Hoppa till huvudinnehåll

"Jag har hittat vägar att göra saker på mitt sätt" – Toni Ainamo har alltid accepterat att han sitter i rullstol

Toni Ainamo lättklädd i en rullstol.
Toni har aldrig jämfört sig med andra utan koncentrerat sig på att uppfylla sina egna drömmar. Den största - att bli familjefar - är redan uppfylld och samma gäller körkortet. Toni Ainamo lättklädd i en rullstol. Bild: Yle/Barbro Ahlstedt kroppen,rullstolar

Toni Ainamo föddes två månader för tidigt och vägde bara 1,69 kilo vid födseln. Lungorna var outvecklade och Toni föddes med en CP–skada.

Toni berättar att han själv förstod att han hade en CP–skada när han började gå på rehabilitering till Folkhälsan.

– Det var när jag såg andra som var i samma eller liknande situation som jag som jag förstod att jag hade en skada som gjorde mig rullstolsburen.

Toni säger att han var mellan tre och fem år då och att han alltid accepterat att han sitter i rullstol.

Fick körkort

En av de allra största utmaningarna har handlat om att få ett körkort. Trots att flera neurologer trodde att det var ett omöjligt projekt, bestämde sig Toni för att han skulle klara det.

Toni kommer aldrig att glömma dagen då han hittade en läkare som sade att han nog skrivit utlåtanden om att det är ok att köra bil till personer som har större skador än Toni. Läkaren sade att Toni inte borde ha några problem med det.

– Det tog lång tid, det blev dyrt och krävde en hel del svordomar, men det var det värt! Bilen innebär en så stor frihet för mig, min bil betyder väldigt mycket för mig.

Morfar lärde att Toni kan göra vad som helst

Toni vet att hans kämparanda kommer från hans morfar. Morfadern behandlade Toni som alla andra och tog alltid med honom även till svårtillgängliga platser.

– Morfar drog med mig överallt, i traktorn, upp i höga torn, ja vart som helst. Han behandlade mig som alla andra.

På vintern när jag fick min första elrullstol drog jag de andra i pulka efter mig

Toni kände sig aldrig annorlunda som barn.

– I lågstadiet var vi sex eller sju stycken och alla hade någon liten skada, vilket gjorde att jag aldrig kände mig utomstående.

Toni säger att han inte kommer ihåg att ens pubertetsåldern skulle ha varit svår.

– Jag gjorde samma saker som alla andra, men jag fick göra allt på mitt eget sätt. Jag har aldrig kunnat spela fotboll eller springa med vänner på gården, men jag kunde ju cykla när andra sprang. På vintern när jag fick min första elrullstol drog jag de andra i pulka efter mig.

Toni har alltid känt sig jämlik med alla andra. Att hans bror kan gå och han inte har aldrig varit en stor grej.

Toni har lärt sig att inte jämföra sig med andra och att hitta egna lösningar.

– Trots min CP–skada har jag fått göra väldigt mycket och vara med om så mycket, varför skulle jag då vara avundsjuk på andra?

Toni berättar att han ibland känner att han är för snäll, men att det inte hindrar honom från att själv be om hjälp när han behöver det.

– Det beror nog på att jag accepterat att jag sitter i rullstol, så jag vågar fråga om hjälp och det bästa jag vet är att själv kunna hjälpa andra människor.

På frågan om vad alla som inte har en CP–skada borde få lära sig kommer svaret snabbt.

– Ibland märker jag att det finns fördomar om att vi som har en CP–skada också skulle vara virriga eller slöa i huvudet men det är inte alls sant.

Familjelivet en stor dröm

Toni berättar att en av orsakerna att han blev kär i sin fru var att hon aldrig hade något emot rullstolen.

– Tänk att det finns en sådan människa som kan acceptera att jag sitter i rullstol. Det har inte alltid varit så soligt med människoförhållandena just på grund av rullstolen, men med min fru var det annorlunda.

Till familjen hör nu två barn. Att få en egen familj har alltid varit en stor dröm för Toni, för honom personligen känns det som livets mening.

Lyssna på Toni Ainamo i Kroppen och livet.

Läs också