Hoppa till huvudinnehåll

I den nya tv-serien "Familjen Bridgerton" kombineras en lekfull historielektion med en romantisk saga

Regé-Jean Page i rollen som Simon Basset och Phoebe Dynevor i rollen som Daphne Bridgerton.
Regé-Jean Page i rollen som Duke of Hastings och Phoebe Dynevor i rollen som Daphne Bridgerton. Regé-Jean Page i rollen som Simon Basset och Phoebe Dynevor i rollen som Daphne Bridgerton. Bild: LIAM DANIEL/NETFLIX Bridgerton

På juldagen vankas lyxig eskapism på Netflix, med premiär för den påkostade tv-serien om den adliga syskonskaran Bridgerton och deras grannar Featheringtons. Men Familjen Bridgerton är inte bara smaskig kostymsåpa – här finns också plats för mångfald och en rejäl dos politik.

Året är 1813 och i Londonsocieteten springer unga män och kvinnor på bal efter bal, den ena överdådigare än den andra. Säsongen leende debutanter (och deras mammor) skryter om färdigheter i pianospelande eller akvarellmålning inför mer eller mindre roade adelsherrar.

Målet är göra ett gott parti, säkra familjens ekonomi och sociala ställningen, och – kan man hoppas – finna kärleken. Det finns många möjligheter att trampa snett, särskilt som alltihop övervakas av den anonyma skvallerskribenten Lady Whistledown (Julie Andrews gör hennes röst med entusiastisk illvilja)'.

Kombinerar historia och saga

Familjen Bridgerton bygger på Julia Quinns populära romanceböcker och när serieskaparen Chris van Dusen läste dem såg han en chans att kombinera en lekfull historielektion med en romantisk saga.

Familjen Bridgerton bygger på en historisk, romantisk roman, men det var romantiken som var viktigast för mig. Den gav oss en möjlighet att berätta en tidlös, universell historia om hur kärleken övervinner allt, med mycket glädje och eskapism, säger han.

På bilden ses skådespelaren Phoebe Dynevor i rollen som Daphne Bridgerton. I bakgrunden Ruth Gemmel i rollen som Lady Violet Bridgerton.
Daphne Bridgerton (Phoebe Dynevor) är äldsta dottern i syskonskaran. I bakgrunden Ruth Gemmel som spelar Lady Violet Bridgerton. På bilden ses skådespelaren Phoebe Dynevor i rollen som Daphne Bridgerton. I bakgrunden Ruth Gemmel i rollen som Lady Violet Bridgerton. Bild: LIAM DANIEL/NETFLIX Bridgerton

I centrum för berättelsen står familjerna Bridgerton och Featherington, den ena inflytelserik och elegant, den andra uppåtsträvande och prålig.

I första säsongen är det den änglalika Daphne Bridgerton och de betydligt mer tafatta systrarna Featherington som ska presenteras för drottningen som årets debutanter – redo för äktenskap.

Politiska teman

Irländska Nichola Coughlan spelar Penelope Featherington, som är varm och klok men anses för tjock för att kunna locka till sig en lämplig make. Hon suktar efter charmige Colin Bridgerton och är bästa vän med hans klipska syster Eloise.

När jag pratar med Nicola Coughlan via videolänk förklarar hon att hon förutom romantik och eskapism hittade mer politiska teman i manuset.

Hon tycker att Familjen Bridgerton också handlar om hur både kvinnor och män mår dåligt av att leva i ett patriarkalt samhälle.

– Jag tänkte ”herregud, de här kvinnorna har ingen makt över sina liv”. De är sin pappas egendom, och sedan sin makes, och har ingeting att själva säga till om. Men vi ser också hur männen pressas av patriarkatet, Antony Bridgerton som tvingas bli familjen överhuvud fast han inte vill, och Benedict Bridgerton som inte får bli konstnär. Man tänker ”för vem funkar det här samhället egentligen?”, säger Nicola Coughlan.

Nicola Coughlan i rollen som Penelope Featherington och Claudia Jessie som Eloise Bridgerton.
Nicola Coughlans (till vänster) rollkaraktär Penelope Featherington är bästis med Eloise Bridgerton som spelas av Claudia Jessie. Nicola Coughlan i rollen som Penelope Featherington och Claudia Jessie som Eloise Bridgerton. Bild: 2020 Netflix Bridgerton

Mångfald som ledord

Bakom serien står produktionsbolaget Shondaland, med tv-mogulen Shonda Rhimes vid rodret. Hon har skapat serier som Grey's anatomy och Scandal, med etnisk mångfald som ledord.

Två av Familjen Bridgertons mest kraftfulla karaktärer, den arrogante hertigen av Hastings och hans frispråkiga mentor, Lady Danbury, spelas av Zimbabwefödde Regé-Jean Page och Ghanaättade Adjoa Andoh.

Serien hämtar inspiration från svartas historia i Europa och utmanar föreställningar om vem som kan spela vad.

– Vi ville att serien skulle spegla vår värld som den ser ut idag. Även om den utspelar sig på 1800-talet så vill vi att en modern publik ska kunna relatera, att de ska kunna se sig själva i karaktärerna. Det är så vi jobbar på Shondaland, vi ger rollerna till de bästa skådespelarna som bäst representerar världen som vi lever i, säger Chris van Dusen.

”Ett eget universum”

Nicola Coughlan nämner castingen av drottning Charlotte, som enligt historiska källor kan ha haft afrikanskt påbrå. Hon spelas med orubblig pondus av karibisk-brittiska Golda Roshuevel.

– Ingen hade kunnat göra den rollen bättre, hon är fenomenal. Och vi berättar ju en saga, det är inte en dokumentär om England under 1810-talet. ”Familjen Bridgerton” har sitt eget universum. Men jag tycker att det funkar så bra, och jag är verkligen stolt över mångfalden i serien.