Hoppa till huvudinnehåll

Ensam, osynlig, livsfarlig – bomben i Myyrmanni var inte en isolerad händelse utan början till ett nytt kapitel i Finlands brottshistoria

Petri Gerdt
Petri Gerdt Bild: Polisen Bombdådet i Myyrmanni

Fredagen den 11 oktober 2002 går den 19 åriga kemistuderanden Petri Gerdt till köpcentret Myyrmanni i Vanda med en hemlagad sprängladdning i ryggsäcken. Vad man då inte vet är att det här dådet är det första men inte det sista av sitt slag i Finland. Ett dåd som år 2002 saknar en kategori men som vi nu 18 år senare, i och med skolattacker, lärt oss att placera.Vem var Petri Gerdt och vad driver dessa unga män till så desperata gärningar? Vi söker svaren i en ny krimserie i Finlandssvenska krimpodden.

Här kan du lyssna på krimserien Bomben i Myyrmanni

Klockan är 18 på fredag kväll den 11 oktober 2002 när Petri Gerdt anländer till köpcentret Myyrmanni i Vanda - den livligaste tiden under den livligaste veckodagen.

Köpcentret är speciellt populärt bland barnfamiljer. Där kan man hitta allt man behöver från nya vinterskor till veckans matinköp.

I aulan gör en clown ballongdjur till barnen. Många ungdomar har stämt träff i köpcentret för att sedan fortsätta vidare. Det är en helt vanlig höstfredag.

Petri går omkring på bottenvåningen och fördriver tiden i en och en halv timme. Han fångas på övervakningskamerorna sex gånger mellan klockan 18.10 och 19.20.

Bara en knapp halvtimme innan Myyrmanni ska stänga, klockan 19.35, går Petri mot en soptunna närmast clownen. Det verkar som om han är i färd med att lägga ner sin ryggsäck. Det är då bomben i väskan exploderar.

Petri och sex andra personer dör i explosionen. 164 personer skadas.

Händelsen har kommit att markera ett skifte i såväl vår brotts- som vår samhällshistoria.

Vi måste tala om Petri

Då explosionen inträffade fanns det endast frågor. Vem var Petri och varför gjorde han så här? Var han radikaliserad på något sätt? Hade han fått farliga idéer via internet, borde internet alltså övervakas strängare? Vad betyder det för vårt samhälle(s säkerhet) att en sådan här massaker sker i Finland?

Det är legitima frågor, men ser man tillbaka på händelsen nu med den kunskap som finns till hands i dag verkar de här frågorna delvis missa poängen.

Pärmen till Armas Gerdts bok om sin sin Petri
Pärmen till Armas Gerdts bok om sin son Petri Pärmen till Armas Gerdts bok om sin sin Petri Bild: Gummerus Bombdådet i Myyrmanni

Månaderna efter explosionen skrev Petris pappa Armas Gerdt boken Petrin matka Myyrmanniin. Den ger en bakgrund till vem Petri var och en inblick i hur han kanske upplevde sitt liv.

Armas vill i dag inte längre tala om det som hänt och ställer inte upp för intervju. Men han bekräftar per e-post att han ännu står bakom det han skrev vintern 2002.

Petri beskrivs av sin pappa som en ensam, men nyfiken och forskande pojke. I högstadiet börjar han spela basket, så även om han inte riktigt har vänner i skolan är han aktivt med i sitt lag. Under gymnasietiden väljs han till lagets mest värdefulla spelare.

Med skolgången har Petri heller aldrig några svårigheter. Han är en intelligent person och får bra betyg.

Armas skrev sin bok om Petri kanske för att själv reda ut vad som riktigt gick snett, men också för att han upplevde att polisutredningen gjort en miss med att inte beakta hur Petris liv sett ut. Han varnar i boken om att något liknande kan hända igen. Han har inte fel.

