Hoppa till huvudinnehåll

“Våra klienter är inga monster” – Patricia och Anna hjälper personer med sexuellt intresse för barn att inte agera på sina behov

Patricia Thesleff och Anna Kolster-Weckström
Sexualterapeuterna Patricia Thesleff och Anna Kolster-Weckström jobbar på Sexpo-stiftelsen som i och med Serie-projektet erbjuder lågtröskelverksamhet för personer som känner ett sexuellt intresse för barn. Patricia Thesleff och Anna Kolster-Weckström Bild: Niki Strbian Photography sexualkunskap,Sexpo,sexualterapi,sexualterapeut,sexualupplysning

Hur är det att jobba med personer som samhället ser som monster? Sexualterapeuterna Patricia Thesleff och Anna Kolster-Weckström på Sexpo-stiftelsen ser sina klienter som vilka människor som helst i behov av hjälp och stöd. De flesta agerar aldrig på sitt sexuella intresse för barn och lider av att ha en sådan sexuell inriktning. Det är också de som är mest motiverade att söka hjälp.

Det var för tre år sedan som sexualterapeuterna Patricia Thesleff och Anna Kolster-Weckström på Sexpo-stiftelsen startade Serie-projektet för att förebygga sexuellt våld som riktar sig mot barn och unga.

Det här gör de genom att erbjuda en lågtröskelverksamhet där personer med sexuellt intresse för barn kan söka hjälp.

I dag har de så många klienter att de inte kan ta emot fler, men man kan alltid ställa sig i kö. Vid krissituationer hjälper de ändå alltid klienten vidare.

Serie-projektet var den första lågströskelverksamheten i Finlands historia att tilldelas finansiering för denna målgrupp, bakom den finansieringen finns Social- och hälsoorganisationernas understödscentral STEA.

Enligt rättspsykiater Joni Liskola på HUS kommer vi tack vare Serie-projektet nu se den första vågen av personer som vågat söka hjälp för sitt sexuella intresse för barn i och med att det finns en ökad förståelse för problematiken och en plats att kontakta.

Tre huvudsakliga grupper

Målet med verksamheten är att nå personer som känner att de har ett sexuellt eller romantiskt tändningsmönster som riktar sig mot barn och unga.

– Största delen av våra klienter är inte förövare men har ändå ett sexuellt intresse för barn, säger Kolster-Weckström.

Det finns tre huvudgrupper bland klienterna, sägerThesleff och Kolster-Weckström.

– En grupp är unga personer, de kan ha kommit i kontakt med oss via exempelvis skolhälsovårdaren, säger Kolster-Weckström.

Med de unga jobbar man förebyggande och "öppnar upp den egna sexualiteten".

– Vi pratar om hur man kan förverkliga sin sexualitet utan att begå något brott, de flesta är nämligen inte enbart intresserade av barn, utan känner även intresse för personer i egen ålder, säger Kolster-Weckström.

Genom att komma åt den här klientgruppen och jobba med dem kan man förebygga framtida sexualbrott som riktar sig mot barn och unga.

En annan grupp är de som redan begått sexualbrott av det här slaget, som avtjänat ett fängelsestraff för det.

De har fått vård i fängelset men behöver stöd även efteråt för att inte halka in i gamla banor.

Den tredje gruppen är stor och består av närstående eller professionella som tar kontakt för att de blivit oroliga.

– Man har till exempel hittat något på datorn, är orolig för sitt barn eller sin partner, kanske polisen har påbörjat en utredning och det finns en misstanke, berättar Thesleff.

Nainen sauvakäveli Lauttasaaressa joulukuussa 2020.
Många med ett sexuellt intresse för barn har kanske inte vågat satsa på några nära relationer, de har inte vågat berätta för någon alls om sin sexualitet för de har varit så rädda. Därför har de heller inte kunnat få någon hjälp. Nainen sauvakäveli Lauttasaaressa joulukuussa 2020. Bild: Silja Viitala / Yle december,2020,Helsingfors,Boom-år,lycka,medelålder,medelålders personer,medelålders personer,väsen,naturen,depression,antidepressiva läkemedel,vinterdepression,depressiv sjukdom,ensamhet,ångest,livet,döden,känslor,skilsmässa,friluftsliv,skogar,människan (art),havet,solnedgång,lycklighet,happiness economics,motionsidrott,Nyttomotion,vardagsmotion,löpning,gång (motion),utomhusidrott,solen,väderlek,Drumsö

Toppen på det ökända isberget

I Finland uppskattar man att det finns cirka 40 000 personer med sexuellt intresse för barn. Under de tre år som Serie-projektet funnits har man hjälpt ungefär 120 personer.

