Hoppa till huvudinnehåll

"Ingenting kan stoppa mig"

Fitnessprofilen Pernilla Böckerman har lämnat motgångarna och kritiken bakom sig

Då hon var en tioårig gymnast gav ryggen upp. Ett år senare bytte hon skola på grund av mobbning. Då hon var 15 år och nybliven kändis på Youtube haglade de elaka kommentarerna. Men hoppet dog aldrig. Nu kan Pernilla Böckerman igen titulera sig som idrottare – och en starkare sådan i flera bemärkelser.

Då Sportliv inleder dag ett av inspelningarna på gymmet i Kajsaniemi i Helsingfors har filmandet redan börjat på annat håll.

Medan vi sätter all utrustning i ordning placerar även Pernilla Böckerman ut sin kamera för att filma träningen.

– Visst är det okej att ni syns på min Youtube-kanal? frågar hon artigt.

"Bara" hundratusentals av hennes fans kommer se en glimt av vårt arbete.

– Visst, inget problem!

Ingen press…

Men hur halkade 20-åringen in på den här banan? Hur blev hon på loppet av några månader en kändis, en tonåring med framtidens jobb och till slut igen en idrottare. Ibland kritiserad sådan.

Se Sportlivs minidokumentär där Pernilla Böckerman berättar om vägen från sitt personliga helvete till idrottare och stjärna på sociala medier.

Hoppet har alltid funnits. Skulle inte hoppet ha funnits skulle jag säkert inte vara här jag är nu

Drömmen som aldrig blev sann

Efter gympasset blir det ännu lite poseringsträning, på Sportlivs begäran.

Pernilla Böckerman har inte på en stund ens sneglat på klackskorna. Nu njuter hon av känslan av tyngdlyftningsskor på fötterna och ett berg av mat på tallriken.

Innan berget kan radas fram på tallriken måste ändå hunden Jacky få sig en runda utomhus. Sportliv möts först av en väldigt ivrig krabat, som ändå snabbt blir både förundrad och lite rädd.

Fotografen, eller åtminstone hans utrustning, får sig en ordentlig utskällning.

– Jag tror Jacky misstänker att kameran är en dammsugare. Han gillar dem inte det minsta, säger Pernilla och skrattar.

Pernilla Böckerman med hunden Jacky i famnen.
Pernilla Böckerman och hunden Jacky. Pernilla Böckerman med hunden Jacky i famnen. Bild: Yle/Felicia Grönholm fitness-sport,Kändisar i sociala medier,pernilla böckerman

Till slut hittar Jacky annat att fundera på och vi kan fokusera på att fånga den positiva tjejen som vi tillsvidare bara fått höra ett ytskrap om. Hon är bara 20 år gammal – men har ändå fått tackla motgångar som kunde ha satt djupa spår.

Vilket de också delvis gjort.

– För tio år sedan gick jag i lågstadiet, hade precis slutat med gymnastiken på grund av en ryggskada, mådde dåligt över det och dessutom kändes skolan skit, inleder hon sin story.

En karriär som gymnast var drömmen som aldrig blev sann. I stället fick hon ett liv hon i dagsläget till inget pris hade bytt bort.

När allt brakade ner

Men det var också i en av de salarna som gymnastkarriären abrupt fick sitt slut. En utförd brygga, ett "naks" och så var det slut.

Just den träningen slutförde hon ännu, glatt ovetande om att det skulle bli starten på en lång och tung period för hela familjen.

De första tecknen kom i omklädningsrummet. Hon ringde sin mamma och sa att hon inte kan komma ut, hon kunde inte annat än sitta.

– Därifrån började det stora helvetet som varade i två–tre år.

På ett sätt kan jag också tänka tillbaka och förstå att "vitsi jag var stark då!". Jag förstod alltid att det här är situationen nu – men det här är inte min framtid

Smärtorna hindrade henne i stunder från att gå. Hon beskriver det som att det ibland kändes som att ryggen skulle ha vägt 50 kg, och ibland som att någon skulle skära henne med kniv över ryggen.

