Hoppa till huvudinnehåll

Caroline Ringskog Ferrada-Noli skildrar förlossningsdepression i tv-serien "Amningsrummet": "Jag vill dra av skynket och visa upp det"

På bilden syns författaren och regissören Caroline Ringskog Ferrada-Noli. Hon sitter på en trappa iklädd en svart jacka och håller i en take away-kaffe.
– Jag ville göra en så verklig spegling som möjligt. Och som kvinna i dag är det en ensam upplevelse, säger regissören och författaren Carole Ringskog-Ferrada Noli om sin nya tv-serie. På bilden syns författaren och regissören Caroline Ringskog Ferrada-Noli. Hon sitter på en trappa iklädd en svart jacka och håller i en take away-kaffe. Bild: Jessica Segerberg Caroline Ringskog Ferrada-Noli

I tv-serien Amningsrummet skildrar Caroline Ringskog Ferrada-Noli privilegierade mammor som drabbats av förlossningsdepression. Idén till serien uppstod när den svenska författaren, regissören och poddaren själv fick barn. – Jag upplevde nya situationer i livet som det inte fanns någon reflektion kring i media eller kultur. Jag kände inte igen mig någonstans.

I samband med att Caroline Ringskog fick sitt första barn fick hon en kronisk smärtdiagnos. Smärtan vandrade i hennes kropp och ju mer hon försökte kompensera för den i sitt rörelsemönster, desto ondare fick hon.

Caroline Ringskog Ferrada-Noli

  • Född 1980.
  • Debuterade som författare med romanen Naturen (2009). Romanen Rich boy utkom år 2018.
  • Driver framgångsrika podden En varg söker sin pod tillsammans med serietecknaren Liv Strömquist. Tillsammans släppte de boken Kära Liv och Caroline (2016), baserad på podden.
  • Aktuell med tv-serien Amningsrummet (SVT). Har tidigare regisserat och skrivit manus till tv-serien Juicebaren (SVT, 2016).
  • Jobbar på en ny bok och en ny tv-serie.

Hon blev fysiskt begränsad under första året som förälder och hennes partner tog över som föräldraledig medan hon blev sjukskriven. Upplevelsen rimmade inte med hennes egen föreställning av föräldraskapet.

– Jag tyckte själv att jag var så värdelös för att jag inte levde upp till min bild av att vara en bra förälder. Det var det jobbiga. Och så tror jag att många kvinnor känner som inte uppfyller kriterierna för att vara en “vanlig mamma”. Man straffar sig själv, säger Ringskog.

Vi träffas, efter en del om och men, utanför ett café i ett coronadrabbat Stockholm i november. Ringskog ser väl förberedd ut i sin svarta, puffiga och lack-aktiga jacka, och väntar tålmodigt medan jag fumlar med röstinspelaren.

På bilden syns författaren och regissören Caroline Ringskog Ferrada-Noli.
Caroline Ringskog Ferrada-Noli. På bilden syns författaren och regissören Caroline Ringskog Ferrada-Noli. Bild: STELLA PICTURES Caroline Ringskog Ferrada-Noli

Med oljudet från Odengatan i bakgrunden berättar hon om hur hon både kände sig ensam som ny förälder och upplevde att det inte fanns någon gestaltning av hennes liv i samhället.

– Sen började jag tänka att om man skulle gestalta det så skulle man ha med det här, det här och det här. Det var en massa scener som jag vet att hälften av Sveriges befolkning är med om, men som är någon slags hemlighet, säger Ringskog.

Förlossningsdepression som metafor

Upplevelsen lade grunden för Amningsrummet, en dramakomediserie som nyligen släpptes på SVT. Ringskog har regisserat och skrivit manus till serien, som handlar om fyra kvinnor - Vera, Jassi, Carro och Theresa - som alla tampas med olika problem.

Tre av kvinnorna är föräldralediga och två lider av förlossningsdepression. De träffas främst i amningsrummet i lyxvaruhuset NK i Stockholm. Där uppstår en sorts frizon där kvinnorna kan prata om allt från att inte älska sitt barn till ätstörningsproblematik.

– Jag hade inte det där amningsrummet själv, utan när jag mådde som sämst dagdrömde jag att jag skulle träffa en person som hade exakt samma problematik som jag, och vi skulle bli vänner och bli läkta av vänskapen. Så jag har lekt mycket med genren romantisk komedi, men vänskapsromantik kan man säga.

