Hoppa till huvudinnehåll

Teknologin har gett konsten nya uttryck men också en bredare publik: "På 1800-talet skulle man ha målat de här landskapen"

Det blåser kallt ute på Replots yttersta udde, dit Marcus Lerviks tar sig varannan vecka för att filma skärgården. Samma vinkel, året runt, utifrån utsiktstornet Saltkaret. Filmen är ett beställningsverk av Vasa stadsmuseum, för att avbilda skärgården under de olika årstiderna. Under en halvtimme kan betraktaren se Världsnaturarvets årstidsväxlingar.

- Det ger en annan möjlighet att stanna upp och beundra det vi normalt ser. Varje årstid är vacker, men på det här sättet vill jag få det inpackat så att man kan uppleva hela året.

Marcus Lerviks har alltid fängslats av naturen och vill ge åskådarna en möjlighet att ta del av den natur vi kanske tar för givet - men som också framstår som exotisk för utländska betraktare. Filmen kommer att visas på det nya museet Terra Nova.

En man med vinterkläder står uppe i ett torn och fotograferar landskap
Här hade målare på 1800-talet stått med sitt staffli. Nu filmar Marcus Lerviks sin omgivning istället. En man med vinterkläder står uppe i ett torn och fotograferar landskap Bild: Mårten Wallendahl / Yle Närbild,landskapsfotografi,marcus lerviks

Även om Marcus Lerviks också sysslar med stillbildsfotografi, medför filmandet flera dimensioner. Videokvaliteten har förbättrats betydligt under de år han hållit på, så detaljrikedomen är praktiskt taget lika god som i stillbildsfotografi.

- I video får du helt andra element, då du får med förändringen. Men hade man levt på 1800-talet skulle man säkert ha målat de här landskapen.

Att du tar ett verk och visar upp det på en särskild plats - gör att det blir just videokonst.

För Marcus Lerviks har det ofta varit en drivkraft att förena det naturliga, konstanta med det av människan skapade föränderliga. Det syns också i en av hans videoinstallationer som rullar på en duk i studion. En undervattensfilm som visar orörd havsmiljö, utmynnar i ett ljudlandskap med youtubers som spelar spel online. Det skapar en tankeväckande kollision mellan olika världar som bägge är lika påtagliga samtidigt.

Att sociala medier och den tekniska utvecklingen gjort det möjligt för vem som helst att sprida och konsumera videomaterial har försatt bild- och videokonsten i ett nytt läge. I dag finns det ett överutbud på film- och videomaterial, men Lerviks ser ändå att bildkonsten har en given plats även i framtiden.

- Att du tar ett verk och visar upp det på en särskild plats - det behöver inte vara vita väggar på ett museum - men det att man visar något på stor bild, utställt gör att det blir just videokonst.

Heidi Lunabbas bilder utmanar ramarna

I en av sidobyggnaderna vid traditionscentrum Kuggom i Lovisa håller konstnären Heidi Lunabba på med att gå igenom fotografier tillsammans med Vishnu Vardhani Rajan. Det ska bli en bildserie om dragpersonen Vamp Master Brown som berättar om menstruation.

- Jag har tidigare jobbat med workshops med grupper men nu med coronan har det blivit mer att jag jobbar med enskilda personer där vi diskuterar normer och hur de påverkar livet och begränsar på olika sätt, berättar Lunabba.

Heidi Lunabba väljer ut foton till konstserie.
Fotokonsten har också hittat en ny plattform med mobiltelefonerna. Heidi Lunabba väljer ut foton till konstserie. Bild: Mathias Gustafsson / YLE konst,fotokonst

Serien med fotografier förses med passande texter som Vardhani Rajan skriver för hand i pratbubblor.

- I första hand publiceras serien utomhus på stora presenningar. Den kan också visas inomhus och förstås kan man publicera den på nätet. Men idén är den att den visas utomhus för en större publik. Bilderna blir mer kopplade till vardagen och verkligheten när de är i det offentliga rummet, förklarar Heidi Lunabba.

Motivet i fotoserien, Vishnu Vardhani Rajan eller Vamp Master Brown berättar att hon fått inspiration till sin karaktär delvis från indisk film.

- I filmerna är vamperna starka kvinnor, som tar sina egna beslut och har kontroll över sin sexualitet. Det tycker jag är mycket inspirerande. Jag lade till epitetet “Master” för att förstärka karaktären ytterligare, berättar Vardhani Rajan.

Lunabba jobbar annars också mycket med normer och identitet. Hon anser att det ska finnas rum för alla - alla ska få existera utan att försöka passa in sig i de fack som förväntas.

- Man placerar ju in sig själv också i fack och grupper och kategorier. Men andra gör det också placerar de ju nödvändigtvis inte dig i den grupp du önskar, påpekar Heidi Lunabba.

Bytte lakanstvätt mot målning på duk

Pia Rousku hade först tänkt bli dansare, men då intresset för bildkonst vaknade sökte hon in till konstskolan i Nykarleby. Därifrån bar det av till Konstfack i Stockholm, med inriktning på målning, glas och keramik.

Pia Rousku breder ut sina målningar på sittateljégolv
Pia Rousku brinner för det abstrakta målandet och låter sig inspireras av skärgården. Pia Rousku breder ut sina målningar på sittateljégolv Bild: Maud Stolpe/Yle Närbild,korpo

I dag är hon fri konstnär i Korpo. Just nu är det abstrakta målandet som ligger henne närmast. Idéerna är inte alltid helt klara från början, men verken kommer djupt inifrån henne själv. Och tid har hon igen, efter några års paus i heltidsskapandet.

Det var tack vare makens morföräldrars hus som Pia Rouskus familj landade i Korpo efter åren i Stockholm.

- Vi behövde något att göra och kom på att det gamla fähuset kunde användas. Det blev ett hotell som också har fungerat som galleri.

Pia Rousku förevisar ett konstverk i glas
Pia Rousku arbetar också med material som glas och keramik. Pia Rousku förevisar ett konstverk i glas Bild: Maud Stolpe/Yle Närbild,korpo

Under åren som hotellföretagare blev det inte så mycket konstnärligt skapande mellan all lakanstvätt, men nu då sonen har tagit över kan Pia Rousku nu ägna sig helt åt sin konst.

- Jag kan komma hit och hänga upp min konst utan att störa någon. Ibland vet jag inte när en tavla är färdig och efter ett tag kan jag titta på den och då ser jag om den är färdig eller inte. Det är först då jag signerar den.

I Korpo har konsten flyttat ut till skogen

Pia Rousku är en av många konstnärer som slagit sig ner i Korpo. De utmärkta möjligheterna att samarbeta har utmynnat i bland annat Barfotastigen, som öppnades för tio år sedan.

- Vi bjuder varje år in både finländska och utländska konstnärer, som får ställa ut här. Det är en utställning med konstverk gjorda specifikt för den miljö vi har här i skogen, berättar konstnärskollegan Sandra Nyberg som Rousku samarbetat med i projektet.

Sandra Nyberg och Pia Rousku beundrar ett konstverk på Barfotastigen i Korpo
Sandra Nyberg och Pia Rousku har tillsammans med andra konstnärer skapat Barfotastigen i Österretais i Korpo. Sandra Nyberg och Pia Rousku beundrar ett konstverk på Barfotastigen i Korpo Bild: Stefan Granholm Närbild,barfotastigen

Också publiken har hittat till utställningen i skogen. Sandra Nyberg och Pia Rousku bor bägge längs vägen som leder till Barfotastigen och de har under åren kunnat följa med den växande ström av besökare som söker sig till stigen i skogen.