Hoppa till huvudinnehåll

Ätstörningsvården har gått mycket framåt men behöver utvecklas än: ”Omkring en tredjedel tillfrisknar inte och många söker aldrig vård”

Ätstörningsföreningen i Finlands ordförande Rasmus Isomaa har forskat i manlig ätstörning.
Enligt Rasmus Isomaa har ätstörningsvården utvecklats mycket i Österbotten under de senaste 10-15 åren. Ätstörningsföreningen i Finlands ordförande Rasmus Isomaa har forskat i manlig ätstörning. Bild: Copyright 2016. All rights reserved. man,rasmus isomaa

Omkring hälften av dem som insjuknar i en ätstörning uppskattas aldrig söka vård, enligt Rasmus Isomaa, ordförande för Ätstörningsförbundet. Coronakrisen har också visat att en del av dem som inte söker sig till traditionell vård vill ha nätbaserad vård.

Ätstörningar drabbar många unga, speciellt kvinnor, enligt THL:s undersökningar har sex procent av kvinnorna i åldern 20-35 år lidit av en ätstörning. Men också många unga män lider av en ätstörning och många av dem söker sig aldrig heller till någon vård.

– Det finns varierande uppskattningar, men omkring 20 till 30 procent av dem som insjuknar räknar man att skulle kunna vara män. Men inom vården är männens andel betydligt mindre, omkring 5 procent, säger Rasmus Isomaa.

En ätstörning kan ha ganska drastiska effekter för dem som insjuknar.

– De mest drastiska konsekvenserna är att man dör i sin ätstörning. Lyckligtvis har dödligheten gått ner kraftigt, tack vare utvecklingen av vården, men det är fortfarande en av de psykiska störningar som har den högsta dödligheten.

– Men en större risk i de flesta fall är att under många väldigt viktiga år i livet så ryms inget annat in än de ständiga tankarna på mat och kropp och vikt – ätstörningen tar väldigt mycket av livet.

De vanligaste ätstörningarna

Ätstörningar är vanliga psykiska problem i synnerhet bland flickor i puberteten och unga kvinnor. De vanligaste ätstörningarna är anorexi (anorexia nervosa), bulimi (bulimia nervosa) och hetsätningsstörning (binge eating disorder).

Det typiska för anorexi är avsevärd smalhet, som orsakas av avsiktlig bantning. En anorektikers liv domineras av en rädsla för fetma och viktökning.

Till bulimi hör återkommande perioder av hetsätning som döljs för andra och ett beteende med vilket bulimikern försöker undanröja matens viktökande effekter, till exempel genom självframkallade kräkningar. En bulimikers tankar domineras av ätning och ett starkt begär efter eller ett tvångsmässigt behov av att äta, som å ena sidan leder till hetsätningsattacker och å andra sidan till rädsla för att gå upp i vikt.

Till hetsätningsstörning hör okontrollerade hetsätningsperioder, men inte självframkallade kräkningar eller annat beteende för att förhindra att maten leder till viktökning. Hetsätningsstörning omfattar ofta avsevärd viktökning.

Källa: Institutet för hälsa och välfärd.

Någon enkel orsak till varför man drabbas av ätstörningar finns inte, men man vet att generna har ganska stor betydelse.

– Man kan ha en medfödd större risk att insjukna i ätstörning. Sedan i kombination med allt man varit med om i livet. Så med en olycklig cocktail av genetiska faktorer och livserfarenheter och livssituation, finns risken att man insjuknar.

ihminen vaa,alla
En ätstörning kan beröva en person på viktiga utvecklingsår, när fokus istället bara handlar om mat och vikt. ihminen vaa,alla Bild: Jani Aarnio / Yle kroppsmasseindex (BMI),tyngd,undervikt,ätstörningar

Ätstörningsvården har gått framåt: ”Före 2002 fanns egentligen ingenting i Österbotten”

Ätstörningsvården har heller inte alltid varit den bästa, men under de 10-15 senaste åren har vården utvecklats mycket i Österbotten, berättar Isomaa.

