Hoppa till huvudinnehåll

Hanna Lagerström om musikerdrömmarna: "Det får leva och bli så stort som det blir, men för mig är det viktigt att det är kul"

En ung kvinna med glasögon står vid en microfon och rappar.
Hanna Lagerström hittade till rappen från estradpoesin. En ung kvinna med glasögon står vid en microfon och rappar. Bild: Evert Rönnqvist / Yle Närbild,rap,hanna lagerström

Att kunna försörja sig som musiker är drömmen för många aktiva musiker. Men att hitta en balans mellan det fria skapandet och ett trygg ekonomisk tillvaro kan vara utmanande. Vi har träffat tre unga, ambitiösa musiker i Svenskfinland.

Rap på sydösterbottnisk dialekt är en nisch som fört Hanna Lagerström ut i rampljuset.

- Man kan kanske inte bli världsstjärna med att rappa på dialekt. Men det är ju inte mitt mål heller. Men jag tänker att det får leva och bli så stort som det blir. Men att för mig är det ju viktigt att det är kul.

Att skriva texter har stått Hanna Lagerström nära sedan hon lärde sig skriva.

- Det var väl först som en form av dagbok, så mina texter handlade mest om mig själv. På senare tid har det blivit mera samhällskommenterande texter, sammanfattar hon.

Jag har haft en lycklig barndom och har inte varit med om jättehemska saker i livet. Men jag vet vad det handlar om att vara kvinna, så den historien kan jag berätta.

Hanna Lagerström har växt upp med rapmusik, men ser sig inte som en musiker då hon inte fullt ut behärskar något instrument. Men taktsinne är viktigare för att göra rapmusik, tycker hon.

- Poesin har alltid varit mera central än vad hiphop har varit. Det var ganska sent jag började kombinera dom delarna. Och det kom kanske mera från estradpoesin som kanske påminner om rap. Att man leker med ord och rim och rytm - och den vägen in i hiphopen, säger hon.

En anteckningsbok med texten fantasi är viktigare än kunskap, på pärmen.
En anteckningsbok med texten fantasi är viktigare än kunskap, på pärmen. Bild: Evert Rönnqvist / Yle Närbild,häfte,hanna lagerström

Den feministiska tankegången har gått som en röd tråd genom skrivandet.

- Jag har haft en lycklig barndom och har inte varit med om jättehemska saker i livet. Men jag vet vad det handlar om att vara kvinna, så den historien kan jag berätta.

Idag jobbar Hanna inom barnskyddet i Jakobstadsnejden och bland annat inom det rusmedelsförebyggande arbetet ser hon också en del av samhällets baksida, vilket också ger inspiration till de samhällskommenterande texterna.

- Alla människoöden, inte bara i jobbet utan också privat ger inspiration. Men för min del är det ju viktigt att jag inte berättar någon annans historia.

Diktandet på dialekt började för Hanna Lagerström lite halvt på skämt. Men idag är hon övertygad om att det är helt rätt för henne.

- Dialekten är mitt modersmål och ger mig möjlighet att säga andra saker än på till exempel engelska eller finska - eller överhuvudtaget standardsvenska. Jag hade inte reflekterat över att den är exkluderande, förrän de som inte talar dialekt gjort mig uppmärksam på det. Men samtidigt anser jag den vara inkluderande för oss österbottningar, att vi kan dela något som är viktigt för identiteten och samhörigheten, säger Hanna Lagerström.

Från folkmusik till progressiv rock - allt intresserar Andréas Rantala

Redan som femåring började han dansa folkdans, vilket väckte intresset för musik. Som tonåring började han ta gitarrlektioner och på det sättet kom rockmusiken in i bilden.

Men drömmen att någon gång vara musiker på heltid lever ändå hos Pargasmusikern Andréas Rantala. Till en stor del försörjer han sig redan på sin musik men han drygar ut utkomsten med ett flexibelt städjobb.

En av de saker som gjort det möjligt för Andréas Rantala att göra musiken till ett jobb är hans mångsidighet. Förutom att han spelar många olika instrument, är han också van att växla mellan olika band och musikstilar.

