Hoppa till huvudinnehåll

Motion är en socioekonomisk fråga i Finland: “Det är väldigt få idrotts- och motionsverksamheter som är gratis”

Tre unga pojkar anstränger sig under barfotalöpning på löpbana.
Skolelever ger järnet under en gymnastiktimme i Åbo. Tre unga pojkar anstränger sig under barfotalöpning på löpbana. Bild: All Over Press motion (idrott)

Move-undersökningen som publicerades i december visar att barn och ungas fysiska uthållighet blir sämre. Det kan ha många orsaker men en är att motion och idrott är för dyrt för en del familjer.

Motion är en socioekonomisk fråga, säger professor Mikael Nygård.

– Det är väl inget snack om saken att möjligheten till motion är kopplad till frågor som har med föräldrars utbildningsnivå eller socioekonomiska ställning att göra, säger Mikael Nygård, professor i socialpolitik vid Åbo Akademi.

Nygård menar att det också kan kopplas ihop med hushållets komposition; hur många föräldrar som bor under samma tak spelar roll.

– Sedan om man vill dra det så långt att man kallar det en klassfråga är ju smaksak, men det ligger något i det.

mikael nygård fotad i en kontorsmiljö.
Mikael Nygård, professor i socialpolitik vid Åbo Akademi säger att socioekonomiska klyftan i Finland varit mer eller mindre oförändrad under 2010-talet. mikael nygård fotad i en kontorsmiljö. Bild: Yle/Kjell Lindroos porträtt,socialpolitik

Hälsoförhållanden kan kopplas till socioekonomisk bakgrund

Nygård förklarar att det finns ett fenomen som tidigare förklarat att sämre socioekonomisk bakgrund betyder sämre hälsa.

– Hälsoförhållanden och sjukdomar har koppling till socioekonomisk bakgrund, vilket på engelska kallas "the social gradient". Det gäller också ganska långt för idrott, motion och hur vi rör på oss.

Motion behöver inte vara dyrt, men om man ser på den senaste LIITU-undersökningen (2018) om barn och ungas motionerande är ledd idrottsverksamhet den populäraste.

Det har blivit allt mer populärt att vara med i någon idrottsklubb under det senaste decenniet och fyra av fem unga finländare deltar någon gång i klubbaktiviteter före vuxen ålder.

För dyrt att motionera

Ser man på orsakerna till att unga inte motionerar överhuvudtaget är ett av de största hindren att det är för dyrt.

Både pojkar och flickor ansåg i högre utsträckning år 2018 att motion och fysisk aktivitet är för dyrt än i undersökningen fyra år tidigare.

– Ledd idrottsverksamhet kräver att vårdnadshavarna har förmågan att backa upp både när det gäller tid och pengar. Vi ser är att förmågan att göra det är ganska polariserad. Barnfamiljers ekonomiska situation är överlag väldigt polariserad, säger Nygård.

Det finns en socioekonomisk klyfta i Finland

Nygård påstår att klyftan i socioekonomisk status bland finländare inte har vidgats under 2010-talet – men den finns.

– Om vi tar barnfattigdomsgraden som indikator så har den legat på ganska så samma nivå. Men att klyftan finns kvar är problematiskt.

Nygård poängterar att skillnaderna mellan de barn och unga som rör på sig och de som inte gör det har en koppling till den sociala gradienten. Men det handlar också om andra faktorer.

– Om man ser på utvecklingen, så har vi inrättat alla ingredienser som behövs för att leva ett bekvämt liv. Digitala lösningar, dataspel och telefonappar har gjort att vi lever lite för bekvämt. Den genomgripande trenden har varit att vi gått från ett mera aktivt till ett mera stillasittande liv.

FSI:s ordförande efterlyser mera samarbete mellan kommunerna och idrottsfältet

Håkan Nystrand, ordförande för de svenskspråkiga idrottsförbundens centralorganisation FSI, håller delvis med om att motion har blivit en socioekonomisk fråga i Finland.

– Det tar nästan emot att konstatera. Det ska inte behöva vara så, men faktum är att det är väldigt få idrotts- och motionsverksamheter som är gratis. Genast när vi talar om pengar, träningsavgifter och terminsavgifter blir det hela till en socioekonomisk fråga.

I medeltal kostar ett barns idrottande flera tusen euro per år och kostnaderna har tredubblats under 2000-talet, visar en utredning som gjorts av Undervisnings- och kulturministeriet för några år sedan.

FSI:s styrelseordförande Håkan Nystrand.
Håkan Nystrand, ordförande för de svenskspråkiga idrottsförbundens centralorganisation FSI, efterlyser samarbete mellan kommuner och idrottsfältet. FSI:s styrelseordförande Håkan Nystrand. Bild: FSI / Michael Godtfedsen idrott,håkan nystrand

Nystrand anser att man borde lägga större fokus på hur idrottsverksamheten är organiserad på det lokala planet.

– Vi har mycket att vinna på ett samarbete mellan kommunerna och idrottsfältet.

Nystrand tar idrottsinriktade gymnasier som exempel.

– Vi borde gå in med samma energi och vilja att utveckla samarbetet också när det gäller högstadier, grundskolor och förskolor. Vi borde satsa mer på de yngre åldersgrupperna.

Nystrand konstaterar att olika idrottsformer kostar olika mycket, men att det inte är det största problemet.

– Det största problemet är att då idrotten börjar kosta faller tyvärr en del barn bort. Alla har inte ekonomiska möjligheter att skicka sina barn till aktiviteterna. Det är något vi måste få löst.

– Ett samarbete mellan kommunerna och skolgymnastiken tror jag skulle kunna ta ner kostnaderna.

Läs också

Familj

Till Buu-klubben
Till Hajbo
Till MGP