Hoppa till huvudinnehåll

Rättegången mot två belarusiska journalister inleddes – forskare: De är spelbrickor i Lukasjenkos politiska spel

Tre år i fängelse och dyra böter - det kan bli priset de belarusiska journalisterna Jekaterina Bachvalova och Darja Tjultsova får betala för att ha rapporterat om protesterna mot landets envåldshärskare Aleksandr Lukasjenko.

I dag inleddes rättegången mot Bachvalova, 27 och Tjultsova, 23 som bägge nekar till brott. De anklagas för att ha organiserat och förberett handlingar som grovt strider mot den allmänna ordningen. Maxstraffet är tre år i fängelse.

Journalisterna arbetar på den belarusiska tv-kanalen Belsat som är stationerad i Polen.

De greps i samband med att de rapporterade från protesterna i Minsk den 15 november, och har varit häktade sedan dess. Till en början anklagades de för att ha deltagit i olagliga demonstrationer och fängslades i en vecka, varpå nya åtal genast väcktes för att ha organiserat protesterna.

I samband med den första förhandlingen föreslog Bachvalovas advokat att kvinnorna ska släppas mot att de förbjuds att lämna landet, men förslaget fick avslag av domaren.

Ryhor Nizhnikau på Utrikespolitiska institutet säger att journalister är särskilt hårt drabbade av Lukasjenkos tyranniska metoder i försök att kuva befolkningen.

– Vi ser en fullskalig attack mot civilsamhället och medierna. Jag tror att de kommer dömas, och åtalet är verkligt skrattretande. Journalisterna står på frontlinjen och regimen använder sig av oproportionerliga metoder för att straffa dem, säger han.

Lukasjenkos spelbrickor

Kommittén för skydd mot journalister CPJ och flera andra organisationer har krävt att kvinnorna friges omgående, och kallar åtalen för absurda och skandalösa.

Också Svetlana Tichanovskaja - en av landets oppositionsledare som numer befinner sig i exil - kräver att de friges. Enligt Tichanovskaja ställs de ‘’ärliga journalisterna’’ inför rätta för att ha försökt ‘’visa omvärlden hur svag och feg regimen är’’.

I går krävde även USA:s ambassadör i landet att journalisterna släpps, i ett drag som enligt Nizhnikau kan visa sig ha motsatt effekt.

– Det kan snarare ses som en motivation för den belarusiska regimen att verkligen döma dem, eftersom man vill visa Ryssland att man inte dansar efter USA:s pipa.

Aleksandr Lukasjenko segrade i presidentvalet 11.10.2015.
Aleksandr Lukasjenko har varit president sedan 1994, sedan presidentvalet 2020 erkänns han inte längre som president av väst Aleksandr Lukasjenko segrade i presidentvalet 11.10.2015. Bild: EPA/TATYANA ZENKOVICH aleksandr lukasjenko

Nizhnikau förklarar att fallet med journalisterna främst handlar om att Lukasjenko vill låta Ryssland förstå att bägge länder är i samma båt. Båda strider mot en arg folkrörelse, och därför måste man hjälpas åt.

Men konfrontationen med Väst är också livsviktig för Lukasjenko, enligt Nizhnikau. Det eftersom regimens traditionella taktik går ut på att straffa det belarusiska samhället för all iblandning med väst.

Han förklarar att Lukasjenko i praktiken tar politiska fångar som sedan helt enkelt kan friges när relationerna till väst måste förbättras.

– Det är ett politiskt spel. Lukasjenko behöver bra spelbrickor, och de här journalisterna är det. Sedan kan de användas när man behöver visa EU att man är villig att normalisera relationen.

Symboliska sanktioner

Nizhnikau efterlyser ändå striktare sanktioner från EU:s håll.

– EU och väst borde föra mer än att bara säga sig vara oroade över läget. De svaga sanktionerna sänder fel signaler och visar att vad Lukajenko än gör sker det utan konsekvenser.

I oktober införde EU visserligen sanktioner mot Belarus för valfusk och kränkningar av mänskliga rättigheter, och de stramades åt ytterligare i november till att också omfatta Aleksandr Lukasjenko. Totalt finns 88 personer och 7 enheter på EU:s sanktionslista.

– Problemet med situationen och västerländernas svar på det som händer i Belarus är att det mest bara är retorik, och det vet Lukasjenko.

Nizhnikau säger att EU fortfarande håller fast vid samma strategi som då protesterna bröt ut i augusti. Man fördömer utan att lägga sig allt för mycket i, utan överlåter allt ansvar åt det belarusiska folket - och hoppas på att Ryssland gör det samma.

Problemet är bara att Kreml redan var involverad i allra högsta grad, och man såg till att rädda den regim som var fem före att rämna, förklarar Nizhnikau.

Lukasjenko Kremls bästa alternativ

Ryssland ville aldrig bli av med Lukasjenko trots att man försökte försvaga hans position inför fjolårets presidentval. Lukasjenko må ha använt sig av anti-rysk retorik under de senaste fem åren, vilket påverkat relationen mellan honom och Putin.

– För Kreml är Lukasjenko det bästa alternativet av flera dåliga. Han är den enda politikern som kan, men också garanterar att Belarus är pro-ryskt - och det är minimikravet.

Nizhinkau förutspår ändå att det bilaterala förhållandet kommer bjuda på friktion, och det inom kort.

– Kreml kommer att öka på trycket för att fördela makten i Belarus och försvaga Lukasjenkos position. Man vill hålla honom kvar utan att vara beroende av endast honom. Lukasjenko kommer i sin tur att motsätta sig det här vilket sannolikt kommer att öppna upp för en ny omgång i det geopolitiska spelet.

Det är i princip ett krig mot samhället

En ny omgång öppnar upp för nya misstag från både Minsk och Kremls håll, vilket i sin tur kan leda till att proteströrelsen blossar upp igen, förklarar han.

Nizhnikau tror att proteströrelsen kommer fortsätta, men i mindre skala. Det blir knappast några massprotester med hundratusentals deltagare igen, utan mindre och mer uppdelade kluster.

– Vi ser nu att Lukasjenko har tagit hela det belarusiska samhället som gisslan, alla kan falla offer för honom och han visar att priset för att delta i protester är högt. Det är i princip ett krig mot samhället.

Men ilskan är ändå såpass stor bland den opposition som nu i sex månader protesterat mot Lukasjenkos förtryck, och varje litet misstag från regimens sida kan utlösa nya protester, säger han.

Läs också