Andreas Rantala spelar på sin banjo
Andréas Rantala behärskar många instrument och musikstilar. Andreas Rantala spelar på sin banjo Bild: Maud Stolpe/Yle Närbild,progressiv rock

För ett år sedan gav Andréas Rantala ut en rockskiva med sitt band Dimma. Nu håller han på att spela in en skiva med folkmusik.

- Under hösten har det funnits gott om tid att sitta hemma och skriva musik.

Det mesta på skivan är eget material och formatet är avskalat, förklarar han.

- Jag kommer att spela in den med olika musikerkompisar, så att jag har en eller två musiker med per låt.

Mångfalden av musikstilar går också igen bland de tolv musiker som medverkar på skivan – en del spelar vanligen funk, hårdrock eller folkmusik.

Svedu och Pelle i finska skolor

Ett annat projekt som sysselsatt Andréas Rantala under hösten är skolturnéer tillsammans med musikerkollegan Mats Prost, där de spelar svensk rockmusik i finska skolor.

- Vi har levande musik och lite teater, som vi hoppas kan ge svenskundervisningen på helt finskspråkiga orter lite mervärde.

Mats Prost och Andreas Rantala uppträder som Svedu och Pelle
Mats Prost och Andréas Rantala Mats Prost och Andreas Rantala uppträder som Svedu och Pelle Bild: Maud Stolpe/Yle Närbild,rockmusik

Responsen från eleverna i östfinska skolor har varit positiv.

- Jag tror att eleverna ofta tycker att det är spännande. För många är vi de enda finlandssvenskar de någonsin har sett.

När jag fick responsen från publik över låtar som jag skrivit så var det genast något jag ville satsa helhjärtat på

Anna-Stina “Nightbird” Jungerstam har verkat som självständig artist i närmare 10 år. Under den tiden har hon hunnit släppa två skivor, och göra ett flertal utlandsturneér. Vägen till musikerbanan började redan i skolåldern.

- Ända sedan högstadietiden har jag skrivit texter för att uttrycka mig och bearbeta känslor.

En kvinna i ett gammalt rostigt lokomotiv.
Anna-Stina Jungerstam har också låtit sig av artister som Billie Holiday och Tom Waits. En kvinna i ett gammalt rostigt lokomotiv. Bild: Nightbird / Aino Aksenja Nightbird,Närbild,anna-stina jungerstam

Efter att Jungerstam upptäckte bandet The White Stripes, började hon lära sig mer om musikhistoria och framför allt bluesen.

- De hjälpte mig att våga börja spela ett instrument att man inte behöver vara duktig för att spela, utan det handlar mer om känslan, säger Jungerstam.

Redan från starten av karriären som låtskrivare och artist var musiken någon Jungerstam tog på allvar.

- När jag fick responsen från publik över låtar som jag skrivit så var det genast något jag ville satsa helhjärtat på.

Det finns en mycket fin gemenskap mellan singer-songwriters.

Att arbeta som självständig artist innebär också mycket jobb som inte har en direkt koppling till musiken.

- Allt jag kan göra själv, så gör jag själv. Det är klart att jag samarbetar med andra människor, men allt från att boka turneér till produktion och sociala medier gör jag själv. Det tar mycket tid men samtidigt känns det naturligt att ha kontrollen, säger Jungerstam.

Den självständiga naturen innebär också att det kan vara svårare att få utrymme och uppmärksamhet än vad det är om man har ett större bolag bakom sig. Hon uppskattar ändå de möjligheter som det självständiga artistlivet ger.

- Det finns en mycket fin gemenskap mellan singer-songwriters. Vi hjälper till exempel varandra med att boka spelningar, vilket är varför jag har kunnat göra så fina utlandsturnéer.

Hon uppskattar också alla små scenerna som finns, där självständiga artister kan nå ut till publiken. Förhoppningen är ändå att nå en punkt där det finns mindre ekonomisk osäkerhet om framtiden.

- Jag är på god väg att hitta någon slags stabilitet mellan musiken och annat. Jag hoppas att det förblir och blir ännu bättre.

Läs också