Hoppa till huvudinnehåll

Har du svårt att tro att du är tillräckligt smart för ditt jobb? Du kanske lider av bluffsyndrom – "Mina kollegor avslöjar mig när som helst"

 En naiv, tecknad bild av en kvinna vars bröst saknas som om en pusselbit. Detta återspeglar brist på självbild. Från det tomma utrymmet på bröstet släpps tankar på uttalad självkritik för att drabba kvinnan.
Den som har bluffsyndrom känner att den lurat sig till sitt jobb och att hens kompetens inte räcker till. Man rädd för att bli upptäckt. En naiv, tecknad bild av en kvinna vars bröst saknas som om en pusselbit. Detta återspeglar brist på självbild. Från det tomma utrymmet på bröstet släpps tankar på uttalad självkritik för att drabba kvinnan. Bild: Henri Salonen Bluffsyndromet

Har du känslan av att du har lurat dig till din position på jobbet? Att du egentligen inte är tillräckligt intelligent för din arbetsplats? Du är inte ensam. Det här kallas bluffsyndrom, och det är rätt vanligt.

Du är inte så bra som dina kollegor tror. Och du är inte nära på lika kompetent som de är. Så här kan tankarna se ut om du har bluffsyndrom, eller impostor syndrome på engelska.

Syndromet gör det svårt för människor att tro på sina egna förmågor och prestationer. Framgång avfärdas som tur, bra tajming eller att andra människor har lurats eller övervärderat en.

Det känns som om det bara är en tidsfråga innan bluffen blir upptäckt.

Ofta leder bluffsyndrom i sin tur till att man börjar jobba mera, som i sin tur leder till mera framgång. Mera framgång leder till ökad rädsla för att bli upptäckt. Den onda cirkeln formas.

Det finns inte mycket forskning om bluffsyndrom, så vi bad er skicka in era upplevelser. Du kan läsa några utvalda berättelser i de blåa rutorna.

Bluffsyndrom förekommer i alla branscher

Sjukt att man kan lida av bluffsyndrom inom alla branscher. Jag jobbade som städare och kände ångest när någon kollega eller chef frågade vad jag gjort/höll på med eller skulle göra. Jag kände mig nervös för att svara eftersom jag tänkte att allt jag gjort var fel eller att jag inte gjort tillräckligt bra av mig på jobbet. Deras helt vardagliga fråga kändes som ett förhör.
Anonym, 21

Jag är doktorand och dylika tankar verkar vara vanliga bland unga forskare. När man plötsligt går från att vara student till att vara forskare, från studiestöd till lön eller stipendium, känns det som om man nu borde veta allt om sitt område. Att skriva en artikel är i princip att hävda att man är expert och det känns ofta som om man låtsas vara forskare, speciellt om man inte jobbar inom något större projekt.
Robert, 29

Signaturen Lektor 40+ säger att det varierar mellan arbetsplatser och uppgifter men att de värsta är att hens interna standard är så hög.

Hjärnspöken, 28 säger att hen lider av syndromet vissa dagar med andra dagar inser att det bara är i huvudet. Det är svårt att inte låta sig dras med.

 En tecknad bild av en kvinna för vilken självkritik och negativa tankar om hennes egen otillräcklighet har blivit en del av hennes identitet.
"Pensionen kom som en lättnad. Jag kom undan, innan någon hann upptäcka min bluff", skriver en läsare som lider av bluffsyndrom. En tecknad bild av en kvinna för vilken självkritik och negativa tankar om hennes egen otillräcklighet har blivit en del av hennes identitet. Bild: Henri Salonen Bluffsyndromet

Bluffsyndromet grundar sig på tre saker

Så vad beror bluffsyndromet på? Forskare har inte kommit överens om ett fullständigt svar. Vi talade med psykoterapeut och psykoanalytiker Anna Collander om vilka faktorer som kan bidra till den väldigt vanliga känslan.

Svaret ligger i de tre S:en: självbild, självförtroende och självständighet, berättar hon. Och de är alla lika sammantvinnade som hörlurar som legat i en ficka.

– Om du inte har en realistisk självbild kan det kännas som om du bluffar, säger Collander.

En realistisk självbild är kopplad till empati och acceptans. Ungefär enligt mantrat: "Så här är jag, och det duger." Motsatsen liknar de tankar som bluffsyndrom ger. "Jag bluffar och jag duger inte."

– Det kan vara vanligt att ha bluffsyndrom då man börjar ett nytt jobb eller får nya arbetsuppgifter. Då är det svårt att skapa en realistisk bild av vad man kan och vad som förväntas av en.

