Hoppa till huvudinnehåll

Inhemsk ull – hetare än någonsin

Men när ska farmaren få betalt för sitt jobb?

Det råder en stickboom i Finland som bäst. Mönstret till Strömsö-tröjan har laddats ner mer än 300 000 gånger. I många garnbutiker har man svårt att fylla hyllorna med garn i samma takt som det tar slut. Samtidigt som allt fler stickentusiaster gärna använder garn tillverkat av inhemsk ull, slängs en stor del av fårullen bort. Dessutom skeppas mycket av den ull som används till England för tvättning, innan det spinns.

På Brännåkers fårfarm är det lamningstider. Snart kommer Fredric Bränn att ha upp emot 300 får att ta hand om.

Fåren är en blandning av Finsk lantras och Dorset, en så kallad Findorset-blandning. Avelsbaggarna är av rasen Texel.

– Findorset har lång svans och ull i pannan. Deras mjölkproduktion är hög och det gör att lammen kan äta sig mätta, säger Fredric.

Fårfarmare Fredric Bränn inne i fårgården med ett lamm i famnen
Fredric Bränn med ett av årets lamm Fårfarmare Fredric Bränn inne i fårgården med ett lamm i famnen Bild: Louise Bergman/Yle får,fårskötsel (arbete),fårskötsel (ekonomi),lamm,Fredric Bränn

Dessutom ger fåren lite mer kött och eftersom det är köttproduktion Fredric sysslar med är det viktigt. Men fåren ger också ull och de klipps två gånger om året.

– Det mesta gräver jag ner. Och det är ju synd för ull är ett prima naturmaterial. Det finns inget bättre än ullstrumpor.

Fredric är inte någon ovanlig fårfarmare när det gäller ullen. Majoriteten av de nästan 1 400 fårgårdar som finns i Finland är fokuserade på köttproduktion. Ullen är en biprodukt som allt som oftast slängs bort.

Får och lamm inomhus
Tackor och lamm samsas i ett av fårhusen på Brännåkers fårfarm Får och lamm inomhus Bild: Louise Bergman/Yle får,fårskötsel (arbete),lamm

Sjuttio procent av ullen slängs bort

Det finns omkring 155 000 får i Finland. Exakt hur mycket ull de producerar är oklart, men enligt Naturresursinstitutet Lukes uppskattning handlar det om nästan 346 ton varje år.

Hur mycket som slängs bort av ullen är också en uppskattning. Enligt Marja Lehto, forskare på Luke, handlar det om cirka 70 procent. Lehto baserar siffrorna på uppgifter från spinnerier i landet som sammanlagt använder omkring 100 ton inhemsk ull varje år.

Trots att största delen av den inhemska ullen inte kommer till användning råder det brist på inhemsk ull.

– Vi skulle gärna använda mer, men tyvärr finns det bara begränsade mängder ull som är av den kvalité att den lämpar sig som handarbetsgarn.

Det säger Daniela Yrjö-Koskinen som är vd på Novita, Nordens största yllespinneri. Man spinner ungefär 10 miljoner garnnystan varje år.

Novitas VD Daniela Yrjö-Koskinen stickar
Daniela Yrjö-Koskinen är fjärde generationen i familjeföretaget Novita Novitas VD Daniela Yrjö-Koskinen stickar Bild: Louise Bergman/Yle Novita,Yrjö-Koskinen

Företaget köper in ull från bland annat Norge, England och Spanien. Ullen spinns till garn i spinneriet i Kouvola.

För ungefär sju år sedan gjorde Novita ett försök att tillverka garn av inhemsk ull. Det sålde inte speciellt bra. Men i höstas gjordes ett nytt försök med garn gjort av hundra procent inhemsk ull.

– Vi sålde 50 000 nystan på bara några månader. Det var stort intresse för garnet.

För konsumenten kostar det inhemska garnet dubbelt så mycket som ett garn gjort av importerad ull.

En av anledningarna till att så lite av den inhemska ullen används är priset på råull.

Fredric Bränn inne i fårhuset på Brännåkers fårfarm
Fredric Bränn är fårfarmare på deltid Fredric Bränn inne i fårhuset på Brännåkers fårfarm Bild: Louise Bergman/Yle får,fårskötsel (arbete),fårskötsel (ekonomi),Brännåkers fårfarm i Kovjoki, Nykarleby

– Det är inte bara att lägga ullen i påsar och skicka den till ett spinneri. Det krävs mycket arbete. Först ska ullen klippas och sedan sorteras enligt kvalité och färg. Ullen ska också rensas från halm och skräp, säger fårfarmare Fredric Bränn.