De är främst tystlåtna och försiktiga― Jan Antfolk, biträdande professor i psykologi
Myyrmannis första våning efter explosionen
Myyrmannis första våning efter explosionen Myyrmannis första våning efter explosionen Bild: Polisen Bombdådet i Myyrmanni
Myyrmanni efter bombdådet 2002
Myyrmanni efter bombdådet 2002 Bild: Polisen Bombdådet i Myyrmanni

Skolskjutningarna

Det som Armas beskriver i boken, är en gärningsmannaprofil som skulle bli etablerad i och med skolskjutnigarna i Jokela och Kauhajoki, samt skolattacken i Kuopio. Men dessa händer först långt senare.

Videon som Jokela skjutaren hade gjort för Youtube
Videon som Jokela skjutaren hade gjort för Youtube Videon som Jokela skjutaren hade gjort för Youtube Bild: Yle videostill Massakern på Jokela skola

År 2007 går gymnasiestuderande Pekka Eric Auvinen till sin skola i Jokela och skjuter ihjäl åtta skolkompisar och till slut sig själv. Året därpå, 2008, kopierar Matti Juhani Saari dådet på sitt läroverk i Kauhajoki där elva personer dör inklusive Saari själv. I fjol, 2019, tog studerande Joel Marin ett svärd till sin yrkeshögskola i Kuopio och attackerade sina studiekompisar. En person dog och tio skadades.

luokkahuone
Efter skolattacken i Kuopio luokkahuone Bild: Poliisi Skolattacken i Kuopio

Gemensamt för fallen är att de visar ett mönster av isolerade unga män.

– Det är väldigt svårt att ens föreställa sig att man skulle kunna förutsäga de här brotten. Så vi försöker förstå dem i efterhand. När man ser på den här typens gärningsmän så är det typiskt att det redan tidigt i deras liv finns tecken på sociala svårigheter. Men de har inte upplevts ha högriskbeteende av omgivningen. De är främst tystlåtna och försiktiga.

Det här säger Jan Antfolk. Han är biträdande professor i psykologi vid Åbo Akademi och ett av hans forskningsområden är rättspsykologi som undersöker individers brottsbenägenhet.

Det är efter den första skolskjutningen i Jokela som man närmare börjat granska olika faktorer som driver individer till sådana här handlingar. Så vad är det man ska se efter?

– De särdrag som gör att gärningen faller inom en viss kategori är just att det är en ensam förövare där ändamålet verkar vara att skada andra på en ganska omfattande skala och att förövaren inte har någon direkt relation till offren. På det sättet grupperar man Myyrmannibombningen tillsammans med skolskjutningar, förklarar Jan Antfolk.

Jan Antfolk
Jan Antfolk Jan Antfolk Bild: ÅA / Satu Karmavalo Jan Antfolk

Den så kallade skolskjutarprofilen skiljer sig på alla väsentliga punkter från en typisk profil för personer som begår våldsdåd.

Betecknande för personer som begår våldsdåd är ett impulsivt agerande under påverkan av rusmedel. De har vanligtvis en historia av missbruk och tidigare brott bakom sig. I de allra flesta fall känner offret förövaren, relationen kan vara rätt nära - som till exempel en partner eller familjemedlem. Eggvapen är det vanligaste vapnet, trots att det inte är någon brist på skjutvapen i Finland.

Petri, liksom gärningsmännen i skolattackerna, avviker från detta på alla sätt. Dåden är noggrant planerade långt på förhand av intelligenta individer. De har inte någon brottslig bakgrund och kommer från till synes helt vanliga medelklassfamiljer.

Han var en vuxen man, men han hade inte en enda människorelation― Armas Gerdt i Petrin matka Myyrmanniin

Ensam

Vi vet inget om Petris motiv. Petri lämnade inte efter sig något manifest, och han berättade inte för någon om sin idé att gå till Myyrmanni bärande på en bomb.

Det enda som ter sig uppenbart, i alla fall så som pappan skriver i boken, är att Petri var djupt deprimerad och hade inte riktigt några framtidsutsikter för sitt liv efter studentskrivningarna.

