Hoppa till huvudinnehåll

Unga allt mindre nöjda med livet sedan pandemins utbrott: "Vänkretsen har blivit jättemycket mindre"

Två flickor med långt hår sitter med ryggen mot kameran på en bänk på köpcentret Tripla i Helsingfors.
Unga kvinnor och flickor mår sämst i pandemitider, visar en ny rapport. Två flickor med långt hår sitter med ryggen mot kameran på en bänk på köpcentret Tripla i Helsingfors. Bild: Ronnie Holmberg / Yle mental hälsa,psykiska problem,ungdomar,Barn och ungdom,flickor

En färsk rapport från Föreningen för ungdomsforskning (Nuorisotutkimusseura) visar att unga är missnöjda med livet. Speciellt unga kvinnor är mindre nöjda – skolvitsordet för hur nöjda flickor och unga kvinnor är har sjunkit med nästan ett heltal sedan pandemin började.

Rapporten visar inte att enskilda restriktioner skulle ligga bakom det ökade missnöjet och illamåendet, men ensamhet har seglat upp i en central roll. Det vittnar många stödföreningar om.

Ida Holappa, studerande på yrkesinstitutet Prakticum i Helsingfors, säger att det sociala umgänget krympt rejält det senaste året.

– Det är mycket svårare att hålla kontakt med folk, då man inte träffar människor i skolan. Min vänkrets har blivit jättemycket mindre nu då man bara träffar få personer.

Holappa säger att också studierna och livet efter examen är en källa till stress. Då sommarjobbssituationen också är osäker bidrar det till den allmänna frustrationen.

Samtidigt tror hon att sociala medier gör det möjligt att ha ens lite kontakt med folk, och att många unga inte egentligen är mindre sociala än tidigare.

Rapporten visar också att en del unga inte mår sämre på grund av coronans effekter, men det är ändå en hel del som är mindre nöjda.

Unga vuxna och låginkomsttagare mest missnöjda

I rapporten, som granskat hur nöjda personer mellan 12 och 25 är och jämfört det med siffror från en ungdomsbarometer från innan pandemin, framgår det att 12–14-åringar inte ser lika mörkt på läget som äldre i undersökningen.

15–19-åringar och 20-plussare är mer missnöjda, och värst känner sig kvinnor mellan 20 och 25. Kvinnor och flickor är överlag mindre nöjda med livet än män och pojkar.

Då deltagare ger skolvitsord åt hur nöjda de är med livet, blir medeltalet för kvinnor och flickor mellan 12 och 25 mellan 7,7 och 7,8. Pojkarnas och männens medeltal är 8,2.

Det här kan jämföras med att kvinnorna innan pandemin gav ett medeltal på 8,5 och männen ett medeltal på närmare 8,6.

Låginkomsttagare eller unga i familjer med låg inkomst mår också betydligt sämre än andra. Medeltalet för höginkomsttagare är 8,6 medan medeltalet för låginkomsttagare är 7,5.

Unga på landet mår bättre än unga i städerna, och svenskspråkiga marginellt sämre än finskspråkiga. Personer med ett annat modersmål än finska och svenska är mer missnöjda än de förstnämnda, ett halvt vitsord missnöjdare.

Ensamhet en källa till ångest

Rapporten misslyckas med att hitta en specifik orsak till det ökade missnöjet. Bland coronarestriktionerna påverkar de vingklippta fritidsaktiviteterna, stängda biografer och bibliotek och stängda ungdomsutrymmen lika mycket, men de verkar inte ensamt ligga bakom missnöjet.

Institutet för hälsa och välfärd ska ta över stafettpinnen och forska vidare i orsakerna bakom missnöjet och skillnaderna mellan olika grupper, skriver författarna Jenni Lahtinen och Sami Myllyniemi i rapporten.

Det blir tungt att upprätthålla sin vardag på ett sätt som känns ganska ensamt

Men på föreningar och organisationer som jobbar och pratar med unga vet man redan en del om vad unga behöver stöd med. Till de vanligaste sakerna hör ångest, stress och ensamhet.

