Hoppa till huvudinnehåll

Vanligt att unga finlandssvenskar trakasseras på grund av sitt modersmål – Språkbarometern visar att språkminoriteterna känner sig utanför

Vårdbergsparken, Observatoriet
Åbo är en av kommunerna som finns med i Språkbarometern 2020, eftersom staden är tvåspråkig. De flesta Åbobor har finska som modersmål medan 6 procent är svenskspråkiga. Vårdbergsparken, Observatoriet Bild: Arash Matin / Yle Åbo,Åbo Akademi,Åbo Domkyrkan och den gamla Åbo centrumen,Observatorium,åbo observatorium

Såväl finsk- som svenspråkiga som är i minoritet i sin hemkommun upplever att det är svårt att delta i samhället som språkminoritet. Många tycker trots det att språkklimatet blivit bättre de senaste åren och att relationerna till den andra språkgruppen är goda. Det visar den färska Språkbarometern.

Språkbarometern är en undersökning som görs på uppdrag av Justitieministeriet i alla landets tvåspråkiga kommuner vart fjärde år sedan 2004. I år innebär det 33 kommuner, och nytt för i år är att man även tagit pulsen på den svenskspråkiga majoriteten i de 15 kommunerna där svenskan är i majoritet.

Målet är att skapa en uppfattning om hurudant förhållande invånarna i tvåspråkiga regioner har till det andra inhemska nationalspråket.

Språkbarometern 2020

33 kommuner i Finland räknas som tvåspråkiga, och i 15 av dem är majoritetsspråket svenska.

Kommunerna är:

  • svenskspråkig majoritet: Ingå, Kimitoön, Korsnäs, Kristinestad, Kronoby, Larsmo, Malax, Korsholm, Närpes, Pargas, Pedersöre, Jakobstad, Raseborg, Nykarleby, Vörå
  • finskspråkig majoritet: Esbo, Hangö, Helsingfors, Kaskö, Grankulla, Kyrkslätt, Karleby, Lappträsk, Lojo, Lovisa, Mörskom, Borgå, Pyttis, Sibbo, Sjundeå, Åbo, Vasa, Vanda

En kommun är tvåspråkig om minst 8 procent av invånarna eller minst 3 000 invånare har minoritetsspråket (finska eller svenska) som sitt modersmål (språklagen paragraf 5).

Ett slumpmässigt urval av befolkningen valdes ut och 39 procent av de tillfrågade deltog i enkäten. Över 16 000 personer tillfrågades och således svarade 6 475 personer av vilka de flesta hade svenska som modersmål.

Tre grupper analyserades: svenskspråkiga majoriteten, svenskspråkiga minoriteten och finskspråkiga minoriteten.

I flera av Språkbarometerns kategorier blir det tydligt att brister i service på det egna språket är vanligt. Det här gäller både kommunal och statlig kommunikation. Svenskspråkiga i kommuner med finsk majoritet upplever servicen på svenska som betydligt sämre än majoritetsbefolkningen på både svenska och finska.

Skillnaderna har ökat sedan den förra barometern, 2016. Språkbarometerns författare, projektforskare Marina Lindell vid Åbo Akademi, säger att det verkar bero på att servicen på finska har blivit bättre de senaste åren.

Finskspråkiga upplever i allmänhet att betjäningen på finska är bra, även om majoritetsspråket är svenska. Sämre vitsord får bland annat jouren på sjukhusen, hälsovårdscentralernas läkarmottagningar och kommunala tjänstemän.

Om man inte synliggör att det finns ett behov för svenskspråkig service så försvinner också servicen på sikt

Vitsorden är ändå bättre än svenskspråkigas betygsättning av svenskkunskaper inom den offentliga sektorn. I kommuner med finskspråkig majoritet upplever svenskspråkiga att svenskan inom vårdtjänsterna ibland är bristfällig, och även lokala trafikbolag får dåligt betyg.

Den svenskspråkiga minoriteten i Åboland ger sämst betyg åt språkkunskaperna i sina vårdtjänster, och speciellt socialvården får ett jämförelsevis lågt vitsord, 6,8. I hela landet får lokala trafikbolags svenskkunskaper i kommuner med finska som största språk sämst betyg av alla kategorier, med ett medeltal på 6.

Statliga tjänster upplevs också ha problem med svenskan, speciellt järnvägsbolaget VR. Samtidigt får Skatteförvaltningen och Folkpensionsanstalten bättre betyg.

Intressant är att svenskspråkiga i kommuner där svenskan är majoritetsspråk ger märkbart högre betyg åt samma statliga tjänster.

Nylänningar byter snabbare till finska

Barometern visar också att finskspråkiga i högre grad ber om att få betjäning på sitt modersmål, om servicen inleds på svenska. I Österbotten är det också mycket vanligare för svenskspråkiga att be om språkbyte än det är för svenskspråkiga i Nyland.

