Hoppa till huvudinnehåll

Finlands fåglar allt mer trängda – hälften av alla våra fågelarter klassas som hotade

Kuukkeli oksalla
Lavskrikan hör till de barrskogsfåglar som gått starkt tillbaka. Kuukkeli oksalla Bild: Pentti Kallinen fåglar,Lavskrika,sparvar

Birdlife Finlands nya rapport är dyster läsning. I flera naturtyper utarmas fågelbeståndet, och de hotade fågelarterna blir fler. Utvecklingen kan ändå hejdas, om naturens mångfald beaktas bättre när beslut fattas.

Rapporten Linnuston tila Suomessa (Fågelfaunans tillstånd i Finland), som publicerades på torsdag, är den första i sitt slag. Enligt Birdlife Finland har rapporten utarbetats för att alla ska veta hur Finlands fåglar mår, och vilka åtgärder som hotar respektive gynnar vår fågelfauna.

Det allmänna omdömet är nedslående. Antalet fågelarter som räknas som hotade ökar snabbt, från 72 arter i 2000-talets början till 121 i dag. Det motsvarar hälften av våra häckfåglar.

Gyllensparven, som tidigare häckade i Finland med något hundratal par, har under 2000-talet försvunnit helt ur vår fauna. Inte heller fjällgåsen har påträffats häckande i Finland på mer än 20 år.

Även ortolansparv, brunand och sommargylling har minskat kraftigt, och kan vara utdöda inom en nära framtid, enligt rapporten.

Matbrist slår till mot svalorna

De stora hoten mot fågelfaunan i dag är framför allt det intensiva lant- och skogsbruket, vattendragens allt sämre tillstånd samt klimatförändringen.

Det moderna lantbruket innebär att bruksenheterna blivit större och de enhetliga åkerarealerna vuxit. Men betesmarkerna har minskat, i likhet med småbiotoper som dikesrenar och icke uppodlade markstycken mitt i åkrarna. Bruket av bekämpningsmedel tros ha lett till drastiskt färre Insekter.

Många av bondelandskapets fågelarter, som stare samt ladu- och hussvala, har gått ordentligt tillbaka.

En ortolansparv.
Det moderna jordbruket är förödande för ortolansparven. En ortolansparv. Bild: Sergey Pisarevskiy / Wikimedia Commons ortolansparv

Till de största förlorarna hör ortolansparven, som på 1900-talet förekom i hundratusental i vårt land. Den har minskat med hela 99 procent under 30 år.

Länge ansåg man att nedgången berodde på intensiv jakt under flyttningen, i synnerhet i Frankrike. Men nu visar det sig att Finlands ortolansparvar inte flyttar genom Frankrike i någon större utsträckning.

Så skälen till nedgången finns i Finland. Det är det förvandlade odlingslandskapet som försämrat tillgången på föda och häckplatser. Växtskyddsmedel, som neonikotinider, kan ha bidragit.

Andra arter drabbas när skrattmåsen försvinner

Det moderna skogsbruket gör att det är alltmer ont om gammelskog, och många typiska skogsfåglar har minskat drastiskt. Lavskrikan börjar vara försvunnen i södra Finland. Talltitan, som i mitten av 1900-talet var en av Finlands fem vanligaste arter, är nu starkt hotad, och tofsmesen ser ut att gå samma väg. Skogshöns som järpe och tjäder har också avtagit i antal, i likhet med rovfåglar som duvhök och pärluggla.

Sjö- och våtmarksfåglarna missgynnas av att strandängar erövras av snårskog, vattenväxligheten blir mer ensidig och de öppna vattenytorna växer igen. Övergödningen leder till ymnigare förekomst av mörtfisk, som konkurrerar om näringen med många fågelarter.

Skrattmåskolonierna har försvunnit på flera håll, och kan därmed inte erbjuda andra arter det nödvändiga skyddet. Brunand, som ännu på 1990-talet häckade i Finland med över 10 000 par, har minskat med över 90 procent. Troliga orsaker är invasiva rovdjur som mink och mårdhund, samt jakt i övervintringsområdena i Västeuropa.

Punasotka, koiras edessä naaras taustalla.
Brunanden har minskat i hela Europa och klassas som globalt hotad. Punasotka, koiras edessä naaras taustalla. Bild: Yle / Risto Salovaara Brunand

Klimatförändringen medför att Finlands vintrar blir kortare och vårarna infaller tidigare. Det går ut över arktiska arter - till exempel dalripan med sin vita vinterdräkt är nästan försvunnen som häckfågel i södra Finland.

Skyddsåtgärder har effekt

Trots allt menar Birdlifes rapport att utvecklingen går att vända. Sjöfåglarna kan hjälpas genom långsiktig skötsel av vattendrag och insatser mot övergödningen. Puurijärvi i Kumo, en av Finlands finaste fågelsjöar, är ett sporrande exempel på hur omfattande restaureringsprogram bär frukt.

Odlingslandskapets fåglar gynnas av mer ekologiskt jordbruk, och genom att man mellan de öppna åkerarealerna tillåter naturbiotoper som trädesmark, dikesrenar, buskage och våtmarker. Betande boskap betyder mer insekter, och därigenom bättre förhållanden för fåglarna.

Då det gäller skogsarterna är det väsentliga att skapa fler skyddsområden med äldre skog. Även inom det normala skogsbruket bör fåglarnas behov beaktas bättre, så att kalhyggena minskas och fler stora träd lämnas ofällda, konstaterar Birdlife.

Birdlife anför en rad exempel på hur skyddsåtgärder blivit räddningen för hotade fågelarter. Finlands nationalfågel sångsvanen fredades från jakt och gjorde en remarkabel återkomst. Förbud mot miljögifter gjorde att havsörnen kunde räddas och tornfalken på nytt öka i antal. För havsörnens del bidrog utfordringen om vintrarna, medan tornfalken drog nytta av uppsättning av holkar.

Den vitryggiga hackspetten klarade den värsta krisen efter att dess viktigaste häckplatser skyddades. Och skötseln av strandängarna vid Limingoviken har blivit en välsignelse för den sällsynta rödspoven. Arten har gått kraftigt tillbaka i hela Europa, men vid Limingoviken har stammen växt från cirka 20 par på 1980-talet till mer än 200 par i dag.

mustapyrstökuiri
Rödspoven påträffades första gången i Finland 1903. De senaste åren har arten etablerat en kraftig stam vid Limingoviken. mustapyrstökuiri Bild: Vesa Vaarama Rödspov

Hälften av Europas svartsnäppor är finländare

I Finland häckar i dag omkring 250 fågelarter och mer än 50 miljoner fågelpar. De allmännaste arterna är lövsångare och bofink – nästan var tredje fågel i vårt land tillhör någondera arten.

Som fågelland är Finland speciellt viktigt tack vare rikedomen på nordliga arter. En betydande del av Europas sällsynta skogs- och myrmarksfåglar häckar hos oss: över 80 procent av av de europeiska myrsnäpporna och hälften av svartsnäpporna bor i Finland.

På EU-nivå blir läget än mer uppenbart: det finns mer än 40 fågelarter, där minst hälften av beståndet i hela EU-området häckar i vårt land.

Birdlifes rapport, som utarbetats tillsammans med Naturhistoriska centralmuseet och Finlands miljöcentral, kan läsas i pdf-form på Birdlifes webbplats.

Läs också