Hoppa till huvudinnehåll

Ojämlikt beviljad färdtjänst i Svenskfinland, dessutom brister i rättssäkerheten: “Jag känner mig som en brottsling som måste bevakas”

Ethel Storsjö har nekats färstjänst av Raseborgs stad
Ethel Storsjö har nekats färdtjänst av Raseborgs stad. Ethel Storsjö har nekats färstjänst av Raseborgs stad Bild: YLE Axel Rappe Färdtjänst

Reglerna för att få färdtjänst varierar stort mellan kommuner i Svenskfinland. Det visar Svenska Yles kartläggning. Dessutom förekommer det brister i beslutsprocesserna. I vissa fall är rättssäkerheten hotad.

En svår fråga för kommunerna är var gränsen för normalt åldrande och gravt handikapp ska dras.

Ethel Storsjö, 90 år, fråntogs sin färdtjänst 2019. Raseborgs stad ansåg att hon inte längre hade ett gravt funktionshinder. Hon ansökte i fjol om att ånyo få färdtjänst men staden vidhåller att hon inte behöver den.

Ethel har mycket svårt att röra sig och måste ha hjälp av sin granne för att komma ut.

– Hon hjälper med påklädningen och hon ser till att jag kommer ner för trappan.

Ethels fall har uppmärksammats stort av tidningen Västra Nyland. Vi kan nu visa att Ethel inte är ensam, utan att problem med att beviljas färdtjänst förekommer i samtliga kommuner i Svenskfinland.

Iakttagelser av Ethel på stan

Det som främst avviker i Ethels fall är att handikappenheten, enligt den e-post som läckt ut till media, gått ut med en uppmaning till personalen att de gärna ska meddela om de ser Ethel Storsjö röra sig ute på stan.

– Jag visste inte ens i början att de gjorde det. Jag känner mig som en brottsling som måste bevakas, berättar Ethel.

I stadens beslut står det att ”handikappservicen har blivit informerad om att Storsjö regelbundet ses promenera ute i Karis”

Att hon rör sig med rollator och följeslagare framgår inte av beslutet.

Brister i rättssäkerheten

Ulrika Krook är jurist och undervisar i social- och hälsovårdsrätt vid Svenska social och kommunalhögskolan i Helsingfors. Hon påpekar att man har använt iakttagelser, som beslutsunderlag och att dessa delvis inte finns antecknade. Framförallt har de inte delgetts Ethel före det negativa beslutet.

- Någonstans här brister rättssäkerheten då inte Ethel och hennes närstående hörts gällande detta avgörande beslutsunderlag före beslutet tagits.

Ulrika Krook, jursit och universitetslärare poserar i en blå kavaj vid Svenska social- och kommunalhögskolan. Det är vinter utanför fönstren, hon ser bestämd ut.
Urika Krook, universitetslärare vid Svenska social- och kommunalhögskolan, påtalar brister i rättsskyddet. Ulrika Krook, jursit och universitetslärare poserar i en blå kavaj vid Svenska social- och kommunalhögskolan. Det är vinter utanför fönstren, hon ser bestämd ut. Bild: Yle / Axel Rappe

Med andra ord har det inte informerats öppet om att man använder iakttagelser.

Förutom brister i rättssäkerheten för Ulrika Krook fram att det också kan vara fråga om att staden har kränkt Ethel Storsjös privatliv.

Hon hänvisar till ett beslut i Europadomstolen som ansåg att ägarna till en affär överträtt rätten till privatliv när personalen kameraövervakades utan deras kännedom.

Elias Vartio, juridiskt ombud på Samarbetsförbundet kring funktionshinder, poängterar att all inskränkning i privatlivet bör baseras på lag och ha en legitim grund.

– Förfarandet att uppmana tjänstemän att bevaka en individuell klient tillhör inte ett demokratiskt samhälle.

Staden har tystnadsplikt

Raseborgs stads social och hälsovårdsdirektör Benita Öberg vill inte kommentera:

– Vi kan inte bryta vår tystnadsplikt eller överhuvudtaget kommentera fast det skulle skrivas vad som helst och fast vi skulle vilja säga vilka åsikter som helst.

Enligt Samarbetsförbundet kring funktionshinder är det också fråga om tillit. Att Ethel ska kunna lita på myndigheterna att de handlar enligt lagen och att hon behandlas på jämlika grunder.

Partisk eller opartisk behandling?