Charlotte Wieliczko är teamansvarig och krisarbetare på Krisjouren för unga vid Helsingforsmission, som flyttat största delen av sina stödtjänster till internet på grund av pandemin. Organisationen erbjuder bland annat samtalsstöd för unga mellan 12 och 29, en tjänst som tidigare skedde ansikte mot ansikte.

Att det mesta av samtalen nu sker på distans har medfört en del förändringar, men vad unga behöver stöd med har inte förändrats trots coronakrisen.

– Själva temana har inte ändrat drastiskt om man jämför med före pandemin. Vissa teman har varit starka redan innan pandemin, till exempel ångest och nedstämdhet, känslor av otillräcklighet och också ensamhet, säger Wieliczko.

– Under coronatiden har vissa teman förstärkts, unga talar tydligare och mera om ensamheten och det är kanske mera en känsla av isolering, att man inte kan träffa andra.

Charlotte Wieliczko, krisarbetare på Helsingforsmission står i ett snöigt landskap.
Charlotte Wieliczko på Helsingforsmission berättar att unga behöver prata om ångest och ensamhet. Charlotte Wieliczko, krisarbetare på Helsingforsmission står i ett snöigt landskap. Bild: Yle / Hanna Othman porträtt,charlotte wieliczko

Wieliczko säger att ensamhet nog har varit ett vanligt samtalsämne även innan pandemin, då speciellt i form av emotionell ensamhet, och brist på människor man kan vara sig själv omkring eller över huvud taget prata öppet med.

– Det som mer och mer har börjat synas under coronaåret är att många är jättetrötta. Trötta på att varje dag ser likadan ut som den andra, trötta på att motivera sig och ta ansvar för allt som behöver göra. Det blir tungt att upprätthålla sin vardag på ett sätt som känns ganska ensamt, säger Wieliczko.

Att de yngsta i den nya rapporten inte verkar ha drabbats lika hårt som unga i åldrarna 15–25 kan hon förstå. Då man börjar andra eller tredje stadiets utbildning eller ett nytt jobb är det ofta viktigt att få vara fysiskt närvarande. Man vill lära känna sin nya arena och knyta relationer, och det finns på flera håll viktiga ritualer för nykomlingar på till exempel gymnasiet eller på högskolan.

– Det är jättetungt att inte få vara med på sådana saker som annars skulle vara viktiga i det här livsskedet. Att få vara borta hemifrån och träffa vänner, spendera tid på den skola man studerar vid eller sitt nya jobb. Det är viktiga saker som händer utanför hemmet men nu har många unga blivit fast där hemma och kan inte ta de här stegen som annars skulle vara aktuella, säger Wieliczko.

Helsingforsmissions tjänster användes mer förra året än tidigare år, och utöver samtalsstödet finns organisationen även på sociala medier och deltar i stödchattar. Även personer i närrelationer kan söka sig till samtalstjänsten, det vill säga partners eller familjemedlemmar.

"De som redan tidigare haft det jobbigt har det ännu jobbigare"

Även på Stationens barn har ensamhet och bristen på sociala sammanhang märkts, säger Gabriela Langinauer, organisationens projekt- och utbildningsplanerare.

– Skolmotivation har också varit något många tampas med, och överlag oro har vi märkt av mera. Speciellt sådana som redan tidigare haft det jobbigt så märker man att de har det ännu jobbigare, säger Langinauer.

Att det förekommit mer oroligheter bland unga i skolor och på fritiden tror Langinauer att har en koppling till den minskade närvaron av vuxna. Coronan har flyttat de flesta förebyggande tjänsterna till internet vilket betyder färre vuxna i ungas vardag.

– Det är viktigt att det finns rutiner i vardagen, och nu när de har luckrats upp och man inte vet vart situationen är på väg och det har pågått länge, så det är klart att allt det här påverkar.

Rättelse 16.2 klockan 11:15: i brödtextens nionde stycke stod tidigare felaktigt att åldersgaffeln som undersökts var 12-29, då den de facto slutade vid 25. I ungdomsbarometern är den övre åldern 29, men detta är inte ungdomsbarometern.

Läs också