Intresset att finansiera ett projekt för denna målgrupp har varit svalt.

– Ofta ser man det som viktigare att satsa på offren. Jag säger inte alls att det inte är viktigt, men med det jobbet kommer vi enbart halvvägs. Att nå den här klientgruppen är av yttersta vikt om vi ska kunna förebygga sexualbrott på ett mer långsiktigt sätt, säger Thesleff.

De flesta av klienterna behöver långvarig terapi och stöd av många instanser så som psykiatrin, socialarbetare, någon som hjälper till i vardagen.

– Majoriteten behöver någon form av stöd resten av livet för att inte agera på sina begär. Det behöver inte vara lika intensivt hela livet, men till exempel livskriser är riskmoment, säger Thesleff.

Därför vore det viktigt att den hjälp som Serie-projektet erbjuder skulle vara bestående och inte ett tidsbundet projekt, påpekar Thesleff och Kolster-Weckström.

Projektet har ändå i dagarna beviljats ytterligare två år finansiering av Justitieministeriet för klientarbete.

– Nätverkandet är en minst lika stor del av arbetet för att få ut budskapet om att det finns hjälp att få och för att få nya samarbetspartners, säger Thesleff.

Den delen faller nu bort, eftersom finansieringen inte räcker till, men de samarbeten som redan etablerats fortsätter till stor del som tidigare.

Samarbete med offentliga sektorn

Den lågströskelverksamhet som Serie-projektet erbjuder innebär att tredje sektorn tar ett stort ansvar för denna speciella klientgrupp.

Thesleff och Kolster-Weckström säger ändå att de har ett gott samarbete med den offentliga sektorn.

Till exempel rättspsykiatriska avdelningen vid HUS erbjuder hjälp och stöd för samma målgrupp, liksom projektet Barnahus vid Institutet för hälsa och välfärd THL och Psykporten.

I Uleåborg och Tammerfors finns även små enheter som jobbar med denna målgrupp. På mindre orter finns det enstaka personer med rätt utbildning som också erbjuder hjälp.

Samarbetet och det nätverk som byggts upp under dessa tre år finns inom samtliga sektorer.

Kolster-Weckström konstaterar att svenskspråkiga här har färre alternativ, och att mer utbildad personal behövs på området.

– I en idealsituation så skulle det inte vara någon skillnad på vilken ort eller till vilken hälsovårdare, sjukskötare, läkare eller psykoterapeut du går till. Vi är långt ifrån en sådan situation i dag, säger Thesleff.

Många är allt för rädda för att söka vård för sitt sexuella intresse för barn. De är oroliga för att det framkommer i deras patientjournal att "de är pedofiler".

Om man kontaktar Serie-projektet för hjälp får man däremot vara helt anonym.

Måste våga söka hjälp

Ett av målen med verksamheten är att öppna upp till diskussion och få bort stigmat så att fler skulle våga söka hjälp, säger Kolster-Weckström.

– Redan i sexualfostran i skolan borde man prata om det här. De flesta av våra klienter har redan i tonåren märkt av det här intresset, säger hon.

Kolster-Weckström och Thesleff säger att om man har sexuella fantasier som man oroar sig för är det viktigt att man kan gå och prata med någon utan att bli skuldbelagd eller ses som onormal, brottslig eller farlig.

– Man är rädd att stämplas utan att man ens ha gjort något, säger Kolster-Weckström.

De påpekar att målet inte att få tankarna eller fantasierna att försvinna – man kan inte radera en sexuell läggning – men man kan hjälpa personer att leva ett bra liv där man inte begår sexualbrott.