Det här beror enligt barometerförfattaren Marina Lindell på att betydligt fler nylänningar identifierar sig som tvåspråkiga.

- Andelen tvåspråkiga är betydligt lägre i Österbotten, och även språkkunskaperna i finska är lägre i Österbotten än i Nyland, säger Lindell.

- Och det syns säkert i servicen. Servicen på finska får ett lägre betyg i Österbotten än i Nyland, medan servicen på svenska är ett större problem i Nyland och Åboland.

Att inte be om svensk service kan leda till ännu sämre betjäning på svenska i framtidens Nyland, säger Lindell. Om efterfrågan på svenska inte upplevs som betydande kan också språkkrav på anställda minska.

- Det finns nog en risk för det. Om man inte synliggör att det finns ett behov för svenskspråkig service så försvinner också servicen på sikt, säger Lindell.

Forskaren Marina Lindell
Åbo Akademis forskare Marina Lindell har analyserat resultaten i Språkbarometern. Forskaren Marina Lindell Bild: Yle / Jonas Mastosalo forskare,marina lindell

- Att man inte begär betjäning på svenska, speciellt då i Nyland, handlar mycket om dels att man är tvåspråkig, man kan byta mellan språken och upplever att man får snabbare och bättre betjäning på finska. Det kan också handla om att man inte vill vara besvärlig.

Enligt Lindell blir det problem om man tvingas byta till finska för att det inte går att få betjäning på svenska. Den språkliga flexibiliteten i Nyland och Åboland är trots det stor.

Unga svenskspråkiga trakasseras oftare än andra grupper

En av de mindre positiva resultaten i barometern är att unga svenskspråkiga oftare utsätts för trakasserier eller fördomar på grund av sitt modersmål.

Både i kommuner med svenska som majoritetsspråk och i kommuner där svenskan är i minoritet, säger över en tredjedel av svenskspråkiga i åldrarna 18 till 29 att de utsatts för trakasserier på grund av sitt språk det senaste året (35 procent i majoritetskommuner, 39 procent i minoritetskommuner).

Också 20 procent av finskspråkiga i kommuner där finskan är i minoritet säger att de trakasserats på grund av språket.

kokkola syksyllä ilmasta
Karleby är ett exempel på en tvåspråkig kommun där finskan är majoritetsspråk. kokkola syksyllä ilmasta Bild: Ville Viitamäki / Yle Karleby,ville

Ju äldre respondenten är desto ovanligare blir trakasserier på grund av språk – förekomsten är lägst i kategorin 70+, där kring 20 procent av de svenskspråkiga och drygt en av tio av de finskspråkiga har upplevt trakasserier.

Siffrorna är liknande då det gäller diskriminering. Vanligast är diskriminering mot unga svenskspråkiga och ovanligast hos samhällets äldsta.

Det är upp till majoriteten att vara mer inkluderande och hänsynstagande, det är något som både finskspråkiga och svenskspråkiga kunde jobba med

Sett till hela befolkningen har ungefär en fjärdedel av finlandssvenskarna upplevt trakasserier, och kring en femtedel diskriminering, det senaste året.

Hos finskspråkiga är siffrorna ungefär de samma vad gäller diskriminering, och något lägre när det kommer till trakasserier: 16 procent har upplevt sådana. Över hälften av de finskspråkiga uppger att de aldrig trakasserats eller diskriminerats för sitt språk, medan under en tredjedel av de svenskspråkiga aldrig trakasserats eller diskriminerats.

Språklig diskriminering upplevs av båda språkgrupperna på bland annat arbetsplatsen, inom hälsovården och i kontakt med kommunen. "Här talar vi svenska" eller "här talar vi finska" är påpekanden som framkommer i undersökningen.

Trakasserierna är vanliga inom arbetslivet. Så här beskriver en respondent attityderna till svenska i hens jobb:

"Då man talar svenska i kollektivtrafiken får man ibland sura miner eller på jobbet om en kund inte accepterar att min finska är nöjaktig och jag har svårt att förklara en specifik situation (jobbar med kundbetjäning)."

Trakasserier upplevs ungefär lika ofta i Österbotten, Åboland och Nyland.

Utanförskap fortfarande vanligt bland minoriteterna

Många upplever att de som språklig minoritet har svårt att delta i gemenskapen i sin hemkommun. Finskspråkiga i kommuner med majoritetsspråket svenska upplever att svenskspråkiga ser ner på dem, och de har svårt att komma in i samhället.

"Det känns som om finskspråkiga anses vara andra klassens medborgare, och att finskspråkiga som flyttat till kommunen inte är lika välkomna som svenskspråkiga" skriver en finskspråkig respondent i en kommun där svenskan är majoritetsspråk.

