Hoppa till huvudinnehåll

Heidi Finnilä: Jag fick ångest av allt jag måste göra för att julen skulle bli perfekt

Heidi ligger i soffan med huvudet i Vivis knä. Vivi håller ett medicinskt stetoskop mot Heidis tinning som under en undersökning.
Efter skilsmässan drabbades också Vivi av julångest. Heidi ligger i soffan med huvudet i Vivis knä. Vivi håller ett medicinskt stetoskop mot Heidis tinning som under en undersökning. Bild: Frida Lönnroos poddar,vivi vesterinen

Julen var för mig magisk och härlig, ända tills jag blev mamma och stressade sönder mig själv med allt som jag måste göra för att julen skulle bli perfekt.

Skilsmässan var sedan den sista spiken i kistan för att vi någonsin mer skulle kunna åstadkomma den perfekta julen. Vad kan jag göra för att få både mig själv och mina barn att älska julen igen?

I veckans avsnitt av Min galna mamma diskuterar Vivi och jag vår julångest och vad vi kan göra för att hitta tillbaka till vår julglädje.

Min barndoms jular var magiska och underbara. Båda mina föräldrar var julmänskor och de älskade att bygga upp förväntningar och tillsammans skapa den bästa tänkbara julstämningen i vårt hem.

När jag själv blev mamma hade jag mina idylliska barndomsjular i minnet när jag gjorde julförberedelser för mina egna barn.

Emil föddes dagen efter min 29-årsdag år 1996 och Vivi föddes på Emils tvåårsdag 27 november 1998. Tre och ett halvt år senare föddes Viktor på min syster Sofias födelsedag 18 april 2002.

Det här betyder att vår familjs födelsedagssäsong börjar vid lillajul och slutar vid påsk.

Det var härligt att få bli mamma och jag kämpade verkligen med att vara den bästa av mödrar.

Jag kämpade också hårt med att mina barn skulle få en lika fin och trygg barndom och en lika underbar jul som jag själv hade haft som barn.

Men det blev inte riktigt så.

Med åren började julförberedelserna kännas mer som en utdragen mardröm än som något mysigt som familjen gör tillsammans.

Familjens julstress inleddes med Emils och Vivis födelsedagar 27.11. Vi ordnade kalas för tjocka släkten och två skilda barnkalas för båda barnen.

Jag älskar att ordna fest, hitta på överraskningar, tassiga upptåg och roligheter för barnkalas och jag älskar både julefröjd och julefrid. Men det blev för mycket.― Heidi Finnilä

Det blev för mycket att organisera alla barnkalas, hinna med alla dagis, skol- och hobbyverksamheters julfester, julkort och komma ihåg att uppvakta alla fina människor som man gärna skulle uppmärksamma inför jul.

Så varför var det bara mamman i familjen som skulle fixa allt det här?

Det blev för mycket för mitt sköra psyke och det ledde till att jag förlorade min glädje för det som skulle vara den roligaste tiden på året.

Författaren Helena von Zweigbergk myntar uttrycket "kvinnolivets bullshitteri" i sin färska självbiografi: Mitt liv som dront.

Hon räknar upp en hel lista på saker som vi kvinnor förutsätts stå ut med och ta ansvar för bara för att vi är kvinnor. Hon uppmanar oss att sluta vara drontar utan förmåga att flyga och i stället flyga vart vi vill.

För sju år sedan hittade mina barns pappa en fru som passar honom bättre än jag.

Nu senare känns skilsmässan som ett vettigt drag, men då var det tungt och i samband med skilsmässan förlorade våra barn utöver kärnfamiljen också sin julglädje. Skilsmässan ägde rum mitt under julsäsongen.

Vår situation är inte alls unik. Hälften av alla äktenskap slutar i skilsmässa, vilket innebär 14 000 par årligen. Det här betyder att också i år firar 40 000 barn första gången jul med frånskilda föräldrar.

