Hoppa till huvudinnehåll

Irina Björklund i Fredsmäklaren - ett porträtt av en ny sorts stark kvinna

Irina Björklund som fredsmäklaren Ann-Mari Sundell.
Grått är det nya starka. Irina Björklund spelar huvudrollen i den politiska dramaserien Fredsmäklaren. Irina Björklund som fredsmäklaren Ann-Mari Sundell. Bild: MRP Matila Röhr Productions / Yle Yle TV1,Irina Björklund

Hon har spelat många stora roller sedan genombrottet som 24-åring för tjugofyra år sedan. Med sin roll i tv-serien Fredsmäklaren bryter Irina Björklund ny mark och bevisar att grått är det nya starka.

Till en början har jag svårt att sätta fingret på varför jag blir så tagen av den politiska dramaserien Fredsmäklaren som hade premiär i höstas.

Visst är intrigen snyggt flätad, de världspolitiska perspektiven intressanta och miljöerna fängslande - men det är något annat som får mig att klicka fram avsnitt efter avsnitt på Arenan.

Småningom inser jag att genren och intrigen kommer i andra hand - det är fredsmäklaren Ann-Mari som håller mig i sitt grepp.

Lähikuvassa vaaleahiuksinen vakava nainen katsoo kohti, hänen takanaan kauempana seisoo mies ja nainen.
Med stadig blick. Irina Björklund flankerad av Louise Peterhoff och Mikko Nousiaineni. Lähikuvassa vaaleahiuksinen vakava nainen katsoo kohti, hänen takanaan kauempana seisoo mies ja nainen. Bild: Hannele Majaniemi dramaserier,Irina Björklund

Denna tystlåtna karriärkvinna vars vilja glimmar i samma stålgrå nyans som den kortklippta frisyren.

Kvinnan som stänger ute världens krig och yrkesrollens krav med hjälp av minimala hörlurar och ett par välanvända löparskor. Och som medan hon springer skapar rum för nya tankar.

Eftersom mina framgångar i löpspåret är ungefär lika blygsamma som mina insatser för världsfreden så handlar intresset definitivt mera om projektion än identifikation.

Men det spelar ingen roll, poängen är att Ann-Mari springer in som en frisk fläkt i den söndersminkade medelåldersvärld jag förväntas vara en del av.

Hon inte bara utstrålar kraft - hon ger kraft.

I begynnelsen var Lulu och Levottomat

Innan vi går in på Fredsmäklaren vill jag gärna jag spola bandet bakåt en aning eftersom jag plötsligt insett att mitt jobb som filmrecensent ganska långt löpt i jämnbredd med Björklunds karriär.

Utan att ha reflekterat över det har jag följt henne från de första stora rollerna i Rukajärven tie (1999) och Levottomat (2000).

Irina Björklund och Peter Franzen i varm omfamning i krigsfilmen Vägen till Rukajärvi.
Vägen till Rukajärvi (1999) innebar något nytt för den inhemska krigsfilmsgenren och det stora gemombrottet för både Irina Björklund och Peter Franzén. Irina Björklund och Peter Franzen i varm omfamning i krigsfilmen Vägen till Rukajärvi. Bild: MRP Vägen till Rukajärvi (film),Irina Björklund,Peter Franzén

Två filmer som annonserade att den inhemska filmen var på väg in i en ny fas - modernare, självsäkrare och med en finslipad estetik.

Två filmer som gjorde Irina Björklund till stjärna - tillsammans med namn som Peter Franzen, Mikko Nousiainen, Matleena Kuusniemi och Laura Malmivaara.

Men redan innan det finska genombrottet hade Irina uppmärksammats stort på finlandssvenskt håll.

Hon slog igenom i Svenska Teaterns omdiskuterade uppsättning av Lulu (1997) och figurerade också i 1990-talets tv-satsning Vägsjälar(1998).

Systrarna Alea (Irina Björklund) och Krista (Nina Hukkinen) i vägsjälar, 1998
Minnen från 1990-talet. Irina Björklund med Nina Hukkinen i tv-serien Vägsjälar. Systrarna Alea (Irina Björklund) och Krista (Nina Hukkinen) i vägsjälar, 1998 Irina Björklund,1998,Helsingfors,Nina Hukkinen,Broholmsgatan,arkivdrama

Sedan genombrottet har Björlund medverkat i mängder av inhemska filmer - men också gjort roller i internationella produktioner.

De senaste tjugo åren har hon och maken Peter Franzén valt att bo utomlands - först i USA och numera i Frankrike.

