Hoppa till huvudinnehåll

Recension: Ålands hjältar – misslyckad actionlek blir lyckat feelgoodpaket

Sju poliser och sjöbevakare står utomhus. Bakgrunden är en somrig natthimmel.
Sju samurajer. Från vänster: Jonas, Adam, Jessica, Nkolai, Robban, Timo och Mats bidrar till att upprätthålla ordningen på Åland. Sju poliser och sjöbevakare står utomhus. Bakgrunden är en somrig natthimmel. Bild: Delta studios AB Polis,Ålands hjältar

En realityserie om ett gäng sjöbevakare och poliser på Åland - kan det vara något? Javisst, åtminstone för den som är på jakt efter en trygg tv-axel att luta sitt coronatrötta huvud mot.

Innan jag ger mig i kast med mina smått omtumlade reflektioner kring vinterns visuella vitamininjektion känner jag mig nödd att komma med två klargöranden.

Ett - jag uppskattar att det finns sjöbevakare och poliser som rycker ut när det uppstår problem.

Två - jag vill på intet sätt underskatta de problem sjöbevakare och poliser ställs inför när det hettar till.

Men därmed sagt kan jag inte nog överskatta det problematiska med att Ålands hjältar spelats in en sommar då det enda som hettar till är coronastatistiken.

En sommar då världen håller andan och det mesta står stilla. Även på Åland.

Onödiga antiklimax

Det är lätt att föreställa sig vad som kan tänkas fylla polisens vardag en vanlig sommar i det åländska semesterparadiset.

Trängsel i gästhamnar, stormiga publikhav på stökiga festivaler, färjrelaterade brott och färgstarka båtolyckor.

Men istället för att bejaka den uppenbara avsaknaden av allt detta sommaren 2020 försöker serieskaparna desperat realisera det dramapaket de i förväg skissat upp konturerna till.

Vilket skapar en räcka av antiklimax som ibland får en ofrivilligt komisk underton.

Polisen Timo promenerar över en skjutbana i full mundering.
Inga skarpa lägen. Polisen Timo jobbar mycket med hundar, men här ser vi honom på skjutbanan. Polisen Timo promenerar över en skjutbana i full mundering. Bild: Delta Studios AB Åland,poliser,Ålands hjältar

Man kör i rasande fart mot öppet hav för att rädda en utsatt kanotist - bara för att halvvägs få höra att någon annan hunnit före.

Man rycker ut i full mundering - bara för att inse att det man trodde var ett vapen inte var det.

Ansatsen må vara hur farofylld och adrenalinstinn som helst, men det räcker inte när den dramatiska kurvan drabbas av hjärtstillestånd halvvägs.

Den intressanta vardagen

Det sorgliga är att man lätt hade kunnat kringgå de dramatiska vurporna genom att skruva ner tempot och istället fokusera på huvudpersonerna och den åländska vardagen.

Det hade varit helt ok att understryka att polisverkligheten - i synnerhet på mindre orter - inte alltid motsvarar hetsen i de fiktiva serierna.

En polis och tre barn står framför en polisbil och pratar.
Hyggliga snutar. Nikolai i samspråk med några yngre medborgare - eller "kunder" som de kallas i serien. En polis och tre barn står framför en polisbil och pratar. Bild: Delta Studios AB Åland,Ålands hjältar

Jag skulle vilja veta mera om Nikolai, Adam och de andra. Varför blev de poliser, vad är de rädda för, vilken utsatthet ställs de inför?

För att det finns utsatthet i alla samhällen är självklart. Här glimmar den till när det visar sig att bråkstaken i segelsällskapets bastuavdelning inte har någonstans att bo.

När killen som inte betalat bilskatten visar sig vara ett av coronavårens arbetslöshetsoffer.

När en förvirrad äldre dam körs hem till sin ensamma lägenhet en sen kväll.

Och vi anar den när vi följer en sjuktransport i skärgården - även om ingen säger något om vad som kan hända om man drabbas av en allvarlig attack på en avlägsen ö när det stormar.

Det finns dramatik som inte behöver understrykas med laddad musik och flygbilder av snabbgående båtar på öppet hav.

Varning för vackra bilder!

Så vad blir då kvar när en realityserie som säljs som ett actionäventyr visar sig ha ungefär lika vassa klor som en gullig kattvideo?

Tja - vackra bilder, en varm mjukhet och ett löfte om att det nog inte är så farligt ändå - det här livet. Att allt nog blir bra till slut.

Flygfoto över sjöbevakningsstationen på Kökar.
Solkyssta klippor. Sjöbevakningsstationen på Kökar. Flygfoto över sjöbevakningsstationen på Kökar. Bild: Delta Studios AB Åland,Ålands hjältar

Jag som inledningsvis är extremt irriterad på dissonansen mellan form och innehåll börjar i något skede tycka att serien är en misslyckad actionlek som landar i ett genialiskt feelgoodpaket.

Ett sätt att skapa trygghet i en osäker tid, För visst är det skönt att det inte händer någonting hemskt?

Och visst är det underbart att efter ett år av mörka moln och instängdhet få flyga fram över en skärgård som är så vacker att man nästan får andnöd.

Eller ta del av mysiga “Hemma hos”-besök hos trevliga poliser som på fritiden ägnar sig åt flugfiske, renoveringsprojekt och biodling.

Lite gnisslar det när man inser att det inte verkar finns några kvinnliga poliser på Åland. Och gärna hade man velat veta lite mer om den enda kvinnliga sjöbevakaren Jessica och hennes yrkesval.

Sjöbevakaren Jessica med en kollega på ett båtdäck.
Woman on deck! Jessica med en kollega inför nästa uppdrag. Sjöbevakaren Jessica med en kollega på ett båtdäck. Bild: Delta Studios AB Åland

Men allt gnissel drunknar snabbt i solglittret över fjärden. För visst är det sol hela denna sommar. Och den går upp och den går ner ur det ena vackra perspektivet efter det andra.

Det enda som uteblir är slowmotionbilder på solbrända sjöbevakare som kommer gående över bryggan med pilotglasögonen käckt på svaj.

Men det kommer kanske i säsong två? För med snart åttiotusen starter på det första avsnittet är det uppenbart att publiken är i behov av snyggt paketerad trygghet.

Lika uppenbart är det att Ålands turistbyrå inte behöver satsa på någon reklamfilm inför sommaren 2021 - den biten är redan fixad.

Den åttadelade serien finns att se i sin helhet på Arenan.

Läs också