Hoppa till huvudinnehåll

"Jag vill ha något annat i livet också"

Emmi Peltonen har tränat med ansedda topptränare utomlands där allt kretsar kring konståkningen, men insett att hon trivs bäst i Finland där familjen och vännerna finns

Då Emmi Peltonen gjorde OS-debut 2018 blev hon olympier i tredje generationen. Pappa Ville är fyrfaldig OS-medaljör i ishockey och farfar Esa fyrfaldig OS-representant i samma gren. Men passionen för konståkning – den har hon fått i arv från mamma Hanna och mormor Seija.

Hade mormors pappa inte tagit med sin treåriga dotter Seija Järvinen till skridskobanan vid Norra Kajen i Helsingfors på 1950-talet, hade Seijas dotterdotter Emmi Peltonen knappast blivit konståkare.

Seijas kärlek till grenen gick i arv till dottern Hanna som förde den vidare till sin dotter Emmi, som fick sina första riktiga konståkningsskridskor då hon var två år gammal.

I dag är 21-åriga Emmi Peltonen olympier, Europafemma och flerfaldig finländsk mästare.

Se Sportlivs minidokumentär om Emmi Peltonen och hennes långvarigaste och trognaste supportrar på Arenan:

Under hela Emmi Peltonens konståkningskarriär har mamma och mormor funnits med i bakgrunden. Mormor fixar tävlingsfrisyren medan mamma numera främst fungerar som mentalt stöd och bollplank.

Att kunna dela sin passion med mamma och mormor är inte alla förunnat, konstaterar Emmi. För henne har hjälpen alltid funnits nära till hands.

– Båda kan grenen, så jag kan fråga dem om vad som helst. De vet genast vad de ska säga och har sina egna erfarenheter av till exempel tävlingsnervositet, berättar hon då Sportliv träffar trion på familjens lantställe i Porkala.

Oftast är både mamma Hanna Peltonen och mormor Seija Viitanen på plats då Emmi tävlar.

– Puh, vi överlevde igen, beskriver Hanna Peltonen känslan då förberedelserna är gjorda och Emmi åker in på tävlingsisen.

Fast då väntar det svåraste, att från läktarplats följa med dotterns åkning.

– Det finns inget man kan göra, annat än hoppas att hon ska lyckas. Men alltid går det ju inte så.

Emmi Peltonen med sin mormor Seija Viitanen och mamma Hanna Peltonen.
Tre generationer isprinsessor: mormor Seija Viitanen, Emmi Peltonen och mamma Hanna Peltonen. Emmi Peltonen med sin mormor Seija Viitanen och mamma Hanna Peltonen. Bild: Privat Emmi Peltonen,hanna peltonen

Konståkning genom sju decennier

Under mormor Seijas aktiva tid på 1950- och 60-talen åkte man konståkning utomhus.

Från de första skären på havsisen vid Norra Kajen gick vägen till Helsingin Luistelijats skridskoplan i Kajsaniemi. Konståkningen var Seijas stora passion och de obligatoriska figurerna hennes styrka.

– Jag ledde oftast efter de obligatoriska figurerna, men misslyckades nästan alltid i friåkningen för att jag var så nervös, berättar Seija Viitanen sex decennier senare.

Då hon var 17 år gammal fick konståkningskarriären ett abrupt slut.

– Jag deltog i uttagningarna till de nordiska mästerskapen och ledde igen efter figurerna. Men i friåkningen kom några pojkar och såg på och då började jag genast fundera på om allt ser bra ut och om kjolen sitter som den ska.

Det gick som det gick. Seija slutade fyra och kom inte med till NM.

– Min pappa blev jättearg på mig. Det blev jag själv också och efter det lade jag av.

Emmi Peltonen på uteis i Helsingfors.
Emmi Peltonen trivs också på uteis och är en bekant syn på Braheplan i Helsingfors. Emmi Peltonen på uteis i Helsingfors. Bild: Yle / Marianne Nyman Emmi Peltonen,konståkning,Konståkare

Seija visar upp en elegant tävlingsdräkt i tjockt lilafärgat sidentyg och flera lager tyll i kjolen. Dräkten är sydd av hennes mamma, som var sömmerska.