Under sina snart 12 år som fårfarmare har han gjort ett försök att ta tillvara ullen och föra den till ett spinneri.

– Vi lastade bilen full och mamma och pappa for till ett spinneri i östra Finland. Men det vi fick för ullen räckte bara till bensinpengar. Fast mina föräldrar fick ju se lite av Finland på köpet, säger Fredric.

Marknadspris gäller

Långt ifrån all ull klassas som toppkvalité. Det är bland annat ullens längd, krusighet och glansighet som avgör om den är lämpligt att spinna garn av eller inte.

Det är galet att vi slänger bort så mycket

Landets största spinneri av inhemsk ull är Pirtin Kehräämö i S:t Michel. De betalar 4 euro per kilogram för den bästa kvalitén av finsk lantrasull. För samma ull från köttraser betalar de 2,50 euro per kilogram. I deras webbutik kostar 100 gram ofärgat stickgarn tillverkat av inhemsk ull 7,90 euro. Ett färgat garn av samma sort kostar 9,50 euro.

Pirtin kehräämön tuotantotilat Mikkelissä, työntekijöitä lankakoneen äärellä
Spinneriet Pirtin Kehräämö har fokuserat på inhemsk ull i mer än 70 år Pirtin kehräämön tuotantotilat Mikkelissä, työntekijöitä lankakoneen äärellä Bild: Esa Huuhko / Yle ull

Skulle ni kunna betala mer för ullen?

– För två år sedan höjde vi priset på ull, både för första och andra klass ull. Vi är måna om att ta tillvara mer ull och då efterfrågan på till exempel garn av inhemsk ull ökar finns det också en möjlighet att se över priset, säger Olli Nepponen som är styrelseordförande för Pirtin Kehräämö.

– Priset på ull är ett marknadspris som bestäms av utbud och efterfrågan. Om den finländska konsumenten är villig att betala mer, så ser vi absolut att det skulle finnas en möjlighet att vi kunde betala ett bättre pris för ullen i framtiden, säger Daniela Yrjö-Koskinen vd på Novita.

Också ull av sämre kvalité är fullt användbar. Den kan användas som fyllnadsmaterial i både leksaker, möbler, kuddar och täcken.

Ullens isolerande egenskaper gör att den går att använda till exempel som byggnadsisolering.

Ull innehåller lanolin som kan utvinnas för användning inom till exempel skönhetsvård och medicin. I trädgården kan ull användas som marktäckare och hålla både ogräs och sniglar stången.

Villaa käsissä.
Fårull Villaa käsissä. Bild: Jaana Polamo / Yle spinning

För att öka användningsgraden av den inhemska ullen, både ull av bättre och sämre kvalitet, finns en rad “flaskhalsar” att åtgärda.

Det gäller att se över hela ullkedjan. Det budskapet kommer från fårfarmare, spinnerier och andra i branschen.

Bönderna måste få betalt

En av de aktörer som satt i en högre växel för att möta den ökande efterfrågan och hantera mer inhemsk ull är Pirtin Kehräämö. Spinneriet som ägs av Lammastaloussäätiö (ungefär Stiftelsen för fårekonomi) köpte ifjol bland annat ullbearbetningsmaskiner från en filtfabrik i Jämsä.

Med den här investeringen ska man kunna ta emot och spinna mer inhemsk ull. Enligt styrelsens ordförande Olli Nepponen siktar man också på att utveckla logistiken kring ullanskaffningen.

Villalanka.
Ullgarn Villalanka. Bild: Jani Aarnio / Yle ull,Garn av ull

Annat som händer i branschen är att representanter för Pro Agria, Finlands fårförening, spinnerierna och Novita för bara någon vecka sedan haft ett första möte för att fundera på användningen av ullen.

– Det är galet att vi slänger bort så mycket av en inhemsk, hållbar produkt som fårull. Och det känns bra att vi äntligen kommit till skott med diskussionerna.

Det säger Marjo Simpanen som är verksamhetsledare på Finlands fårförening. En av de viktigaste frågorna handlar om pengar.

– Bönderna måste få betalt för det extra arbete som krävs för att ullen ska komma till användning. Det är med ett vettigt pris man kan motivera fårfarmare att ta tillvara ullen.