På bilden syns Alida Morberg (Vera), Liv Mjönes (Carro), Madeleine Martin (Jassi) och Louise Petrhoff (Theresa) i tv-serien Amningsrummet.
Alida Morberg (Vera), Liv Mjönes (Carro), Madeleine Martin (Jassi) och Louise Petrhoff (Theresa). På bilden syns Alida Morberg (Vera), Liv Mjönes (Carro), Madeleine Martin (Jassi) och Louise Petrhoff (Theresa) i tv-serien Amningsrummet. Bild: SVT tv-serier

Förlossningsdepression fungerade som en metafor för Ringskogs egna erfarenheter. Men hon ville också skildra det för att det är så vanligt men sällan porträtterat.

– Dels verkar det så jobbigt att ha förlossningsdepression, dels är det jobbigt att man inte får ha det. Det är en sorts dubbelbestraffning i det dolda, så jag ville dra av skynket och visa upp det.

Medan Ringskog äter sin lunchsoppa berättar jag att jag också blev deprimerad när jag fick mitt första barn år 2019, och slogs av bristen på berättelser att relatera till.

– Det är intressant att du säger det för över tusen människor har skrivit till mig nu och berättat sina historier och sagt att “Det är första gången som jag får se mig själv”.

Privilegierade karaktärer i innerstaden

Kvinnorna i Amningsrummet är privilegierade. De har fina lägenheter i Stockholms innerstad och framgångsrika karriärer.

– Jag bor inte i innerstaden själv och jag är inte rik men jag tycker att det är roligare att skildra en övre samhällsklass, delvis för att den här tomheten, depressionen, den är så himla stark i sin kontrast mot känslan av att ha allt. Då blir det tydligare. Lyckan är ju helt borta.

Ringskog säger också att det är viktigt för henne att inte objektifiera människor. Risken för det ökar om hon skildrar personer som är mindre privilegierade än henne.

– Istället för att låta den personen berätta sin berättelse skulle jag göra anspråk på att veta något som jag inte vet. Och jag skulle säkert - för att jag är en vanlig medelklass-vänstermänniska - börja martyrisera och göra människorna till offer. Jag skulle hamna i ett oärligt berättande och då kan man bara slänga alltihop.

Är inte det här extra viktigt när det handlar om komedi, för du gör ju lite narr av kvinnorna även om det är med kärlek. Det blir lättare fel om man gör narr av personer som är mer utsatta?

– Jag tycker inte att jag gör narr av kvinnorna. Jag bara berättar om mig själv. Jag är som de kvinnorna. Jag är inte alltid så sympatisk, men jag tycker också att den personen ska få finnas i världen.

På bilden syns Alida Morberg som spelar karaktären Vera i tv-serien Amningsrummet.
Vera (Alida Morberg) På bilden syns Alida Morberg som spelar karaktären Vera i tv-serien Amningsrummet. Bild: SVT tv-serier

Verklighetstroget berättande

Amningsrummet inleds med att huvudkaraktären Vera och hennes sambo ligger i en gemensam säng. Deras bebis hörs skrika utanför bilden, och Vera konstaterar apatiskt “Jag orkar inte”. Hon orkar inte hämta den skrikande bebisen och blir arg på sambon som inte stiger upp.

– Det finns en sexistisk bild av en ledsen kvinna, en vacker kvinna, som blir nästan vackrare av att hon mår dåligt. Svagare, och inte aggressiv. Och en tår rinner stilla, och hon vill ha skydd, säger Ringskog.

– Men den här huvudpersonen, hon stöter ifrån sig kärlek. Hon gör saker som är självdestruktiva för henne och hon är taskig. Och det är ett jättevanligt sätt att vara deprimerad på. Man är så dålig på att hantera sina känslor att man går till att visa aggression när man känner rädsla.

Alida Morberg och Morten Vang i "Amningsrummet".
Alida Morberg och Morten Vang i "Amningsrummet". Alida Morberg och Morten Vang i "Amningsrummet". Bild: SVT Caroline Ringskog Ferrada-Noli

En annan scen i serien som Ringskog själv lyfter fram är när en av karaktärerna undersöks på en fertilitetsklinik. Sedan står hon och torkar bort glidmedlet som är kvar i könet.

– Man är så ful. Man har bara på sig tröja och jacka ovanpå och så står man med bara ben och torkar av slem från sitt kön. Och det är så vanligt. Varje gång man går till gynekologen händer det, men det finns inte berättat.