Det har dock kommit fram att en av dem som gett information om Ethel är medlem i sektionen för klientärenden. Så hur opartisk har behandlingen av Ethel varit?

– Jag kommenterar inte direkta klientfall säger Raseborgs stads social- och hälsovårdsdirektör Benita Öberg.

Raseborgs social- och hälsovårdsdirektör Benita Öberg vill inte kommentera något fall.
Benita Öberg, Raseborgs social- och hälsovårdsdirektör, vill inte kommentera enskilda fall. Raseborgs social- och hälsovårdsdirektör Benita Öberg vill inte kommentera något fall. Bild: YLE Axel Rappe färdtjänst

Karin Cederlöf som är Ethels barnbarn och nyligen färdig jurist har i sin pro gradu studerat gränsdragningen mellan normalt åldrande och funktionshinder ur en människorättssynvinkel.

– Min uppfattning är den att vissa kommuner vill spara på den här servicen och där är det äldre med funktionshinder som har hamnat i kläm.

Normalt åldrande ställer till det

Enligt lagen får det inte förekomma några åldersgränser men nedsatt funktionsförmåga på grund av åldrandet ger i sig inte rätt till färdtjänst. Det har Högsta förvaltningsdomstolen slagit fast.

Det är helhetsbedömningen som ska avgöra om personer kan få färdtjänst eller inte.

Men att dra gränsen mellan normalt åldrande och gravt funktionshinder är svårt.

– Det svårt också för oss jurister som har lång erfarenhet av den här sektorn säger Ulrika Krook.

Några fall av normalt åldrande

I vår kartläggning kommer det fram att fyra kommuner hänvisar till att personer fått avslag på sin ansökan om färdtjänst på grund av normalt åldrande.

Det är fråga om enstaka fall men här avviker Pargas stad som uppgav i enkäten att det görs några negativa beslut per år på grund av normalt åldrande.

– Men åldern i sig är inte enda orsaken, förklarar Heidi Ulriksson socialservicechef vid Pargas stad.

Det har kommit nekande beslut om den sökandes hälsotillstånd och rörelseförmåga inte är särskilt avvikande jämfört med andra i samma ålder och som anses huvudsakligen höra till normalt åldrande.

Men det är alltid fråga om en helhetsbedömning som görs utifrån flera faktorer, poängterar Heidi Ulriksson.

Gränserna blir enligt Ulriksson som mest otydliga när det är fråga om äldre med rollator eller käppar och hur den äldre klarar av kollektivtrafiken.

– Men här tas också andra faktorer i beaktande som balans och kraften i händerna.

Det här gör ju att det blir väldigt ojämlikt i vårt land. Alltså vi har otroliga variationer på det här.― Ulrika Krook, jurist

Flera brister i beslutsprocessen

Det finns många brister i kommunernas hantering av äldreservicen, påpekar Ulrika Krook. Det är fråga om kommunens beslutsprocesser, det juridiska ansvaret och:

– Man är inte medveten om att kommunen ska göra serviceplaner och att man ska motivera beslut.

En helhetsbedömning av den sökandes funktionsförmåga eller funktionsnedsättning och individuella situation görs innan beslut fattas.

Personens och ibland närståendes beskrivning samt expertutlåtanden som läkarintyg och fysioterapeututlåtanden ligger som grund här men om det är svårt att bedöma en svår funktionsnedsättning måste ett buss-test utföras.

Det är ett test som visar hur den sökande klarar av att gå till närmaste busshållplats och hur man klarar av att stiga in i bussen.

Här fick Raseborg bakläxa från förvaltningsdomstolen för att staden inte hade utfört ett buss-test med Ethel Storsjö.

Staden ordnade därför ett buss-test med Ethel i september där bussen beställdes hem till hennes hem. Men hennes närmaste busshållplats ligger cirka 700 meter från hemmet.

Ojämlika inkomstgränser

Det går också att ansöka om att få färdtjänst enligt socialvårdslagen. Här får kommunerna ställa upp olika kriterier, ofta är det inkomstgränser, i syfte att de som är mest utsatta i första hand ska få servicen.

Vår kartläggning visade att inkomstgränser för att få färdtjänst varierar mellan kommunerna. I medeltal är gränserna mellan 1 200 och 1 400 euro brutto för ensamboende.

För hushåll med två vuxna är summan cirka 2 400 euro brutto. Har man större inkomster än det får man inte färdtjänst.