Vid sidan av jobbet som skådespelare har musiken efterhand tagit allt mera plats och Björklund är bland annat känd för att spela såg och uppträda med folkmusikgruppen Pauanne.

En roll man inte tackar nej till

När jag mot slutet av 2020 får möjlighet att tala med Irina Björklund är hon i Finland för att lansera en skiva med musik inspirerad av den rollkaraktär hon spelar i Fredsmäklaren.

En roll det var lätt att ta till sig. I en helhet som lockade.

– Temat var överlag ett sådant som jag inte kunde tacka nej till för att det har en så mycket djupare betydelse än en vanlig fiktiv tv-serie.

– Här pratar vi om sådant som är viktigt för hela mänskligheten, säger Björklund som berättar att hennes rollgestalt är sammansatt av många olika förebilder. Verklighetens fredsmäklare - de som påverkar läget i världen.

Ann-Mari Sundell (Irina Björklund) istuu vakavana rauhanneuvottelusalissa takanaan ihmisiä.
En kvinna med makt. Irina Björklund som Ann-Mari Sundell. Ann-Mari Sundell (Irina Björklund) istuu vakavana rauhanneuvottelusalissa takanaan ihmisiä. Bild: MRP Matila Röhr Productions / Yle Irina Björklund

Men skådespelare påverkar också - med de roller de väljer att göra eller inte göra. Och när jag undrar vad Björklund söker efter i nya projekt säger hon att det är helheten som avgör.

– Jag känner ett ganska stort ansvar som skådis - att vara en modell för vår generation och kommande generationer och då måste det finnas någon form av tyngd.

– Åtminstone är det viktigt att det ämne man pratar om också är viktigt för en själv.

Det som är viktigt är inte alltid lätt och Irina pratar om utmaningarna med rollen som Ann-Mari. Berättar hur omöjligt det var att ens försöka greppa mängden kunskap en fredsmäklare laborerar med.

Få en bild av hur mycket de läser, av det ständiga uppdaterandet av politiska skeenden runt om i världen,

Elisabeth Rehn träffar soldater.
Elisabeth Rehn på ett av sina uppdrag. Rehn är en av de inspirationskällor som nämnts i samband med Fredsmäklaren. Elisabeth Rehn träffar soldater. Elisabeth Rehn

I något skede var den enda utvägen att bara gå in i manuset - ta dess händelseförlopp till sig och förse Ann-Mari med konturer.

– Jag började löpa, lärde mig turkiska och med tanke på Ann-Maris skärpa bestämde mig för att vara ett år utan alkohol för att kunna vara så skarp som möjligt.

– Rent skådespelarmässigt var det mest utmanande att fylla Ann-Maris inre värld, den som inte syns. Hon döljer hela tiden så mycket.

Den osminkade medelåldern

Det är uppenbart att seriens Ann-Mari döljer något, håller tillbaka. Men det är just återhållsamheten - stramheten - som gör henne så effektfull.

Gör henne till en cool kvinna. Som samtidigt strider mot den trista klichébilden av att det inte finns några intressanta roller för kvinnliga skådisar över fyrtio.

Rauhantekijä-sarjan näyttelijä Irina Björklund istuu autossa.
Nu gör ni som jag säger! Ann-Mari Sundell är inte rädd för att säga ifrån. Rauhantekijä-sarjan näyttelijä Irina Björklund istuu autossa. Bild: MRP Matila Röhr Productions Oy dramaserier

Björklund säger sig vara glad över att i den här åldern - hon är född 1973 - få en av sitt livs intressantaste roller.

Ann-Mari är dessutom något så ovanligt som en medelålders kvinna som verkar vara du med sin ålder - som vet sitt värde. Vilket var ett mycket medvetet val från Björklunds sida.

– Hon sminkar sig inte, hon färgar inte håret. Hon är hyfsat stilig, ren och välklädd, men inte mer än så. Det gör att man inte objektifierar henne på något sätt - hon är verkligen bara sig själv.

– Man väntar sig ofta att kvinnor alltid skall vara så representativa och upplagade, men hon kommer som hon går och står och det får räcka. Och det gör att hon får en viss auktoritet bland männen hon träffar.

En superhjälte

Ju mer jag tänker på Ann-Mari desto mer ser jag henne som en slags intellektuell superhjälte.

... istället för att svinga svärd går hon in i närkamperna med språket som främsta vapen.

Precis som en traditionell superhjälte är hon vältränad och coolt klädd, men istället för att svinga svärd går hon in i närkamperna med språket som främsta vapen.