– Det kunde ju vara tjugo grader kallt då vi tävlade, så dräkten måste vara vind- och köldtålig, lite som en täckjacka, berättar hon med ett skratt.

Emmi har tidigare tittat på foton och tidningsurklipp från mormors karriär, men tävlingsdräkterna har hon aldrig sett.

– Den ser ju ut som… Jag tänker inte säga det högt. Men vacker är den ju, skrattar hon diplomatiskt och konstaterar att det inte är bara själva grenen som förändrats sen mormors tid.

Emmi Peltonen på isen i konståkning.
I dag är det inte ovanligt att modeskapare designar konståkarnas tävlingsdräkter. Emmi Peltonen skissar sina dräkter själv. Emmi Peltonen på isen i konståkning. Bild: All Over Press Emmi Peltonen

Det var först då döttrarna Susanna och Hanna var tillräckligt stora för att stå på skridskor som Seija snörade på sig skridskorna igen.

– Jag var ganska liten, kanske runt tre år, minns Hanna Peltonen (f. Viitanen), som även hon inledde sin karriär i Helsingin Luistelijat. På mamma Seijas initiativ bytte hon senare till Helsingin Taitoluisteluklubi, som under 1970- och 80-talen dominerade stort inom den finländska konståkningen.

– Jag tyckte om att träna och att skrinna. Vi hade morgonträningar tre gånger i veckan, vilket var ovanligt på den tiden. Mamma satt och väntade på mig på parkeringsplatsen vid Britas ishall och skjutsade mig till skolan efter isträningarna.

Hanna tillhörde topp-tio i Finland och höll på tills ryggproblem satte stopp för karriären i gymnasieåldern. Efter det utbildade hon sig till tränare och verkade i den egenskapen i närmare tio år.

Krävde få skridskor på fötterna

Då Emmi Peltonen föddes i slutet av 1999 bodde familjen Peltonen i Nashville i USA. Pappa Ville var hockeyproffs i NHL, och året innan hade familjen redan tillökats med tvillingpojkarna Jesper och Aleksi.

– När vi fick en flicka, tänkte jag: "Nå nu!", berättar Hanna med ett skratt.

Och isen trollband dottern ända från början.

– Emmi fick hänga med i barnvagnen medan jag åkte med pojkarna. Redan innan hon kunde prata pekade hon och visade att hon också ville ha på sig skridskor. Jag tänkte att hon är för liten, men så hittade jag skridskor i storlek 25.

Emmi Peltonen med familj på sitt sommarställe.
En sällsynt stund då hela familjen Peltonen är samlad. Tvillingpojkarna studerar och spelar universitetshockey i USA, medan pappa Villes tränaruppdrag utomlands hållit honom mycket borta hemifrån. Emmi Peltonen med familj på sitt sommarställe. Bild: Privat Emmi Peltonen,Ville Peltonen,aleksi peltonen

Ett par år senare hade hockeyn fört familjen till Schweiz, och det var där Emmis kärlek till grenen blossade upp på riktigt.

Hon minns hur hon på skridskobanan i Lugano fick välja vilken musik som spelades och hur hon älskade att improvisera till musik.

Än i dag brinner hon allra mest för att röra sig till och tolka olika slags musik med sin åkning. Även om hoppen också är väldigt coola, som hon uttrycker det.

Då familjen småningom återvände till Finland var Emmi Peltonen redan en duktig junioråkare i 10-årsåldern, och fick träna på samma is som Finlands mest framgångsrika singelåkare Laura Lepistö i Espoon Jäätaiturit.

– Att varje dag kunna följa med Lauras träning hade en stor betydelse för mig. Jag har alltid haft en stark inre drivkraft och vision för vad det är jag vill uppnå som konståkare och där spelade Lauras exempel en viktig roll.

Lepistö vann ett VM-brons och tre EM-medaljer under sin karriär, däribland guld på hemmaplan i Helsingfors år 2009. Emmi Peltonen, som är elva år yngre än Lepistö, har redan överträffat sin förebild i antalet FM-guld, men på EM-nivå är femteplatsen från i fjol den hittills bästa placeringen.

