Hoppa till huvudinnehåll

Nästan ett år med coronamolnet hängande över sig – intensivvårdare i Vasa vågar ändå hoppas på lugn jul

En  kvinna i läkarkläder i en vit korridor
Malin Solstrand har jobbat i drygt elva år på intensiven vid Vasa centralsjukhus. En kvinna i läkarkläder i en vit korridor Bild: Malin Solstrand läkare,skyddsutrustning,malin solstrand

Ett minst sagt krävande år ligger bakom för Malin Solstrand och hennes kolleger på intensiven vid Vasa centralsjukhus. Solstrand, vars blogg om coronavardagen man kunde följa via Svenska Yle i våras, ska nu få lite välförtjänt ledigt.

Malin Solstrand sammanfattar 2020 som ett väldigt krångligt år.

Och det är nog något av en underdrift. För arbetet på intensivvårdsavdelningen vid Vasa centralsjukhus har naturligtvis precis som på alla andra motsvarande avdelningar i landet, och i världen, fått uppleva omfattande omställningar i och med pandemin.

– Vi har fått massor med nya förhållningsregler och ny information, så gott som varje dag eller vecka, kring hur vi ska jobba. Vi har fått vara öppna och flexibla för nya saker och coronan har hängt över oss hela tiden. Fastän vi har haft ganska få fall på vår avdelning har det hela tiden funnits i tankarna och i vår verksamhet, beskriver Solstrand.

I april inledde Solstrand en blogg om den nya coronavardagen på intensiven och Svenska Yles läsare kunde ta del av hennes tankar och upplevelser. Då var allt nytt och omställningen stor. Solstrand och hennes kolleger vårdade patienter med covid-19 på intensiven.

Under en stor del av hösten har man ändå kunnat glädja sig åt att inga österbottniska patienter behövt intensivvård på grund av sjukdomen.

Till skillnad från hur det var på våren, då allting var nytt, så är man nu tröttare och mer sliten och skulle kanske inte ha orkat köra igång på nytt

Då den stora coronatoppen drabbade Vasa i oktober befarade Solstrand det värsta.

– Då upplevde vi en känsla av uppgivenhet och tänkte att nu börjar det på nytt. Och till skillnad från hur det var på våren, då allting var nytt, så är man nu tröttare och mer sliten och skulle kanske inte ha orkat köra igång på nytt. Men toppen kom och for och vi fick inga patienter till intensiven.

Solstrand känner stor tacksamhet för att det blev så.

– Vi är tacksamma att folk höll sig till restriktionerna så pass bra och att fallen minskade så snabbt. Vi var redo för fler patienter, men gott så här.

Vet att kolleger på andra håll i landet har det värre

Om Malin Solstrand och hennes arbetskamrater känner sig slitna så vet de samtidigt att andra genomgår större påfrestningar.

– Allt är ju relativt. Därför vill jag inte påstå att vi skulle ha haft det alldeles jättejobbigt, för jag vet att på många andra ställen får de kämpa mer. Till exempel våra kolleger i Nyland har det oerhört besvärligt för tillfället.

Med elva års arbetserfarenhet från intensiven har Solstrand ändå en hel del kunskap i bagaget. Och med det perspektivet står det klart att året varit utmanande.

– Ändå har också vi fått kämpa och vi har hela tiden haft en stress i och med coronan. Men det skulle ha kunnat vara betydligt värre.

Just nu är coronaläget i Österbotten på väg mot det sämre och på måndagen uppgav chefsöverläkare Peter Nieminen att tre patienter vårdas för coronaviruset på Vasa centralsjukhus.

Solstrand har ändå fortsättningsvis kvar en liten strimma hopp om att arbetet på sjukhuset ska kunna fortgå som normalt under julhelgen.

– Jag får faktiskt vara ledig under julen. Vi har ett rullande system så att vi turas om att jobba på julen och i år är det min tur att vara ledig. Jag hoppas och tror nog att det hålls på det viset. Dessutom försöker vi nu att se framåt. Vi har ju några vaccin på gång och man börjar kanske se lite ljus i tunneln.

Läs också