Hoppa till huvudinnehåll

Coronaåret har slitit på vårdpersonalen – men omsorgen tar ingen julpaus

"Det är en speciell stämning att jobba på julen"

Vårdpersonalen har fått dra ett extra stort lass under det här coronaåret. De flesta får inte ens pusta ut under julen. Människor ska vårdas dygnet runt. Vi besökte vårdinrättningar i olika delar av Österbotten.

Luu Le Thuy jobbar som sjukskötare inom äldrevården i Närpes och trots ett tufft år jobbar hon mer än gärna under julhelgen.

Jag minns en klient som var nästan 100 år och hon brukade inte prata. Men den dagen sade hon: “Hej julbocken, här sitter jag” och glädjen lyste igenom. Sedan dess har jag sagt att jag ska försöka jobba alla jular med mina klienter.

Så beskriver hon sin första jul som praktikant på ett äldreboende. Året var 2004 och det blev alltså den första av många julhelgar på jobb för hennes del.

Men den här julen är inte lik de andra på grund av coronapandemin som svept över världen och lämnat förödelse efter sig.

– Det har varit tungt och flera har sjukskrivit sig. Alla blir vi trötta av den här tiden, men ändå motiverar och uppmuntrar vi varandra att hålla ut. Vi tänker positivt och går igenom det här som ett team.

– Jag måste lyfta hatten för oss finländare att vi har följt reglerna jättebra och inom äldrevården har vi hjärta för jobbet. Vi förstår att vi inte ska resa hur som helst och hellre hållas hemma.

Vanligtvis står mycket på programmet under juletider, men i år har man fått tänka i andra banor för att kunna förgylla klienternas vardag.

På luciadagen kom dottern till en i personalen och gick runt avdelningen på utsidan. Våra klienter kunde sitta inne och lyssna på musiken, dricka glögg och äta pepparkakor och titta ut genom fönstret. Den där stunden. Man måste vara med och uppleva hur glad klienterna blir. Det går inte att beskriva.― Luu Le Thuy, sjukskötare

Luu Le Thuy upplever att man i Finland uppskattar det arbete som vårdarbetare gör, men hon skulle gärna se ännu mer resurser till vårdarbetet, speciellt inom äldreomsorgen.

– Jag är så tacksam för de här äldre människorna som har byggt upp det här samhället. Därför önskar jag att de ska få den bästa servicen.

Bebisar fortsätter komma trots corona

Coronakris eller inte, på förlossningen vid Vasa centralsjukhus föds barn så som de alltid har gjort. Men visst har coronapandemin satt sina spår där och på BB också.

Personalen har förberett sig för hur de ska undvika att få in smittan på avdelningarna.

Barnmorskan Anette Söderqvist berättar att föderskorna det här året har varit friskare än vanligt, färre förkylningar och magsjukor.

Alla gravida och nyförlösta är försiktiga och har varit det ända sedan mars.― Larissa Paajanen, barnmorska

Avdelningarna har haft en hel del begränsningar under året. När begränsningarna var som strängast under våren fick föderskorna bara ha med en stödperson under den aktiva delen av förlossningen. Många mammor var oroliga och nervösa inför förlossningen.

– Många ringde och undrade hur det skulle bli. Men jag tror att det största var rädslan, sen var det lugnt när de var här, säger barnmorskan Susanne Strömfors.

Oron för att ta med sig smittan in på avdelningen och smitta sina kolleger eller patienter är något som barnmorskorna har burit med sig hela året.

Det kan bli en ganska sårbar situation om vi utsätter varandra för smitta här och vi har många barnmorskor som är i karantän. Det är inte så lätt att komma från andra delar av sjukhuset och ersätta oss.― Anette Söderqvist, barnmorska

Nu har begränsningarna lättats upp och partnern får vara med också under operationer, förberedelsekurser ordnas och familjerummen på BB är i användning.

Men eftersom syskon och mor- och farföräldrar inte får besöka BB är det fortfarande ovanligt lugnt i korridorerna.

En ljusglimt i höstmörkret har varit avdelningens egen julkalender på Instagram och de som jobbar på julafton brukar ha knytkalas med extra god mat.

I fjol hann ingen av oss äta, utan vi stannade efter arbetstiden och åt, man vet ju aldrig hur många bebisar som kommer under ett skift.― Anette Söderqvist, barnmorska

De berättar att julafton och nyårsafton brukar vara ganska lugna på förlossningen.

– Vi brukar säga att det bara är de som verkligen måste föda som kommer in då. I fjol föddes åtta barn på julaftonskvällen och det är ganska mycket, säger Söderqvist.

– På BB kan det vara ganska mycket jobb på morgonen när alla som får och vill fara hem gör det, men förra året åkte ingen hem på julafton, säger Paajanen.

– Det är en speciell stämning att jobba på julen, det ligger en helt otrolig förväntan i luften, säger Söderqvist.

 

Ett omtumlande år på intensiven i Karleby

Det är alldeles tyst och stilla på dialysavdelningen på Mellersta Österbottens centralsjukhus när vi är på besök.

Men biträdande avdelningsskötare Tea Verronen som delar sin tid mellan dialysenheten och intensivvårdsavdelningen vet att lugnet kan brytas när som helst.

– Det är också det som gör att jag gillar mitt jobb, det är mycket omväxlande, säger Verronen.

Bakom sig har Tea Verronen ett omtumlande år. I våras när coronan bröt ut blev det bråttom att organisera om vården för att frigöra intensivvårdsplatser.

Det här var något alldeles nytt för oss, en epidemi i den här storleksklassen. Det hände att jag låg sömnlös och oroade mig för om jag kommit ihåg allt och tagit allt jag borde i beaktande.

Nya medarbetare från andra avdelningar skulle också skolas in för att kunna avlasta ordinarie personal på intensivavdelningen. Verronen säger att det var speciellt tungt då i våras, när allt var nytt.

Nu har man utvecklat sina rutiner för hur man ska hantera coronapatienter.

– Som tur blev det inte fullbelagt på intensiven, men samtidigt vet vi att smittan snabbt kan sprida sig och läget ändras, säger Verronen.

Vårdpersonalen kan inte undvika att exponeras för coronasmitta och personalen har varit orolig för sin egen del.

Tea Verronen säger att man på sjukhuset utvecklat säkra rutiner för hur personalen ska skydda sig, och på så sätt känner de sig ändå trygga.

 

Tea Verronen firar julafton med familjen, men på juldagen är hon i tjänst på intensivvårdsavdelningen. Då brukar sjukvårdare och läkare träffas för en liten julfest i kafferummet.

– Alla brukar ta med sig något gott. I år blir det lite annorlunda när personalen inte får röra sig mellan avdelningarna, säger Verronen.

Något smått och gott blir det ändå, också till de patienter som orkar, och julmusik fyller avdelningen.

Tea Verronen säger att hon visst väntar på tomten också i år, men den allra bästa julklappen vore om människor lät bli att resa, använder munskydd och orkar hålla avstånd. Hur vi firar jul avgör i stort hur coronaläget ser ut efter nyår.

Jag märker att många börjar bli coronatrötta. Jag hoppas att alla orkar lite till, också över julen.

Text: Juho Teir, Anna Ruda och Mikaela Löv
Bild och video: Anna Wikman, Evert Rönnqvist och Juho Teir
Layout: Ulrika Stagnäs-Lund