Sittgrupp i elevvårdens rum i Borgå.
Målet med klientarbetet är inte att bota dem som söker hjälp, utan att stöda dem och hjälpa dem förstå vilka risker som finns och vilka situationer de bör undvika. Sittgrupp i elevvårdens rum i Borgå. Bild: Yle/Anna Savonius sittgrupp,Studie- och yrkesvägledare

Besparat lidande

Trots att stigmat vad gäller personer med sexuellt intresse för barn fortfarande finns kvar, anser Thesleff och Kolster-Weckström att man kunnat börja öppna upp temat lite.

– Om tjugo eller trettio år hoppas jag att vi kommit så långt att man som ung person vågar tala om sitt problem med hälsovården, kuratorn eller psykologen, säger Thesleff.

I en idealsituation så skulle det inte vara någon skillnad på vilken ort eller till vilken hälsovårdare, sjukskötare, läkare eller psykoterapeut du går till för att få hjälp― Sexualterapeut Patricia Thesleff

Under terapin lär sig klienterna att acceptera sin läggning och att känna sig själva så att de kan avgöra vilka risker det finns och vilka situationer de ska undvika.

– Då man lär sig acceptera den här delen av sig själv tappar den också en del av sin laddning. Ju mer man måste trycka undan sina begär, desto mer laddat blir det, säger Kolster-Weckström.

Thesleff påpekar att ett sexuellt tändningsmönster mot barn inte är "ett intresse som går över".

– I stället skulle vi se de här personerna som kanske sitter där i högstadieklassen under trygghetsfostran och tänker "det där monstret de beskriver, det är ju jag". Vi skulle visa att det finns hjälp och stöd att få, säger hon.

Skyldighet att anmäla brott

Kolster-Weckström och Thesleff är vana med att ögonbryn höjs då folk hör vad de jobbar med. De förstår att deras klientel väcker känslor och att man frågar sig varför man ska hjälpa de som ses som det lägsta på samhällets botten.

– För mig som jobbar med det här är det lätt att säga att våra klienter inte är några monster. De har levt länge med en del av sig själv som de haft svårt att acceptera, säger Kolster-Weckström.

Hon säger att om man inte kan tänka som hon gör, kan man åtminstone tänka att om man vill skydda barn från att råka ut för sexuella övergrepp måste man också jobba med de personer som eventuellt skulle kunna begå dessa övergrepp.

– Om man har för svårt att ta det här till sig så kan man se det som ett gemensamt projekt där vi tillsammans gör vad vi kan för att skydda barn, säger hon.

Då man lär sig acceptera den här delen av sig själv tappar den också en del av sin laddning― Sexualterapeut Anna Kolster-Weckström

Om en klient berättar om ett planerat brott eller att hen begått ett brott, är man skyldig att meddela till polisen och barnskyddet, berättar Thesleff och Kolster-Weckström.

Detta informeras klienten om på första träffen. Thesleff och Kolster-Weckström berättar alltid för sina klienter vilka spelregler som gäller och ingen klient har avslutat sin terapi på grund av att anmälan gjorts.

– Då de väl sökt hjälp vill de oftast gå till botten med sin problematik, säger Kolster-Weckström.

Sök hjälp!

De allra flesta vill inte göra något fel mot ett barn, och gör det aldrig heller.

Men det finns en liten grupp som rättfärdigar sitt sexuella intresse för barn.

– Förövarna vet att det de gjort är fel och försöker berättiga sina handlingar för sig själv och för andra. Då benar vi ut det och försöker få personen att inse att hen är ansvarig och hur hen bör göra för att detta inte ska upprepas, säger Thesleff.

Även om majoriteten av klienterna är män, finns det också kvinnliga klienter. Thesleff och Kolster-Weckström säger att de är noga med att inte könsdefiniera denna målgrupp, och därför är tröskeln kanske lägre även för kvinnor att söka hjälp.

Om du känner att du har ett sexuellt intresse för barn kan du få hjälp genom att kontakta Serie-projektet. Du får hjälp på svenska och du får vara fullständigt anonym.

Läs också