Hoppa till huvudinnehåll

I Nagu har man förr "suti en viku i stugon" - Nagudialekten kännetecknas av korta stavelser

Anne-Maj Åberg står vid porten till kyrkan i Nagu
Anne-Maj Åberg har undersökt hur dialekten i Nagu har förändrats under flera generationer. Anne-Maj Åberg står vid porten till kyrkan i Nagu Bild: Maud Stolpe/Yle Närbild,Anne-Maj Åberg

Den traditionella dialekten i Nagu har på några generationer utjämnats. Idag är svenskan som pratas här väldigt lik det vi kallar standardsvenska.

- En dialekt är en språkart som talas inom ett geografiskt begränsat område, men var de här gränserna går är svårt att säga.

Det konstaterar FD Anne-Maj Åberg, som för några år sedan skrev sin pro gradu-avhandling om Nagudialekten.

- Sin dialekt håller man kvar så länge som man identifierar sig med den bygd där dialekten talas. Då man flyttar bort känns det inte motiverat att hålla kvar dialekten.

Dialekten i Nagu kännetecknas av kortstavighet. Man säger viku och stiga, i stället för vecka och stege.

Det förekommer också att ä blir ö så att själv blir sjölv och å kan bli a till exempel i många gånger som blir mang gang.

- Det som också utmärker dialekten är det hårda uttalet av k och jag tror att alla Nagubor kan uttrycket "set käringen i kärrån å köör on ti körkan".

Färjan Elektra kör i isen
De ökade kontakterna till omvärlden har utjämnat dialekten, säger Anne-Maj Åberg Färjan Elektra kör i isen Bild: Lina Frisk / Yle vinter,Skärgård (musikstycke),färja,nagu

I sin undersökning tittade Anne-Maj Åberg på hur dialekten hade förändrats under tre generationer. En farfar född 1903, hans son född 1936 och sonsonen född 1977.

- Den äldsta talade traditionell dialekt, den mellersta varierade mellan dialekten och standardspråket. Ibland använde han hårt k då han sa kök och ibland standardvarianten. Den yngsta hade nästan helt övergått till standardspråk och använde bara ibland sådana drag som är karakteristiska för dialekten i Nagu. Det gällde ord som pilbågan, hungro och gåendes.

Bättre kommunikationer jämnar ut och löser upp dialekten

Språk förändras med nya generationer och nya samhällsförhållanden. Nya ord kommer in och gamla dör ut.

- Tidigare var Nagu ganska isolerat. Man rodde, rörde sig med häst och kärra och skulle sedan ta en båt för att komma härifrån. Nu går färjorna var femtonde minut till fastlandet. Dessutom kommer många impulser utifrån då det sommartid är tio gånger mera människor här än under vintern.

Anne-Maj Åberg hoppas i alla fall att dialekten inte ska dö ut helt. Dagens unga verkar också vara medvetna om att det finns en dialekt och att den kanske skulle vara värd att bevara.

På frågan om hon som språkmänniska hör att en människa är från Nagu då personen talar standardsvenska säger hon kanske, kanske inte.

- Kanske inte exakt från Nagu om det inte kommer det hårda k-ljudet. Men kanske att personen kommer från den här regionen på samma sätt som man hör då någon kommer från Åland, Nyland eller Österbotten. Jag tror inte ens att man behöver vara språkmänniska för att höra det.

I Nagu Hembygdsförening säger ordförande Mikael Aalto att man funderar på olika sätt att uppmärksamma och bevara dialekten.

- Ett första steg har vi tagit i och med att vi publicerade Anne-Maj Åbergs pro gradu i vårt senaste album. En möjlighet kunde vara att ge ut någon form av kalender med dialektord. Någonting ska vi nog komma på.

Kuckuvisan på gammal dialekt

Ole Svahnström brukar uppträda i olika sammanhang med Kuckuvisan som är en gammal sång på gammal Nagu dialekt.

- När jag var ung kunde man höra den här dialekten men ingen talar så här längre. Själv pratar jag nog någon blandning av dialekt och vanlig svenska, men mest går det nog på vanlig svenska.

Han tror att dialekten i Nagu är dömd att försvinna i och med att de yngre inte kan den. Men Kuckuvisan finns kvar med Nagudialektens alla särdrag.

"Undi kuckuträ har jag drömt en gang en ja vari, å tär sku ja få ynsk me tri ting
som jag heldst sku vild ha. Å ja tyckt att ja ynska som så:

Ja begär inga gull o he tu kan full int ge, å langt liv he vet einsamber Gud.
Så om tu kan kära kucku så sku ja begär en tu galar åt mej en brud."

Hela Kuckuvisans text

Undi kuckuträ har jag drömt en gang en ja vari, å tär sku ja få ynsk me tri ting
som jag heldst sku vild ha. Å ja tyckt att ja ynska som så:

Ja begär inga gull o he tu kan full int ge, å langt liv he vet einsamber Gud.
Så om tu kan kära kucku så sku ja begär en tu galar åt mej en brud.

Bakom berg o dal, bakom sjöar o hav finns en flicka som ja har så kär, så om du kan kära kucku så gal on åt meg, he e allt som jag nu begär.

Friarstromporna har ja å svägerskan fått. Inga vanliga strompsockor, men rikit tocko, som herrskape brukar i stan, å ja ha int fått märka dom än.

Bort om berg å dal, bort om sjöar å strand, flyg å knapel på fönstre å fråg om ho tar mej om ja tar stromporna på om jag gildas i gården ti måg.

Å tå som ja hadd sluta ti ynsk så tyckt ja en kucku bredd vingarna ut å flög opp mot skyn å ropa "kuckuu" å ja vakna å drömmin va slut.

He vart morgon och dager å i sydväst hörd jag kuckusom ropa kuckuu. Å ja låg o fundera så, visst för mig själv om he sku betyd nej helder jo.

Säj me tu som är lärderpå all sorters språk si no veit ja att tu kan förstaa fågelspråke om e sku betyd nej helder jo, om möjlit, freist få e ti jo

Kuckuvisan upptecknades på Sandö cirka 1960 av Henrik von Zweygbergk efter Martha Lindfors.

Läs också