Hoppa till huvudinnehåll

“Jag tog det personligt när jag inte kunde trösta mina barn” – ni berättar vad ni överraskades av som pappor

Pappan står vid spisen med en baby i bärsele medan ett litet äldre barn leker i bakgrunden.
Podden Föräldrasnack frågade er hur ni upplevt livet som pappa. Ni var många som skrev om hur förvånade ni var över tröttheten som drabbar en småbarnsförälder. Pappan står vid spisen med en baby i bärsele medan ett litet äldre barn leker i bakgrunden. Bild: Rebecka Hägert föräldraskap,jämställdhet,Föräldrasnack med Carro och Rebecka

Ledsen när bara mamma duger, trötthet men också fina relationer. Ni var många som hörde av er när podden Föräldrasnack frågade hur du som pappa har upplevt föräldraskapet. Här är några av era berättelser.

Podden Föräldrasnack ville veta hur livet som pappa blev jämfört med era förväntningar – vad ni överraskats och förvånats av, eller vad som blev exakt som ni föreställt er.

Lyssna på veckans avsnitt för att höra Rebeckas man Jim kommentera några av era berättelser.

Alla skriver ni om kärleken till era barn och hur det överträffat era förväntningar. Många av er berättar om hur relationen blev speciellt nära när ni tagit ut föräldraledighet och fått en chans att bygga en privat relation på ett annat sätt än vid sidan av ett heltidsjobb.

Tabu att känna ånger

Ni är också några som berättar hur förvånade ni var över att känna er sårade när bara mamma duger som tröst – något ni inte hade föreställt er att ni skulle känna. Ni berättar också om mer tabubelagda känslor som ånger i perioder av allvarlig sömnlöshet med kolikbarn.

En annan gemensam nämnare är att föräldraskapet lett till att ni granskat er själva noggrannare och funderat på er själva som förebilder.

Det här har fungerat som en uppmuntran att jobba mera på er själva och en del har också sökt hjälp i form av terapi eller rådgivning. Det här främst för att jobba på egenskaper ni ärvt av era egna föräldrar och som ni inte velat föra vidare till era barn.

Här listar vi nu sju brev om vad som präglat ert föräldraskap, antingen i form av överraskning, förvåning eller insikt.

Överraskades av kraftansträngningen

Ni var många som skrev om hur ni blev ställda av tröttheten som småbarnsförälder och att det inte var något ni kunnat förbereda er på.

Det jag inte var beredd på var hur tunga dom första åren var.
Som pappa var det svårt medan barnen var under 2 år när de var
jätteberoende av sin mamma. Även senare har funnits perioder när bara mamma duger.

Att det gick så var säkert delvis på grund av att jag inte utnyttjade så mycket av pappaledigheten som jag kunnat. Dels får jag väl medge att det var skönt att kunna jobba och koppla bort, men först och främst var det inte ekonomiskt försvarbart med tanke på att jag tjänar betydligt mer än min fru.

Om man på riktigt vill att folk ska ta ut mer pappaledighet borde man få 100 procent ersättning av lönen.

I synnerhet med tanke på bostadspriserna i Helsingfors så spelar ett antal hundra euro per månad ganska stor roll när det kommer till amorteringar på lån och så vidare.

Numera går det för det mesta som på räls men en sak jag ändå saknar är tystnad. Inte krogkvällar, fester eller annat, utan att helt enkelt kunna få lite lugn och ro. Barn har varken volymknappar eller filter.

jag har saknat mera egentid med frun när vi inte har möjlighet att lämna barnen hos vänner eller mor- och farföräldrar. Jag har lovat mig själv att om jag får barnbarn så får dom komma och bo hos oss precis när som helst.

Signatur: Trött

Jag har överraskats av att vara så trött.

Vår son föddes 4 veckor tidigt och första tiden handlade bara om att få upp hans kroppsvikt. Vi sov cirka 3–4 timmar och jag kommer ärligt talat inte ihåg vad jag gjorde på jobbet.

Det positiva med att få barn var att min sambos relation växte till oss mycket. Vi har lärt oss prioritera saker bättre.

Måste säga att det inte finns något bättre än att bli pappa – men det är ett 24/7 arbete. Det är ändå värt det.

Signatur: Tobias althoff

Jag fick barn som lite äldre när de flesta av mina vänner och bekanta redan hade barn.

Både frugan och jag förberedde oss genom att "vara beredda på allt", och samtidigt inte förvänta oss någonting - eftersom det inte går att förbereda sig på hur just ens eget barn kommer att vara eller hur man själv reagerar på situationen.