En svart tacka och flera vita får och lamm i fårhus
Fåren på Brännåkers fårfarm är en så kallad trerasblandning En svart tacka och flera vita får och lamm i fårhus Bild: Louise Bergman/Yle får,ull,Svart får,tackor,Brännåkers fårgård i Kovjoki, Nykarleby

Vad är ett vettigt pris?

– Det är svårt att svara på. Det finns fårfarmare som tycker att fem euro är bra, medan andra anser att kilopriset för den finaste ullkvaliteten ska vara åtta euro.

Marjo Simpanen konstaterar att frågan handlar om mycket mer än bara pengar. Det gäller att se över allt från klippning och sortering till lagring och transport. Fårfarmare måste få utbildning och på lång sikt handlar det också om avelsarbete.

För det är ju en skam att ullen bara är en biprodukt, nästan ett problemavfall

En annan viktig fråga handlar om ett storskaligt tvätteri. I Finland finns inget sådant. De mindre spinnerierna kan sköta tvättningen själv, då de hanterar mindre mängder ull. Men större mängder ull skickas till England eller Belgien för att tvättas.

– Tyvärr är det så. Samma sak är det i Sverige, som är betydligt större vad gäller ullproduktion, säger Daniela Yrjö-Koskinen.

Garn som säljs som "Made in Finland", har varit en sväng till England innan det spinns till garn?

– Ja, för tillfället är det enda möjligheten vi har. Om vi inte för ullen på tvättning skulle vi inte kunna använda den överhuvudtaget.

På Gotland finns ett storsakligt tvätteri, som körde igång verksamheten år 2016. Men tvätteriet kan inte hantera all ull och fortfarande skickas en stor del av den svenska ullen för tvätt till England och Belgien.

Daniela Yrjö-Koskinen skulle gärna se ett nordiskt samarbete kring ett ulltvätteri. Förslaget får tummen upp i Sverige.

– Det är ett intressant förslag. För ur hållbarhetssynvinkel är det inte särskilt klokt att skicka ullen turochretur utomlands för att tvättas, säger Tomas Olsson fårfarmare och ordförande i Sveriges Lammköttproducenter.

Inspiration från USA

Användningen av den inhemska fårullen är en fråga som ligger i tiden. I vår kommer ett Leader-projekt att köra igång i Österbotten. Förebilden till projektet Fibershed finns i USA.

– Det handlar om att vi ska vara en källa där information och kunnande samlas. Vi ska vara spindeln i nätet.

Det säger Mikaela Smedinga, som jobbar på Juthbacka kulturcentrum och är en av dem som ska leda projektet. I ett första skede ska man kontakta fårfarmare och ordna seminarier och utbildning.

Mikaela Smedinga, som jobbar på stiftelsen Juthbacka,  håller i ett garnnystan och ler glatt
Av sin farfar har Mikaela Smedinga fått ärva de sista garnnystanen från spinneriet i Oravais innan det lades ner Mikaela Smedinga, som jobbar på stiftelsen Juthbacka, håller i ett garnnystan och ler glatt Bild: Louise Bergman/Yle Juthbacka,juthbacka kulturcentrum

– Målet är att öka intresset bland fårfarmare att ta tillvara den ull som produceras och att de ska få betalt för den. För det är ju en skam att ullen bara är en biprodukt, nästan ett problemavfall, som körs till återvinningen, grävs ner eller eldas upp.

Enligt Mikaela Smedinga handlar det också om att hitta tillbaka till den kunskap och tradition som funnits i Finland tidigare.

– Min farfar var spinnmästare på textilfabriken i Oravais, som lades ner på 1980-talet. Det vore fantastiskt om det på nytt skulle vara möjligt att köpa tyg som är spunnet i Österbotten, av ull som betande får i vår region har producerat.

Projekt Förstudie Fibershed har fått 20 000 euro i landsbygdsutvecklingsstöd. Det är Maria Ehrnström-Fuentes på Svenska Handelshögskolan i Vasa och Mikaela Smedinga som i ett första skede leder arbetet. Projektägare är Juthbacka kulturcentrum.

Garnhärvor med brunt garn, tillverkade i Oravais fabrik, ligger huller om buller i påse
Garnnystan från spinneriet och väveriet i Oravais Garnhärvor med brunt garn, tillverkade i Oravais fabrik, ligger huller om buller i påse Bild: Louise Bergman/Yle garn,Oravais fabrik,Ullgarn

Artikeln har korrigerats 1.3 kl.19.40 så att Tomas Olsson är ordförande i Sveriges Lammköttproducenter.

Tipsa oss om du har någonting du vill att vi ska granska