Hoppa till huvudinnehåll

Krismötet som banade väg för Juniorlejonens osannolika medaljregn – så lyckades finländsk ishockey vända på den urusla trenden: "Känns ju så självklart"

Lejonen firar VM-guld.
Juniorlejonen har fått lyfta VM-bucklan tre gånger på sex år. Lejonen firar VM-guld. Bild: imago images / ActionPictures / All Over Press VM i ishockey för herrar,Herr-VM i ishockey 2019,Finlands herrlandslag i ishockey

Efter flera dystra blåvita år valde ishockeyförbundet våren 2009 att försöka vända på trendkurvan. Resultatet blev en sällsynt dominant svit i junior-VM – och att flera talanger valdes tidigt i NHL-draften.

Efter tre raka brons kom junior-VM 2005 att markera starten på en blytung svit för de finländska Juniorlejonen.

Förvisso blev det ännu ett brons 2006, men den finländska talangfabriken hade stannat av. Mellan 2006 och 2008 valdes inte en endaste finländare i den första omgången av NHL-draften.

– Finlands nivå har ju stigit mycket från den tiden. Om man tänker på kvaliteten på dagens U20-lag och det som vi hade på den tiden ... Finland har nog börjat producera väldigt bra spelare den senaste tiden, konstaterar Kim Nabb för Yle Sporten.

Nabb var med i JVM-laget 2005 – en turnering där topplagen tack vare NHL-lockouten hade osannolikt starka trupper på benen. Men inte Finland. Läs mer om turneringen i Yle Sportens dokument här!

Samtidigt gick det ändå bra för herrlandslaget. Finland vann fem VM-medaljer på 2000-talet. Med stjärnor som Saku Koivu och Teemu Selänne i spetsen blev det silver både i OS i Turin och i World Cup.

Men ishockeyförbundets dåvarande ordförande Kalervo Kummola insåg i februari 2009 att allting inte stod rätt till. Det fanns inte spelare som skulle lappa efter stjärnorna då tiden var inne för dem att lägga av.

Räddaren Westerlund

Något måste göras. Kummola hade en plan. Han ville att herrlandslagets tidigare tränare Erkka Westerlund skulle ta tjänstledigt från sin post som rektor för Vierumäkis idrottsinstitut och istället ta emot ansvaret som chef för toppidrottsverksamheten på ishockeyförbundet.

Westerlund tog emot jobbet, med titeln chef för träning och utbildning. Samma vår arrangerade han ett seminarium i Vierumäki – "framtidsseminariet" – dit 200 tränare och ishockeyprofiler fick en inbjudan.

Meningen var att utveckla ishockeyn i Finland. Efter seminariet sammanställde Westerlund en rapport där budskapet var tydligt: det finländska ishockeyfältet måste satsa på att utveckla individuella spelare framför laget.

Leijonat
Erkka Westerlund. Leijonat Bild: Tomi Hänninen Olympiska vinterspelen i Sotji 2014,Chaiba Arena,Finlands herrlandslag i ishockey,Norges ishockey,Erkka Westerlund

Tyngdpunkterna: spelmodighet, spelskicklighet, fysiska egenskaper – och att göra mål.

Över tio år senare gäller tänket fortfarande.

– Internationellt sett hade Finland redan då en stark föreningsidentitet. Men det krävdes en knuff i rätt riktning, förklarade Westerlund i en intervju för Yle Urheilu.

– De mest upplysta tränarna fokuserade redan då på att lyfta fram individen. Det vi gjorde i Vierumäki handlade mest om att få alla att gemensamt inse att det är det som måste göras, fortsätter han.

Från U16 till U20

Westerlund satt på posten i ett år. Efter det tog Jukka Rautakorpi över.

Han fortsatte på jobbet som Westerlund inlett – att genomföra en strukturell revolution i ishockeyförbundet. Samtidigt som individen skulle vara i fokus skulle strukturen främja gemenskapen inom Ishockeyfinland.

