Hoppa till huvudinnehåll

Stiftelse har köpt skog i Lojo: “Kynnepää är en ovanligt fascinerande lund”

En lundskog i Kynnepää i Lojo.
Kynnepää i Lojo består till stor del av lundskog. En lundskog i Kynnepää i Lojo. Bild: Mikko Hovila Lojo,Västnyland,kynnepää lund

En lund i Askola by i Lojo har skyddats. Det är frågan om skogsfastigheten Kynnepää på en och en halv hektar.

Stiftelsen för naturarvet köpte och skyddade lunden på Lojoön där det fortfarande finns lundmönster kvar i stora mängder.

Den välkända eken Paavolan tammi, eller Paavola ek, står en och en halv kilometer söderut och Karkali naturreservat på fem kilometers avstånd på andra sidan sundet.

Eken Paavolan tammi, ller Paavola ek, i Lojo.
Paavolan tammi, eller Paavola ek, finns nära det skyddade området. Eken Paavolan tammi, ller Paavola ek, i Lojo. Bild: Marica Hildén / Yle Lojo,Västnyland,landskap

Kynnepää skog granskades före anskaffningen av agronom Mikko Hovila, vice ordförande i stiftelsens styrelse. Hans bedömning är att lunden är exceptionellt mångsidig.

”Kynnepää representerar en ovanligt fascinerande skogsmiljö i Finland. Stiftelsen brukar vanligen anskaffa helheter som är större, men lundar är ett undantag eftersom de hör till de allra mångsidigaste skogslivsmiljöerna”, säger Hovila.

Träd som röjts undan så man kommer fram på friluftsleden i Karkali naturreservat.
Här syns en del av friluftsleden i Karkali naturreservat i Lojo. Träd som röjts undan så man kommer fram på friluftsleden i Karkali naturreservat. Bild: Marica Hildén / Yle Lojo,Västnyland,natur

Skogen består huvudsakligen av färsk och torr lund. Där finns ädellövträd och vegetationen i den nedre delen är ställvis så tät att fältskiktet nästan saknas.

“Det är möjligt att den tvådelade strukturen härstammar från skogsbetning som en gång i tiden tog slut. Enligt säljaren har skogen inte vårdats på åtminstone fyrtio år, ”säger Hovila.

Ett hus har försvunnit

Området innehåller ekar, lönnar, hasselbuskar och askar som förekommer i form av stammar. Där finns också några björkar och stora granar.

Kynnepääs lundbuskar utgörs av skogstry, måbär och vinbär. I fältskiktet växer det också liljekonvalj, blåsippa och trolldruva.

”På sommaren hittade jag vid ängen en ensam skogsknipprot, en typisk orkidé för ljusa lundar. Det fanns en gång i tiden ett hus där, det kan man se på grund av äppelträdet och att det finns mahonia och skelört. Huset har helt och hållet försvunnit. Det växer mörkt kungsljus vid vägen som går förbi Kynnepää, en art som också pekar på bosättning under historiens lopp”, berättar Hovila.

Kynneppä = alm?

Namnet på skyddsområdet härstammar från ett folkligt ord för vresalm. Under granskningsbesöket fick Mikko Hovila med vissa reservationer det intrycket att almarna inom Kynnepää är skogsalmar. Det är förstås också möjligt att folk förr i tiden kallade alm för ”kynneppä” oberoende av arten.

“I fortsättningen kommer vi att utreda hur hela området ska bevaras på bästa möjliga sätt”, säger Hovila.

Stiftelsen för naturarvet är en privat stiftelse vars syfte är att skydda gamla skogar.

Källa: Pressmeddelande av Stiftelsen för naturarvet.

Läs också