Hoppa till huvudinnehåll

Hårdrock, kemiforskning och en hemlig bror lockade tre italienska kvinnor till Finland för att arbeta när möjligheterna i Italien uteblev

I sin nya butik praktiserar Francesca Frattucci sina språkkunskaper..jpg
I sin nya butik i Finland praktiserar Francesca Frattucci sina språkkunskaper I sin nya butik praktiserar Francesca Frattucci sina språkkunskaper..jpg Bild: Yle / Annika Sandberg Italien,Finland,Francesca Frattucci

Brist på arbete och utsikter att utvecklas i arbetslivet gör att allt fler italienare väljer att lämna landet. Statistiken visar att emigrationen har ökat under flera år.

De senaste femton åren har över två miljoner italienare lämnat landet. Den typiska migranten är 30 år, har en medel eller hög utbildningsnivå och kommer från södra Italien.

De vanligaste destinationerna är Storbritannien, Tyskland och Frankrike. Men en del trotsar kylan och mörkret för att pröva ett liv i Finland.

En av dem är Francesca Frattucci.

Francesca Frattucci säger att det enda som var svårt i början var att hitta en bostad och hon flyttade runt i stort sett varje månad den första tiden
Francesca Frattucci säger att det enda som var svårt i början var att hitta en bostad och hon flyttade runt i stort sett varje månad den första tiden Francesca Frattucci säger att det enda som var svårt i början var att hitta en bostad och hon flyttade runt i stort sett varje månad den första tiden Bild: Yle / Christin Sandberg Italien,Finland,Francesca Frattucci

– Under fyra år efter gymnasieexamen sökte jag alla möjliga arbeten. Ibland skickade jag ett CV om dagen, ibland ett i veckan, utan att bli kallad till en enda intervju, berättar Francesca Frattucci.

Under de här åren lyssnade hon mycket på finska dödsmetallband som Children of Bodom och Nightwish och började intressera sig alltmer för Finland.

Hon läste på om landet, och framför allt vintern och skogen väckte hennes nyfikenhet. Till den grad att hon började drömma om en framtid där.

Utan att känna någon reste hon till Helsingfors på vinst och förlust en månad med en tur-och-retur-biljett.

– Efter tre veckor ringde de från en italiensk restaurang, som jag skickat en intresseanmälan till ett år tidigare, och undrade om jag var tillgänglig.

På den vägen är det. Sju år senare har Francesca hunnit fylla 30 år och säger att hon har uppfyllt sin dröm.

Hon har ett hus i skogen. Och för ett år sedan, i stort sett i samband med att coronapandemin bröt ut, öppnade hon en egen liten affär, där hon säljer italienska livsmedel.

Silvia Lapenna är kemiforskare och arbetar sedan några år tillbaka på Europeiska kemikaliemyndigheten (ECHA) i Helsingfors.

Silvia Lapenna under ett besök i Rovaniemi i februari 2020
Silvia Lapenna under ett besök i Rovaniemi i februari 2020 Silvia Lapenna under ett besök i Rovaniemi i februari 2020 Bild: Yle / Christin Sandberg Italien,Finland

Lapenna hade en doktorsutbildning från England och flera forskarår från Italien i bagaget när hon en dag stod utan arbete.

– Jag hade gärna bott kvar i Italien, det är ändå mitt land, men det var inte möjligt. När jag fick den här chansen var det bara att ta den, säger hon.

Den stenhårda konkurrensen om de få forskarplatserna på universiteten i Italien leder till stor stress.

– Att bara ha ett forskningsarbete säkrat under tre till sex månader och sen inte veta om det kommer att fortsätta påverkar både hur man mår, ens prestationer och arbetsmiljön, säger Lapenna.

Men samtidigt saknar hon den italienska flexibiliteten.

– Punktligheten i arbetslivet i Finland, som att alla respekterar mötestider och deadlines, gör att saker fungerar bra men jag saknar den italienska flexibiliteten.