"Det ger mig en känsla av frihet att vara på isen helt för mig själv."

-Emmi Peltonen

I dag ser Emmi Peltonen det som rentav terapeutiskt att träna ensam. Då man passerat 20-strecket och hört tränaren korrigera ett hopp tiotusen gånger, klarar man sannolikt också själv av att lösa eventuella problem, tror hon.

Och förutom mångåriga tränaren Sirkka Kaipio i Etelä-Vantaan Taitoluistelijat, finns förstås också mamma Hanna Peltonen till hands.

– Skulle det behövas kan jag be mamma om tips i till exempel trippelsalchow. Fast det skulle jag nog inte göra, för inte lyssnar jag på mamma, skrattar Emmi vid närmare eftertanke.

Däremot hör hon gärna mammas åsikt om olika koreografiska detaljer i sina tävlingsprogram.

Emmi Peltonen på uteis i Helsingfors.
Coronaläget har satt Emmi Peltonens tävlingssäsong på paus på obestämd tid. Emmi Peltonen på uteis i Helsingfors. Bild: Yle / Marianne Nyman Emmi Peltonen,konståkning,Konståkare

För några år sen bodde Peltonen i Los Angeles och tränade med ansedda toppcoachen Rafael Aratunjan, och därefter en tid i Schweiz med världsmästaren Stephane Lambiel som tränare. Vis av erfarenheterna vet hon i dag att träning i hemlandet ändå passar henne bäst.

– Det är viktigt att kunna koppla bort skrinnandet och göra nåt helt annat. Här i Finland tränar jag när jag tränar, men sen kan jag koppla bort det och träffa kompisar. I USA kände jag ingen utanför konståkningen. Jag tycker om att ha något annat i livet också.

Planerar själv sina tävlingsdräkter

Då konståkningskarriären en dag tar slut hoppas Emmi Peltonen kunna syssla med något kreativt och visuellt. I dag skissar hon bland annat sina egna tävlingsdräkter.

– Jag letar efter inspiration i riktiga festklänningar. Men rätt långt planerar jag dräkterna själv och har alltid en vision av hur de kunde se ut.

Skisserna tar hon med sig till sin mångåriga samarbetspartner Titta Kettunen, som tillsammans med sitt team förverkligar Emmis vision.

– Min favorit är tangodräkten som jag hade i OS. Jag älskar den fortfarande.

"Alltid då jag tar på mig dräkten känner jag mig självsäker, som en tangogudinna."

-Emmi Peltonen

Hittills i vinter har Peltonen fått användning för sina tävlingsdräkter endast en gång, i en nationell tävling i Björneborg i början av oktober.

FM som skulle ha gått strax före jul har skjutits upp, EM som skulle gå i slutet av januari har ställts in och frågan är om det blir något VM i år heller.

VM som är planerat att hållas i Stockholm i slutet av mars är samtidigt OS-kvaltävling till Peking nästa år. Men många frågetecken kvarstår.

Sammansvetsat team

Efter att ha slutat på 20:e plats i OS-debuten i Pyeongchang för tre år sen är drömmen och målet att vara på topp i OS 2022.

På vägen dit hjälper mamma och mormor med allt de kan.

– Nu när Emmi blivit äldre har vi delat upp vem som gör vad vid tävlingarna. Vi vet vad vi ska prata om eller vad vi inte ska prata om. Vi är ett sammansvetsat team, säger mamma Hanna.

– Man vet ju hur mycket hon tränar och vad allt som ingår. Man vill så gärna att det ska lyckas.

Och då dotterdottern står ensam på isen förstår också mormor Seija precis hur det känns.

– Man vet av egen erfarenhet vilka tankar som rör sig i huvudet ute på isen innan musiken börjar spela och man får börja…

"Känslan när man står där inför en massa människor får adrenalinet att flöda. Det ger mig en enorm kick att få framföra mitt program. När man lyckas känns det fantastiskt."

-Emmi Peltonen