Vad är det du tycker saknas i populärkulturen om du tänker på förlossning, graviditet och föräldraskap?

– Det saknas en blick och ett berättande som kommer inifrån och ut, istället för en blick på.

– Om man till exempel har en förlossning i en film så blir det en objektifierad bild som kommer utifrån. Och bilden stämmer - det är en kvinna som skriker i en säng och sen kommer ett barn. Men en kvinna som har genomgått en förlossning skulle berätta andra detaljer. Hon ser en annan horisont.

“Ett manligt privilegium att skildra saker i rörlig bild”

Ringskog tror att avsaknaden av dessa berättelser hänger ihop med att det varit ett manligt privilegium att skildra saker i rörlig bild. Det finns inte så många kvinnliga regissörer och manusförfattare, och de som finns berättar ofta utifrån den manliga traditionen.

Hon tillägger att den objektifierande blicken inte är fel, men att hon även vill skildra kvinnorna som subjekt, och så ärligt som möjligt.

Jag tycker det är intressant att ha två lager, att blanda utifrån-blicken och inifrån-blicken och få den så kallade “dubbla blicken”.

Ett annat problem är att det fortfarande saknas mycket kunskap relaterat till förlossningar och kvinnohälsa, om saker som smärta, diastas och förlossningsskador.

Det är inte så många som vet om det du och jag vet. Och de som har de här höga positionerna inom kulturen, som kan berätta, de vet inte om de här sakerna.

På bilden syns Liv Mjönes (Carro) sitta i en gynekologstol.
Liv Mjönes (Carro) hos gynekologen. På bilden syns Liv Mjönes (Carro) sitta i en gynekologstol. Bild: SVT Caroline Ringskog Ferrada-Noli

Osympatiska karaktärer?

Amningsrummet har fått många bra recensioner, men i Svenska Dagbladet lyftes frågan om huruvida karaktärerna i serien är sympatiska eller ej. Recensenten tyckte det var svårt att gilla huvudkaraktären.

Ringskog tycker i sin tur att recensionen missade poängen och vittnar om ett sexistiskt synsätt.

– Quentin Tarantinos kändaste film Pulp fiction handlar om två mördare som spelas av Samuel L Jackson och John Travolta. De är psykopater, men de är underbara. Samma med Gudfadern-trilogin. Marlon Brando är underbar.

Ringskog påpekar att ingen skulle kritisera dessa filmer utifrån att de manliga karaktärerna är osympatiska.

– Jag vill att kvinnan ska få existera på ett annat sätt än som en “god mor” eller som en sexig kvinna eller en söt flicka. Jag vill att kvinnor ska få vara hela människor. Så jag förstår inte kritiken. Det är bra att det finns osympatiska kvinnor på film.

När jag har lyssnat på din och Liv Strömquists podd “En varg söker sin pod” har jag förstått att du tycker om att osympatiska kvinnor finns i kulturen.

– Inte bara, men också.

Men vad tycker du själv om dina karaktärer i Amningsrummet?

– Jag ömmar för dom. De är inte helgjutna. De vet fortfarande inte hur man ska vara, hur man ska leva livet, vad som är rätt och fel, på ett sätt som många låtsas att de vet. Jag tycker de är mänskliga. Jag kommer inte försvara dem i all tid för de är galna också, men de är rätt så verkliga.

Inspirerad av “Den stora älgvandringen”

Vi pratar avslutningsvis om de långa, tysta scenerna som finns i Amningsrummet, och om att porträttera en stämning snarare än att förlita sig på dialog.

– Jag tror jag var inspirerad av Den stora älgvandringen. Jag tycker inte det är fel. Det går emot alla normer av svenska tv-serier, men jag tycker dessa scener säger mer än bara sådant pladder, säger Ringskog.

Ja det är ju väldigt olikt från t.ex. Solsidan.

– Ja men verkligen, verkligen. Jag tycker bara det är ett mer ärligt sätt att berätta på och ingen kollade mig så jag bara körde.

På bilden syns skådespelaren Madeleine Martin hålla i en bebis i serien "Amningsrummet".
Jassis (Madeleine Martin) med sin bebis. På bilden syns skådespelaren Madeleine Martin hålla i en bebis i serien "Amningsrummet". Bild: SVT Caroline Ringskog Ferrada-Noli