Båda språkgrupperna upplever problem i grupper där språket byter beroende på vem som är med. En del kritiserar byte till finska för att en finskspråkig anslutit sig till ett sällskap, och vice versa.

Näkymä Tammisaareen, keskellä Tammisaaren kirkko.
Raseborg är ett exempel på en tvåspråkig kommun med svenskspråkig majoritet. Näkymä Tammisaareen, keskellä Tammisaaren kirkko. Bild: Petteri Bülow / Yle Ekenäs,Ekenäs kyrka,stenkyrkor,kyrkobyggnader

- Det här visar att det är mera utmanande att leva som minoritet. Då är det upp till majoriteten att vara mer inkluderande och hänsynstagande. Det är något som både finskspråkiga och svenskspråkiga kunde jobba med, säger Marina Lindell.

- Första steget är att man blir medveten om det, för att sedan kunna göra någonting åt det.

I enkäten finns ändå en del svar som påpekar att det enligt dem blivit bättre, och att det trots allt är lättare att vara språkminoritet nu än förr i tiden.

Samerna trakasseras även i Sápmi och 80 procent av teckenspråkstalare stöter på fördomar

Utöver Språkbarometern för relationerna mellan svenska och finska publiceras också vart fjärde år barometrar för teckenspråk och för samiska. I år är det första gången språkbarometern för teckenspråk genomförts.

Teckenspråk

Årets upplaga av teckenspråksbarometern visar att en tredjedel av respondenterna anser att myndigheterna har blivit mer medvetna om teckenspråk. Drygt tio procent säger att medvetenheten försämrats. Då teckenspråkstjänster tillhandahållits tycker en femtedel att den språkliga kvaliteten varit tillfredsställande eller dålig. Personer under 50 år är mer missnöjda än äldre.

Oftast måste man själv beställa teckenspråkstjänster i offentliga ärenden. Det här gäller speciellt i kommunala ärenden, i Arbets- och näringsbyråns tjänster och inom den grundläggande utbildningen. Det upplevs också som svårt att hitta teckenspråkstjänster på statliga eller kommunala webbsidor.

Attityderna till teckenspråksanvändare upplevs generellt som bra. Trots det rapporterar nästan 80 procent att de ibland eller ofta stöter på fördomar för att de talar teckenspråk. 40 procent uppger att de på sin hemort trakasserats för att de talar teckenspråk, och 60 procent att de diskriminerats.

Samiska

Den samiska språkbarometern visar bland annat att kring hälften av de samisktalande på samernas hembygdsområde stött på trakasserier, diskriminering eller fördomar mot samiska, mot ungefär en tredjedel i andra delar av landet.

Attityderna mot samiska upplevs också ha försämrats, och bara en dryg tredjedel tycker att relationerna mellan finsk- och svenskspråkiga och samisktalande är bra eller mycket bra. En överväldigande majoritet upplever även att de inte kan påverka förutsättningarna för det samiska språket i vare sig lokal- eller rikspolitiken.

Samtidigt säger två femtedelar att tillgången på samiska tjänster har förbättrats. Endast ett fåtal procent tycker den har blivit sämre.

88 procent av de samisktalande utanför samernas hembygdsområde säger att de aldrig eller sällan försöker få betjäning på sitt modersmål. Även på hembygdsområdet är det bara 15 procent som säger att de oftast ber om samisk betjäning. Över hälften av personer under 40 uppger att de aldrig ber om samisk betjäning (gäller hela landet).

Delade åsikter gällande relationen språken emellan

Trots att språkkunskaperna på det andra nationalspråket på många håll är som bäst nöjaktiga, är det många som är positivt inställda till utvecklingen.

Speciellt finskspråkiga upplever att språkklimatet både i den egna kommunen och på riksnivå har blivit bättre. 64 procent tycker inställningen till andra språk blivit bättre eller mycket bättre, och bara 12 procent tycker motsatsen. Vad det här beror på är oklart, men språkfrågan har inte varit lika aktuell de senaste åren om man jämför med situationen för ett decennium sedan.

Också en stor del av de svenskspråkiga anser att språkklimatet och relationerna till finskspråkiga har blivit bättre. 40 procent av svenskspråkiga i kommunerna där svenskan är störst anser att inställningen till andra språkgrupper har blivit bättre eller mycket bättre i rikspolitiken.

40 procent av samma grupp tycker samtidigt att inställningen har blivit sämre eller mycket sämre.

Av de svenskspråkiga som bor i kommuner med mest finskspråkiga tycker 46 procent att inställningen blivit bättre eller mycket bättre, och 36 procent att den blivit sämre eller mycket sämre.

På Justitieministeriets sidor hittar du Språkbarometern för de olika språken. De finns lite ner på sidan under mellanrubriken Språkbarometern. Du hittar sidan genom att klicka här.

Läs också