Hoppa till huvudinnehåll

Året då inget blev som planerat på brigaden i Dragsvik

Inga helgpermissioner, fritidsklubbar eller bastu på onsdagar. Militärtjänstgöringen under coronaåret 2020 är inga andra år likt, men trots det är beväringar nöjda med sin tid vid Nylands brigad.

Bara för att något är annorlunda behöver det inte automatiskt betyda att det är dåligt eller sämre. Det blir tydligt när jag pratar med fyra beväringar vid Nylands brigad, som gjort sin militärtjänst under det här året när inget gick som planerat.

När de ryckte in i januari var hela världen omedveten om vad som skulle hända när spridningen av coronaviruset tog fart.

Allt förändrades

Tiden i Dragsvik började som vanligt, berättar Ida Repo från Hangö.

Det var bastu på onsdagar, fritidsklubbar och fritt umgänge beväringar emellan. Det var kvällspermissioner och helgpermissioner från fredag till söndag. Allt var som tidigare år.

Det kändes som man hade permission hela tiden. Man var här fem dagar och sen var man varje veckoslut på permission, säger Otto Laakkonen från Helsingfors.

I mars kom de första konsekvenserna av coronaviruset. Det var meningen att Ida Repo och de andra beväringarna skulle få permission men i stället fick de sitta inne på brigadområdet.

Beväringar delades in i olika grupper och umgänget mellan beväringarna begränsades. Hädanefter var bara umgänge tillåtet inom den egna gruppen.

Besöksdagar inhiberades och avecer till kursfesten vid reservofficersskolan kom inte på fråga.

Det var en ganska stor chock när man märkte att coronan inte försvann. Situationen bara fortsatte, säger Ida Repo.

En annan chock kom i samband med att beväringarna skulle börja i underofficersskolan. Då var de inne fem veckor i sträck, utan permission.

- Vi hade massor av övningar då vi inte sov så mycket. Det var en tung men bra upplevelse för mig, säger Otto Laakkonen.

Tid att återhämta sig

Den mest konkreta förändringen, som inte bara påverkade beväringarna själva utan också deras familjer och vänner, var att permissionerna blev färre men längre.

Den här förändringen hade många fördelar, speciellt för Markus Alajoki från Sastamala i Birkaland och Hugo Forsman från Purmo i Österbotten.

För dem tar det många timmar att ta sig hem från Ekenäs med tåg.

- Man får faktiskt tid att återhämta sig och vara ledig på permissionen. Man sitter inte på tåget 50 procent av ledigheten. Otroligt skönt, säger Hugo Forsman.

Att tjänstgöra längre perioder i ett sträck har också påverkat utbildningen. Det har varit tyngre, men på samma gång mera lärorikt.

När man är inne längre perioder i militären så kan man koncentrera sig bättre på utbildningen. Man kommer in ordentligt i rutinerna och kan ge sitt allt, för att sedan återhämta sig på den längre permissionen, säger Hugo Forsman.

Otto Laakkonen tror att han och de andra beväringarna har fått mera ut av sin militärtjänst det här året.

- Om man skulle ha varit på permission nästan varje helg så skulle det inte ha fastnat lika mycket i huvudet.

Gruppandan mellan beväringarna har också påverkats positivt av att de inte har kunnat umgås fritt med varandra, utan bara inom enheten.

- Det har skapat mycket sammanhållning i gruppen. Man har fått många nära vänner och mycket roliga minnen som man kan skratta åt i efterhand, säger Ida Repo.

Oron att inte få åka hem

Det finns vissa händelser från året i Dragsvik som kommer leva klar länge i minnet.

Markus Alajoki tror att årets matarrangemang är ett av dem. Årets beväringar har varit tvungna att äta ute i terrängen mycket oftare än tidigare år. Frågan har också lyfts fram i olika medier.

Beväringarna har fått äta i matsalen i några veckor under det sista halvåret. Det har varit ganska konstigt, upplever han.

- Man måste bara förstå att förhållandet är det här, konstaterar Markus Alajoki.

Sastamalabon Markus Alajoki kom till Nylands brigad för att lära sig svenska. Han hoppas ha nytta av den i arbetslivet i framtiden.

Nedstängningen av Nyland i våras kommer Hugo Forsman bäst ihåg.

Nedstängningen inleddes i slutet av mars och varade i tre veckor. Under dessa veckor stoppade polisen alla som inte hade en giltig orsak att åka till eller från Nyland.

- Då var man fundersam om man skulle komma hem när man bor i Österbotten eller om man blir här. Det löste sig, jag kom hem till slut.

Nylands brigad klarade sig relativt länge utan ett enda bekräftat fall av covid-19.

Det första fallet rapporterades i början av oktober och strax därefter gick brigaden in för en lösning där en del beväringar sov i tält. Det här för att ha tillräckligt med plats för sjuka, exponerade och friska beväringar.

Det var en speciell situation, konstaterar Otto Laakkonen. Han berördes inte personligen av beslutet, som väckte kritik bland en del föräldrar.

- Granatkastarkompaniet sov på ridplanen i nästan en månad, det var kanske femton tält.

Hur skönt var det då att tillhöra ett annat kompani?

- Det var definitivt skönt att veta att man fick gå till sin egen stuga när man ville koppla av. Att man inte behövde sova ute varje dag.

Missar inget när samhället står stilla

Men trots att tjänstgöringen kom att förverkligas under helt andra former än normalt upplever ingen av de fyra beväringarna att det var en dålig tidpunkt att vara i militären i år. Tvärtom, säger Ida Repo, som tycker det nästan varit bättre att göra tjänstgöringen i coronatider.

- Man har inte missat så mycket i det civila. Ingen annan har heller haft något att göra, säger hon och fortsätter:

- Nu har man kunnat koncentrera sig på att vara här. Man behöver inte fundera på vad kompisarna eller pojkvännen gör. Att man skulle missa fester eller festivaler eller andra evenemang.

Hugo Forsman säger att han inte hade skjutit upp sin tjänstgöring, även om han på förhand hade vetat vad coronaåret skulle föra med sig.

- Jag är otroligt nöjd över att jag kommit hit. Det har funkat hur bra som helst, säger han.

Text och bild: Malin Valtonen
Video: Malin Valtonen och Christoffer Westerlund