Olika språk i olika sammanhang.

Och varje gång hon byter språk tycker man sig kunna uppfatta nyansskillnader i det hon ger uttryck för - tycker sig ana olika sidor av Ann-Mari.

Rauhantekijä-sarjan hahmo Emilia Engblom.
Svenska på jobbet? Med sin svenska kollega Emilia (Louise Peterhoff) talar Ann-Mari svenska. Rauhantekijä-sarjan hahmo Emilia Engblom. Bild: Hannele Majaniemi / MRP Matila Röhr Productions / Yle Peacemaker,Louise Peterhoff

Björklund som är uppvuxen med fyra språk - svenska, finska, engelska och franska - bekräftar att alla språk känns olika och kan fylla olika funktioner i berättandet.

– Det är ett starkt budskap för rollkaraktären om hon plötsligt väljer att säga något på turkiska till någon och därmed lämnar de andra utanför konversationen. Det är mycket man kan göra med språket i olika situationer.

– Det finns scener där jag träffar min svenska assistent och plötsligt säger något på finska, vilket visar att Ann-Mari är försjunken i sina tankar.

Ett kärt återseende

Ann-Mari byter frejdigt mellan språken och finska talar hon genomgående med den livvakt hon mot sin vilja tvingas samarbeta med.

Betydligt bättre löper samarbetet med skådespelaren som gör rollen - Mikko Nousiainen.

Tom Virta (Mikko Nousiainen) etualalla katsellen ympärilleen tummanpuhuvassa kuvassa.
En man med ett uppdrag. Mikko Nousiainen spelar Ann-Maris livvakt. Tom Virta (Mikko Nousiainen) etualalla katsellen ympärilleen tummanpuhuvassa kuvassa. Bild: MRP Matila Röhr Productions / Yle Mikko Nousiainen

Mannen hon spelade mot i millennieskiftets hetaste och mest omtalade drama; Aku Louhimies Levottomat.

Huvudpersonerna i Levottomat ligger halvnakna på en säng.
Naken, het och omdiskuterad. Aku Louhimies Levottomat gjorde Mikko Nousiainen till stjärna - här med Laura Malmivaara på planschbilden till filmen (2000). Huvudpersonerna i Levottomat ligger halvnakna på en säng. Bild: solar films Mikko Nousiainen,Laura Malmivaara,Restless

För mig är det en stor behållning att se Nousiainen och Björklund spela mot varandra igen och det visar sig ha varit ett glatt återseende.

– Det var hemskt roligt! Vi har inte gjort något tillsammans sedan Levottomat, men redan då var det lätt att hitta en kemi med honom.

– Samma kemi satte in när vi nu provspelade mot varandra och jag tänkte att “om det är vi två som skall göra det här rollerna så kommer det att bli lätt”.

Det blev de två och den kemi som onekligen är påtaglig i serien hör till elementen som kunde bädda för en andra säsong - även om den emotionella biten är liten i jämförelse med det politiska dramat.

Ett drama som lyfter fram kurdernas situation, talar om vapenhandel, behovet av diplomati och kunskap. Och som väcker åskådarens intresse för frågor som annars hotar drunkna i flödet av nyhetsinslag.

Fredsmäklaren Ann-Mari Sundell med sin livvakt.
Kärt återseende. Mikko Nousinanen och Irina Björklund möttes senast i Levottomat för tjugo år sedan. Fredsmäklaren Ann-Mari Sundell med sin livvakt. Bild: MRP Matila R�hr Productions / Yle Peacemaker,Mikko Nousiainen,Irina Björklund

Så i väntan på en potentiell andra säsong tänker jag läsa mer om den verklighet serien skildrar.

Och fundera på om jag nästa gång jag har möjlighet att tala med Irina Björklund borde fråga om hon möjligen minns en viss radioinspelning för läääänge sedan.

En radioessä av Pauli W Leiponen som delvis spelades in i autentiska ljudmiljöer. Hon var det nya namnet på scenen och jag som just hade börjat jobba med radio fick följa med för att lära mig mer om mitt nya jobb.

Minns hur hon elegant svingade sig upp på en avsats i berg och dalbanans skrangliga konstruktion för att läsa in repliker medan jag drabbades av akut höjdskräck och fick hjälpas ner…

Nja, när jag tänker efter tror jag att jag skippar den anekdoten och satsar på att inspireras av Ann-Maris springande istället. Ibland är det bättre att blicka framåt än bakåt.

Läs också