Hoppa till huvudinnehåll

Svävande premiärdatum och en föreställning nedpackad i bilen – teaterbranschen kämpar på med hårda restriktioner

På scenen övar Jerry Wahlforss, Amanda Nyman och Daniela Franzell.
På Åbo Svenska teater är hemmapremiärens datum till föreställningen "Ken Ludwigs Baskerville - ett fall för Sherlock Holmes" fortfarande i luften. På scenen övar Jerry Wahlforss, Amanda Nyman och Daniela Franzell. På scenen övar Jerry Wahlforss, Amanda Nyman och Daniela Franzell. Bild: Lotta Green Åbo Svenska Teater

För frilansande teaterutövare har coronaåret inneburit idel kaos och framtiden är ett frågetecken. – Alla bara väntar, säger dockteaterkonstnären Jenni Rutanen.

Om man för ett ögonblick låter bli att tänka på att det fortfarande är coronatider, ligger det nästan litet av en apokalyptisk stämning över teatersalongen på Åbo Svenska Teater. Vi har samlats för ett presstillfälle om teaterföreställningen Ken Ludwigs Baskerville - ett fall för Sherlock Holmes, vars premiär har flyttats framåt redan två gånger.

Ur högtalarna strömmar modern musik, på scenen vandrar teaterchef Jukka Aaltonen av och an och i publiken sitter sju reportrar, alla naturligtvis med ansiktena gömda bakom masker.

Premiären skulle ha varit den 6 februari. Det datumet flyttades framåt till den 13 februari, vilket ströks och omskrevs till en så kallad personalpremiär med endast 10 personer i publiken. Som det ser ut nu, kommer Baskerville att ha publikpremiär på Alandica i Mariehamn den 3 mars, med 50 personer i publiken. Datumet för hemmapremiären i Åbo svävar fortfarande i luften.

– Att få mera tid till en produktion är inte en bra sak, säger teaterchef Jukka Aaltonen. Det är som att stå i startgroparna och vänta på ett startskott som aldrig kommer. Man tappar farten, det blir en energisvacka i skapandeprocessen. Det blir då regissörens uppgift att hålla pjäsens gnista levande.

Skådespelarna på ÅST:s scen verkar trots allt ta situationen med ro och poängterar att en framåtflyttad premiär också innebär att man har tid för att göra ytterligare justeringar och förbättringar i en pjäs.

– Ibland har man känslan av att allt inte riktigt sitter som det skall trots att premiären närmar sig, så på det viset är det inte helt fel med extra vecka, säger Amanda Nyman.

Att få mera tid till en produktion är inte en bra sak. Det är som att stå i startgroparna och vänta på ett startskott som aldrig kommer. Man tappar farten, det blir en energisvacka i skapandeprocessen.― Jukka Aaltonen, teaterchef på Åbo Svenska Teater

Även på marknadsföringssidan säger man att det kan vara positivt att få tid till att ögna igenom saker en extra gång.

– Samtidigt är det viktigt att ha ett tydligt slut på en process, fortsätter Samuel Karlsson. Det är viktigt med något slags mål i sikte, så att man inte övar i all evighet.

Regissören Ville Sandqvist framhåller att det är viktigt att hålla föreställningen vid liv, trots att det inte finns någon större publik att uppföra den för. Det gör man genom att antingen öva igenom eller uppföra pjäsen för en mindre arbetsgrupp minst en gång i veckan.

Publiken oerhört viktig

Själva Baskerville är en lekfull föreställning med flera olika nivåer. Skådespelarna spelar en handfull olika roller, samtidigt som alla utom huvudrollsinnehavaren Daniela Franzell också turvis intar rollen som Watson.

Utöver det finns opera- och musikalinslag, dansnummer, pompösa orkesterarrangemang och en storslagen slutshow.

– Det här är en pjäs som jag verkligen skulle villa spela för en stor publik, säger Jerry Wahlforss. Visst vill man ju spela varje pjäs för så många människor som möjligt, men just den här pjäsen skulle verkligen vinna på att ha en större publik.

Franzell instämmer.

– Publiken är som ett extra rytmelement, en oerhört viktig del av föreställningen. När publiken är närvarande och reagerar på vad som händer på scenen, fungerar publiken nästan som en extra orkester, säger hon.

Samtidigt som teatrarna landet över tampas med ständigt föränderliga restriktioner, håller restauranger och köpcentrum i de flesta fall öppet som liksom förr.