– Mötestider och dylikt är inte så strikta i Italien utan det finns ett visst utrymme för att komma fem minuter för sent, utan att någon reagerar på det, vilket också ger större möjlighet till spontanitet och att utbyta ett par ord med en kollega.

I Finland domineras dessutom kommunikationen av informationsteknologin.

– Medan vi i Italien pratar mer med varandra och kommer överens, vilket också är en del av den övergripande flexibiliteten, säger Lapenna.

Baksidan är de osäkra arbetsvillkoren, de extremt långa arbetsdagarna och den obetalda övertiden som förväntas från alla arbetstagare i Italien, och som gör det svårt att kombinera arbete med praktiskt familjeliv.

Jaanica Haapaniemi föddes i Finland och bodde där sitt första levnadsår. Sedan flyttade hon med sin mamma till ön Sicilien där hon växte upp.

 Jaanica Haapaniemi säger att även om hon på sätt och vis är hemma i Finland så känner hon sig ändå som en utlänning
Jaanica Haapaniemi säger att även om hon på sätt och vis är hemma i Finland så känner hon sig ändå som en utlänning Jaanica Haapaniemi säger att även om hon på sätt och vis är hemma i Finland så känner hon sig ändå som en utlänning Bild: Yle / Christin Sandberg Italien,Finland,Jaanica Haapaniemi
Kontrasten mellan klimatet på Sicilien och Finland är extremt och får Jaanica Haapaniemi att längta hem emellanåt
Kontrasten mellan klimatet på Sicilien och Finland är extremt och får Jaanica Haapaniemi att längta hem emellanåt Kontrasten mellan klimatet på Sicilien och Finland är extremt och får Jaanica Haapaniemi att längta hem emellanåt Bild: Yle / Christin Sandberg Italien,Finland,Jaanika Haapaniemi

– När jag var trettio år arbetade jag i detaljhandeln med i stort sett samma sak som när jag var 18 år, fast med sämre lön och arbetsvillkor, säger Haapaniemi.

Vid det laget hade hon också fått veta att hon hade en halvbror i Finland, och hon bestämde sig för att leta reda på honom.

– Jag pratade bara italienska, inte ens engelska, så det var inte så lätt att kommunicera på distans.

Jaanica Haapaniemi bestämde sig då för att resa till Finland för att lära känna sin bror och leta upp sin pappa som hon heller aldrig träffat, men också för att se om hon kunde söka sig en framtid i landet.

I dag går hon en utbildning i grafisk design, arbetar extra i en mataffär på helgerna och försöker genomleva vintern.

– Jag är från en ö i Medelhavet omgiven av sol och saltvatten i stort sett året om. Vintern är en svår period för mig.

Alla tre vittnar om en större stress i Italien för att få livet att gå runt.

De låga lönerna gör att du trots ett arbete aldrig vet om pengarna räcker till slutet av månaden. De korta arbetskontrakten skapar en inre stress, som gör att du aldrig riktigt kommer till ro, utan ständigt är på jakt efter ett nytt kontrakt eller arbete.

– Allt är så mycket mer kaotiskt i Italien, säger Haapaniemi som kommer ifrån hamnstaden Catania på Sicilien.

Ett besök på posten för att betala en räkning kan ta en till två timmar beroende på trafiken och köerna. Den opålitliga kollektivtrafiken gör att du alltid känner stress över att ta dig till arbetet i tid.
Bullret och föroreningarna i städerna är stressande i sig. Ja, exemplen är många.

Alla tre saknar också den varma gemenskapen som de upplever bland italienarna.

– Att äta ensam på en ledig dag är otänkbart för oss. Vi vill äta och umgås med andra när vi har ledigt, säger Silvia Lapenna.

Hon och flera av de andra närmare 5 000 italienare som bor i Finland träffas regelbundet.

Artikeln uppdaterades 13.2.2021 klockan 12.15. Meningen "Hon och flera av de andra närmare 5 000 italienare som bor i Italien träffas regelbundet" ändrades till "Hon och flera av de andra närmare 5 000 italienare som bor i Finland träffas regelbundet".

Läs också