Hoppa till huvudinnehåll

Ted Forsström gästar Föräldrasnack: “Jag vill att min son ska höra att jag älskar honom”

Ted står på gatan med Lo som sitter på hans axlar.
Ted Forsström är poddmakare, ansvarig producent för barnredaktionen på Svenska Yle och pappa. Han gästar Föräldrasnack och berättar om hur föräldraskapet tvingat honom jobba ännu mera med att hantera känslor. Ted står på gatan med Lo som sitter på hans axlar. Bild: Privat Ted Forsström,Föräldrasnack

Hur ska vi uppfostra pojkar för att få dem att våga prata om hur de mår? Ted Forsström gästar podden Föräldrasnack och pratar om hur han själv jobbar på det.

- Jag tror inte jag har ett enda minne av att min pappa skulle ha sagt högt att han älskar mig. Det är sorgligt när jag tänker på det, funderar Ted.

Ted är uppvuxen i Österbotten men bor numera i Helsingfors. Han ser på sin egen uppväxt som “klassiskt österbottnisk”.

I Teds barndomshem hörde det inte till att prata om hur man mår eller känner sig. Enligt honom är det här mer vanligt i Österbotten jämfört med Nyland.

- Det finns också en mer homogen bild av vad en man ska vara i Österbotten. Det är intressant att det är nära kopplat till jobb. Min mommo hade en teori om att det bara finns två sorters jobb - jobb där man duschar före eller jobb där man duschar efter jobbet. Och man är bara en riktig karl om man har ett jobb där man duschar efter jobbet.

Ted gästar veckans poddavsnitt av Föräldrasnack med Carro och Rebecka. Lyssna på avsnittet för att bland annat höra hur Ted och hans sambo tacklar mor- och farföräldrar som ibland kommer med könsstereotypa kommentarer.

Att inte kunna prata om känslor är ett handikapp

Ted beskriver sig själv som en man som lidit av att inte kunna prata om känslor och han har haft svårt att både hantera och förhålla sig till känslor.

- Min sambo har också tagit upp det redan innan vi fick barn. Hon har påpekat hur inåtvänd och robotaktig jag kan vara - och hur jag går i lås när jag inte kan prata om känslor. Jag har varit medveten om det länge och jag försöker hindra att det ska gå vidare i arv till mitt barn, säger Ted.

Han ser på det delvis som en följd av sin uppfostran, men också samhället och tiden han vuxit upp under.

- Jag är född -83 och då var det självklart att det fanns skillnader mellan flickor och pojkar. För män är det ett handikapp att sakna sociala färdigheter.

Idag är han pappa till en knappt 5-årig son, Lo.

Hur kan man som förälder hjälpa sin son att växa upp med färdigheter att prata om sina känslor?

- Vi försöker föregå med exempel och visa att alla känslor är okej och ingen känsla är bestående. När jag växte upp skulle alla känslor stoppas - var du ledsen skulle du sluta vara ledsen, var du arg skulle du sluta vara arg. Med Lo försöker vi bejaka och bekräfta hans känslor för att lära honom att känslor kommer och går.

När jag växte upp i Purmo fanns det typ två sorters män - de med och de utan mustasch.

Att försöka välja andra sätt att uppfostra sitt barn än man själv har erfarenhet av har krävt mycket arbete - främst på ett personligt plan.

- Att prata om känslor är otroligt onaturligt för mig. Till exempel blir jag tyst, sur och inåtvänd när en konflikt eller ett gräl uppstår, där jag absolut inte vill prata om det - vilket är precis vad min sambo skulle vilja. Där har vi tvingats kompromissa.

Ted sitter vid matbordet med sin son Lo i famnen.
Hur balansera mellan att delvis motarbeta stereotypa könsroller, men samtidigt bejaka det barnet vill? Vad om han vill vara en stereotyp pojke? Det här har Ted funderat mycket på. Ted sitter vid matbordet med sin son Lo i famnen. Bild: Privat Ted Forsström,Föräldrasnack

“Österbottniska småbarnsmammor kan fixa det här”

Hur medvetna Ted och hans sambo än varit kring sina egna utmaningar och hur mycket de än arbetat målmedvetet för att bejaka känslor hos sitt barn så märkte de ändå en förändring när han började gå på dagis.