Taksikyltti auton katolla, taustalla muita takseja.
Om färdtjänst beviljas får man åka ett visst antal resor på kommunes bekostnad. Taksikyltti auton katolla, taustalla muita takseja. Bild: Petteri Bülow / Yle taxibilar,taxitrafik

Kristinestad avviker här. Stadens inkomstgräns är den lägsta på 1 000 euro för ensamboende och 1 500 för hushåll med två vuxna. Men här är det fråga om nettoinkomster.

Kristinestads familjeomsorgschef Anette Hakala svarar via e-post:
"Vi är medvetna om behovet av att se över våra inkomstgränser".

Under en längre tid har ärendet beretts men på grund av social- och hälsovårdsreformen och coronapandemin har arbetet dragit ut på tiden.

I slutet av 2019 började vi jämföra olika kommuners kriterier för färdtjänst, skriver Anette Hakala.

Syftet är att det gemensamma välfärdsområdet som startar nästa år ska ha gemensamma kriterier för handikapp- och socialservicen där bland annat färdtjänsten ingår.

I Kristinestad har man också satsat på servicetrafik där en buss åker runt till stadens byar tre gånger i veckan.

I grannkommunen Närpes beviljar man inte alls färdtjänst enligt socialvårdslagen. Utan här har kommunen gått inför att sköta det med enbart servicetrafik.

I Esbo, Ingå, Sjundeå och Vanda har kommunen ingen inkomstgräns alls.

Enligt Ulrika Krook, jurist och universitetslärare vid Svenska social och kommunalhögskolan i Helsingfors får de olika kriterierna konsekvenser:

– Det här gör ju att det blir väldigt ojämlikt i vårt land. Alltså vi har otroliga variationer på det här.

Många negativa beslut i Kristinestad och Grankulla

Kristinestad avviker också då det gäller hur många som får negativa beslut på ansökningar om färdtjänst.

Under åren 2016–2020 har totalt 38 personer fått avslag av totalt 83 ansökningar. Det ger en avslagningsprocent på 47,5 procent.

"Negativa beslut har givits då funktionsnedsättningen har varit tillfällig eller då personen varit kapabel att använda sig av allmänna trafikförbindelser eller av den servicetrafik som trafikerar i kommunen", skriver Kristinestads familjeomsorgschef Anette Hakala.

På andra plats kommer Grankulla där 44,7 procent av alla ansökningar får ett negativt beslut.

I många kommuner rör det sig om 25–30 procent av ansökningarna som får ett negativt beslut. De uppgifter som vi fick in av kommunerna går inte rakt av att jämföra då uppgifterna för många kommuner var ofullständiga.

Det saknades uppgifter om beslut enligt socialvårdslagen, statistiken var bristfällig och i till exempel Raseborg ändrades direktiven om bekant taxi.

Bekant taxi är när beställaren får en bekant taxichaufför istället för att det varje gång är en ny bil och chaufför som inte känner till klientens behov.

I Raseborg var det fråga om att många som redan hade färdtjänst ansökte om bekant taxi när systemet ändrades 2018. Den statistik vi fick tillgång till säger inget om hur många som ansökte om bekant taxi.

Flera besvär över negativa beslut

I så gott som alla tvåspråkiga kommuner som svarade på vår enkät har det gjorts besvär eller rättelseyrkanden till social- och hälsovårdsnämndens klientsektion.

I de flesta kommunerna är det fråga om enstaka besvär under de senaste fem åren. Undantagen är Lojo med 40 besvär och Raseborg med 34 besvär.

Stora städer får ta emot betydligt fler besvär. För till exempel Helsingfors och Esbo är det över 125 besvär mellan åren 2016 och 2020.

Alla kan inte överklaga beslut

Karin Cederlöf är barnbarn till Ethel Storsjö.
Karin Cederlöf är barnbarn till Ethel Storsjö. Karin Cederlöf är barnbarn till Ethel Storsjö. Bild: YLE Axel Rappe färdtjänst

Också Ethel Storsjös ombud, dotterdottern Karin Cederlöf har lämnat in ett nytt besvär till Helsingfors förvaltningsdomstol. Hon anser att mycket har gått fel i stadens behandling av mormor Ethel.

– I mormors fall har vi ett bra läge då jag är jurist och min mamma är läkare. Så vi har haft kunskap och möjligheter att överklaga men de flesta har ju inte det och de flesta får aldrig upprättelse och blir utan service.

Läs också