Hoppa till huvudinnehåll

NHL-kolumnen: Kaapo Kakko väntar fortfarande på att få spela enligt sina styrkor – Rangers-coachen vet inte ännu heller vad han ska göra med supertalangen

Kaapo Kakko.
Kaapo Kakko. Kaapo Kakko. Bild: All Over Press Kaapo Kakko

Inför säsongen visste rapporterna från New York berätta att en hungrig och väl förberedd Kaapo Kakko skulle få spela i någondera av Rangers så kallade resultatkedjor. Redan i andra matchen hade Rangers coach David Quinn ändå igen placerat Kakko i en ”lower six”-roll.

I Yle Sportens NHL-podd tar redaktionens NHL-nördar Mattias Simonsen och Anders Nordenswan tempen på världens bästa ishockeyliga och bjuder på drivet snack om de finländska spelarna. Ett nytt avsnitt publiceras varje tisdag fram till att säsongen är slut på Yle Arenan.

I skrivande stund (28.1.) ligger New York Rangers sist i östra divisionen och på placering 30 av 31 i hela ligan efter kaotiskt och oinspirerat spel. En seger och fem förluster är saldot såhär långt för laget som har så mycket ung talang i truppen att det snackas om Stanley Cup-parad inom fem år.

Att det här ska ha minsta lilla chans att bli verklighet med David Quinn som coach är svårt att se. För att mycket fritt forma om ett av världshistoriens mer kända citat: det är sällan som någon med så många fina möjligheter kommer fram till så få lyckade lösningar.

Hur ett lag med så mycket talang kan spela en så planlös anfallshockey är svårt att förstå. Quinns koncept tycks i ett nötskal vara att pucken ska levereras till en av de erkänt skickliga stjärnorna och så fixar det sig. Det andra patentalternativet är att febrilt söka långa genomskärande passningar.

I matcherna mot Penguins förra helgen kunde kontrasten inte ha varit större gällande spelsystem: Penguins äntrade anfallszonen systematiskt med minst två filer bemannade, medan Rangers rusade in utan koordinering, slängde iväg pucken och hoppades på att vinna dueller kring målet.

Med skickliga, målfarliga och duellstarka spelare som Panarin, Zibanejad, Krejder – och Kakko – i laget sker det också ganska ofta. Därför kommer Rangers att vinna många matcher och skottstatistiken samt målsiffrorna ser ofta bättre ut än spelet.

Men finns det något eget systematiskt koncept i David Quinns spelbok för hur laget ska anfalla i 5 mot 5-spelet? Det lyckas inte åtminstone undertecknads ögon se.

Tyvärr är 19-åriga supertalangen Kaapo Kakko en symbol för hur vilsen Quinn verkar vara i sin roll.

Kakko och pucken är ett par som fungerar

Kaapo Kakko hittade inte sitt spel i under grundseriesäsongen 2019/20. En präktig del av ansvaret för att killen, som fyllde 19 i februari 2020, hade en så svår säsong faller på coachens axlar. Kakko fick aldrig under grundserien något stöd för att hitta sin roll när Quinn vände honom ryggen.

Han bara bollades omkring, skulle än spela offensivt och än ”lära sig tvåvägsspelet i liten rink”. Och varje misstag ledde till konsekvenser. Är det så som en tonårig trefaldig världsmästare och drafttvåa från andra sidan världen ska köras in i NHL?

Den som har tillgång till tidningen Urheilulehti kan i det färskaste numret läsa nuvarande HIFK-spelare Henrik Borgströms tankar om tiden i Florida Panters och om hur man kan tappa sitt eget spel totalt, när man inte har en aning om vad som förväntas.

Henrik Borgström, Florida Panthers
Henrik Borgström slog aldrig igenom i NHL. Henrik Borgström, Florida Panthers Bild: Icon Sportswire (A Division of XML Team Solutions) All Rights Reserved Henrik Borgström

I slutspelsbubblan fick inte Kakko spela många matcher innan Sebastian Aho skickade Rangers på höstlov, men ändå hann man se en nyfödd spelare. Fyra månader av träning med lite NHL-erfarenhet i bagaget hade gjort sitt: Kakko hörde till de få Rangers-spelarna som spelade bra.

Kakko hade gjort det bästa av pausen och förbättrat på allt som han under grundserien fick kritik för. Framförallt visade han att när han spelar med pucken i anfallszon så är potentialen skyhög – också i världens tuffaste liga.

Det verkade självklart att Åbokillen skulle vara en viktig pjäs i Quinns planer när följande säsong börjar. En av nyckelspelarna i Rangers fina framtid skulle köras med besked in i en av lagets två toppkedjor och spela antingen med Zibanejad eller Panarin

Samma visa igen

I den nya säsongens första match spelade Kakko med Panarin och Ryan Strome. För att vara exakt så fick Kakko spela en period med Panarin och Strome (7 byten av sammanlagt 16 i matchen), sen blev han igen Quinns personliga pingpongboll.

Det blev stryk mot lokalkonkurrenten Islanders med 4–0 och då fick en av de sex forwardarna i de två så kallade resultatkedjorna ta hissen neråt. Såklart var det 19-åringen från Finland.

Returmötet mot Islanders två dagar senare vann Rangers – den enda segern på de sex första matcherna – och Kakko stod för ett av målen. Då spelade han i tredje kedjan med centern Filip Chytil och Phil Di Giuseppe.