Därför skulle det vara viktigt att vi slutar se på julen som en höjdpunkt där bara den lyckliga kärnfamiljen räknas, medan alla andra får skämmas och ha ångest.

Många skilsmässobarn är tvungna att åka runt i flera olika hem på julafton för att alla föräldrars och mor-och farföräldrars jul ska bli rätt.

Vi borde sluta se på julafton som den enda riktiga dagen att fira jul på. Barn ska inte behöva ta ansvar över vuxna människors förlorade julstämning.― Heidi Finnilä

Julen med den förrymda patienten

I vår skilsmässofamilj blev julafton efter olika försök och misstag sådan att det var barnen som fick välja. De bestämde enhälligt att julafton alltid skulle firas hos mina föräldrar.

Min pappas sista jul blev särskilt speciell. Han och min mamma insjuknade i influensa dagen före julafton efter att de lagat julmat hela dagen. Pappa blev så sjuk att han togs in på sjukhus.

Men klockan två på natten ringde han och bad mig plocka upp honom, eftersom sjukhuset hade skrivit ut honom.

Jag tyckte det var lite märkligt, men jag åkte förstås till sjukhuset. Han stod och väntade på mig vid ytterdörren med morgonrocken svajande i snålblåsten och såg ut som en förrymd patient.

Jag misstänker att det var exakt vad han var, en patient som flydde en jul i sjukhusmiljö. Kanske han kände på sig att det här var hans sista jul och hade bestämt sig för att inte fira den där.

Det året firade vi en oförglömlig jul hos mina föräldrar. Pappa hade fått virusmedicin och var pigg och glad och tog till och med en snaps, medan mamma låg i hög feber och sov.

Varken mamma eller pappa satt med oss vid middagsbordet. De fick äta till sängs och vi andra hade svårt att bestämma oss för vem som skulle sitta i varsin bordsända.

Vi fick en föraning om hur det kommer att bli i framtiden. Alla kommer inte att sitta vid det här julbordet tillsammans för evigt.― Heidi Finnilä

Mamma tillfrisknade helt, men pappa fick lunginflammation och dog ett par månader senare.

Ny julplan för skilsmässofamiljen

I år blir julen annorlunda för många av oss på grund av Covid-19. Alla kommer inte att få fira julen med sina nära och kära.

Vi kommer inte heller att fira julafton hos min mamma som vi brukar, eftersom hon hör till riskgruppen.

Istället äter vi julgröt med säkerhetsavstånd på hennes terrass.

vit lurvig hund
Hunden Shiro är den som älskar julen allra mest. vit lurvig hund Bild: Frida Lönnroos hund

Jag föreslog till mina barn att de i år kunde fira julafton med sin pappa. Pappan blev glad över initiativet och jag blir också glad över att vi kan vara vänliga med varandra.

Själv firar jag hemma med min sambo och hunden i allsköns ro utan någon som helst julstress. Hunden älskar julen. Han ska få ett mjukisdjur inpackat i prasslande papper. Annars tänker vi inte stressa med julklappar.

Min panikångest i julhandeln blir bara värre med åren. Jag klarar inte av folkmassor i butiken. Det är för mycket störande impulser. Jag får panik av den förfärliga musiken och reklamerna som ljuder ur högtalarna.― Heidi Finnilä

Nu har jag äntligen insett att jag kan välja bort allt det här. Det är ju faktiskt ingen som tvingar mig att utsätta mig för julstress.

Behöver jag något, kan jag beställa det, orkar jag inte skicka julkort, behöver jag inte göra det.

Jag får välja att ta det lugnt på julen. Jag hoppas att alla andra som inte heller orkar med julstressen kan välja bort den.

Med de här orden vill jag önska er alla en så lugn, stressfri och glädjefull jul som möjligt. Ta hand om er själva och varandra.

Läs också

Familj

Till Buu-klubben
Till Hajbo
Till MGP