Så här skriver Armas Gerdt i Petrin matka Myyrmanniin:

Studentskrivningarna 2002 var ett hemskt bakslag för Petri, eftersom han hade satt ribban för högt. Framtiden såg oviss ut och tankarna var svarta. Hur skulle han klara sig i livet? Gymnasiet var över, barndomen var över, ungdomen var över och allt det gamla trygga var nu över. Han var en vuxen man, men han hade inte en enda människorelation
(Min översättning).

Utanför Myyrmanni efter bombdådet 2002
Utanför Myyrmanni efter bombdådet 2002 Utanför Myyrmanni efter bombdådet 2002 Bild: Jouko Yrttimaa / Yle Bombdådet i Myyrmanni

Petris sista sommar verkar utåt sett ändå ha varit en rätt bra period, utgående från pappans bok och vittnesmål i polisförhören. Det finns sådant som kunde ha gett lite mer tro på att livet nog bär.

Petri får sitt första sommarjobb på varuhuset Hong Kong och verkar börja bryta sig loss från sitt skal. Han betjänar kunder, ger råd åt dem. Hans kolleger berättar i polisförhören att Petri trots sin blyghet nog var pratsam när han väl kom igång.

Han berättade till och med vid ett tillfälle att det inte är så svårt att bygga bomber om man läst på lite.

"Erfaren kemist"

Petri hittar också ett eget sammanhang på internet där han känner sig uppskattad – på diskussionsforum om kemi och sprängladdningar.

Det är under sista året i gymnasiet, året innan Myyrmanniexplosionen, som Petri börjar läsa på, delta i diskussionstrådar och i smyg testa små sprängladdningar.

Det är på ett utländskt forum som Petri träffar någon som kallar sig Einstein – en annan finsk gymnasiekille. Einstein sätter snabbt upp ett eget forum: Kotikemia – hemkemi.

Petri registrerar sig under användarnamnet RC. Men han avslöjar inget om sig själv för de cirka 20 registrerade användarna, förutom att han bor i Vanda och ska börja studera kemi på yrkeshögskolan EVTEK. Inte ens Einstein vet vad RC heter på riktigt.

Men de andra användarna ser upp till RC, som besitter enormt mycket kunskap. Sjuttonåriga Einstein tilldelar titeln “erfaren kemist” åt RC. RC tar till sig sin nya titel. Han är skrytsam och självsäker. Han är också väldigt skicklig.

googlebild
googlebild Bombdådet i Myyrmanni
Det kan vara att någon får massivt med uppmärksamhet för sin träning och börjar träna till den grad att det inte längre är hälsosamt
― Jan Antfolk, biträdande professor i psykologi

Internet är en betydande del av infrastrukturen i den här typens brott. Till exempel skolskjutarna i Jokela och Kauhajoki byggde upp en följarbas på Youtube där de publicerade videor och delade sina ideologier.

År 2002 är internet ännu i barnaskorna. Det finns inga sociala medier och i chattforumen gömmer man sig bakom kryptiska användarnamn, som till exempel RC.

Ändå fyller det sin funktion - den lilla subkulturen av bombfantaster som Petri ingår i är tillräckligt för att stärka en ny självsäker identitet. En som till slut ger modet att gå till Myyrmanni med en bomb i ryggsäcken.

– Det är ganska typiskt att ingå i någon subkultur där ens tankar kan froda, till exempel diskussioner om sprängämnen eller vapen. De som man samtalar med har inte någon aning om vad ändamålet är men diskussionerna kan ändå upplevas som en stege uppemot brottet. Det finns liksom inget som hindrar, berättar Jan Antfolk.

Det behöver alltså inte finnas en direkt uppmuntrar till att begå brott, men den uppmärksamhet fantasierna får gör att de växer i proportion. Subkulturer brukar dessutom utgöras av likasinnade jämnåriga - ungdomar. Det saknas ofta en röst som argumenterar för andra perspektiv.

– Tyvärr kan den här typens miljö spela en ganska avgörande roll i att någon spårar ut. Det behöver inte vara uppenbart destruktiva saker, som i Petris fall. Det kan vara att någon får massivt med uppmärksamhet för sin träning och börjar träna till den grad att det inte längre är hälsosamt, förklarar Antfolk.

