Hoppa till huvudinnehåll

Kolumn: Blir knappt irriterad längre – ny smärtsam påminnelse om att Finland är så långt efter i sprint

Jasmi Joensuu går i mål i VM.
Jasmi Joensuu slogs ut i kvartsfinalen i sin VM-debut. Jasmi Joensuu går i mål i VM. Bild: Lehtikuva Jasmi Joensuu

Man blir knappt irriterad längre. Vi har ju hunnit vänja oss vid att de finländska längdåkarna har packat skidpåsarna och fått i sig lite varm saft när sprintmedaljerna delas ut.

Skid-VM har börjat röra på sig – med en skräll.

Linn Svahns senaste dagar i Oberstdorf har varit komiska att följa från sidlinjen. Enstaviga intervjusvar fick svenske längdikonen Torgny Mogren att läxa upp den guldtippade 21-åringen i riksmedia.

Fall på genrepet följdes upp av ett magplask i VM-sprinten och ”Här flyr hon”-rubriker från bevakningen vid det svenska hotellet.

Positivt i den svenska svahnesången: De har ju en del att ta av. Jonna Sundling dök upp och vrålkörde hem VM-guldet.

– Det här har man bara vågat drömma om. Det är så otroligt kul och jag har inte riktigt förstått det än, säger Sundling till Radiosporten.

På herrsidan var Johannes Høsflot Klæbos våldsamt imponerande tryck i sista kurvorna och stakningsstriden iögonfallande. Likaså hans tårar efter ett samtal med farsan.

– Ingen av oss sa speciellt mycket. Han vet hur mycket det här betyder, säger Klæbo till NRK.

Ett sorgligt facit

Det krävs målfoto för att avgöra vad som överraskar mindre – att Sverige och Norge dominerar i sprint eller att Finland är på efterkälken.

Sex blåvita passerade kvalet, en passerade kvartsfinalen, ingen semifinalen (hatten av till Katri Lylynperäs insats).

Ett dystert facit, ett väntat saldo.

De här resultaten är sannerligen i tangentens riktning.

Finland är så långt efter i längdåkningens formel 1. Det passerade ett helt decennium utan en individuell sprintmedalj för en finländare – nio nationer tog sprintmedalj på 2010-talet – och det inleddes alltså ett nytt med att förlänga den här sorgliga trenden.

Petas inte i sprint

Oberstdorf-sprinten bjöd på alldeles utsökt underhållning i snösörjan, duellspelet är en publikfavorit ett annat år, tävlingsformen är alltid en högt uppskattad och förädlad disciplin.

Sprint var nytt och spännande för tjugo år sen i Lahtis. Nu är det en etablerad mästerskapsdistans – och en av grenarna som det internationella skidförbundet har petat allra minst i.

När vi skidromantiker kan förfasas över att det kladdas och tafsas på ALLT står sprinten stadig.

Man mot man, kvinna mot kvinna, fyra höghastighetslopp på några timmar, snäva kurvor, heta dueller. Varför skulle man röra det här?

Katri Lylynperä och Jonna Sundling spurtar i VM.
Katri Lylynperä var en positiv överraskning i Finlands lag. Här spurtar hon jämsides med Jonna Sundling i kvartsfinalen. Katri Lylynperä och Jonna Sundling spurtar i VM. Bild: Lehtikuva Katri Lylynperä,Jonna Sundling

Så himla synd att sprinttåget dundrar fram i stenhårda skidspår och Finland inte är med.

För andra mästerskapet i rad kördes finalerna utan finländare – och vi har ju minsann vant oss i världscupen. Varken den här eller förra vintern har det varit blåvita färger i en sprintfinal.

Ohyggligt.

Över tre år sen en pallplats

Vi får bläddra bakåt till Lillehammer 2017 för att hitta en finländsk pallplats (Krista Pärmäkoski) – och ännu längre för att snubbla över en manlig topp tre-insats.

Efter Pärmäkoskis andraplats har Johannes Høsflot Klæbo hunnit med att uppfinna sporten på nytt, ta tre mästerskapsguld i sprint och bli en superstjärna i Norge.

Det är klart att Klæbo är det. Han har en viss karisma – men framför allt är han världens snabbaste man på skidor.

Snabbhet, fysik, taktik och teknik i ett pangpaket.

Vissa lägger ner, andra lastar in ännu mer tid och resurser för att bli bäst i världen i en disciplin som kommer att överleva länge

Det krävs lång, målmedveten satsning och talang för att nå dit. Magkänslan är att Finlands satsning ligger långt efter.

I dagens tv-sändning nämnde Yle Sportens expert Matias Strandvall ordet "sprintlandslag". Han var en del av Niclas Gröns lilla specialgrupp, men den överlevde några år innan den lades ner.

Den typen av signalvärden spelar roll.

Vissa lägger ner, andra lastar in ännu mer tid och resurser för att bli bäst i världen i en disciplin som kommer att överleva länge.

Nu har vi en sprintmästare från junior-VM i Niilo Moilanen. En sådan rådiamant har Finland inte råd att kasta i en skrubb och glömma bort. Den måste vårdas ömt och spetsas till en finalåkare på det här årtiondet.

Klæbo och Sundling är dagens namn. Ingen slump, snarare en logisk följd av svenska och norska satsningar. Man kan alltid hoppas att finländarna tittade på deras åkning samtidigt som de packade ihop för dagen.

Läs också