– I bakhuvudet spökade hela tiden tanken: "Fan, kommer jag dö av det här?". Och jag var bara tio år.

Böckerman fick ingen diagnos och läkarna spekulerade om allvarliga sjukdomar, bland annat cancer.


Pernilla Böckerman trivs bättre i tyngdlyftningsskor än i klackskor.




Pernilla Böckerman trivs bättre i tyngdlyftningsskor än i klackskor.
Bild: Yle/Felicia Grönholm
fitness-sport,bikinifitness,pernilla böckerman

Allt detta berättar Pernilla med ett lugn. Det är först då vi för in diskussionen på resten av familjen som hon bryter ihop.

Familjen lovade på sätt eller annat se till att tioåringen kommer i skick, kosta vad det kosta vill. Föräldrarna var beredda att sälja lägenheten, bilen och flytta till andra sidan jordklotet, om det var vad som krävdes.

– Mina föräldrar och min bror ska ha ett stort tack för att dom alltid fanns där för mig, säger hon och anstränger fram ett leende samtidigt som hon torkar tårarna.

Det krävdes aldrig, men det skulle ännu dröja ett bra tag innan mardrömmen med ryggen var över.

Pernilla Böckerman och storebror Thomas.
Storebror Thomas har alltid varit Pernillas stora stöd. Pernilla Böckerman och storebror Thomas. Bild: Privat. Kändisar i sociala medier,pernilla böckerman

Mobbningen

Idrotten hade alltid fått Böckerman att känna sig lyckad. Det var det hon njöt av och det hon var bra på. Plötsligt var idrotten borta.

Skolan hade aldrig varit hennes starka sida, bland annat på grund av läs- och skrivsvårigheter, men gymnastiktimmarna hade varit en oas. Nu kunde hon inte delta.

På rasterna fick hon inte spela boll eller hoppa hopprep. Hon blev utanför och ensam. Samtidigt hade också hennes bror, den stora tryggheten, börjat högstadiet på en annan skola och fanns inte längre där som stöd.

– Det var aldrig något fysiskt, men det värsta för mig var att jag blev utanför, beskriver hon mobbningen.

"Skulle jag inte ha gått igenom alla dessa motgångar skulle jag inte lita lika starkt på mig själv. Jag skulle inte våga lika mycket som jag vågar i dag."

Hon fick även utstå kommentarer om ryggen. Hon beskriver det i dag dels som avundsjuka och dels oförstående. De andra förstod inte allvaret, utan trodde hon ville ha uppmärksamhet.

– Det var kommentarer som att "vad håller du på med – inte har du på riktigt ont i din rygg".

Kommentarer haglade in också fem år senare – då i en helt annan miljö och på en helt annan plattform.

Men vi kommer till det. För före det började det redan synas ljus i horisonten.

"Jag tackar mig själv för att jag förstått att jag mår dåligt och måste göra något åt saken"

Beslutsam och envis, men också ödmjuk mot sig själv. Så beskriver Pernilla sig själv. Att må dåligt i skolan var inget alternativ och hon ville byta skola. Så blev det också.

Det fanns egentligen inget att säga emot, berättar pappa Stig som bekräftar personlighetsdragen ovan.

Pernilla kör ofta backträningar med sin pappa. Pappa Stig vinner ännu då det kommer till uthållighet, men Pernilla är den starkare, berättar de.

Saken diskuterades förstås, men hade Pernilla bestämt sig så hade hon. Också Stig Böckerman ser i dag tacksamt på hur snabbt och bra situationen hanterades av alla parter, också skolan.

En del sår sitter kvar. Bland annat berättar Pernilla hur hon i dag har svårt att ta människor nära och är noggrann med vem hon litar på.

Mobbningen har ändå aldrig i efterhand hindrat henne från att göra saker eller gett henne rädslor om att det skulle upprepas.