- Han hade hunnit gå på dagis i en vecka när han mitt i allt började leka med pistoler och varje kvist han plockade upp var ett gevär - för så lekte pojkarna på dagiset. Det är någonting som händer när man tar en pojke eller flicka och placerar dem i en social miljö där det uppstår grupper.

Hur är det möjligt att skydda barnen från skolvärldens och samhällets eventuellt påtvingade könsroller?

- En bra sak med sociala medier är att de erbjuder en större bredd av förebilder. När jag växte upp i Purmo fanns det typ två sorters män - de med och de utan mustasch, skrattar Ted.

Den här bristen på förebilder fortsatte in i tonåren där alternativen för unga också var begränsade.

- När jag gick i högstadiet kunde man vara med i gruppen som gick ut och söp, eller de som var kristna eller så kunde man sitta hemma. Jag hoppas att det idag breddats eller åtminstone finns en större förståelse för att det finns flera roller.

- Men småbarnsmammor i Österbotten kan fixa det här, funderar Ted.

Hur menar du?

- Jag upplever personligen som någon som vuxit upp i Österbotten och flyttat därifrån att behovet där är större för ett sådant här tankearbete. I huvudstadsregionen exponeras man mer för hur världen kan se ut men det är inte alltid fallet på mindre orter, säger Ted.

Ted efterlyser också större förståelse för sin generations män och deras svårigheter att prata om känslor.

- Om vi utgår ifrån att min generations män har svårare på de här punkterna där de som jag vuxit upp med en pappa som inte varit överflödig i sina kärleksförklaringar eller känsloyttranden - då är det svårare för oss. Då måste också våra partners vara medvetna om att det inte kommer naturligt för oss med sådan uppväxt. Vi behöver kanske pushas lite på den punkten och påminnas om hur vi uppfattas eller agerar. Inte för att någon ska uppfostra oss men det behövs ett tydligt samarbete.

Ted leker på stranden med sin son Lo.
Det är också roligt för Ted att känna igen sig i Lo och hans lekar. Att en pojke blir en pojke kan skapa en kontaktyta för pappan. Ted leker på stranden med sin son Lo. Bild: Privat Ted Forsström,Föräldrasnack med Carro och Rebecka

Men vad om ens pojke vill vara en stereotyp pojke?

Det är en sak att korrigera 5-åriga sonen som fått för sig att bara män kan bli chefer. Men vad om han vill leka med pistoler och Star Wars-figurer? Det här har Ted också tvingats tänka på.

Ett exempel dyker upp från deras lekar med lego där Lo leker lego-bröllop ibland.

- Jag försöker vara noggrann med att påpeka att när någon pojke gifter sig “så kan han också gifta sig med en annan pojke” - för att det inte ska bli för heteronormativt. Men Lo, 5 år, är väldigt konservativ och han tycker att äktenskapet är mellan en man och en kvinna. Där vill jag inte styra hans lek men jag försöker balansera mellan att påpeka att “okej kanske det är så i den här leken men i verkligheten …”

Om man där ska prata om machokultur så är det otroligt fegt att inte kunna säga att man älskar sitt barn.

En annan aspekt av att vara pappa som uppfostrar en pojke är att det kan uppstå en igenkänningsfaktor och skapa en kontaktyta.

- Jag måste vara ärlig och säga att jag tycker det är kul att vi leker Star Wars-lekar. Han håller på att bli en pojke och det är något jag har erfarenhet av att vara. Men samtidigt vill jag inte bejaka hans gevärlekar alltför mycket så att jag skulle klä ut mig till Rambo. Det är en balansgång.

Hur mycket han än vill leka med pistoler, Star Wars eller ordna heteronormativa bröllop så har Ted bestämt sig för att köra en annan taktik än hans egen pappa när det kommer till kärleksförklaringar och känsloyttringar.

- Det har vi varit väldigt noggranna med Lo att det ska vara en naturlig sak att vi båda säger att vi älskar honom. Om man där ska prata om machokultur så är det otroligt fegt att inte kunna säga att man älskar sitt barn. Det är tydligt att min pappa knappast fått höra det av sin pappa som inte heller fått höra det av sin pappa. Men här sätter jag stopp. Det här vill jag inte föra vidare till min son.

Läs också

Familj

Till Buu-klubben
Till Hajbo
Till MGP