– Visst känns det helt tokigt att gå hem från en repetition till en föreställning som man inte vet när man får uppföra, och samtidigt se att krogarna är fullpackade, säger Wahlforss.

– En galen påföljd till det, kan vara att man börjar tycka illa om restaurangbranschen fast man egentligen inte vill det, inflikar Franzell. Branscherna ställs emot varandra, och det är aldrig bra.

Karlsson påpekar att det uppkommer ett slags moraliskt dilemma när det man jobbar med uttryckligen handlar om att få folk att samlas.

– Ibland kan jag känna mig oerhört skyldig och som att jag inte borde stå här på scenen utan mask.

Han poängterar dock att coronarestriktionerna bland teaterutövare har drabbat frilansande skådespelare värst och känner sig privilegierad som har ett anställningsförhållande där han får stå på scen utan att behöva vara orolig.

Frilansare jobbar ofta gratis

En av de frilansande inom teaterbranschen är dockteaterkonstnären Jenni Rutanen. För henne har coronaåret inneburit idel kaos och osäkerhet. När de större teaterhusen gick in för restriktioner och säkerhetsavstånd, innebar det också att frilansarnas gästföreställningar på deras mindre scener inhiberades.

Även hela europaturnéer lades på is.

– För oss som inte är bundna till en viss scen är biljettintäkterna oerhört viktiga. Det gjorda jobbets lön visar sig först när föreställningarna är över och man delar på det som finns, säger Rutanen.

Därmed drabbar publikrestriktionerna de frilansande teaterutövarna extra hårt.

– Ibland har någon tur och får sin inkomst säkrad genom ett arbetsstipendium, och ibland finns det en minimal lön att dela ut. Men alltför ofta har det visat sig att vi helt enkelt har jobbat gratis.

På bilden syns den frilansande dockteaterkonstnären Jenni Rutanen.
För den frilansande dockteaterkonstnären Jenni Rutanen har coronaåret inneburit idel kaos. På bilden syns den frilansande dockteaterkonstnären Jenni Rutanen. Bild: Lotta Green kulturarbetare

Rutanen berättar att mängden arbetslösa frilansare just nu är enorm. Coronastöd för uteblivna biljettintäkter finns att söka, men antalet sökande är alltid fler än det finns medel att dela ut.

– Att ett teaterprojekt skjuts framåt, betyder också att det eventuellt krockar med ett annat som man har kommit överens om att göra med någon annan arbetsgrupp. Det ställer till med en massa problem då det inte bara handlar om människor, utan också om exempelvis lokaler som man har kommit överens om att hyra.

Fullpackad bil väntade i källaren

– I november satt jag i bilen och lyssnade på ett pressmeddelande om kommande restriktioner, medan vi var på väg till Helsingfors med en föreställning. I flera dagar stod bilen fullpackad med hela föreställningens rekvisita i källaren, i väntan på klartecken om vi skulle få sätta upp pjäsen eller inte, säger Rutanen.

Teknikern satt hemma, ovetande om han skulle jobba eller inte, och samtidigt ringde folk som hade bokat biljetter och undrade hur det skulle bli med dem.

Teatergruppen beslöt sig för att trots allt hålla ett par föreställningar för en minimal publik och man gick noga igenom hur man skulle kunna säkra publikens trygghet. Av säkerhetsskäl undvek Rutanen också att använda kollektiva färdmedel och gick istället till och från jobbet.

– I slutändan kom bara hälften av de som hade bokat biljetter. Samtidigt var det Black Friday i grannkvarteret och människomassorna trängdes. I sådana stunder blir det uppenbart att något inte står rätt till.

Jenni Rutanens dockor i föreställningen Leda på Åbo stadsteater.
Jenni Rutanens dockor i föreställningen Leda på Åbo stadsteater. Jenni Rutanens dockor i föreställningen Leda på Åbo stadsteater. Bild: Jesper Dolgov dockteater

Då premiärdatum gång på gång har skjutits upp har många sett streaming som en möjlighet, men streamandet kräver trots allt andra former av förberedelser som inte alltid fungerar för alla föreställningar.

– Alla bara väntar. Just nu väntar vi på att få höra om ett av de största dockteaterevenemangen kommer att arrangeras i Frankrike i höst eller inte, säger Rutanen.

Hon tror att både publik och teaterutövare saknar varandra lika mycket.

– Förhoppningsvis får vi åter samlas kring våra favoritsysslor i slutändan.

Läs också