– Den fokuserar på Michael Corleone och hans död - en död som är mer än en vanlig död, jag ville skildra hans själs död. Brotten han begått är värre än döden, hans synder grava.

Mina tankar går till bilden av Al Pacinos ansikte när hans maffiaboss dras tillbaka in i den våldsspiral han trodde sig ha tagit sig ur. Ilskan över att inte bli lämnad ifred.

Försöken att via Vatikanen friköpa sig från skuld - tvätta den blodstänkta kostymen. Gråten under den ångestladdade bikten.

The Death of Michael Corleone
En man och hans samvete? Al Pacinos Michael (till höger) får finna sig i att bli dragen tilbaka in i händelsernas centrum i den tredje Gudfadern-filmen. The Death of Michael Corleone Bild: Paramount Pictures Francis Ford Coppola

Al Pacino är så ett med rollen som Corleone att det idag är svårt att föreställa sig att Coppola en gång i tiderna tvingades slåss för att få filmbolaget att acceptera honom.

De ville hellre se Robert Redford i rollen. Eller någon annan kändis.

– Det är samma sak idag som det var då. Nu vill de ha Brad Pitt eller Leonardo DiCaprio, men man måste våga kämpa för det man själv vill. Kämpa för den som idag är lika okänd som Pacino var då.

Med sinne för stjärnor

Coppola är känd för många saker - för att alltid ha varit beredd att löpa linan ut, för sitt sätt att använda färger, för att ha varit först ut med en viss sorts helikopterbilder i krigsfilmer. Och så vidare.

Men han har också haft näsa för nya talanger. Al Pacino, Diane Keaton och Robert De Niro fick alla sina stora genombrott inom ramen för Gudfadern-sagan.

Tio år efter maffiasuccén gjorde Coppola två ungdomsfilmer som ofta hamnat i skuggan av de stora succéerna. Men deras rollista får en att häpna - även om han säger sig dela äran med castingkollegan Janet Hirshenson.

Gänget i Coppolas film The Outsiders.
Guldgänget. Cruise, Lowe, Howell, Dillon, Maccio, Estevez och Swayze. Gänget i Coppolas film The Outsiders. Bild: Yle Kuvapalvelu The Outsiders,Tom Cruise,Rob Lowe,Ralph Macchio,Patrick Swayze,Matt Dillon,Emilio Estevez,C. Thomas Howell

I The Outsiders (1983) gör bland andra Matt Dillon, Patrick Swayze, Rob Lowe och Tom Cruise sina tidigaste roller.

Och efter att Mickey Rourke samma år sladdat in på sin motorcykel i Rumble Fish var det ingen tvekan om att även han skulle komma att göra avtryck på filmduken.

När Coppola år 2002 besökte filmfestivalen i Sodankylä var jag för feg för att våga ställa mig upp i publikhavet och fråga något om ungdomsfilmerna som gjort ett intryck på mig som tonåring.

Nu är jag glad över att få en ny chans. Och det visar sig att han gärna talar om dem.

– Det jag vet om unga människor är att de har stora hjärtan. De älskar varandra, sin familj, människor som visar dem vänlighet. Unga människor är fulla av kärlek och The Outsiders gav verkligen uttryck för detta, säger han om gängskildringen förlagd till en småstad i 1960-talets Oklahoma.

– Jag blev väldigt berörd av boken (skriven av S.E Hinton), men i något skede tyckte jag att filmen började kännas lite för söt. Och då drabbades jag av lusten att göra en konstfilm för unga.

– Svartvit, existentialistisk och mera konst än traditionellt drama. Och den blev en stor flopp, säger Coppola om Rumble Fish som hade USA-premiär i oktober 1983.

På bilden Matt Dillon och Diane Lane i filmen Rumble Fish.
Ung kärlek. Matt Dillon och Diane Lane i Rumble Fish. På bilden Matt Dillon och Diane Lane i filmen Rumble Fish. Bild: All Over Press Matt Dillon,Diane Lane,Rumble Fish

I USA tog segertåget slut innan det ens börjat, men i Sydamerika såg det annorlunda ut.

En biograf i Chile höll filmen på repertoaren under ett halvt år och långt senare har en generation sydamerikanska författare och filmmakare nämnt den som en inspirationskälla.

– Det är den finaste komplimang jag någonsin fått - att jag som inte var någon för dem hade gjort en film som fick dem att vilja bli konstnärer! säger Coppola med eftertryck innan han med ett skratt tillägger:

– Men i USA gick den inte alls hem hos ungdomen och den har fortfarande inte spelat in de pengar den kostade att göra. Och då var den ändå billig!

Det är en dag imorgon också

Eftersom Francis Ford Coppola skrivit, regisserat och producerat film under sju decennier kunde man lätt förledas att tro att han är nöjd med att blicka bakåt.

Men det är han inte. Han tittar stadigt framåt och ett projekt med titeln Megalopolis är under arbete.

Francis Ford Coppola gestikulrerar ivrigt.
Vill forma framtiden. Coppola har planer på en ny film. Francis Ford Coppola gestikulrerar ivrigt. Bild: Yle / Vanessa Forstén Francis Ford Coppola

Och stjärnregissören Coppola har inte svårt att definiera vad han anser vara filmens - konstens - roll i världen och vår tid.

– Konsten inspirerar och fungerar ungefär som lyktorna på en bil - den lyser upp vägen framför oss. Får oss att se världen sådan den kunde vara, säger regissören som struntar i att femton minuter blivit aderton och kaffepausen naggats i kanterna.

Han är nyfiken på sin omgivning, talar engagerat med mig och fotografen och de andra i rummet.

Den vakna blicken fastnar på tygkassen jag bär på - den från Helsingfors konstmuseum som pryds av stora vita bokstäver på svart botten.

“Art is popcorn for the brain” står det.

– Hm. Vad skall vi tycka om det egentligen? Popcorn? Jag vet inte riktigt, säger Francis Ford Coppola innan han återgår till arrangörerna och barnbarnet vars hår han en stund tidigare flätat.

Håret på flickan som sovit på ett ishotell i Lappland och som skall få följa med farfar när han går i Gustaf Nyboms fotspår. Finländaren som en gång i tiden grundade en vingård i Californien.

Ett upplägg som låter ungefär lika osannolikt som att Francis Ford Coppola ger intervjuer i Helsingfors i december 2020.

Lördagen den 12.12 kl 19 är det möjligt att via en stream följa Coppolas framträdande på Kino Regina i Helsingfors. Arrangemanget är ett samarbete mellan Nationella audiovisuella institutet och Aalto-universitetet.

Texten har uppdaterats med ny tidpunkt för lördagens framträdande - från kl 17 till 19.

Francis Ford Coppola flätar sin brorsdotters hår.
Skönheten i det vardagliga. Francis Ford Coppola med sin sondotter. Francis Ford Coppola flätar sin brorsdotters hår. Bild: Yle / Vanessa Forstén Francis Ford Coppola