– På ett sätt kan jag också tänka tillbaka och förstå att "vitsi jag var stark då!". Jag förstod alltid att det här är situationen nu – men det här är inte min framtid.

Nej, för framtiden utformades några år senare, mer eller mindre av en slump. Med noll rädsla för andras åsikter, och väldigt oförstående om vad det skulle leda till, laddade 15-åriga Pernilla Böckerman upp sin första video på Youtube år 2015.

Plötsligt visste tiotusentals, snart hundratusentals, människor vem hon var.

Influencern växer fram

Lunchdags. Det betyder givetvis att kameran åker fram. Eller just i dag är det givetvis flera.

Pernilla Böckerman filmar sig själv då hon lagar mat.
Youtube har inte längre en lika stor roll i Pernillas liv, men vardagen filmas fortfarande. Pernilla Böckerman filmar sig själv då hon lagar mat. Bild: Yle/Felicia Grönholm youtuber,pernilla böckerman

En rätt komisk syn uppstår då Sportliv försöker fånga in Youtuber-Pernillas vardag, samtidigt som hon själv delar med sig av dagen då hennes story blir en Yle-produkt.

Böckerman är bekväm och trivs framför kameran. Så har det alltid varit. Hon minns tillbaka på tonåren och hur hennes karriär inom sociala medier startade. Halvt i misstag.

– Jag fick just och just sparat pengar till en kamera. Jag köpte den på en lördag och på söndag lade jag upp min första video.

Hon tänkte: "Skoj om ens en människa tittar på den". En blev ändå "några" fler. På ett dygn hade hon tiotusen följare på Youtube. På ett år hundratusen. Samtidigt steg följarskarorna på Instagram.

På tre månader hade tonåringen plötsligt ett jobb.

– Jag förstod nog inte själv heller riktigt vad som hände, säger hon och skrattar.

I dag har Böckerman över 200 000 följare på Instagram och över 140 000 på Youtube.

– Jag kan ju ha 500 000 visningar på en bild men man får inte tänka på det. Då kan man nog bli lite yr i bollen. Det går inte att ta in att man står framför en så stor folkmassa.

"Alla förstår inte att det här är ett jobb utan tänker: hon tar bara en bild och sätter ut den. Men jag planerar mina videor, jag filmar och redigerar dem själv, jag tar mina bilder och redigerar, jag publicerar, skriver mina texter, gör samarbeten och dessutom tv. Plus att jag förstås tränar."

I dag möjliggör sociala medier hennes fullskaliga satsning.

Hennes tittarsiffror på Youtube har dalat. Då hennes videor tidigare "handlade om ingenting", som hon beskriver det, kunde hon ha över 400 000 visningar. Då hon i dag visar upp sitt liv som idrottare är tittarna färre – men det är fullständigt okej.

– Det är det jag vill i dag. Jag är och vill vara en idrottare, inte bara Pernilla Böckerman som är känd från Youtube.

Glöden tillbaka

År 2013 fick Pernilla och familjen äntligen reda på vad ryggsmärtorna berodde på. Det var en stor lättnad.

– Samtidigt tänkte jag att tog det verkligen två år att få reda på att min rygg är sned?

Då ryggen småningom blev bättre var det dags att hitta en ny idrottsgren. Gymnastiken var utesluten och hon prövade på bland annat friidrott, dans och simning. Inget kändes riktigt rätt.

Tills den dag då hon träffade Johanna Hermans på gymmet.

– Hon tränade med stora tyngder och det såg bara så jättefint ut. Sedan insåg jag att fitness dels handlar om att träna hårt, men samtidigt får man ha en show med fina dräkter och smink – precis som i gymnastiken.

Pernilla Böckerman lastar på tyngder på skivstången.
Böckerman tränar 9-10 gånger i veckan och tycker om att träna mångsidigt. Utöver styrketräning kör hon även backträning, löpning, crossfit och allt möjligt annat. Pernilla Böckerman lastar på tyngder på skivstången. Bild: Yle/Felicia Grönholm fitness-sport,bikinifitness,pernilla böckerman

Men det är inte alla som ser det fina i bikini fitness. Om hon fortfarande möter höjda ögonbryn över sociala medier som yrke, så gäller definitivt samma för grenvalet.

