Hoppa till huvudinnehåll

“Som en människa av ord föll jag handlöst” - här är era berättelser om kärlek som uppstod via språk

Ett kärleksbrev skrivet för hand intill ett kuvert adresserat till "älskling" på ett bord med rosor.
Språkpodden Näst sista ordet ville veta om det är möjligt att bli kär i någon på grund av hens språk. Era svar bevisar att det är möjligt - i bilden ser du ett utdrag ur en av berättelserna vi fick ta emot. Ett kärleksbrev skrivet för hand intill ett kuvert adresserat till "älskling" på ett bord med rosor. Bild: Frida Lönnroos kärlek,brev,brevväxling,näst sista ordet

Kan man bli kär utan att ha setts, för att någon uttrycker sig så underbart? Språkpodden Näst sista ordet fick in berättelser om språkbaserade förälskelser med både lyckliga och olyckliga slut. Vi presenterar här de tre vackraste berättelserna.

Valentindagen, vändagen eller alla hjärtans dag? Den enkla tumregeln är att Valentindagen firas i USA, vändagen (ystävänpäivä) i Finland och alla hjärtans dag i Sverige.

På svenska heter dagen officiellt alla hjärtans dag, men att tala om vändagen i vardagliga sammanhang är också okej i Svenskfinland.

Gemensamt för dagen (14.2) i alla länder är att skicka kort eller brev med hälsningar till en speciell vän.

Språkpodden Näst sista ordet frågade därför om någon i publiken har blivit förälskad tack vare skriftlig kommunikation eller hur en annan person använder språket?

Här kan du lyssna på veckans avsnitt av språkpodden där Sylvin och Jens Berg delar med sig också av sina egna erfarenheter. En av dem hittade sin partner via texter.

Vi fick en tre speciellt rörande berättelser - här presenterar vi dem i text.

Min tvillingsjäl?

En del av er skrev att kärleken hade uppstått via språket, men att det sedan tyvärr inte hade fungerat i praktiken.

För många år sedan, före appar fanns, nätdejtade jag.

Jag hade de mest underbara diskussioner med en man, gick och lade mig på tok för sent om kvällarna och kunde knappt sova för att jag var så lycklig över våra djupa, roliga och intressanta diskussioner, för att jag var så förälskad i vårt sätt att skriva till varandra och för att det kändes som om jag hittat en tvillingsjäl.

Vi bodde i olika delar av landet, men efter ett par veckor reste jag till hans hemtrakter och vi gick på dejt. Jag var så nervös före att jag höll på att gå i bitar.

Det var fint, om än inte himlastormande, att ses och jag kände mig lycklig över att ha träffat honom. Men efteråt chattade vi inte längre kvällarna igenom.

Min förälskelse i vårt sätt att skriva till varandra då i början, den förälskelsen kunde jag omvandla så att den började handla om hela hans person – inte bara om hans skriftspråk. Men jag tror att det inte gick på samma sätt för honom.

Visst försökte han, vi sågs flera gånger, reste kors och tvärs och hade någon form av förhållande. Han uttryckte ofta tvekan och jag höll på att ätas upp av rädslan för att han en dag skulle gå för gott och inte ångra sig. En dag hände det till slut.

Det har gått många år och jag lever lycklig med någon annan idag. Jag skulle aldrig byta ut honom mot mannen som fick mig att bli förälskad i våra diskussioner. Jag kan se att min nuvarande relation är så mycket stabilare, ärligare och tryggare.

Men ibland tänker jag sorgset på hur jag chattade med den andra mannen för många år sedan, hur han gjorde min värld ny och hur det kändes som om han såg mig och min kärlek till tankarna och orden när vi skrev till varandra.

Jag kan förstå varför jag som är en människa av ord föll så handlöst, och kanske är det så att han fanns i mitt liv för att jag skulle lära mig att det inte går att bygga ett förhållande på enbart ord – att handlingarna till och med kan vara viktigare i längden.

Av signaturen "Orden som själens spegel"

Långt hår och platåskor!

Vi träffades för 15 år sedan med hjälp av nätdejtingssajt. Jag, nuvarande frun, var den som hade annons ute.

Hade skrivit första gången i min annons att jag var finlandssvensk, fick myyyycket mindre svar än tidigare - ett svar var av en, som hade så perfekt svenska att jag var 100 % säker att han var finskspråkig som riktigt hade satsat.

(Han står här bredvid nu och säger att jag skall skriva "och jag blev imponerad av hur han sofistikerad han var och jag tänkt att det måste vara världens underbaraste karl").

Vi fortsatte mejlas och märkte att vi hade mycket gemensamt. Jag hade haft som kriterium att mannen skall vara längre än jag - och hör och häpna, han var just 1 cm längre än jag (vilket senare visade sig vara en försköning av sanningen, han var precis lika lång, men ville ha en chans ... )

Vi beslöt en träff uppe på taket av ett köpcentrum (jag ville träffas bland folk, om det skulle ha varit en skummis) - det var säkert -20 grader och där stod en typ i platåskor och en dunjacka som var så “bullig” att mannen inuti knappt syntes.

Vi hade en härlig träff och sedan fortsatte det tills denna dag, då vi varit 15 år tillsammans och förhoppningsvis fortsätter flera årtionden till. Senare har jag nog fått höra att jag i mina första kommentarer till systern min har sagt "oj nej, han hade långt hår och platåskor!!" - men det kommer jag inte ihåg.

Han e nog ganska härlig mannen min.

Av “Tove & Lasse”

Den ryske charmören

Den andra typen av berättelser handlar om hur man blivit charmad av hur någon talar eller använder språket. Man kanske dela in oss människor i sådana som antingen kan bli förälskade av texter eller av muntlig kommunikation?

Jag gick på en språkkurs i tyska i Berlin. Med på kursen fanns en rysk man. Han satt längre bak i klassen. När jag hörde honom prata första gången slog mitt hjärta några extra slag.

Det var det vackraste sättet att prata tyska som jag någonsin hört! Den ryska, mjuka intonationen slog igenom i det hårdare tyska språket... "darjuber", "juber alles" (dar über,
über alles). Att han dessutom hade en vacker, varm och manlig röst gjorde ju inte saken värre precis.

Jag var såld!

Vi var båda lyckligt gifta på var sitt håll, så det blev nog mera en hemlig och obesvarad förälskelse för min del. Men jag är glad att han var en av de duktigaste och flitigaste eleverna i vår grupp. Jag fick höra hans underbara tyska med rysk intonation varje dag under kursen.

Av signaturen “Tyska på ryska”

Vilken typ är du?

Är du en sådan som kan bli förälskad i någon utan att fysiskt ha träffat den andra? Är det i sådant fall via en text eller via ett samtal?

Språkexperten Jenny Sylvin ser stora fördelar med att bekanta sig med någon annan via texter.

– Den största fördelen är tempot, och att man måste formulera sig noggrant. Samtidigt är en chatt, eller varför inte sms, ändå så pass snabb att man kan upprätthålla ett samtal väldigt smidigt. Tempot gör att man till exempel lättare kan tala om också allvarligare ämnen, säger Jenny Sylvin.

Språkpodden Näst sista ordet publiceras varje söndag på Arenan och sänds i Yle Vega kl 12.03.

Läs också