– Det vi gjorde var att bryta ner muren mellan förbundet och föreningarna. Innan det hade förbundet setts som något som finns i ett elfenbenstorn i Helsingfors, medan föreningarna gjorde jobbet, förklarar Rautakorpi.

– Nu jobbar förbundet tillsammans med föreningarna. Inte bara på kontoret eller i Vierumäki. I slutändan är det ju det som förbundet är till för – att hjälpa föreningarna, fortsätter han.

Jukka Rautakorpi, februari 2016.
Jukka Rautakorpi. Jukka Rautakorpi, februari 2016. Bild: All Over Press Jukka Rautakorpi

I praktiken ledde det här till att förbundet anlitade Jussi Tapola som U16-landslagets chefstränare. Han skulle lotsa årskullen född 1994 genom junioråren. Enligt modellen ska samma tränare föra laget hela vägen till U20-VM.

Det var första gången som förbundet anställde en tränare på fulltid för jobbet. Dessutom var han den första tränaren som aktivt ledde samarbetet mellan förbundet och föreningarna också mellan turneringarna.

I praktiken innebär det här till exempel att utvecklandet av spelares färdigheter är ett samarbete mellan landslags- och klubblagstränarna. Samarbetet pågår aktivt hela säsongen – inte bara då juniorlandslaget samlas.

– Det är något som känns så självklart nu, säger Rautakorpi.

Som betyg på att förbundet hittat ett fungerande recept gick Tapolas lag hela vägen.

Tre JVM-guld

De stora stjärnorna i årskullen född 1994 lystrar till namn som Rasmus Ristolainen, Teuvo Teräväinen, Esa Lindell och Ville Pokka. Till JVM-turneringen i Malmö 2014 fick de dessutom sällskap av flera ett år yngre talanger som Julius Honka och Artturi Lehkonen.

Landslaget tog guld – med Ristolainen och Teräväinen som lagets stora stjärnor – och framgången var samtidigt startskottet för vad som höll på att hända.

Två år senare, 2016, blev det ytterligare ett guld. Den här gången med stortalangerna Patrik Laine, Sebastian Aho, Mikko Rantanen, Kasperi Kapanen, Roope Hintz och Jesse Puljujärvi i spetsen.

Vintern 2019 kom det senaste. Kaapo Kakko gick samma sommar som tvåa i NHL-draften – helt som Patrik Laine gjorde tre år tidigare.

Finland åker till VM i Kanada som regerande världsmästare
Finland hade ett stjärnspäckat lag i hemma-JVM 2016. Finland åker till VM i Kanada som regerande världsmästare Bild: All Over Press Finlands herrjuniorlandslag i ishockey

Efter 2013 har sammanlagt 19 finländare gått i den första omgången av NHL-draften. Mellan 2000 och 2012 var samma siffra 16.

– Det vi försöker göra är att för det första lära oss var den internationella eliten befinner sig. Hur ser spelet ut nu och hur kommer det att se ut i morgon? Hur kan vi anpassa vår verksamhet för att nå dit? förklarar Rauli Urama, toppidrottschef på förbundet fram till sommaren 2020.

– Vi går tillsammans med varje spelare igenom vad dennes nästa steg är för att göra just det – nå den internationella eliten. Vårt mål är att varje spelare ska kunna bli en spelare av världsklass. Det handlar bara om att skapa en omgivning där det är möjligt, fortsätter han.

– Det viktigaste är att sköta om den mentala biten. Hur kan vi motivera idrottare att bli bättre? Hur kan vi utveckla deras attityd och självsäkerhet? Då den mentala biten klaffar börjar också spelet rulla på. Lyckas vi med det har vi nått långt, kompar Westerlund.

Artikeln baserar sig till stor del på Yle Urheilus Muurit ja padot murtuivat, kun yksilöt nostettiin joukkueen edelle – näin tehtiin Suomi-kiekon täyskäännös skriven av Sami Laine, som ursprungligen publicerades 2017.

Rättelse 25.12 klockan 17.55: I en tidigare version av artikeln stod det felaktigt att Finland tog guld i Malmö 2004, det rätta året är 2014.

Läs också