Var går gränsen för vad man får säga?

De värsta kommentarerna på sociala medier fick Pernilla Böckerman utstå då hon var i tonåren. Då haglade kommentarerna "från höger och vänster hela tiden", berättar hon.

De värsta har fått henne att gå till polisen.

– Jag har alltid varit van vid att få kommentarer och att människor säger saker rakt ut åt mig. Någonstans går ändå gränsen. Om någon säger "döda dig själv", vilket hänt någon gång, så får det räcka.

I dag ser situationen bättre ut, men hon ser fortfarande negativa kommentarer. Framför allt i samband med fitnessuppdateringar.

Pernilla Böckerman visar upp sina priser.
Böckerman har tävlat i två år nu och har flera FM-medaljer och knep 2019 en plats i EM. Pernilla Böckerman visar upp sina priser. Bild: Yle/Felicia Grönholm bikinifitness,pernilla böckerman

"Det där ser inte bra ut", "det där är inte mänskligt", "du ser ut som en docka", räknar Böckerman upp och berättar att någon också påstått att hon nog använder otillåtna preparat.

– Jag förstår inte hur det att jag står på scenen och poserar skulle berättiga någon till att rakt ut säga åt mig att det där ser förjävligt ut.

Fördomar finns det gott om. De flesta gäller kosten och Böckerman berättar att en vanlig uppfattning är att dieten är strängare än den är och att de bara "äter gurka och dricker vatten". Men andra feltolkningar finns också.

– Folk tror att vi alla har silikonbröst. Att man måste ha silikon om man tävlar. Men det har jag inte och helt bra har tävlingarna gått utan dem också, säger hon och skrattar.

Grenvalet fick även pappa att höja på ögonbrynen – till en början

Böckerman känner också att man måste förklara för folk att även fitness är sport. Mindre än tidigare visserligen, men ändå.

– Inte måste ju en gymnast eller friidrottare heller säga till någon att det här är idrott. Jag hoppas att om fem år så behöver jag inte heller.

Också hemma möttes hon av skeptiska miner när hon berättade om fitnessen.

– Det var en stor chock först, berättar pappa Stig. Jag tänkte att av alla grenar så varför just bikini fitness med dieten. Min tanke var att då blir det ätstörningar och det ena och det andra.

– Men där hade jag nog fullständigt missförstått vad det var frågan om.


Pernilla Böckerman poserar på gymmet.




Pernilla Böckerman poserar på gymmet.
Bild: Yle/Felicia Grönholm
bikinifitness

"Kanske jag ännu filmar när jag är 80"

Vad gäller framtiden är Pernilla Böckerman hoppfull. Samtidigt vet hon att det kommer svåra perioder – men framför allt att dessa går över.

Hon är även realist och väl medveten om att allting kan förändras i ett nafs.

– Man vet ju aldrig hur grenen förändras, hur min kropp mår eller hur min livssituation ser ut. Och vem vet vad som händer med sociala medier i framtiden. Men förhoppningsvis får jag syssla med det här i tio år till. Eller kanske jag ännu filmar mina videor när jag är 80? Vem vet.

Vad hon än bestämmer sig för, så litar hon på sig själv. Det tackar hon alla sina motgångar för.

Jag tänker att ingenting kan stoppa mig, för ingenting stoppade mig heller när jag var 10 år och allt skit hände

För det här är en positiv historia. Det är en story om att växa sig stark och aldrig förlora hoppet.

Och det här är Pernilla noga med att poängtera, som det sista hon säger innan Sportliv stänger dörren till lägenheten.

Det är bara början på historien om den glada tjejen som alltid trott på sig själv.

– Jag tänker att ingenting kan stoppa mig, för ingenting stoppade mig heller när jag var 10 år och allt skit hände.