Bluffsyndrom: Nytt jobb

Jag kommer att få en väldigt proffsig jobbtitel på en nationellt och internationellt viktig instans och det känns som om jag inte förtjänar det, som om jag skröt för mycket under min intervju trots att jag i princip bara berättade vad jag sysslat med hittills. Liksom, har jag på riktigt något jag är bra på? Kan jag göra ens någonting? En massa tvivlande frågor i mitt huvud just nu, trots att jag inte borde ha något att oroa mig för.
Totally lost, 27

Det känns som att alla andra arbetar lugnt och stilla. Som att de precis vet vad de ska göra, hur de ska sköta alla patienter de träffar. Jag dubbelkollar och trippelkollar, läser på under jobbet samt arbetsdagen och ältar kring ifall jag har fattat rätt beslut.[...] Jag känner en ständig stress över att någon kollega eller min chef ska inse att jag inte har tillräckligt med kunskap. Jag jobbar prövotid (sex månader) och ser fram emot att det går över så att jag åtminstone får någon form av trygghet.
Ft-t, 22

Anna Collander i sitt arbetsrum.
Anna Collander är psykoterapeut och psykoanalytiker. "En suddig självbild kan bidra till bluffsyndrom", säger hon. Anna Collander i sitt arbetsrum. Bild: Yle / Karin Filén psykologer

Misslyckanden är en del av vår personlighet

Självständighet är viktigt för människan och spelar också en stor roll i förekomsten av bluffsyndrom. Anna Collander förklarar hur.

– Vi föds utan att ens kunna lyfta huvudet. Då är vi beroende av att någon tar hand om oss.

Vägen från det till att blir en kompetent vuxen är lång och känslofylld. Den präglas av glädjen och stoltheten när man lär sig saker och skammen och raseriet när man misslyckas.

– Grunden till bluffsyndromet är att vi har svårt att stå ut med att våra misslyckanden och kompetenser som är del av vem vi är.

Det här kan bero på att man som barn kanske inte har fått den rätta hjälpen när man har blivit arg och besviken.

– Jag såg en flicka som föll med cykeln. Hon blev arg på sin mamma och sa att hon föll "för att du andades, mamma". Det här är en vanlig reaktion som hon måste få ha i den åldern: hon stod inte ut med känslan av misslyckande och hon var tvungen att lägga det på något annat.

Om föräldern kan vara lugn och stödjande kan barnet småningom ta in det: "jag föll med cykeln, men det var ju inte så farligt".

Med tiden lär man sig att acceptera sina misslyckanden. Men får man inte hjälp med det kan det leda till en otillräcklig självbild.

– Du går runt med en suddig bild av vad du kan. Och du blir rädd för att bli avslöjad.

Syndromet gör det svårt att acceptera framgång

Jag har lidit av bluffsyndrom hela livet. När jag fick beröm i skolan kändes det som att det bara var snällhet, eller värre, att det var genuint men att de bara inte visste hur dålig jag var. Än. Likaså är det på jobbet i dag. Jag har fruktansvärt lätt för att ta emot negativ kritik, men det är nästan omöjligt att ta emot positiv. Folk är bara snälla. De vet inte om hur inkompetent jag är. Jag har börjat tacka, istället för att nonchalera bort det, men jag kan inte ta in det ändå. Och min främsta tanke är "vänta bara, jag kommer nog att göra er besvikna".
E, 26

Jag har jobbat för samma företag i snart 30 år, började "på golvet" och är nu en expert på mitt område, med dagliga internationella kontakter som problemlösare och "guru"[...]. Rimligen vet jag vad jag gör. Men det känns inte alls så, utan tvärtom så kan jag få för mig att om någon skulle utmana min kunskap och erfarenhet så skulle allt rasa samman. Beröm kan jag inte ta till mig eftersom det troligen bara är artighet och medlidande från motpartens sida. Och bakom min rygg så säger säkert alla att "hen vet nu inte så mycket" och låter mig utföra enklare uppgifter som inte kan misslyckas.
Neton, 51

Känner alltid som jag lurar alla att jag klarar av nåt. Har fått bra feedback flera gånger men jag viftar bort det; "Kanske är det för att jag är kvinna bland massor män", "kanske de tycker synd om mig". Vet logiskt att det inte är så och att jag jobbat mig fram själv men kommer inte ur loopen.
Jösses, 19 år

 Med tiden ökar problemen och självkritiken blir större. Bluffsyndrom får mer kraft.
"Jag vet inte om jag förtjänar den lön jag lyfter", skriver en läsare. Ofta jobbar den som har bluffsyndrom extra hårt. Framgången som följer avfärdas som tur. Med tiden ökar problemen och självkritiken blir större. Bluffsyndrom får mer kraft. Bild: Henri Salonen Bluffsyndromet

Stora förväntningar på självförverkligande

En otillräcklig självbild i kombination med ett osäkert arbetsliv, förändrande arbetsuppgifter och karriärbyten gör det besvärligt för oss idag.

– Det blir viktigt att vara duktig, och man vill vara det. Men det kan leda till att du intalar dig själv att du inte duger eller räcker till, säger Anna Collander.