Man vill hämnas på samhället i stort, ett samhälle man upplever har försummat en och ens existens― Jan Antfolk, biträdande professor i psykologi

Jag orkar inte längre

På hösten, den 25 september 2002, skriver signaturen RC på Jippiis forum. RC frågar hur man på bästa sätt kan ta livet av sig, han orkar inte längre.

Han skriver att allt bara ramlar över honom, han får inte göra det han vill. Hans föräldrar vill att han blir ingenjör. Det vill han inte själv.

Sedan försvinner RC från chatten.

Petris studier på yrkeshögskolan EVTEK har börjat och hans pappa har redan flera gånger uppmanat honom att säga upp sig från jobbet för att fokusera på basketträningarna och studierna.

Armas skriver att han misstänker att Petri inte ville sluta jobba. Petri slutar jobbet officiellt den 6 oktober 2002, fem dagar innan explosionen i Myyrmanni.

Myyrmanni efter bombdådet 2002
Myyrmanni efter bombdådet 2002 Bild: Polisen Bombdådet i Myyrmanni

Kring den här tiden loggar RC in på Hemkemi-forumet för sista gången och skriver så här:

Det var meningen att skriva om olyckor, om myndigheterna
och annars bara roliga händelser. ..
Jag har inte haft några större olyckor,
men en gång drömde jag att en polisbil körde till detoneringsplatsen.
Till all tur "svävade" jag redan i åt ett annat håll.
I min nästa dröm var jag djupt inne i skogen.

Varför?

Det finns olika teorier om varför bomben kreverade i Myyrmanni.

Armas är övertygad att Petri väntade på att det skulle bli tillräckligt mörkt och folktomt så att han i fred kunde utföra sitt sprängexperiment i skogen intill Myyrmanni.

Men den 11 oktober går solen ner 18.30. Petri var ännu en timme efter det kvar i köpcentret. Varför väntade han så länge?

Eller var avsikten att detonera bomben i köpcentret, men med en fjärrutlösare efter stängningsdags utan att skada någon?

Eller kanske Petri uttryckligen var ute efter att skada andra, men att det var ett misstag att han själv dog? Bomben detonerade kanske för tidigt.

Eller kanske Petri ville dö i explosionen.

Det kommer vi aldrig att få svar på. Det finns inget officiellt motiv.

Så här tolkar Jan Antfolk explosionen ur ett rättspsykologiskt perspektiv:

– Det är viktigt att komma ihåg att den här bomben inte detonerade i ett gammalt grustag i skogen, utan i ett välbesökt shoppingcenter. Petri var säkert fullständigt medveten om de potentiella konsekvenserna.

Myyrmanni efter bombdådet 2002
Myyrmanni efter bombdådet 2002 Bild: Polisen Bombdådet i Myyrmanni

- De är nog inte valda på måfå de här platserna. De kan vara utvalda för vad de representerar: Man ser att andra har sociala nätverk, familj. Eller för att det finns mycket människor där. Det är kalkylerat hur många människor man kan skada. Man vill hämnas på samhället i stort, ett samhälle man upplever har försummat en och ens existens, säger Jan Antfolk.

Många unga mår dåligt, och ibland jättedåligt― Jan Antfolk, biträdande professor i psykologi

"Vuxna är upptagna med sig själva"

Forskningsstiftelsen för studier och utbildning (Otus) gav förra året ut den första gymnasiebarometern som visade att 40 procent av gymnasiestuderande upplever att studierna är psykiskt tunga och en tredjedel uppgav att studierna försenats på grund av motivationsbrist eller utmattning.

Tolv procent upplevde att de inte hade tillräckligt många nära relationer, och var femte uppgav att de har svårt att knyta nära relationer.

– Många unga mår dåligt, och ibland jättedåligt. Vi har inte för tillfället kanaler för unga att hitta hjälp till exempel skolpsykologerna är helt överbelastade för att kunna fånga upp riskprofiler.

Jan Antfolk påpekar att vuxna borde vara mer närvarande i ungas liv.

