Hoppa till huvudinnehåll

Kommentar: Kan unga ryska demonstranter genomföra en kupp?

Människor har samlats för att demonstrera i Rysslands huvudstad Moskva för oppositionsledaren Aleksej Navalnyj. Ovanpå bilden en bild på redaktör Anders Mård.
Hela veckan hade myndigheterna skrämt livet ur sina medborgare med husrannsakningar, förhör och arresteringar, men ändå blev demonstrationen av på söndag skriver Anders Mård. Människor har samlats för att demonstrera i Rysslands huvudstad Moskva för oppositionsledaren Aleksej Navalnyj. Ovanpå bilden en bild på redaktör Anders Mård. Bild: AOP & Yle (bildmontage) Ryssland,Aleksej Navalnyj,demonstrationer,Anders Mård

Söndagens demonstrationer handlade mera om att visa sitt starka missnöje med president Putin än en blind beundran för oppositionsledaren Aleksej Navalnyj, skriver Anders Mård som är Svenska Yles medarbetare i Ryssland i sin kommentar.

Så här rädda har de ryska myndigheterna aldrig varit. Guvernören här i S:t Petersburg kommenderar ut 4 000 poliser för att möta en fredlig demonstration.

Svartklädda kravallpoliser med batong, elchockvapen och gaspistol ställer sig i givakt längs med den fem kilometer långa huvudgatan Nevskij prospekt med en meters mellanrum medan militärens tunga fordon spärrar av hela det massiva torget framför Vinterpalatset.

Och det här sker redan på lördagen, dagen före. Något sådant har aldrig hänt.

Ingen viker undan

Så här orädda har de ryska demonstranterna aldrig varit. Redan sommaren 2007 såg jag hur 15 000 demonstranter gick längs med Nevskij och skanderade ”Ryssland utan Putin!”

I spetsen gick den osannolika trojkan med nationalbolsjeviken Eduard Limonov, demokraten Boris Nemtsov och schackspelaren Garri Kasparov.

Folkmassan var arg och förhoppningsfull. Och allt rann ut i sanden. Också ledartrion försvann. Någon tvingades i exil, en annan fick en kula i ryggen.

På söndagen fanns inga politiska ledare i leden. Här fanns i stället en samling medborgare som rörde på sig alldeles själv – med lite hjälp av sociala medier. En grupp som är betydligt svårare att fånga och krossa.

På söndagen såg jag kanske sex tusen demonstranter samlas i en park i S:t Petersburg. Slagorden var de gamla vanliga. Där tog likheterna slut.

När en grupp på fyra kravallpoliser sin vana trogen ryckte fram för att gripa en demonstrant som hade vecklat ut en banderoll ryckte jag instinktivt tillbaka. Jag var nästan den enda.

Hopen böljade i stället framåt mot de redan ryckta batongerna för att i kör ropa åt polisen: Pozor! Skam! Några skrek att de måste släppa honom. Han är ju inte skyldig till något brott. Något sådant har aldrig hänt.

Protester trots allt

Många trodde att söndagens demonstrationer skulle bli ett fiasko.
Hela veckan hade myndigheterna skrämt livet ur sina medborgare med husrannsakningar, förhör och arresteringar.

Hela veckan hade man presenterat nya ”sanningar” om korruptionen för att dämpa missnöjet. Putins palats är inte hans. Dessutom är det inte ens färdigbyggt.

Vi hade fel.

Det blev rejäla demonstrationer. Trots en usel planering, åtminstone i S:t Petersburg. Kanske blev antalet demonstranter färre än förra helgen. Kanske greps aningen färre. Men det går inte att blunda för den beslutsamhet som på söndag vällde ut på gatorna.

Vissa vill kalla det en kompromisslöshet. Den här unga ryska generationen är annorlunda. Den är trött på president Putin. På riktigt.

Vem är skyldig?

Söndagens demonstrationer handlade förstås mycket om att Aleksej Navalnyj sitter fängslad.

Men än mer handlade de om Putin och hans regim. De unga vuxna som drog ut på gatorna har levt med samma president hela sitt liv. De har sett tillräckligt och kokar nu över av frustration.

Förut kunde regimen bromsa missnöjet med morötter som ekonomisk stabilitet eller löften om ett Stor-Ryssland. Argument som biter dåligt på dagens krav på sanning, rättvisa och frihet.

Den enda moroten som då återstår är brutalare repressioner. Hur långt räcker det här modet som demonstranterna nu visar upp?

Åtminstone tvingar den regimen att visa sitt riktiga ansikte.

På tisdag döms Navalnyj, med all sannolikhet, till ett långt fängelsestraff. Och rädslan växer sig än en gång större. På vilken sida kravallstängslet är uppenbart.

Läs också