Hoppa till huvudinnehåll

Många unga isolerar sig och mår allt sämre under coronapandemin: "Speciellt de högpresterande eleverna har nu tappat hoppet"

En ensam pojke sitter lutad mot en vägg med huvudet mot knäna.
Många unga mår dåligt och har isolerat sig allt mer på grund av de restriktioner coronapandemin lett till. En ensam pojke sitter lutad mot en vägg med huvudet mot knäna. Bild: Mostphotos pojkar,mobbning,mental hälsa,psykiatrisk vård,ungdomar,depression,problem,ungdomsarbete,ensamhet,psykiskt välbefinnande,barnmisshandel,ledsen

Flera undersökningar rapporterar nu att många unga mår allt sämre och att många isolerat sig under coronapandemin. Även skolpsykologerna har märkt att allt fler unga mår dåligt under pandemin. Speciellt de högpresterande eleverna börjar ge upp hoppet.

Unga som blir utslagna ur samhället, och som inte längre går att nå, riskerar att bli marginaliserade på lång sikt. Och det här kan få svåra konsekvenser både för den unga och för samhället överlag.

Även Nina Forsten-Lindman, skolpsykolog vid Pargas stad, har märkt av det ökande illamåendet hos de unga i staden.

- På våren märkte man inte så mycket eftersom de som mådde sämst fick ha närundervisning. Men på hösten började problemen. Speciellt de högpresterande eleverna som överlag klarat sig bra har nu tappat hoppet. De sitter hemma i sitt rum och känner att allt är meningslöst. En del av dem har till och med börjat skada sig själva. Dem är jag jättebekymrad över, säger Forsten-Lindman.

Eftersom fritidsintressen och relationerna till vänner och andra närstående begränsats blir många ungdomar ensamma med sina tankar. Många av de högpresterande eleverna tar själva kontakt med vården eftersom de inte vill oroa sina föräldrar.

- Delvis kan man ju försöka uppmuntra att har de ännu några fritidsintressen som går att göra och om de kan hitta något som känns meningsfullt i vardagen. Något som också kommit fram är vikten av mor- och farföräldrar och att de är den trygga punkten. De har alltid tid och orkar lyssna och där får jag vara liten och behöver inte prestera, säger Forsten-Lindman.

Ljushårig kvinna med ett mumin mjukisdjur.
Nina Forsten-Lindman tycker det är viktigt att ge de unga hopp om att allt kommer att bli bra. Ljushårig kvinna med ett mumin mjukisdjur. Bild: Carmela Johansson/Yle personer,skolpsykolog i pargas

Samarbetet med barnpsykiatrin har försämrats efter flytten till Åbo

Som skolpsykolog i Pargas ansvarar Forsten-Lindman för 1 000 elever. Forsten-Lindman medger att det förstås är en utmaning att nå alla elever och hon uppskattar att hon haft en närmare kontakt med ungefär hälften av eleverna. Oftast handlar det om elever som personal eller föräldrar har varit oroade för, men det händer också att eleverna själv tar kontakt och säger att de vill prata.

- Jag ser det som väldigt viktigt att jag åker ut till skolorna och träffar eleverna. Det går helt enkelt inte att nå dem på samma sätt via datorer eller distansmöten. Men känslorna är förstås svårare att uppfatta med munskydd, säger Forsten-Lindman.

Som skolpsykolog är Forsten-Lindmans uppgift att utvärdera vilken hjälp eleven behöver och sedan skicka eleven vidare till rätt instans. Överlag fungerar samarbetet mellan olika instanser bra, men samarbetet med barnpsykiatrin har blivit sämre efter att polikliniken flyttade till Åbo.

- Vi hade tidigare jättebra samarbete med barn- och ungdomspsykiatrin då de fanns intill hälsocentralen. Vi besökte dem med familjerna och de besökte skolorna. Men tyvärr har samarbetet försämrats efter flytten. Efter att pandemin kom har de inte besökt Pargas särskilt mycket. Så jag hoppas att vi igen skulle få mera resurser hit till Pargas för det är jätteviktigt att stödet finns på nära håll, säger Forsten-Lindman.

Stödpersoner har en viktig roll

Även stödpersoner är ett viktigt stöd för att ångesten inte ska ta över.

Forsten-Lindman är även psykolog för FC Inters fotbollsförening, där det finns 600 unga spelare. Många av FC Inters unga har påverkats av pandemin och att verksamheten är begränsad. Men i föreningen finns det ett stödprojekt där de äldre juniorerna fungerar som stödpersoner för de yngre spelarna. Och det här har varit en positiv möjlighet för de unga att tala om sina känslor.

De ungdomar som oroar Forsten-Lindman mest är de unga som helt verkar ha tappat hoppet och hatar allt.

- Jag ser det som jätteviktigt att vi kan hjälpa de personerna att hitta livsglädjen igen innan de skadar någon eller skadar sig själva. Där tror jag att stödpersoner som kan komma och dra med dem någonstans kan ha en stor inverkan.

Överlag är det viktigt att hjälpa de unga att hitta något att engagera sig i och kämpa för, som exempelvis klimatfrågor och mänskliga rättigheter.

Även djurterapi som att gå ut med en hund eller att gå till stallet och rida kan vara ett bra sätt att få kontakt med barn och unga som mår dåligt.

Viktigt att reagera om man ser att någon mår dåligt

Forsten-Lindman tycker att både barnomsorgen och många andra organisationer i Pargas gör ett bra jobb. Men samtidigt är det viktigt att också privatpersoner ser och reagerar. Alltid behövs det inte göra en barnskyddsanmälan utan det räcker med en orosanmälan, så att familjen kan få hjälp på sina egna villkor.

Du nämnde redan tidigare att det behövs mera resurser. Vad skulle du önska för att den här bördan skulle bli lättare att bära?

- Jag har länge hoppats på att vi skulle få psykiatriska sjukskötare till skolan, precis som det finns i många skolor i Åbo. När barnpsykiatrin ännu fanns i Pargas kom de ofta på besök till skolorna. Det skulle vara jättebra att upprätthålla den här kontakten, så att när någon börjar må dåligt kan den psykiatriska sjukskötaren vara där. Det är jätteviktigt att förbättra samarbetet med psykiatrin så att ingen blir bortglömd eller faller mellan stolarna, säger Forstén-Lindman.

Läs också