En dag i taget, och nu 3½ år senare tycker vi att det har gått för
lätt... Kanske just för att vi hade hört så mycket och var beredd på det
mesta?

Det ska då påpekas att vi båda två är engagerade i uppfostran, har stabil ekonomi, och vi har endast ett barn.

Kan omöjligt sätta oss in hur det är att ha flera barn, eller att vara ensamstående förälder – ni är verkliga hjältar!

Signatur: Marcus

Relationen det finaste och positiva överraskningar

Mina barn är mitt allt sedan den dagen de föddes. Tvillingarna, som de är, ser jag på grund av separationen nu bara varannan vecka.

Veckorna utan dem försöker jag hitta på sysselsättning men känner mig tom utan dem. Vardag och rutiner med barnen är nog det finaste som finns.

Barnen är det bästa som hänt mig och jag önskar jag får leva länge för att få gå vid deras sida även som vuxna individer.

Signatur: Separerad och tom varannan vecka

Lite förvånad blev jag nog att jag så många gånger tog det
personligt när jag inte kunde trösta våra barn när de var under 3 års
åldern.

Signatur: Bara mamma som dög

Minns mycket tydligt när frun väckte mig med positivt test för fem år sen. Min första reaktion var jag skräckslagen trots att jag i allra högsta grad varit med vid tillverkningen.

Första 10 månaderna som pappa var en total dimma i sömnlöshet och emellanåt nästan ånger (kolikbarn) och jag tänkte ofta att allt detta hade man ju klarat sig utan.

När någon utomstående frågade svarade jag bara "tungt ... men det ger ju så mycket" trots att jag inte alls "fick" ut något av att vara pappa.

När dottern var 10 månader slutförde mamman sina studier med slutarbete + praktik.

Jag tog ut min två månader pappaledighet. Det kom att bli en av de bästa perioder i mitt liv!

Hon utvecklades och jag fick vara med hela tiden, långa sjalpromenader och fantastisk pappa-dotter kvalitetstid i
sandlådan gjorde att vi har en fantastisk relation idag.

Lite samma upplevelse kring lillasyster, mycket svag relation tills jag tog mig tid att vara pappaledig och mamman började jobba fick jag en nära relation till henne.

Signatur: Stolt tvåbarnsfar 28

Jag minns att någon sa åt mig före vi fick barn att man som pappa inte egentligen har någon uppgift det första året utan att då är det bara mamma som gäller.

Detta är ju något som inte alls stämmer och jag känner verkligen att jag haft en lika viktig uppgift som mamman.

En annan sak är att jag trodde man inte skulle ha tid med fritidsintressen, men det går ju visst att fixa med lite planering.

Signatur: Mjuktuff

Föräldraskapet en chans att rannsaka sig själv

Innan jag blev pappa hade jag tänkt mycket på min egen
barndom: Vad vill jag ta med mig från min egen fars föräldraskap och vad vill jag absolut inte föra vidare? Listan var lång på det senare.

Jag jobbade hårt för att hålla min bestämda linje och sa till min då ännu bara flickvän, att om jag blir som min egen pappa var, då måste hon säga till. Så länge barnen var små gick det fint.

Men med tiden och när barnen blev äldre så smög sig min egen fars tendenser fram i mitt faderskap.

Besvikelsen var stor den dagen min fru satte sig ner och sa att hon måste hålla vad hon lovade: ”Du beter dig som din pappa gjorde”.

I stället för att bli upprörd så var det en lättnad att höra det klart
och tydligt. Jag visste ju att det hade smugit sig på men inte i vilken
grad, det var ju under flera års tid.

Jag började i familjerådgivning och har idag en mycket mer respektfull, öppen och kärleksfull inställning till mina barn. Vilket var precis det min pappa inte hade till mig.

Signatur: Inte som min egen far

Jag hade inga speciella förväntningar men hoppades på att inte få ett barn med kolik, då man har hört skräckhistorier om såna fall och då föräldrarna inte får sova något.

Barnen kräver mycket uppmärksamhet och tid, och många funderar väl också ibland att är det värt att vara pappa. Jag säger alltid att det inte finns något bättre än att vara pappa.

Det kan vara jobbigt ibland men i slutändan är det ändå värt det.

Man tänker också på vad man själv gör som förebild, t.ex. rökningen har jag avslutat för min hälsa men också för att jag inte vill min pojke ska börja med samma elände.

Man blir bra på att planera saker och användning av tiden. Just nu jobbar jag och gör skola på sidan om men i sommar då skolan är färdig vill jag ge pojken mera tillsammans tid med mig och familjen förstås.

Signatur: AG

Familj

Till Buu-klubben
Till Hajbo
Till MGP