– När Fredrikakliniken startade sin verksamhet 2002 fanns det egentligen ingenting i Österbotten.

Nu finns det ätstörningskliniker, förutom i Jakobstad, även i Karleby, Vasa och Seinäjoki.

– Ur den synvinkeln ser det ganska bra ut i Österbotten nu, jämfört med andra delar av Finland där det inte alls finns specialiserade mottagningar.

Isomaa är positiv till att ätstörningsenheten i Vasa tagit fram en ny kombinerad terapimodell, där man försöker göra vården mer flexibel. Men han säger samtidigt att det gäller att ständigt utveckla vården och inte luta sig tillbaka.

– Det finns många olika ätstörningar, och många vägar in, sällan finns det en metod som skulle vara lämplig för alla.

”Med terapier via nätet kunde man nå en helt annan målgrupp”― Rasmus Isomaa

Isomaa påpekar att även om den strukturella biten – att det finns vård och kompetens – är helt bra, finns det ändå mycket med ätstörningsvården som kan förbättras.

– Enligt större uppföljningar som gjorts av vårdresultat, också med de mest utvecklade metoderna i världen, så ser vi att omkring två tredjedelar tillfrisknar inom en rimlig tid. Det låter ganska bra, men det betyder att vi har en tredjedel som inte tillfrisknar.

– Och vården når inte heller alla som lider av ätstörning. Man har kunnat se att knappast ens hälften av dem som insjuknar söker någonsin professionell hjälp.

Det kan hända att det finns en stor grupp som gärna skulle ha hjälp, men inte känner sig bekväma att komma själv och sitta ner och prata med någon

Vilka grupper som inte nås av vården är svårt att säga, menar Isomaa. Till viss del är det män, vilket Isomaa tror bland annat kan ha att göra med attityder. Men under coronakrisen har vården faktiskt lyckats nå en ny målgrupp.

– I Sverige, där man utvecklat mer ätstörningsvård som ges enbart över nätet, så var de som sökte sig till den behandlingsformen främst sådana som inte hade sökt traditionell ätstörningsvård.

– Det kan hända att det finns en stor grupp som gärna skulle ha hjälp, men inte känner sig bekväma att komma själva och sitta ner och prata med någon.

Så det kan hända att coronakrisen kan ha positiva effekter också och inte bara medför ökade psykiska problem?

– Ska man slå ut det på plus eller minus landar vi nog på minus, just vad gäller tillgänglighet av vård, svårare livssituationer och svårigheter att upprätthålla en vardagsrytm. Men samtidigt har det pushat oss inom hälsovården att ta ett ordentligt digikliv och våga testa på saker.

– Det är ganska lätt att skjuta ifrån sig och tänka att ”alla vill nog komma själv, personligen till mottagningen” och det vill ju de flesta, åtminstone av dem som kommer till mottagningen. Men skulle man lyckas skapa system också för terapier via nätet, skulle man kanske kunna nå en helt annan målgrupp.

”Svårt att se en ätstörning på kroppen, man behöver se på beteendet”― Rasmus Isomaa

Ifall man är orolig för sitt eget förhållande till mat, eller är orolig för någon i närheten, säger Isomaa att man kan kontakta skolhälsovården. Förutsatt att man då ännu är inom grundskolan eller andra stadiet.

– Är man utanför den sfären måste man kolla via sjukhusets hemsida vilken som är den närmsta enheten. Men till exempel till Fredrikakliniken kan man ringa direkt och diskutera sin situation utan att ha remiss, så hjälper vi att komma vidare. Man kan också kontakta företagshälsovården, många kommer till oss därifrån, säger Isomaa.

Vilka är varningssignalerna då, när ska man börja oroa sig?

– När tankarna och relationen till mat och kroppen börjar gå ut över det mesta i livet och man börjar kanske dra sig undan sociala tillfällen, speciellt där det ingår mat. Gäller det en själv så när man börjar känna sig fast och ångest och rädslor driver beteendet. Som närstående när man börjar se att något förändrats. Det är svårt att se en ätstörning genom att se på kroppen utan behöver mer se på beteendet.