– Vi lämnar unga i högre grad för sig själva. Vuxna är upptagna med sig själva, sina karriärer, sina egna självutvecklingar.

– Samtidigt ställs stora krav på unga, att tidigt göra val som har med sin karriär att göra. Alla unga klarar inte av det. Vi lever på ett sådant sätt att vi hela tiden hoppas att saker och ting ordnas av sig själv. Tyvärr är det en missuppfattning.

Vi kan inte med psykologins hjälp profilera i förväg och förhindra den här typens brott. /---/ Men det är viktigt att förstå mekanismerna bakom och skapa bättre möjligheter för unga män och kvinnor att känna sig hörda och sedda― Jan Antfolk, biträdande professor i psykologi

Det händer inte här

I forskningsartikeln “This can’t happen here” Community Reactions on School Shootings in Finland publicerad i Research on Finnish Society (2010) undersöks reaktionerna hos Jokela- och Kauhajokiborna efter skolskjutningarna.

60 procent av Jokelaborna ansåg att det var frågan om en isolerad händelse, medan bara knappa 30 procent av Kauhajokiborna ansåg det. I båda städerna tyckte nästan upp till 60 procent att skolskjutningarna inte kunde ha förhindrats.

Artikeln lyfter fram problematiken med att uppleva skolattentat som enskilda isolerade händelser. Det visar på en mycket hög tilltro till välfärdssamhället, man ser inte kopplingar mellan gärningen och det lokala samhällets roll i att motverka dem.

En problematik som kommer fram i undersökningen är att det inte hör till finländsk kultur att öppet prata om sociala problem. Man tar tag i saken först efter en tragisk händelse: Till exempel i Jokela anställdes fem nya ungdomsarbetare efter skolskjutningen.

Utanför Myyrmanni efter bombdådet 2002
Utanför Myyrmanni efter bombdådet 2002 Utanför Myyrmanni efter bombdådet 2002 Bombdådet i Myyrmanni

Jan Antfolk betonar att det är, trots all uppmärksamhet de får, väldigt ovanliga brott. Och därför blir det knepigt att på förhand fånga upp de som potentiellt utgör riskprofiler.

– Vi kan inte med psykologins hjälp profilera i förväg och förhindra den här typens brott. De här individerna är alltför få för att man ska hitta dem.

– Men det är viktigt att förstå mekanismerna bakom och förhoppningsvis kan vi skapa bättre möjligheter för unga män och kvinnor att känna sig hörda och sedda och ge dem det stöd de behöver. Hjälpa dem hitta något de känner är meningsfullt och att skapa bra hälsosamma sociala liv. Här måste vi bli bättre.

Inte de som skriker högst

Man kan inte undgå att ungas våldsdåd, som Petris, satt spår i vårt samhälle.

I fjol gick polisen i Östra Nyland ut med ett pressmeddelande som lyfte fram mängden av skolhot som kommer till polisens behandling. Bara i Östra Nylands polisinrättning utreds varje vecka något slags hot.

Oftast är det fråga om meddelanden som varit menade som skämt, personer som vill ha uppmärksamhet på sociala medier.

Alla hot tas på allvar och polisen utreder fallen i samarbete med socialväsendet och hälsovården i syfte att ingripa tidigt och hindra eventuella brottsspiraler.

Polisens rekonstruktion av Petri Gerdt
Polisens rekonstruktion av Petri Gerdt Polisens rekonstruktion av Petri Gerdt Bild: Polisen Bombdådet i Myyrmanni

Trots att det är viktigt med en låg tröskel med straffpåföljder för olaga hot är skolattentat ytterst sällsynta. Men de delar så gott som utan undantag samma kontext och är följden av ett likadant mönster:

Det är ensamma unga män som lider av depression och/eller någon personlighetsstörning, de har sociala svårigheter, och har blivit utsatta för mobbning Till slut är de helt likgiltiga inför hur det går för dem själva och tröskeln att skada andra försvinner.

Det är inte de som ropar högst, det är de som inte syns.

Text: Fanny Malmberg