I dagens värld har vi stora förväntningar på självförverkligande. Arbetskulturen kan påverka kraftigt, speciellt om atmosfären på jobbet inte tillåter mänskliga fel och brister.

– Vi behöver andras uppskattning och feedback om att de accepterar oss. Det kommer vi aldrig ifrån.

Bluffsyndromet hjälper att bevara en mera idealiserad självbild av hur man borde vara för att räcka till.

Den är svår att släppa.

– Det är lättare att fixera sig på inbillade begränsningar än att realistiskt utvärdera sina styrkor och svagheter.

Ilska riktas inte åt rätt håll

I bluffsyndrom ingår en väldigt stark självkritik som följd av den otillräckliga självbilden. Men det kan också bero på ilska som inte riktas åt rätt håll.

– Ofta är det inte socialt tillåtet att visa ilska, så den tar sig formen av självkritik i stället, säger Collander.

Den enstaka forskning som finns visar att bluffsyndrom skulle vara vanligast bland kvinnor.

– Kön kan påverka bluffsyndrom på det sättet att samhället förväntar sig olika saker av olika kön. Kvinnor har generellt sett mindre plats att visa ilska och män tillåts inte att sörja sina misslyckanden offentligt, till exempel.

 På ritningen lägger kvinnan symboliskt tillbaka den saknade delen av hennes självbild och idéerna om självkritik fångas säkert igen så att de inte kan kontrollera hennes personlighet.
Självbild, självförtroende och självständighet är roten till bluffsyndrom. Känslan av att fejka kan lättas om man blir bekant med sina känslor. På ritningen lägger kvinnan symboliskt tillbaka den saknade delen av hennes självbild och idéerna om självkritik fångas säkert igen så att de inte kan kontrollera hennes personlighet. Bild: Henri Salonen Bluffsyndromet

Så här kan du minska på symtomen

Det gäller att ha empati för sig själv.

– Försök bli bekant med dina styrkor och svagheter – och din egen ilska, tipsar Collander.

Nästa gång du känner dig självkritisk kan du spola tillbaka bandet några minuter och fundera på var som hände precis innan. Kan det vara något annat du är arg på?

Det kan hjälpa att minska bluffsyndromssymtomen.

Om inte, finns det andra saker du kan göra för att lätta på känslan. Du kan till exempel ta reda på så mycket som möjligt om vad förväntas av dig i ditt arbete.

– Det är inte lätt att misslyckas, vara duktig, våga lita på sin kompetens eller hantera avundsjuka på arbetsplatsen. Tillåt dig en orosstund då du kan bearbeta känslorna, men lägg dem sedan åt sidan, säger Collander.

Pensionen var enda vägen ut

Pensionen kom som en lättnad för mig. Att jag hann undan innan jag "åkte fast". Jag kände mig hela tiden som en bluff trots att rektorn en gång sade att hen aldrig fått några klagomål på mig. Det hjälpte en del att bli formellt behörig, men känslan av att inte räcka till var oerhört stressande.
Pensionerad lärare, 66

"Vi är här för att njuta"

Om arbetet lider eller det blir omöjligt att utvecklas eller njuta är det dags att söka hjälp.

– Bluffsyndrom gör att man lider på jobbet och det kan vara förlamande. Men vi är inte här för att prestera – vi är här för att njuta av livet. Syndromet ska inte påverka livskvaliteten, säger Anna Collander.

"Förtjänar jag verkligen min lön?"

Ledar en organisation med ansvar för cirka 700 personer, ofta vet jag vad jag pratar om [...]. Men ibland är man på möten och bara undrar "vad pratar de om?" eller så finns det dagar då man har väldigt lite att göra och undrar varför man lyfter den lön man gör, dessa dagar har man lite "great pretender" i tankarna.
Man inom IT, 43

Jag har länge lidit av bluffsyndrom och gör det i viss mån än i dag, trots att jag klarar mig bra i arbetslivet. Beröm rinner av som vatten och tankar som "de säger det bara för att vara snälla" dyker snabbt upp. Ibland kan jag också bli förskräckt över min lön och tänka att "hur kan de betala mig såhär mycket för det jag gör, det stämmer bara inte". Med åren har jag dock börjat tro mer på mig själv och på vad jag kan, men det har krävt att jag medvetet jobbat med mig själv. Jag tror tyvärr bluffsyndromet kan sätta ganska stora käppar i hjulet för ens karriär så därför är det bra att det här ämnet lyfts upp!
Förbluffad kvinna, 31

Ibland lönar det sig att fråga sig själv ifall ens tankar handlar om bluffsyndrom eller ointresse för arbetsuppgifter. Symtomen kan vara kopplade till känslan av kompetens, men också till meningen med livet.

Fundera på hur det känns när du är duktig och när du misslyckas, tipsar Collander.

– Det lönar sig också att sitta ner och fundera på ifall ditt jobb verkligen är det du vill göra.

Läs också