Kedjan visade pigga tag fram till att Chytil skadades i säsongens femte match och är borta tillsvidare. Innan skadan hann många tycka att det här nu är en helt ny producerande kedja för Rangers.

Jaha. Så var då tanken att en 19-åring med problem och en 21-åring som ännu söker sin roll hör ihop? Tredje länkens, 27-årige Di Giuseppes, toppnotering är 17 poäng under en säsong och han har hela sin karriär åkt fram och tillbaka mellan AHL och NHL. Ser inte funderingens briljans.

Behöver få spela med de bästa

Det förefaller helt uppenbart att Kakko – som i playoffbubblan visade att han tagit stora steg framåt – nu behöver stora minuter i en kedja som bär resultatansvar. Då betyder det spel med Zibanejad eller Panarin – och också tillsammans med båda två i powerplay.

Den här säsongen kommer inte att bli en succé för Rangers, laget är inte ännu moget och divisionen är på tok för hård. Nu skulle det vara dags att bygga för framtiden och målmedvetet köra in den unga diamanten från Finland i en roll som avgörare.

Det sker genom ansvar tillsammans med de bästa spelarna som laget har att erbjuda – konsekvent och långsiktigt. Så gjorde Carolina med Sebastian Aho, så gjorde Winnipeg när Laine kom till staden och så gjorde i tiderna Pittsburgh med Sidney Crosby.

Sebastian Aho.
Carolina visste vad de gjorde med Sebastian Aho. Sebastian Aho. Bild: Copyright Rex Features Ltd 2012/All Over Press Sebastian Aho

Motsatta exempel finns det också gott om, en stor del av dem är bevis för hur lätt det är att totalt rådda bort en ung stortalangs naturliga spelaridentitet.

David Quinn har hittills varit ovillig att ge Kakko någon som helt stabil grund att bygga sitt spel på. Coachen valde också igen att slänga tonåringen under bussen efter säsongens inledande förlustmatch, när han berättade för medierna att Kakko hör till dem som måste kämpa mera.

Kanske Rangers skaffade fel kille från Lejonens guldlag 2019? Joel Kiviranta skulle säkert fylla Quinns krav och kanske Dallas kunde tänkas vara intresserad av Kaapo Kakkos tjänster?

Alexis Lafrenière – den här julens nya leksak

Så ska man inte glömma att trots all närmast hysterisk uppståndelse kring Kakko då han reserverades sommaren 2019, så är han redan gårdagens nyhet. Den sekunden som det blev klart att Rangers vann draftlotteriet på hösten har allt handlat om Alexis Lafrenière.

Förstavalet är precis som Kakko ytterforward och hade en avgörande roll när hans lag vann JVM-guld. Det som många kanske ha missat är att han är bara åtta månader yngre än Kakko och killarna faktiskt föddes samma år.

När man jämförde Kakko och Lafrèniere i säsongens inledande matcher så såg Kakko ändå ut som en fullvuxen man i rinken medan Lafrenière var en bortkommen junior. Klart sämst av alla Rangers spelare.

Det var ändå något som Quinn inte nämnde när den nya leksaken genast i andra matchen tog Kakkos plats i kedjan med Panarin.

Alexis Lafrenière.
Alexis Lafrenière öppnade sitt målkonto i natt. Alexis Lafrenière. Bild: Icon Sportswire / All Over Press Alexis Lafrenière

Såhär kommer det att bli: Lafrenière får alla chanser och allt stöd så länge som krävs – den slutsatsen drog undertecknad i det skedet.

Då slog ändå Quinns ”konstruktiva” tänkande till igen: i matchen mot Buffalo natten mot onsdag (fjärde raka förlusten) spelade Kakko och Lafrenière tillsammans i tredje kedjan!

Jag var knappast den enda som inte ville tro sina ögon. Är det verkligen så man kör in tonåringar med uppenbara spelidentitetsproblem i NHL?

Kedjan med 22-årige Brett Howden (15 + 28 på 142 matcher) som center var sämst i rinken. Kakko hade tappat allt det självförtroende som han ännu hade med Chytil medan Lafrèniere inte såg ut att ha minsta lilla aning om vad han skulle ta sig till i. Få se hurdana psykeskadorna blir.

I tredje perioden började igen kedjeruletten och både Kakko och Lafrenière slängdes omkring. Av en slump hittade sig Kakko i cirka 15 sekunder på isen samtidigt med Mika Zibanejad och Artemi Panarin, resultatet var lite snabbt samspel av trion och ett skott mot mål av Kakko.

En liten glimt av hur det kunde se ut.

Samtidigt på Hudsonflodens motsatta strand

Jack Hughes – förstavalet i draften 2019 – hade en minst lika svår rookiesäsong som Kakko (Hughes 21 poäng, Kakko 23). Hughes fick ändå koncentrera sig på att spela in sig i rollen som han ska bära: äga puck, hitta sina kedjekompisar, agera playmaker i powerplay.

Det gick ganska dåligt, men ingen tvivlade på att det kommer att gå bättre.

Nu, i början av sin andra NHL-säsong är Jack Hughes New Jersey Devils förstacenter i en kedja med erfarna Nikita Gusev och Kyle Palmieri. Spelglädjen och självförtroendet dominerar hans agerande och resultaten låter inte vänta på sig: 3+4 på sex matcher är bäst i Devils.

Hoppas någon i Rangers-organisationen noterat.

Tack för att du läste.

Källor: bluelinesnation.com, blueshirtbanter.com, hockeydb.com, hockeyreference.com, nhl.com

Läs också